När det handlar om skolan och flera mindre lyckade resultat så säger ministrarna att det handlar om försyndelser 30 år tillbaka i tiden. Och som vanligt försöker de lägga skuld på socialdemokratin.

Det skulle kännas uppfriskande i den politiska debatten och informationen till medborgarna i vårt land om alliansen slutade att berömma sig över det som går bra och det som behöver bli bättre ska de ta ansvar för och inte lägga skulden på någon annan.

Sättet att jobba på blir alltmer uppenbart och ökar på politikerföraktet.

Det går bra för skolorna i Finland och jag hörde så sent idag på TV att de kopierade modellen från 1960 talet i Sverige och har gjort förbättringar steg för steg och att skolan är för viktig för politisk oenighet.

Det sättet att arbeta på vore mycket lämpligt att försöka anstränga sig för alliansen och inte alltid tro att de vet bäst i alla läge.

Ta den utsträckta hand som finns från socialdemokratin och gör något vettigt och bra för eleverna, lärarna och vår allas framtid.

Ordning och reda skapades under Göran perssons tid, både som finansminister och statsminister och det kan vi alla i Sverige vara glada över. Men det måste förvaltatas och utvecklas på rätt sätt.

Nuvarande borgerliga regeringen håller på att göra samma misstag som de gjorde 1976-82 och 1991-94. Vi har ordning på ekonomin ur ett internationellt perspektiv.

Men kan vi räkna oss som ett rikt land när vi har en av de högsta ungdomsarbetslösheten i EU. Det är knappast en sänkning av resturangmomsen som ger högsta utdelningen.

Istället för att satsa de 5 mdr kronor som detta kostar. På att göra ungdomarna mera anställnigsbara genom utbildning,praktik, jobb i välfärdsektorn, privata arbetsgivarares engagemang, ideella organisationer osv.

Unga människor förtjänar den bästa start i livet. Ge dem det

Terroisten var tydligen ensam i Olso om dådet men det finns egentligen lite varstans runt omkring oss, samtalen om de som inte är som oss och ständigt ifrågasatta. De allra flesta inte våldsamma till sin natur men alltför många tyckare och de som tiger och därigenom tycks bli något av medlöpare i vardagsrasismen.

Självfallet måste alla frågor kunna diskuteras, sakligt och korrekt men det tycks finnas mycket som sags i de slutna rummen, nickandet och hymlandet.

Vi väljer väg nu in i framtiden. Alla bör ta ställning. Själv står jag upp för en ökad demokrati, alla människor lika värde, solidaritet och ett öppet samhälle präglat av vänskap människor emellan.

Det finns inte ord att beskriva nu några dagar senare vad vi alla känner. Hur kan så mycket hat finnas i en människa men som någon sade att det kan vi bara möta med all den kärlek som alla vi andra bär till varandra.

Detta är en mardröm som vi för alltid kommer att få bara med oss i vårt arbete. De drabbade och deras anförvanter tänker jag på flera gånger varje dag. För de överlevande kommer de förmodligen inte vakna någon dag framöver utan att minnas tillbaka och förmodligen ofta ställa sig frågan VARFÖR!

Ledande personer som har framträtt i massmedia och speciellt statsministerns Stoltenberg pratar om att vi måste möte våldet och hatet med ännu mera demokrati och öppenhet

Jag får hoppas att så småningom alla kan gå vidare på bästa möjliga sätt....men just nu känns det svårt även för oss som "bara" har följt händelserna via massmedia. Hur det känns för alla de som var nära det meningslösa våldet och hatet kan man nog inte fatta och ta till sig. På något sätt har vi varandra och det är en väldigt bra start på det fortsatta livet som ändock måste gå vidare.

Jag tänder även ett ljus idag med tanke på alla de drabbade och för styrka till folket i Norge.

Sjuka får ej sin rehabilitering individuellt, utan med fasta tidsgränser.

Arbetslösa ges inga jobb eller utbildningsmöjligheter

Regeringen ligger i startgropen för att sälja ut statliga verk för 150 mdr.

Omställningen till det gröna folkhemmet har ej startat eller är på gång.

Listan kan göras lång, samtidigt är krisen inte över-internationellt eller inom EU.

Det är rimligt att Sverige som land sätter sin befolkning i arbete.

Nu går det inte att köra blockpolitik som förra mandatperioden, där mycket handlade om ett ren" transportgång" för de folkvalda.Det var något tragikkomik när redan på valnatten vi fick se försöken att sy in miljöpartiet för att säkerställa samma åktur.

