Ytterligare ett område där alliansens utbildningspolitik misslyckats gäller yrkesutbildningarna. Sedan 2008 har antalet elever som söker yrkesutbildningar minskat med 34% och idag väljer endast drygt en fjärdedel av eleverna ett yrkesprogram. detta trots att efterfrågan på elever på vård-och omsorgsprogrammen och industriprogrammen är stor. En förklaring till att färre söker står att finna i den förändring som alliansen införde och som innebär att yrkesutbildningarna inte längre ger automatisk behörighet till högskolan. Elever i Sverige vill uppenbarligen ha utbildningar som ger dem valmöjligheter att gå vidare i framtiden.

Ett annat problem är de stora avhoppen. Många byter program eller hoppar helt enkelt av gymnasiet från yrkesprogrammen. Björklund vill möta avhoppen med sänkta krav. I stället borde undervisningens kvalitet öka så att alla elever kan nå målen. För det är så att det finns kvalitetsbrister inom existerande utbildningar.

LO vill att arbetsmarknadens parter bör få ett större ansvar då det gäller att vara med och forma yrkesprogrammen man föreslår att branschernas parter genom programråden får möjlighet att utöka den arbetsförlagda utbildningen utöver de obligatoriska 15 veckorna.

Sverige behöver yrkesutbildningar med hög status och högkvalitet som inte bara ger ungdomarna möjligheter att få jobb men också ger de som genomgått yrkesutbildningen möjlighet till högskolestudier senare i livet för de som önskar detta. Därför är det positivt att LO vill ta ett ökat ansvar för yrkesutbildningarna. Hoppas att arbetsgivarna har samma ambitioner och hänger på LO:s initiativ.

För den regering som styr Sverige är lösningen på dessa problem och utmaningar skattesänkningar. det har handlat om en generell sänkning av arbetsgivaravgiften för anställning av alla ungdomar antingen om dessa ungdomar redan har ett jobb eller har svårt att komma in på arbetsmarknaden. det har handlat om en sänkning av krogmomsen, vars effekter på sysselsättningen är högst osäkra. det har handlat i fyra jobbskatteavdrag som inte gjort att Sveriges historiskt höga arbetslöshet minskat Och det har handlat om en stor sänkning av bolagsskatten som gjort de redan lönsamma bankerna än mer lönsamma. Vi kan vänta oss ett fortsatt bonusregn till bankernas direktörer eftersom staten medverkat till deras förbättrade resultat.

Är det denna typ av politik Sverige behöver när behovet av investeringar i ny infrastruktur, investeringar i utbildning och behovet av nya bostäder är rekordhögt? Mitt svar är ett rungande nej. Alliansens politik har nått vägs ände. Sverige kan inte urholka kommande skatteunderlag. det kommer bara att minska våra möjligheter att klara de välfärdsutmaningar vi har p.g.a. en åldrande befolkning.

I stället måste vi bygga Sverige starkt för framtiden. Sverige måste investera både i ny miljövänlig infrastruktur och i utbildning. Vi behöver bygga nya bostäder, främst hyresrätter. satsningar som skulle stärka Sverige och ge välbehövliga jobb.

Anders Borg uppfyller inte överskottsmålet enligt det finanspolitiska rådet. han kritiseras av Magdalena Andersson för detta. det är emellertid inget stort problem. Visst borde Anders borg medge att han inte uppfyller målet och visst borde överskottsmålet ersättas av ett annat mål, ett balansmål. men det viktigaste i kritiken handlar om att Anders borg använder statens pengar på ett ineffektivt sätt, nämligen till skattesänkningar vars bidrag till att minska arbetslösheten är ringa. Det är därför det behövs en ny politik för tillväxt, arbete och ökad jämlikhet.

vad som inte funkar i Sverige för tillfället . det är livet för alla medborgare i vårt land. Sverige är det land i OECD där den relativa fattigdomen ökar mest. Det innebär inte att vi får en fattigdom som i Afrika eller ens i södra Europa. Anders Borg kan fortsätta peka på länderna i södra Europa och säga att Sverige är så mycket bättre. men det innebär att klyftorna ökar i snabb takt. Allt fler lever på försörjningsstöd. Allt fler blir långtidsarbetslösa och befinner sig mer eller mindre permanent utanför arbetsmarknaden. Allt fler ungdomar kommer aldrig in på arbetsmarknaden. De får heller inte utbildning. Klyftorna växer. Detta är ett sort misslyckande. Sverige är inte längre det föredöme vi en gång var när det gäller lika möjligheter och jämlikhet.

De ökande klyftorna syns också påtagligt i den svenska skolan. Det har inte ett dugg med att skolan är kommunal att göra. Jan Björklund blandar bara bort korten för att dölja sitt eget misslyckande. Den svenska skolan var en gång kompensatorisk. Den utjämnade skillnader. I dag spelar föräldrarnas utbildningsbakgrund en allt större roll för om en elev ska lyckas i skolan. Sverige tappar i jämförelse med andra länder. Skillnaderna ökar. Vår skola börjar alltmer likna skolan i Storbritannien och i USA. Det är ett misslyckande som kan få stora konsekvenser för enskilda men också för Sverige som nation i framtiden.

Om detta bör valet handla. Vilket Sverige ska vi ha? Ett Sverige där skillnaderna ökar mellan rik och fattig eller ett Sverige där alla får del av välståndet. Alliansen har misslyckats å det grövsta med att bygga ett Sverige för alla. Nu måste vi socialdemokrater bli tydliga med vårt alternativ som handlar om ett Sverige där alla ska kunna bidra tii och alla ska kunna få del av välståndet.

Det går inte bra för svensk skola. Skolverket har vid flera tillfällen försökt analysera vad detta beror på . Inte i någon av dessa analyser från Skolverket har jag funnit att man anser detta beror på att den svenska skolan är kommunal. Så är det för övrigt i nästan alla jämförbara länder. det är extremt ovanligt att grundskolan drivs av staten. Detta beror naturligtvis på att man i de flesta länder tycker att det är viktigt med nära kontakter mellan den verksamhet som bedrivs och beslutsfattarna.

Skolverket har emellertid kommit fram till att det fria skolvalet trots de fördelar som finns har inneburit större skillnader i svensk skola. Det gjorde man redan för tre år sedan. Det bekräftas av årets rapport. Jan Björklund vill ha kvar det fria skolvalet och han vill dölja att han varit den mest misslyckade skolminister någonsin. Därför vill han genomföra ytterligare en stor förändring. Han vill förstatliga skolan.

Vad han och andra glömmer är att skolan i Sverige aldrig varit statlig. Det har alltid varit ett delat huvudmannaskap. Så är det också idag. Kommunerna finansierar skolan via skatt. Kommunerna anställer lärarna. Kommunerna bestämmer också över de kommunala skolorna, var de ska etableras och hur resurserna ska fördelas.

Staten styr skolorna via Skolagen och läroplaner. Staten utövar inspektion. Staten godkänner också fristående skolor och bestämmer om de ska få etablera sig i olika kommuner. Staten har också för avsikt att ge riktlinjer för resursfördelning. Staten bestämmer behörighetsregler via lärarlegitimationen.

De som vill förstatliga den svenska skolan är skyldiga att ge svar på några enkla frågor. Menar man att det är staten som ska anställa lärarna i de statliga skolorna runt om i landet? Hur ska det gå till? Ska staten upprätta kontor i varje kommun eller i varje region? Ska länsskolnämnderna återinrättas? Vad blir deras uppgift i förhållande till Skolinspektionen? Ska staten också bestämma om, när och var de statliga skolorna ska etableras? Ska staten också ta över ansvaret för de fristående skolorna och deras personal?

I dag har vi en väl utbyggd förskola och förskoleklasser som nästan alla 6-åringar går i?. Ska staten också ta över dessa? Hur blir det skolbarnomsorgen som samarbetar nära med de kommunala skolorna bl.a. med läxhjälp. Blir också dessa statliga?

De personer som förordar ett förstatligande av skolan, vilket skulle vara en gigantisk omorganisation måste också svara på frågan om det är detta som den svenska skolan behöver idag? Är det inte arbetsro och befrielse från en del statliga pålagor om dokumentation och administration. Jag menar det.

Vi ska inte lösa skolans problem genom ett gigantiskt experiment som ett förstatligande innebär. Staten har redan idag inflytande över skolan. Man kan använda detta inflytande för att minska lärarnas administrativa börda i syfte att ge utrymme för mer undervisning. man har makten att ändra i timplaner för att mer tid läggs på matematik och svenska.. man bestämmer redan idag över när vi ska ha nationella prov och i vilka årskurser betyg ska sättas och hur betygen ska utformas.

Så frågan vad är det centralisterna vill ytterligare. Ska staten anställa lärarna runt om i vårt avlånga land och ska staten bestämma var det ska byggas skolor? Det blir långa avstånd mellan de som berörs och beslutsfattarna och vi blir ganska ensamma i världen med en så centralistisk skola.

Moderaterna anslöt sig sent omsider till detta ramverk. Nu har Sverige stabila finanser. Problemet idag är den alltför höga arbetslösheten och bristen på investeringar för framtiden. Alltfler pläderar för att överskottsmålet bör ersättas av ett balansmål dvs balans i budgeten över tid. Detta gör Göran Persson liksom Klas Eklund och Assar Lindbeck.

jag förstår att den socialdemokratiska ledningen inte vill framstå som ekonomiskt oansvarig. Jag förstår också att man inte på en gång hoppar på LO:s förslag om 70 nya miljarder. LO är inget parti som måste stå till ansvar inför väljarna. LO:s roll är att trycka på och bilda opinion.

Men det är nu dags att föreslå ett balansmål och använda de resurser som då finns inte till att öka konsumtionen utan till investeringar. Sverige har ett långsiktigt behov av investeringar både för ny infrastruktur och på bostadssidan. Med de goda finanser Sverige har går det att få förmånliga lån. Det stärker Sverige för framtiden samtidigt som det skapar nya jobb. Och det skulle inte äventyra Sveriges finanser

Rådet är att inte låta Anders Borg ta initiativet till ett balansmål. I stället bör socialdemokraterna vara först. En nästan helt enig ekonomkår skulle välkomna ett sådant ställningstagande.

En annan fråga som det skrivits om under den senaste veckan är eventuella kommande regeringskonstellationer. Reinfeldt verkar vara heltrött och oinspirerad, medan Stefan Löfven verkar ivrig över att ta ansvaret för Sverige. Samtidigt finns det knappast någon seriös bedömare som tror att socialdemokraterna efter ett framgångsrikt val kommer att regera ensamt med stöd från andra partier. Den tiden är förbi. Åtminstone miljöpartiet kommer inte att nöja sig med att vara ett stödparti. man vill sitta i en kommande regering.

Huruvida detsamma gäller vänsterpartiet är mer osäkert. Jonas Sjöstedt ställer krav som kan uppfattas som näst intill ultimativa om vinster i välfärden. Detta kan knappast ett parti som har 5-7% av väljarna göra såvida man inte redan nu planerar för att vara utanför en kommande regering. Det kan vara en fördel för ett parti som vänsterpartiet. Se bara på Danmark. Det frestar på att sitta i regeringsställning. Det har SF fått erfara. det är betydligt lättare att sitta utanför som Enhedslistan valt att göra. Kanske är det så som Sjöstedt resonerar när han ställer krav som verkar vara ultimativa. Att sitta i en regering där man måste överge det mesta av sin politik brukar inte göra att man vinner väljare utan att man förlorar.