Men icke. Nu finns chansen till politiskt ledarskap i ett trängt läge, ta den chansen och visa att demokratin fungerar även om och framförallt när de nu finns 8 partier i riksdagen. Var SD står och vilka frågor de driver vet alla.

Vidare skall löntagarnas rättigheter på arbetsplatserna stärkas och vi skall ha en vettig a-kassa och sjukförsäkring
Ronny Olander, riksdagsledamot (S), Svedala

Vi vill ta ansvar för ekonomin, skapa fler jobb och stärka tillväxten. Det handlar om investeringar i en grön omställning, utbildning, infrastruktur och ett konkurrenskraftigt näringsliv. Vårt mål är full sysselsättning. För att nå det måste sysselsättningsgraden öka.

Vårt delmål är att höja den reguljära sysselsättningen till 80% i åldersgruppen 20-64 år.
Vi vill stärka konkurrenskraften i svensk industri och i framtidsbranscher. Ett nära samarbete mellan staten, näringslivet, utbildning och forskning har varit viktigt för framväxten av många av dagens världsledande svenska företag.

En ny dialog om olika branschprogram kan skapa bättre framtidsförutsättningar för såväl traditionell industri och som i nya framväxande branscher.
Vi vill satsa på fler och växande företag genom att ge entreprenörer ökad trygghet, tillgång till riskkapital och sänkt skatt för företag som anställer arbetslösa unga.

Forskning och utbildning är viktigt för ett land som Sverige där kunskap, innovation och kreativitet är själva drivkraften bakom tillväxt och konkurrenskraft. Ingenting är så viktigt för att vi ska kunna växa som individer och möjliggöra klassresor, som god tillgång på utbildning.

Det är också det bästa skyddet mot arbetslöshet. Högskolan ska byggas ut och ytterligare satsningar ska göras för att fler vuxna ska ha möjlighet att gå högskoleutbildningar. Vårt mål är att hälften av varje årskull ska ha påbörjat högre studier innan de fyller 25 år.

Vi vill investera i välfärdsjobben och anställa fler i skolan, vården och omsorgen. Vi vill skapa fler jobb genom att öka investeringarna i infrastruktur och bygga fler bostäder, främst hyresrätter.

För att möta framtidens klimatutmaningar måste infrastruktur, bostäder och energisystem moderniseras. Därför vill vi göra satsningar på miljöfordon, energiforskning och grön infrastruktur.

Vi föreslår också att ROT avdraget utvidgas med bland annat renoveringar av miljonprogramsområden och klimatrenoveringar. Det ger jobb i dag och stärker ekonomin inför framtiden.

Särskilda insatser måste sättas in för unga och nyalända som har svårat att etablera sig på arbetsmarknaden. Kvinnors sysselsättning måste öka.
Arbetslöshetsförsäkringen måste fungera som en omställningsförsäkring och arbetsmarknadspolitiken måste utformas så att vägen till ett nytt jobb blir så smidig och kort som möjligt. Varje arbetad timme behövs.


Rättvis Välfärd
Vi vill ha en rättvis välfärd av hög kvalitet som finansieras gemensamt och kommer alla till del efter behov. Allas rätt till vård, omsorg och trygghet när livet förändras gör att människor vågar pröva det nya och uppmuntrar till förändring – det tjänar alla på.

Det finns inga genvägar till hög kvalitet i vården, omsorgen och skolan. Det kräver välutbildade lärare, skickliga specialister och tillgängliga läkare. Vi vill satsa en miljard för att höja och säkerställa kvaliteten i vården. Delaktighet och valfrihet är självklara delar i vår välfärd.

Men all verksamhet ska ha samma höga kvalitetskrav, oavsett med vem som driver verksamheten. Därför måste kvalitetskriterierna vara tydliga, efterlevas och redovisas öppet. Vi vill införa en nationell kvalitetscertifiering för vård och omsorg.
Alla barn har rätt att nå kunskapsmålen i skolan. Så är det inte i dag. Vill stärka kunskapsresultaten och genom att skärpa kvalitetskraven för alla skolor och investera mer resurser så att fler elever ska nå kunskapsmålen. Vi har satsat mycket resurser för att nå en välfärd i världsklass.

Det ska inte få slumpas bort till underpriser till olika privata ägare. Vi vill införa en lag om investeringsskydd för skattefinansierad verksamhet.
De senaste årens politik har lett till en kraftig ökning av barnfattigdomen och socialbidragsberoendet. Var sjunde barn lever idag under fattigdomsstrecket och utbetalningarna av ekonomiskt bistånd har ökat i 9 av 10 kommuner.