Det kan komma att räcka med en regering som består av s och mp. Vänsterpartiet kan knappast välja att fälla en sådan regering för att bana väg för en ny regering Reinfeldt. Det vore att begå politiskt självmord. Men enligt min mening vore det bra med en regering som tar död på blockpolitiken. Den har spelat ut sin roll och gynnar bara ytterlighetspartier som moderaterna och vänsterpartiet och den ger sverigedemokraterna ett för stort inflytande.

En blocköverskridande regering verkar idag avlägsen och självklart kommer inte något av allianspartierna att ens andas om att en sådan är möjlig före valet. Centerpartiet torde idag också vara en omöjlig regeringspartner med Annie Lööf som partledare. detsamma gäller Kristdemokraterna. Det partiet måste slicka sina sår efter nästa val. Men jag undrar om inte folkpartiet efter Jan Björklund kommer att slå in på en mer socialliberal kurs. man är i det partiet oroad över vad som händer med socialförsäkringarna. jag tror att ett samarabete om skolan är möjligt efter Björklund. Visst finns det fortfarande knäckfrågor som euron, NATO och kärnkraften, men jag tror att det går att finna lösningar också på knäckfrågor.

Allt detta är naturligtvis bara spekulationer. Men samtidigt har sverigedemokraternas inträde på arenan en betydelse för hur framtida regeringskonstellationer kan komma att se ut. Och ska blockpolitiken försvinna är det sannolikt efter valet 2014. Ytterligare fyra år med en moderatledd alliansregering är inget önskvärt alternativ.

Läget för svensk skola är så allvarligt att det behövs en nationell samling. Då kommer skolan i främsta rummet före viljan att söka skillnader mellan de olika politiska partierna. Regeringen borde naturligtvis tagit detta initiativ. Nu har man inte gjort detta. Deras passivitet har fått socialdemokraterna att agera.

Jan Björklund tjurar. Detsamma gör P.J. Anders Linder i Svenska Dagbladet. Något annat var knappast att vänta. Det borgerliga misslyckandet med skolan har blivit alltmer uppenbart. Därför måste någon annan hålla i taktpinnen

Det är bra eftersom läget i skolan är allvarligt efter flera års misskötsel av skolan. För detta har vi socialdemokrater ansvar men det största ansvaret faller på alliansen och Jan Björklund.

Det är i mötet mellan läraren och eleverna som undervisningen sker. Lärarna och läraryrket måste uppvärderas. Både löner och arbetsvillkor måste förbättras. Det är sant att detta är en sak för arbetsmarknadens parter, men lika sant är att arbetsgivarparten är kommunalpolitiker. Arbetsgivarna har ett stort ansvar för utvecklingen.

Administration och dokumentation upptar alltmer av lärarnas tid . detta sker på undervisningens bekostnad. det är het tokigt. Lärarna måste få göra det som de är utbildade för nämligen att undervisa

Förändringar i skolan måste grundas på forskning och beprövad erfarenhet. Så har inte skett under Björklunds tid. Han har hela tiden skjutit från höften ofta i strid mot det som forskningen kommit fram till.

Skolan behöver långsiktiga villkor. Därför är det bra om det går att hitta uppgörelser över blockgränsen. det behövs en nationell samling. I en sådan samling vill naturligtvis alla partier få med så mycket som möjligt av sin politik. Dock fungerar inte ultimativa krav. Om man inte på någon punkt är villig att kompromissa ska man inte sätta sig vid samma bord som andra partiföreträdare.

Dock är det så att socialdemokraterna och miljöpartiet sitter med trumf på hand. det är Jan Björklund som mest av alla behöver en uppgörelse. Det är hand som måste ta till sig andra partiers politik. Framtiden får utvisa om han förmår göra det eller om han kommer att fortsätta sin linje med konfrontation som kännemärke.

Den regering vi har i Sverige vill att EU ska vara ett samarbete för företag och kapital. Man värnar den inre marknaden. Men så mycket mer vill man inte. Vi har ett vänsterparti som liksom det högerpopulistiska sverigedemokraterna vill lämna EU. Folkpartiet brukar berömma sig med att vara Sveriges mest EU-vänliga parti och vill idag som enda parti att Sverige ska införa euron.

Jag menar att samarbetet inte handlar om man tycker om EU eller inte. Att ansluta Sverige till euron eller om Sverige ska lämna EU är inget som avgörs i valet till EU-parlamentet om ett år. Frågan är i stället vad vi vill få ut av samarbetet.

De stora utmaningar som EU har enligt min mening är kampen mot arbetslösheten, de ökande klyftorna och miljöfrågorna. På dessa tre områden går det idag åt fel håll. Här bör socialdemokraterna i EU tillsammans med de gröna partierna ändra inriktningen.

All kraft ska satsas på att minska arbetslösheten. Det får inte vara så att en stor del av EU:s unga befolkning går utan sysselsättning. Det banar bara väg för högerpopulism och vänsterpopulism.

Vi ska vara solidariska i EU. Vi ska inte bara peka finger som Anders Borg gör. Vi är alla betjänta av att det vänder i södra Europa. Det gynnar länderna där och det gynnar oss i norr. Handeln och välståndet ökar med minskande klyftor mellan länder och mellan människor.

EU hade en gång ledartröjan när det gällde världens miljöarbete . Så är det inte idag. Den konservativa politikerna , inklusive Fredrik Reinfeldt sitter tillbaka lutad och åser hur klimatet i världen förändars och gör inte mycket. EU måste återigen bli ledare i klimatarbetet i världen.

EU-samarbetet har betytt mycket för freden på vår kontinent. EU har betytt mycket för återföreningen av det en gång delade Europa. Men det går inte att vila på vunna lagrar. EU behöver ta sig an framtidens utmaningar, de n höga arbetslösheten, de ökande klyftorna och miljöförstörelsen. I detta arbetet ska de europeiska socialdemokraterna stå i spetsen.