Vi vill minska antalet barn i familjer som går på socialbidrag med 50000 till år 2015. Det kräver både en politik för fler jobb och riktade insatser, så som höjda flerbarnstillägg och underhållsstöd för ensamstående föräldrar.

Unga
Tiotusentals unga vuxna ska ta plats i samhället. Det är ett fantasiskt tillskott av nya idéer, kunskap och erfarenheter.

En stark vilja och engagemang att förändra är viktiga i samhällsbygget. Det måste vi uppmuntra och ta vara på. I dag möter allt fler unga stängda dörrar - på väg in på arbetsmarknaden, till första bostaden eller utbildning.
Att vi i dag har bland Europas högsta ungdomsarbetslöshet är ett tydligt bevis på det.

Just som de största ungdomskullarna på decennier var på väg ut ur gymnasiet avbröts utbyggnaden av högskolan och det blev svårare att studera vidare.
Vi vill korta steget in i arbetslivet genom betydligt fler utbildningsplatser i komvux, yrkesutbildning och i högskolan. En bra utbildning ökar möjligheten till ett första jobb. Vi vill också öppna fler dörrar till arbetsmarknaden genom fler praktik- och traineeplatser, snabbare och mer riktade insatser för jobbsökande.

Vi vill sänka skatten för de företag som anställer unga arbetslösa. Utbildning, arbete och bostad hör ihop. Bristen på bostäder ska inte utgöra ett hinder. Därför vill vi mer än fördubbla bostadsbyggandet, särskilt hyresrätter som unga har råd att bo i.

Vad gör Sveriges regeringen? Det som omvärlden arbetar med, håller på att avvecklas i Sverige. Märkvärdiga saker händer i vårt land Sverige, det tycks vara viktigare att sänka skatterna för dem som har mest och störta tillgångarna. Moderaterna som förr kallade sig för högerpartiet har än en gång visat sin framsida. Mer till dem som har mest. Alla sin egen lyckas smed.

Sverige hade en skattekvot på 48,5% nu är den nere i 46% och Anders Borg och statsministern vill att den skal ner till 40% som är ett genomsnitt inom EU.

Detta innebär totalt 292 miljarder som skall bort, alltså, ytterliggare 200 miljarder. Vad kommer det att betyda för-vård-skola-omsorg-sjukvården och boendet?

Detta torde var och en kunna räkna ut.

Ett gott råd jag brukar ge till företagare när jag är i debatt eller forum med dem.

Gå hem och kolla dina räkenskapsböcker när du tjänade pengar och hade flest anställda.

Jag ver svaret har jag kaxigt sagt till dem.

Nämligen när socialdemokraterna styrde tillsammans med v och mp.

1976-82, 1991-94 och nu senast 2006-2010.

Var gång borgarna sitter till det är det minus i tillväxt, högre arbetslöshet och underskotten ökar i budgeten.

Har de bara otur eller är det någon annat också?

Ur hemsidan

Flest dåliga förslag från oppositionen
28 dec 2009 kl 10:00
Kommentarer (0)
Bloggar
Dela
Oppositionspartierna har överlägset flest förslag som missgynnar företagsklimatet i Sverige, visar en ny undersökning från Företagarna.
Av de 15 ”värstingförslagen” står oppositionspartier bakom 14. Allra mest retar sig dock företagarna på att regeringen inte förlängt undantaget i 3:12- regelverket, vilket kraftigt höjer beskattningen vid försäljning av fåmansföretag.

Därför måste ett regeringsbyte ske efter den 19 september.

S-V-MP de gröna är beredda och har en valplattform, där jobben prioteras och sättes först.

Idag debatterar vi frågan på nytt med tanke på att Gunnar Sandberg, s-riskdagsledamot från Jämtland har ställt en interpellation till jordbruksministern. För övrigt se min enkla fråga nedan

Fråga
2009/10:461 Fortsatt dispens för surströmming
av Ronny Olander (s)
till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Sedan några år tillbaka har Sverige och Finland dispens från EU:s förbud att fisk med halter av dioxin som överstiger gränsvärdet får säljas på marknaden. Skälet till dispensen är att strömming som fiskas i Östersjön, och som bland annat används för tillverkningen av surströmming, ibland har något högre halter dioxin än vad EU tillåter. Fiskeriverket har angett att det något överstiger EU:s regelverk från 2006. Dispensen löper ut den 31 januari 2011. För att dispensen ska förlängas måste den svenska regeringen ansöka om ett nytt specialtillstånd.
Surströmmingen är en del av den nationella identiteten och matkulturen. Dessutom fiskas den och tillverkas på orter i norra Sverige där den utgör en viktig del av företagandet och sysselsättningen. Därför finns det ett betydande intresse av att Sverige agerar på ett sådant sätt att ett nytt specialtillstånd att fiska strömming för surströmmingstillverkning kan ges av EU. Bland annat är det viktigt att Sverige framgångsrikt kan lokalisera och minska de utsläppskällor som sprider dioxin i Östersjön.
Mot denna bakgrund är min fråga till jordbruksministern:
Vilka initiativ är jordbruksministern beredd att ta i syfte att Sverige kan få ett förlängt specialtillstånd för fiske, tillverkning och försäljning av surströmming efter den 31 januari 2011?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:461
den 10 februari