När vi därefter fick lyssna på forskaren Andy Hargreaves blev det uppenbart hur Jan Björklund dribblar med statistik och siffror. Svensk skola hävdade sig ända in på 2000-talet relativt bra. Det stora raset har skett sedan Björklund fick ansvaret. dessutom fick vi veta att skolan alls inte är att likna med en ålderdomlig atlantångare som det tar åratal att vända ( sådana atlantångare har aldrig funnits). Hargreaves är en forskare som är väl värd att lyssna på och ta intryck av.

Dag 2 imponerade Leo Razzak som föreläsare. Han är en produkt av det arbete som Anders Carlberg uträttade på Fryshuset i Stockholm. carin Götblad höll ett bra anförande om ledarskap.

Sist på dagen hade vi socialdemokratiskt gruppmöte. Vi var en stor grupp på ett 200- 300 socialdemokratiska skolpolitiker. En norska berättade om hur Arbeiderpartiet vänt utvecklingen i norsk skola. Ibrahim Baylan berättade om hur vi i partiet centralt arbetar aktivt med utbildningspolitiken och sist på dagen kom Stefan Löfven för att markera hur viktig utbildningspolitiken är för oss socialdemokrater.

Vi har nu initiativet i skolfrågorna trots vad en del s-bloggare påstår. Vi gör satsningar som handlar om att göra skolan mer likvärdig och förbättra resultaten i den svenska skolan. Våra satsningar sträcker sig från förskolan till grundskolan , gymnasiet till högskolan och det livslånga lärandet. Utbildningspolitiken är knuten till sysselsättningspolitiken och Sveriges förmåga att kunna klara sig i den globala konkurrensen liksom till möjligheten att finansiera välfärden.

Vi ska satsa på kvalitet, öppna böcker och öppenhet. Vi ska inte fastna i organisationsformer och driftsformer. Björklund vill liksom vänsterpartiet och sverigedemokraterna förstatliga skolan. han talar om återförstatliga skolan. men faktum är att den svenska skolan aldrig varit statlig. Ingen framgångsrik skola i de utvecklade länderna är idag statlig. Att förstatliga svensk skola skulle vara ett stort experiment under en tid då skolan mest av allt behöver arbetsro.

När jag fick min första tjänst som lärare 1972 fick jag denna tjänst i Helsingborgs kommun. Jag anställdes inte av staten, inte heller gjorde någon av mina kolleger det. Jag kom snart till Fredriksdalsskolan. Detta var en kommunal skola. Staten hade inget inflytande över att denna skola byggdes eller var den lokaliserades. Det bestämde Helsingborgs kommun. Jag fick min lön av kommunen, men på den tiden fanns det centrala förhandlingar mellan staten och de fackliga organisationerna om hur stegen i lönetrappan skulle utvecklas. Staten,

hade också ansvaret för läroplanerna som på den tiden mer i detalj beskrev hur undervisningen skulle ske.

Björklund och andra som förordar ett förstatligande måste beskriva vad de menar att skolan ska förstatligas. varför ska vi införa något som vi aldrig haft? varför ska vi införa något som ingen framgångsrik skolnation har? Vill man att staten ska bestämma vilka skolor som ska etableras runt om i vårt land? Ska staten för första gången anställa alla lärare och ta arbetsgivaransvaret för alla dessa? Ska staten sköta detta från Stockholm eller ska lokala kontor upprättas runt om i Sverige?

Björklund gör som vanligt. han vill prata om alt annat än det som är viktigt. Han vill flytta fokus från det som är viktigt för skolan. Låt oss inte falla i fällan att parta om det som är oviktigt. Låt oss liksom i Norge skriva ett kontrakt med lärarna, ett med föräldrarna och ett med eleverna. Låt dessa kontrakt handla om kvalitet, utvecklingsmöjlighet, inflytande och öppenhet.

Stefan Löfven var offensiv och kom med konkreta förslag vilket var mer än vad regeringens företrädare hade att komma med. Vi kan knappast ha en regering som administrerar en gigantisk arbetslöshet och som inte har något nytt att komma med.

Borgarna har efterhand accepterat målet eftersom man vet att den som är satt i skuld inte är fri. Sverige är ett litet exportberoende land med en egen valuta. Den ekonomiska politiken i Sverige måste bygga på förtroende från de finansiella marknaderna. Om förtroendet försvinner får vi det svårt.

Nu har emellertid tiden kommit för att förändra överskottsmålet eller lägga det på is för ett antal år. Detta föreslår Göran Persson. Jag tycker han har rätt. Kjell Olof Feldt har gett uttryck för en liknande uppfattning.

Ingen av dessa herrar föreslår att slussarna nu ska öppnas. Båda vet att vi har åtaganden p.g.a. den demografiska utvecklingen som gör att vi inte dramatiskt kan öka på statsskulden. Men samtidigt är det så att vi är inne i en långvarig lågkonjunktur och att arbetslösheten har bitit sig fast. Det finns nu behov för satsningar både i ny infrastruktur och i utbildning. Därför bör översskottmålet läggas på is tills konjunkturen vänt och tills vi fått ner arbetslösheten. Överskottsmålet har varit ett medel som tjänat oss väl, men överskottsmålet får aldrig bli en dogm.

Risken för att de finansiella marknaderna skulle börja misstro den ekonomiska politiken i Sverige för att översskottmålet läggs på is är liten eftersom vår ekonomi är god och vår statskuld låg. Om vi dessutom gör det på ett sätt som inte totalt öppnar slussarna tror jag att Sverige kan behålla sin trovärdighet.

Socialdemokraterna skapade överskottsmålet. Socialdemokraterna bör också ta initiativet för att under en period överge målet och samtidigt forma en politik som på en gång är ekonomiskt ansvarsfull och som tar itu med det idag största samhällsproblemet nämligen den alltför höga arbetslösheten. Det är dags att agera, Stefan Löfven och Magdalena Andersson!

Ändå ungefär en månad efter kongressen pågår på s-bloggar en debatt som om kongressen aldrig ägt rum eller som om beslut på kongressen inget var värda eftersom det inte blev som man själv hoppats på.

I stället tycks vänsterpartiet vara den stora förebilden när det gäller politikens innehåll. Det är ett parti som vill förbjuda vinster i välfärden, som vill begränsa det fria skolvalet (dock osäkert hur), som vill slopa RUT. Väljarna tycks inte strömma till detta parti trots dessa ställningstaganden. Partiet ligger fast förankrat kring 5-7%.

Jag har alltid varit för en öppen debatt. men jag vet också att när beslut tagits efter en intensiv debatt är det dessa beslut som gäller. Det är därför vi samlas till partikongress, för att bestämma partiets inriktning.

Jag förstår att alla inte blir nöjda med de beslut som fattas på partikongresser. Och visst man har all rätt i världen att hålla fast vid sin uppfattning i olika frågor trots att kongressen fattat beslut om något annat. men när man kritiserar partiledningen för att man följer fattade beslut på kongresserna och istället vill att socialdemokraterna ska följa vänsterpartiets beslut då går man för långt.

Det finns klara skillnader mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet. det ser väljarna och det visar väljarna både i val och i opinionsundersökningar.

Nu har både Skolverket och Skolinspektionen kommit med rapporter som alls inte ger någon ljus bild av skolan i Sverige. Tvärtom visar de att någonting måste göras. Stefan Löfven , Mikael Damberg och Ibrahim Baylan tar nu initiativ till en debatt om skolan i Sveriges Riksdag.

De fokuserar på tre områden som kan vända utvecklingen i svensk skola, nämligen lärarna, likvärdigheten och långsiktigheten.

Lärarna är skolans viktigaste resurs. Läraryrket måste uppvärderas, inte bara med högre löner utan också med karriärsmöjligheter inom yrket och framför allt att lärarna får syssla med undervisning. mer tid till undervisning och mindre tid till administration och dokumentation.

Likvärdigheten måste öka genom att skolor där behoven är störst får mer resurser. De bästa lärarna måste lockas till de skolor där utmaningarna är störst.

Skolan måste få långsiktiga spelregler. man kan inte som Jan Björklund ständigt skjuta från höften och inför förändringar. Ett exempel på Björklunds alltför ogenomtänkta förändringsbenägenhet rör betygen. De nya förändringarna hinner inte ens utvärderas innan han föreslår nya förändringar. Detta är inte seriöst och är inte ämnat att förbättra resultaten i svensk skola. Björklunds experimenterande måste få ett slut.

På måndag äger Skolriksdagen rum i Stockholm. Undersökningarna från Skolverket och Skolinspektionen kommer då säkert att diskuteras. Att skolan är en av socialdemokraternas profilfrågor visas av att inte bara den utbildningspolitiske talespersonen Ibrahim Baylan kommer på det socialdemokratiska gruppmötet utan också partiledaren Stefan Löfven. Socialdemokraterna tar skolfrågan på allvar och har idag initiativet i frågan. Det bådar gott inte bara för partiet utan också för svensk skola.Ddet behövs en förändring.

På kvällen har jag lyssnat på Mikael Wiehe på Helsingborgs konserthus. En alldeles lysande konsert med bra musik och ideologisk klarsynthet.

Med andra ord har 1:a maj varit bra. Nu hoppas jag att fortsättningen fram till valen till europaparlament, riksdag, region och kommun blir lika bra . Sverige behöver en ny regering. Europa behöver en ny politik. Regionen behöver en annan ledning liksom Helsingborg.

I dag har Borg kritiserat socialdemokraternas politik vid en presskonferens. Återigen visar det sig att Anders Borg saknar elementära kunskaper i matematik. Han säger att socialdemokraternas satsning på 10. 000 kronor i månaden per ungdom är mindre än 35 000 kronor per år som sänkningen av arbetsgivaravgiften innebär. Borg kan uppenbarligen inte räkna.

Det påstås att Anders Borgs betyg i matematik var urusla . Detta syns i hans beräkningar. Hans politik har inte bara varit misslyckad. Han kan inte räkna. Hans gloria har fallit.

Det visar att man i Stockholm lyssnat på kritiken inte minst från sina egna kongressombud. Det var naturligtvis helt oacceptabelt att en valberedning är så sluten att inte ens ombuden på partikongressen informeras om vad valberedningen är på väg att föreslå.Att peta partiets tales person i arbetsmarknadspolitiska frågor måste betecknas som huvudlöst. Nu återupprättas Ylva Johansson, vilket är bra.

Jag tror att något gott kan komma ut av den turbulens som pågått sedan kongressen. Vi får nu en diskussion om den slutenhet som präglar delar av vårt arbete i partiet. jag tror att denna slutenhet är en del av det problem vårt parti har med att rekrytra nya medlemmar och framför allt ungdomar .De falangbildningar som fortfarande finns i delar av partiet borde tillhöra en svunnen tid.Det skrämmer bort nya medlemamar. Ungdomar är intresserade av politik och av att diskutera samhällsfrågor. Men jag tror inte att de alltid uppskattar våra arbetsformer. Ofta har vi arbetsformer som inte förändrats särskilt mycket sedan jag gick med partiet i början på 1970-talet.

Vi måste också granska vår egen inställning till massmedia. Massmedias uppgift är faktiskt att granska vårt parti och andra partier. När vi gör bort oss, vilket skedde vid valen till partistyrelsen, får vi faktiskt finna oss i att bli granskade. Vi måste också acceptera och t.o.m. välkomna när partimedlemmar kritiserar det som skett offentligt. Om vi vill framstå som ett öppet parti måste vi tillåta en öppen debatt. Därför har jag inga som helst problem med Thomas Bodströms offentliga kritik. Den överenstämmer mycket med hur många partimedölemmar ser på det som hänt.