Svar på fråga
2009/10:461 Fortsatt dispens för surströmming
Jordbruksminister Eskil Erlandsson
Ronny Olander har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta så att Sverige kan få förlängt undantag för fiske, tillverkning och försäljning av surströmming efter den 31 december 2011.
Först vill jag betona att för att få bukt med problemet i grunden måste tillförseln av miljöföroreningar till Östersjön begränsas. Sverige har en aktiv roll i det arbetet inom EU och internationellt.
Halterna av dioxiner och PCB:er i viss fisk från Östersjön är höga, och överskrider ofta de gränsvärden som gäller inom EU. Det gäller bland annat strömming, och särskilt strömming fångad i de nordligare delarna av vårt land. Sverige har tillsammans med Finland ett tidsbegränsat undantag från de regler som gäller inom EU för tillåtna högsta halter av dioxiner och PCB:er i fisk. Undantaget gäller vissa fiskarter, bland annat strömming, som fångas i Östersjöområdet.
Undantaget innebär att sådan fisk får säljas i Sverige, men inte på den övriga europeiska marknaden. Undantaget baseras på att Sverige har ett fungerande system för att skydda folkhälsan genom information riktad till konsumenterna om att konsumtionen av vissa fiskarter från Östersjöområdet kan behöva begränsas. Undantaget gäller till och med den 31 december 2011. Om Sverige inte agerar kommer undantaget att upphöra.
För att kunna ta ställning till hur Sverige ska förhålla sig inför att undantaget upphör, har regeringen gett Livsmedelsverket och Fiskeriverket i uppdrag att, efter samråd med Naturvårdsverket, utreda vilka handlingsalternativ som finns och vilka konsekvenserna blir av de olika handlingsalternativen. Myndigheterna ska lämna en delrapport senast den 1 mars 2010, och en slutrapport ett år senare. Därefter ska regeringen ta ställning i frågan.
Jag anser att det är angeläget att värna om surströmmingen. I min vision om Sverige som det nya matlandet ingår surströmming som en självklar traditionell specialitet som jag vet är viktig för många konsumenter. Självklart vill jag också värna fiskerinäringen. Samtidigt måste livsmedel, med de konsumtionsmönster vi har i Sverige, givetvis vara säkra. Detta måste noggrant prövas. Min förhoppning är att vi kan lösa detta på ett sådant sätt att vi även fortsättningsvis kan äta svensk surströmming.

- regerings makten

- massmedia (nästa alla tidningarna)

- Svenskt näringsliv

- Lagstiftningen (riksdagen 7 mandat mer)

- Kapitalet

Aldrig i modern tid har makten varit samlad på en hand som nu och de arbetar tillsammans.

Nu ser vi verkligen det s.k. 2/3 samhället etablera sig.

Alla goda krafter måste ta gemensamma tag för att sätta stopp för detta.

Sverige och dess befolkning är värda en bättre framtid, där alla människor kan nå sina drömmars mål.

En rödgrön regering kan sätta stopp för denna utveckling.

Alla människors lika värde och möjligheter måste få en chans

Det handlar verkligen om att vinna eller försvinna för de fackliga organisationerna.

Den maktförskjutning som har skett har jag aldrig tidigare upplevt. Nu är all makt i princip samlad på en hand, alltifrån den reella i regering och riksdag via arbetsgivarna till den massmediala situationen.

Skulle alliansen få ytterliggare en 4 års period så är den svenska modellen definitivt borträknad. Kapitalets makt skall inte underskattas.

Så upp till kamp för rättvisa, jämlikhet och solidaritet

- Tjänstedirektivet skall marknadsanpassas.

- Utstationeringsdirektivet behöver inte följa svensk kollektivavtas standard

- Semesterlagen "förenklas", vid sjukdom och föräldraledighet ändras ersättningen från 2 år till 1 år.

- Jobbskatteavdraget, mest till män och de som tjänar mest.