Jag håller med Stig- Björn Ljunggren i hans analys om hur vi socialdemokrater togs med överraskning av att moderaterna mycket skickligt lyckades bryta den "koalition" mellan de personer som befunnits längs ner på samhällsstegen och medelklassen. Moderater har lyckat fånga i huvuddelen av den arbetande befolkningen och behållt överklassen.

Vår nuvarande parttiledningen har förstått att vi måste återupprätta vår gamla koalition. Vi måste åter bli det största partiet bland den arbetande befolkningen. Först om vi klarar det kan vi genomföra förbättringar för arbetslösa och sjuka.

Kongressen blev sakpolitiskt en framgång. Sedan dess har affären om Omar Mustafa blockerat en sakpolitisk diskussion. Huruvida det skadat partiet genom ett sämre väljarstöd vet jag inte . Opinionssifforna verkar inte ha gått ner men det säger inte så mycket om vad som händer på sikt.

Efter Stockholms årsmöte hoppas jag att vi kan återvända till sakpolitiken.

Om vi som parti inte tål att höra sanningar som de som Thomas Bodström för fram då har jag inte mycket hopp. Då kommer de slutna processerna bakom stängda dörrar att fortsätta. Då kommer intrigerna och det slutna spelet att fortsätta.

Det är nu dags att vädra ut den unkna luften från de stängda rummen. Det är dags att vi blir det parti som vi säger att vi är, nämligen ett öppet parti. Det är dags att vi lever som vi lär om väljarna ska tro på oss.

Själv tillhörde jag de personer som öppet kritiserade Håkan Juholt under hans tid som partiledare. För det fick jag mycket beröm att sympatisörer till vårt parti, men samtidigt fick jag kritik internt i partiet med motiveringen att man inte gör så. Jag tror inte att blir ett trovärdigt parti om vi inte har en öppen attityd och tillåter att kritik får föras fram öppet

Vi ska ha högt i tak när det gäller politikens innehåll men också om det finns saker som inte fungerar i partiet. Vi ska öppna processer när vi utser våra företrädare så att vi kan belysa deras för- och nackdelar. Vi behöver inte vara ängsliga för att granskas. Vi behöver inte vara ängsliga om vi tror på vår politik. Jag tillhör de som tror på vår politik.

Partikongressen blev en framgång inte minst för Stefan Löfven. Denna framgång kom dock att hamna i bakgrunden efter ytterligare dåligt nästintill katastrofalt arbete i valberedningen. Man verkar inget ha lärt efter vad som hände vid utseendet av vår förre partiledare.Också denna gång slängdes nya namn in i sluskedet. Någon kontroll gjordes inte av dessa nya namn. Samtidigt petades personer som är talespersoner i viktiga politiska frågor.

Jjag ser med tillredsställelse att Ilmar Reepalu valts till ordförande i den nya valberedningen. Jag talade med honom när vi båda besökte den skånska distriktskongressen. jag är övertygad om att vi lärt av misstagen och om partiet kommer att få ett mer öppet och modernt arbete i valberedningen.

I de politiska sakfrågorna har vi initiativet. Vi har det i det i arbetsmarknadsfrågorna där partiledningen och talespersonen Ylva Johansson gör ett bra arbete. Vi har det i utbildningsfrågorna. Vi börjar få en samlad och offensiv utbildningspolitik. Vi har det i välfärdsfrågorna när vi värnar om kvaliteten och om att skattepengar ska användas för det de är avsedda för samtidigt som vi vill behålla valfrheten.

Opinionsundersökningar visar på ett ökande förtroende för vårt parti samtidigt som förtroendet för alliansen minskar. Jag delar förre partiledarens Göran Persson spådom om att det blir ett regeringsskifte nästa år.

Men vi kommer inte att som förr kunna regera som ensamt parti med stöd från andra partier. Den tiden är föbi. Vår nya partiledningen har en öppen inställning till samarbete med andra partier. det är bra. Sverige skulle må bra av att blockpolitiken försvinner.

Jag lyssnade förstrött på någon av de andra debatterna på distiktskongressen. De handlade om rikspolitik och vid omröstningar kom man till andra slutsatser än vad den socialdemokratiska partikongressen kommit fram till. Det må man göra på en distriktskongress men det har i praktiken ingen större betydelse. Partiets politik läggs fast på den stora partikongressen. Däremot kan beslut på en distriktskongress som rör regionala frågor få betydelse.

Det skånska partidistriktet är landets största. Jag hörde flera talare betona detta. Men det skånska partidistriktet har liksom Stockholms arbetarekommun problem. För det har inte så stor betydelse om man är störst om man inte attraherer väljarna. Det har vi inte gjort i Skåne under de två senaste valen. Det finns undantag. Vi styr i Malmö.Jjag skulle vilja påstå att det till soir del beror på den pragmatiske Ilmar Reepalu. Han har vunnit förtroende långt utanför de traditionella socialdemokratiska väljargruppen.Vi styr i Bjuv och Åstorp. Men i min hemstad Helsingborg, i arbetarstaden Landskrona, i Trelleborg, i Lund, i Kristianstad, i Ystad i Höganäs( där vi inte gått framåt under hela 2000-talet) och i regionen styr vi inte. Vi är förvisso stora när det gäller antalet medlemmar, men väljarna har ratat oss. Vår självbild om att vara störst , bäst och vackrast delas inte av de skånska väljarna.

Vi måste fråga oss varför väljarna ratar oss. Är det så att folk kanske tycker det är ok när de får behålla något mer av sin lön genom sänkt skatt på arbete? Är det så att de flesta tycker att ROT och RUT är rätt ok? Och är det därför de valt andra partier de senaste valen? Vi måste ställa oss dessa frågor. Jag ser att Stefan Löfven ställt sig dessa frågor, när han vill behålla ROT och RUT och inte röra redan beslutade jobbskatteavdrag. Han utgår från att väljarna faktiskt vant sig vid dessa förändringar och att de tycker att de är ok.

Finns det då något som skiljer oss från borgarna. Jovisst, hela jobbpolitiken och kampen mot arbetslösheten. Skolpolitiken där alla elever ska nå målen. Socialförsäkringarna som ska ge trygghet vid sjukdom och arbetslöshet. Välfärden där kvaliteten ska så i förgrunden. Och sjukvården som inte minst i Skåne har problem pga den borgerliga politiken.

Jag tror att vi kan vinna valet. Jag tror inte vi gör det med en politik som blickar bakåt utan med en politik som stakades ut av partikongressen. Jag tycker att vi ska vara ödmjuka och förändra vår självbild. Störst , bäst och vackrast bli vi först när väljarna i allmänna val sagt att vi är det.

Talet var utmärkt och de reaktioner som jag fick från kongressdeltatage efteråt var enbart positiva.

Partidistriktets nyvalde ordförande Niclas Karlsson tackade Stefan efter talet. Jag gjorde också det och överlämnade en tröja från Högaborgs BK med numret 7 signerat av Henrik Larsson som burit denna tröja i många matcher för den klubb han bär i sitt hjärta och som hans talangfulle son Jordan numera spelar i.

Stämningen i partiet är bra. Att det är så är mycket Stefans och hans lags förtjänst.

I dag gästar Stefan Löfven det skånska partidistriktets årskonferens på Sundspärlan i Helsingborg. Jag är inte ombud. Däremot är jag ordförande i Sundspärlan AB. Jag kommer under eftermiddagen att bege mig till Sundspärlan för att lyssna på Stefans tal. Jag kommer också att överlämna en present till honom (iett kommande inlägg ska jag berätta om presenten).

Jag hoppas att Stefan så lite som möjligt och kanske helst inte alls uppehåller sig vid Omar Mustafa. Jag tycker Stefan ska tala om socialdemokraternas politik för lägre arbetslöshet, för en bättre skola, för en bätter välfärd och för minskade klyftor.

Jag tycker Stefan ska tala om Sveriges roll i EU och i världen. Om att Sverige trots att vi är ett litet land kan spela en roll i EU för att dagordningen där ska förändras och mindre handla om krisen och mer om hur arbetslöaheten och klyftorna ska minska. jag hoppas han tar upp läget i Syrien och om hur vi och EU ska kunna spela en roll för att lösa konflikter. jag hoppas Stefan tar upp miljöfrågor, jämställdhet och behovet av mångfald.

Det är dags för oss socialdemokrater att börja diskutera politiska sakfrågor igen.

Annie Lööf har varit inkallad till konstitutionsutskottet på grund av näringsdepartemetets vidlyftiga representation. Notor som skulle betalats av centerpartiet hamnade hos näringsdepartemenet. Aftonbladet avslöjade detta och bad att få ut handlingar som bekräftade detta. I stället för att snabbt ge Aftonbladet dessa handlingar så gavs de först till Ekot samtidigt som Annie Lööf och hennes stab rättade till det felaktiga och lät centerpartiet betala. Därmed ville man uppenbarligen visa på att det inte var p.g.a. Aftonbladets avslöjande som felet rättades till utan att detta skedde på Annie Lööfs eget initiativ.

Om detta ljög Annie Lööf inför riksdagens kontitutionsutskott. Hon valde när hon efter utfrågningen konfronterades med frågan att slå neråt och skylla på sina medarbetare. Kan verkligen Sverige ha en näringsminister som inte talar sanning? Kan centerpartiet gå till val med en partiledare som inte tar ett eget ansvar utan skyller på sina medarbetare?

Jag tycker inte det. Men jag är varken regeringschef som tillsätter och avsätter ministrar eller medlem i centerpartiet. Som socialdemokrat kan jag tycka att det är bra att Annie Lööf sitter kvar. Hon är idag en stor tillgång för oppositionen

Detta blev en endagsnyhet. Anders Borg och moderaterna har lyckats med att vänja svensk media vid rekordarbetslöshet. Det blir en endagsnyhet. Sedan släpper media frågan.

Biståndsminister Gunilla Calsson missköter sig. Den personal som är underställd henne mår dåligt. Hon bryr sig inte om deras expertbedömningar utan tillrättavisar och detaljstyr biståndspolitiken. Gunilla Carlsson är minister och ansvarig för miljardtals kronor i den svenska bugeten. Också detta blir en endagsnyhet. Man skulle kunna gräva vidare för hur detta påverkar svensk biståndspolitik. Men ingen journalist har så vitt jag sett gjort detta.

I stället har medias bevakning handlat om en suppleantplats i den socialdemokratiska partistyrelsen. Visst, detta är en fråga som är klantigt skött speciellt av valberedningen. Men jag frågar mig om allmänintresset för hur detta skötts verkligen är större än för den ökande arbetslöheten och att biståndsministern missköter sitt uppdrag? Jag tycker inte det.

Någon gång måste diskussionen gå på djupet om medias prioriteringar och om tendensen att alla i media springer åt samma håll. Jag tycker att media i betydligt större utsträckning ska bevaka det som berör folk såsom den ökande arbetslösheten, ökande klyftor, sämre resultat i skolan osv.

Jag tillhör inte de personer som i tid och otid kritiserar media. Medias uppgift är att granska och att ibland rapportera sådant som vi socialdemokrater inte tycker om. Men likformigheten i svensk media liksom bristen på självkritik börjar bli besvärande. det är dags för självkritik.

Efter valet kom kritik för att Omar Mustafa i egenskap av ordförande i Islamitiska Förbundet bjudit in folk med extreme politiska åsikter som ligger långt ifrån socialdemokratiska värderingar. Kopplingar har också gjorts mellan Islamistiska Förbundet och det muslimska brödraskapet. Mpnga mebnar att man inte kan sitta i den socialdemokratiska ledningen och samtidigt ha kopplingar till brödraskapet.

Omar Mustafa avgick efter påtyckningar. Måga har sedan ställt upp för honom och kritiserat både den socialdemokratiska partiledningen och ledningen i Stockholms Arbetarekommun.