- 50.000 personer riskerar utförsäkras från sjukförsäkringen.

- Förmögenhetsskatten avskaffad. vem tjänade mest på det?

- Fastighetsskatten-lika för slott som koja.

Vi är alla lika men en del är mer lika än andra!

Frågan blir i förlängningen:vem vill betala till två system? Och vem har råd till det?

50.000 personer står inför hotet att bli utan försörjning från trygghetsystemen eller få betydligt mindre än om de tillhört sjukförsäkringen. tillfällig sjukersättning,alltså, förtidspension avskaffas och de skall prövas om de kan få a-kassa.

Blir de utan kommer förmodligen en mindre del kunna få återvända till sjukförsäkringen och flertalet hamnar på ekonomiskt bistånd.

Vi har en annan politik där vi vill investera i människor och kunskap. Vi vill stärka drivkrafterna för sjukvården att minska ohälsan, skapa gemensamma riktlinjer för sjukskrivning för att på så sätt öka rättsäkerheten och stärka den enskilda individens rätt till en likartad bedömning.

En ökad samverkan mellan Arbetsmarknadsstyrelsen och försäkringskassan för att förhindra att människor faller mellan stolarna är något som vi har drivit och kommer att fortsätta driva.

Insatserna under vår regeringstid gav resultat, det tydde den minskade sjukfrånvaron på, utan att människor hamnade mellan stolarna. Har man betalt in till en försäkring skall man också ha ut den vid"skadetillfället"

rik(s)dagsledamot

Deras dröm om ett bättre samhälle som skulle kunna uppnås genom att arbetet tog en tredjedel, sova en och familjen den tredjedel först då skulle det vara möjligt att förena samhälles krav och vidareutveckling samt min personliga.
Det handlar inte om kronor och ören utan om framtidsvision om det bästa livet för alla.
I den drömmen är det rimligt att ställa sig positiv till LO-kongressen krav och beslut. Allt går inte att genomföra omedelbart med själva visionen går att ta till sig bättre.
Inkomstbortfallsprincipen har varit bärande i våra trygghetssystem och skall så förbli.
Vidare vet alla att man vinner valet mellan valen, alltså 2008 vinns valet 2010. En gammal sanning som fortfarande är bärande och det är här som kommunikationsproblemet uppstår enligt vårt synsätt. Jag har under resor och kontakter med parti-och fackliga vänner landet runt alltför ofta stött på frågor kring vår politik och vad som gäller.

Ofta har man under långa stunder försökt förklara upplägget om rådslagsgrupperna mera fria ställning att bjuda in till bredd diskussion, riksdagsgruppens uppgift samt vägledande politiken och ställningstagande samt fattade och gällande beslut från partikongresser och förtroenderådet.

Almedalsveckan var på många sätt intressant med 660 seminarium och träffpunkter, utspel och markeringar, reflexioner i massmedias tolkningar.
Några sådan kan vara följande, LO, s funderingar på Trondheims modell inför valet 2010.

Innebärande att om LO i Sverige skulle göra samma sak som LO-facken i Trondheim som ställde upp sina krav på ett informationsblad till sina medlemmar vad de olika partierna tyckte i olika frågor och därigenom brett gav indirekt en sakupplysning dels vad LO själva tyckte samt var de olika partierna stod i frågorna.

Blir det verklighet även i Sverige bör SAP fundera på sin hållning i relation till nyligen fattade beslut på LO kongressen vad det gäller våra trygghetssystem. Om bortre gränser, inkomstbortfallsprincipen, generationskontraktet och betal skatt efter bärighet.

Människor är individer med olika behov, alla passar inte in i samma tröja, skor utbildning eller arbete, osv.
Vägen till 2/3 dels samhället går i expressfart och det innebär att de som har mest också får mest.

Politikerna skall inte lägga sig i människors vardag, detta mantra basuneras ut med glöd och entusiasmen från alla glada borgerliga debattörer.

Slutkontentan blir att för ett antal år sedan såldes i Sverige faderlösa barn, gamlingar, handikappade och sjuka på auktion till den, som bjöd minst, för då fick kommunen lägsta kostnaden.

Idag blir det förfinat, den som bjuder lägst anbud får uppdraget, privatiseringen eller avregleringen. Vad blir skillnaden mellan då och nu? Slutresultatet blir detsamma, den som bjuder lägst får tjänsten och frågan måste ställas innan 2010, om ord som solidaritet och generationskontraktets innebörd att vi skall ställa upp för varandra under livets gång är livsavgörande för kvalitet och omsorg till varandra och om varandra, fortfarande gäller.

Den säkerhetspolitik som dagens moderatledda regering bedriver är ologisk och obegriplig, och dessutom utan folklig förankring. För första gången får staten möjlighet att följa, läsa och avlyssna alla medborgares telefonsamtal, sms, e-post, chattinlägg, hemsidesbesök och annan telefon- och datatrafik i kabel över Sveriges gränser.

Under sommaren har regeringen haft fullt upp med att försvara sig för angreppen mot den förda politiken. Angreppen har inte varit från de traditionella opponenterna utan varit ett brett angrepp från organisationer och enskilda som annars inte befunnit sig på den politiska arenan.

I DN debatt den 4 augusti kunde vi dessutom läsa om tung kritik från de egna leden. Det är på hög tid att den borgerliga regeringen talar klarspråk till både de egna medarbetarna såväl som till vanliga medborgare, politiker och akademiker osv.

Högt till tak i partiet – kommentar till en försöksballong.
På DN Debatt den 19 juli tänker Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo högt om arbetslöshetsförsäkringen. Vi tolkar det som att man skickar upp en försöksballong. Och inget ont i det. Vårt rådslagsarbete bygger på öppenhet och omprövning och mycket i artikeln är bra.
När vi nu väljer att kommentera delar av artikeln är vi väl medvetna om att en del älskar att tolka sådant som ett rosornas krig. Men så är det inte. Vi agerar utifrån att vi är ett parti med högt till tak där vi även vågar bryta åsikter med varandra offentligt. Vi tar fasta på Mona Sahlins ord på extrakongressen om att vara kärleksfulla kritiker till partiet och att vi inte alla behöver tycka samma sak.
Det är framför allt två punkter i artikeln vi är skeptiska till:
förslagen om behovet av att införa en bortre gräns i arbetslöshetsförsäkringen och att vi skulle behöva ytterligare skärpa kontrollen av de arbetslösa.
De här förslagen riskerar att misstolkas som att vi köper den borgerliga regeringens nidbild av lata arbetslösa som inte vill göra rätt för sig. Något som varken gagnar de arbetslösa, vårt parti eller Sveriges framtid som tillväxt- och välfärdsland. Det vi snarare tycker borde ifrågasättas är om den kontroll, press och skuld som den borgerliga regeringen sätter på de sjuka och arbetslösa är rimlig.
Som förslagen i artikeln är formulerade kan de dessutom olyckligt tolkas som en polemik till den strax före artikelns publicerande avslutade LO-kongressen.
Socialdemokratins styrka är och har alltid varit tilltron till människor. Gör din plikt och kräv din rätt blir aldrig omodernt. Det är mycket som vi både kan och ska ompröva. Arbetarrörelsen har alltid varit pragmatisk. Men ska vi ha hårdare kontroll och bortre gränser i våra trygghetssystem måste vi kunna motivera varför, annars blir resultat bara att vi utlämnar och skuldsätter den enskilde.
Vi är för övrigt helt överens med Österberg – Astudillo i deras skarpa kritik av regeringens brist på arbetsmarknadspolitik och hantering av a-kassan. Och vi är helt säkert även överens om att vi innan vi har något bättre alternativ ska vi hålla fast vid inkomstbortfallsprincipen och generationskontraktet. Och att alla ska betala skatt efter bärighet, alla ska betala in till socialförsäkringarna och att alla ska få ut sin rättmätiga del i förhållande till det.
Riksdagsledamöterna och ledamöterna i Socialförsäkringsutskottet
Ronny Olander (s), Siw Wittgren-Ahl (s), Kurt Kvarnström(s)

Skriftlig fråga 2007/08:894
den 5 mars
Fråga
2007/08:894 350-årsminnet av freden i Roskilde
av Ronny Olander (s)
till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)
Den 26 februari 1658 undertecknades fredsfördraget mellan Danmark och Sverige i Roskilde. Danmark förlorade en tredjedel av sitt rike och Sverige erhöll som ”krigsbyte” bland annat Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän. Med några undantag fick Sverige då sina nuvarande gränser.
Det är således i år 350 år sedan denna för såväl Sverige som Danmark värdefulla fred slöts. Vikten av denna fred kan inte nog understrykas. Landskapen Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän – och dess befolkningar – blev svenska. Integrationen i det svenska samhället har sedan dess framgångsrikt utvecklats. Under de senaste åren har dessutom integrationen och utbytet mellan de båda fredsslutande grannländerna ökat avsevärt genom den allt intimare samverkan och regionutveckling som sker i Öresundsregionen.
350-årsminnet av freden i Roskilde uppmärksammas i Danmark bland annat i form av utställningar i Roskilde. I Sverige uppmärksammas freden regionalt i form av olika aktiviteter, bland annat i Skåne, Blekinge och Bohuslän. Eftersom freden i Roskilde kom att spela en avgörande roll för formandet av Sveriges nuvarande gränser, integration och identitet borde minnet av denna 350-åriga fred uppmärksammas på nationell nivå genom någon form av ”bemärkelse”. Ett jämförbart exempel är 100-årsminnet av unionsupplösningen med Norge 1905, som ju på olika sätt högtidlighölls på nationell nivå i Sverige 2005.
Jag vill därför fråga statsministern vilka åtgärder han avser att vidta för att på nationell nivå uppmärksamma 350-årsminnet av freden i Roskilde 1658 då Sverige i princip fick sina nuvarande gränser.
Inkom: 2008-03-05
Överlämnad till Utrikesminister Carl Bildt (m).
Besvarad: 2008-03-12

Läs svaret här nere

Svar på skriftlig fråga 2007/08:894
den 12 mars
Svar på frågorna
2007/08:894 350-årsminnet av freden i Roskilde
2007/08:917 Uppmärksammande av Roskildefreden
Utrikesminister Carl Bildt
Christin Hagberg och Ronny Olander har frågat statsministern vilka åtgärder han avser att vidta för att uppmärksamma 350-årsminnet av Roskildefreden. Frågorna har överlämnats till mig och jag besvarar dem i ett gemensamt svar. Jag vill också hänvisa till mitt svar i förra veckan på en liknande fråga från riksdagsledamoten Hans Wallmark.
Frågeställarna erinrar om märkesåret 1809 och markerandet av upplösningen av unionen mellan Norge och Sverige 1905. Planeringen av märkesåret 1809 sker i nära svenskt-finskt samarbete och detsamma gällde för Norge vid markerandet av unionsupplösningen.
Ronny Olander framhåller i sin fråga att 350-årsminnet av Roskildefreden uppmärksammades i Roskilde. På årsdagen av freden, den 26 februari, hölls en minnesgudstjänst i Roskilde domkyrka. Efter gudstjänsten öppnades en utställning om freden på Roskilde museum. Kronprins Frederik och danske kulturministern Brian Mikkelsen deltog i högtidligheterna. Sverige representerades av ambassadör Lars Grundberg, som invigningstalade på utställningen. Ambassadör Grundberg deltog även i slutet av oktober tillsammans med svensk militär i 350-årsminnet av den svenska arméns stormning av dåvarande Frederiksodde på Jylland.
I mitt tidigare svar till Hans Wallmark beskrev jag några av de arrangemang som svenska kulturinstitutioner avser att genomföra under innevarande år för att fästa uppmärksamhet på freden i Roskilde.
Såväl Christin Hagberg som Ronny Olander framhåller att en gemensam region kring Öresund håller på att växa fram. Jag delar helt synen på det positiva i denna utveckling. Integrationen i Öresundsregionen innebär att danskar och svenskar kommer nära varandra i det dagliga livet, att den ekonomiska tillväxten stärks och att invånarna i regionen får större valfrihet, inte minst vad gäller arbetsmöjligheter.
Inkom: 2008-03-05
Överlämnad till Utrikesminister Carl Bildt (m).
Besvarad: 2008-03-12

Inför valet 2006 var borgarna eniga om att fastighetsskatten var en orättvis och orättfärdig skatt som skulle tas bort, för alla. Effekten blev inte den avsedda. Istället kan vi konstatera att fastighetsskatten blev högre för de som behövde det minst.

I Finanspolitiska rådets rapport ”Svensk finanspolitik” ger nationalekonomen Lars Calmfors svidande kritik mot flera av borgarnas ekonomiska reformer. Calmfors konstaterar att sänkningen av fastighetskatten bidrar till en ökad inkomst- och förmögenhetsspridning utan att ge några sysselsättningsvinster. Var ligger rättvisan i den politiken?
Stabilitet och förutsägbarhet är två av de viktigaste faktorerna för att vi ska kunna ha en bra privatekonomi och bygga för framtiden.

Mona Sahlin gav tydliga besked i sitt tal under Almedalsveckan på Gotland, med en socialdemokratisk regering kommer inte att fastighetskatten höjas för vanliga villaägare. Däremot kommer skatten att höjas med en procent för de fastigheter som är taxerade till över fem miljoner kronor.

Vi vill även återinföra begränsningsregeln om max fyra procent av inkomsten i fastighetsskatt. Det är positivt för de fastighetsägare som har låga inkomster. Vi är övertygade om att det finns en bred uppslutning bakom ett sådant förslag.

För trots att vi hela tiden ställt oss kritiska till borgarnas nya fastighetsskattsystem, tror vi inte det är en hållbar lösning att byta system så fort den politiska makten skiftar. Vi vill ha en kontinuitet den svenska politiken.

De borgerligas omvända Robin Hood politik fortsätter. Det var många som trodde på de borgerliga partiernas löften om sänkt fastighetsskatt. Majoriteten av dem har anledning till att känna sig grundlurade idag. Det hjälpte inte dem som behövde det mest, låg och - medelinkomsttagare.

Fastighetsskattereformen är ett nytt pinsamt politiskt nederlag för borgarna. De kommer aldrig stå på medelsvenssons sida, de är och kommer alltid vara ett parti för de välbärgade få.

Almedalsveckan var på många sätt intressant med 660 seminarium och träffpunkter, utspel och markeringar, reflexioner i massmedias tolkningar.
Vad det gäller flexicurity kan man inte enbart tolka att det finns en nordisk modell rakt över. Exempelvis säger både de danska facken som arbetsgivarna att varje land måste ordna sin egen flexicuritymodell själv.
Inom norden har vi i försäkringsmodellen som i många delar liknar varandra men i det kan man inte tolka in att vi har en gemensam. Exempelvis i den danska har de höga ersättningsnivåer men en betydligt skarpare arbetsrätt vad det gäller anställningsskyddet. I Finland och Norge har man som exempel helt annan sämre arbetsskadeförsäkring än i Sverige för att nämna några exempel.
Vad det gäller frågor kring arbetslivet kan arbetsmarknadsorganisationerna i de nordiska länderna har gemensamma uppfattningar som vi inte längre har i Sverige, typ kollektivavtalens betydelse. Det är svårt att tro att danska arbetsgivareorganisationen skulle driva frågan om Lavall som svenskt näringsliv har gjort i Sverige.

SEKO med dess ordförande Janne Ruden tar mer och mer plats i den politiska dialogen och förbundet gör det på ett bra och utmärkt sätt.

Detta förmiddagsseminarium handlade om vad sker med det statliga ägandet och utförsäljning, privatiseringar och konkurresutsättning.

Inbjudna talare som moderaternas Per Bill var mycket tydlig. Det handlar om ideologi från deras sida även om de har antagit en mera försiktig attityd och blivit mera pragmatiska, som han sade. Personligen är det bra med så tydliga företrädare för moderaterna. Inget knystande om det nya arbetarepartiet utan man känner igen de gamla moderaterna. Det uppskattas från min sida, "inga lånta fjädrar här inte".

Lars Ohly vänstern partiledare tillika SEKO-medlem var lika tydlig från sin horisont och hade under den timme jag var där flera bra inlägg i debatten. Tillika vår egen s-talesperson Tomas Eneroth i näringspolitiksa frågor gjorde också bra ifrån med sin tydlighet över var det statliga ägandet innebär. Tomas E har verkligen levt sig in i den nya rollen och det känns bra och tryggt. Inget velande här inte.

Janne R som ordförande var också tydlig och är enligt mitt sätt att se en av framtidens ordförande för ett starkt LO-förbund.

Nåväl detta var ett kort nedslag i Almedalens verklighet

Ett par intressanta timmar och reflexion över den nordiska modellen som väl håller i internationell jämförelse och som det finns all anledningen att utveckla försiktigt och varsamt. Borgarna tror ofta att gräset är grönare och saftigare på andra sidan staketet men erfarenheten säger oss ofta att så är det inte. Så är det iallafall vad det gäller den nordiska modellen och därför är det så viktigt att kämpa för svenska kollektivavtal skall gälla på svenska arbetsplatser
Ronny

Vi från oppositionen varnade precis för detta när frågan behandlades i riksdagen. Men då viftades det bara bort med enkla förklaringar och det var "så bra med tydliga och klara regler" var argumentet.

Den nya rehabkedjan som borgarna kokt ihopa är sammantaget inget bra, varken för de försäkrade eller för försäkringen som sådan.

Det är bra att regeringen reagerar nu men man kan inte skylla på försäkringskassan som tillämpar besluten som fattas i riksdagen.

Regeringen borde göra helt om i frågan och förpassa hela frågan om sjukförsäkringen till den parlamentarisk utredning som länge har avviserat skall tillsättas. Då skulle vi verkligen kunna göra de nödvändiga djupanalyser som krävs för en humanitär och mänsklig tillämpling av sjukförsäkringen som famtiden kommer att kräva ur olika synpunkter.