Det har gjorts flera misstag under denna process. Det viktigaste är att göra rätt från början. Valberedningesarbetet har fungerat dåligt. det verkar som om ledamöterna i valberedningen mest sitter där för att företräda sina respektive disktrikts intressen. De bprde representera hela partiet och inte första hand se till de geografiska aspekterna utan till kompetensen och förmågan att företräda socialdemokraterna. Också aspekter om jämställdhet och mångfald ska väga tungt.

valberedingen som föreslog Håkan Juholt till partiledare gjorde ett dåligt jobb. Man hade en sluten process och hamnade i tidsnöd. det gjorde att man inte kunde göra nödvändiga kontroller. Den senaste valberedningens arbete har också varit slutet och man har uppenbarligen återigen hamnat i tidsnöd. Vi hat med andra ord inget lärt av tidigare misstag.

Också patiledningens slutan attityd gentemot media när kritik har kommit har inte varit bra. Vi säger oss vara ett öppet parti och ska agera därefter.

Personligen tror att Omar Mustafa med sina kontakter med det muslimska brödraskapet skulle haft svårt att sitta i partiledningen. detta inebär inte att inte andra muslimer kan sitta i den socialdemokratiska partiledningen. Vi ska inom partiet eftersträva mångfald och personer med olika tro platsar i vår ledning så länge som man ställer upp på de socialdemokratiska värderingarna fullt ut.

Jag tycker partiet ska ta tag i frågorna om öppenhet och ett bättre valberedningsarbete med en gång och denna gång inte bara genom ord utan också genom handlng. Vi behöver en större öpenhet och mindre av provinsialism i valberedningsarbetet. Gör man rätt från början blir det inte fel i efterhand.

Omar Mustafa är naturligtvis besviken och menar att detta är en negativ signal till troende muslimer. Så är det inte. Muslimer, kristna, ateister, agnostiker och andra är välkomna i det socialdemokratiska partiet. Men åsikter som innehåller homobi, antifeminism och antisemitism har inte plats i det socialdemokratiska partiet.

Stefan Löfven har visat på en tydlighet som ledare för det socialdemokratiska partiet. Vi kan aldrig i socialdemokraterna kompromissa om grundläggande värderingar.

Jag tycker det är bra att Löfven är tydlig när det gäller socialdemokratiska värderingar.Det går inte att vara ordförande i en organisation som har helt andra värderingar än socialdemokraterna och samtidigt sitta i partistyrelsen. Någon dj-a ordning måste det vara i ett politiskt parti.

Mona Sahlin har ifrågasatt processen som lett till att Omar Mustafa valts som suppleant i partistyrelsen. Det gör hon rätt i. Hur valberedningen resonerat borde någon som suttit i denna valberedningen stå upp för. Att smyga undan och inte motivera sina beslut är inget som anstår ett öppet parti som det socialdemokratiska partiet.

Socialdemokraterna är ett parti som står för mångfald och antidiskriminering. Det ifrågasätts nu på grunder som är legitima. Valberedningen borde därför öppet motivera sina val. Det är varken Stefan Löfven eller Carin Jämtin som till kongressen föreslagit personerna i partistyrelsen. Det är en valberedning. Hur väl har denna valberedningen tittat på förerslagna kandidater? Om detta vet vi inget. Man motiverer inte sina förslag och är inte öppen med hur man resonerat. Är detta värdigt ett parti som står för öppenhet? Jag tycker inte det. Återigen har valberedningsarbetet i partiet fallerat.

Omar Mustafa försöker nu möta kritiken mot att han bjudit in personer och deltagit i sammankomster med personer som har antisemitiska åsikter och är homofoba. Det är gott nock. Men jag tror faktiskt inte att han blivit utnämnd om valberedningen känt till detta innan.

Inte leder hans uttalanden om Frankrikes insats i Mali och bombningar av staten Israel honom till heder. Sådana uttanden kastar inte bara en skugga över honom själv utan över hela det socialdemokratiska partiet eftersom han är suppleant i partistyrelsen.

Jag undrar vad som hänt med valberedningsarbetet i partiet under senare år. Förr gjordes omsorgsfulla bedömningar av de personer som skulle företräda partiet på centrala positioner. Nu verkar det som om man ofta tar fram namn i sista minuten utan att kolla upp ordentligt.

Folkpartiet har under senare år tappat i förtroende. Socialdemokraterna har numera störst förtroende i skolfrågor. Men vi ska inte underskatta Björklund. Han är en mästare i att lägga skulden på andra. och han läser opinionen och andra partier och drar sig inte för att sno andras förslag.

detta gjorde han för en tid sedan när det gäller 15-timmarsgränsen för barn till arbetslösa och föräldralediga föräldrar. Nu har han sett att också personer med låga resultat på högskoeprovet kommer in på lärarutbildningen. Därför vill han höja kraven. det är gott nog, men viktigare är att göra läraryrket attraktivare så att fler med högre betyg faktiskt söker till lärarutbildningen.

Han vill också skriva in i skollagen att skolor med sämre resultat ska få mer resurser. Det är också bra. En skolpeng lika för alla ger ingen likvärdig skola. Den gynnar barn som kommer från hem där föräldrana har en hög utbildningsbakgrund. Elever som inte kommer från sådana hem behöver mer resurser. Dock inställer sig frågan hur staten ska lösa detta eftersom kommunerna finansierar skolan. Innebär det att staten tillskjuter nya pengar eller komer man att tvinga kommunerna att förändra sina system? Och vad innebär det för kommuner som redan infört starka inslag av fördelning efter behov?

Även om Jan björklund nu fetre snart 7 år som ansvarig upptäkt att han på flera plan hamnat fel och försöker korrigera så menar jag att jan björklund borde vara körd som skolminister. Hans eftermäle bör bli att han är den mest misslyckade skolminister vi haft någonsin.

Jag delar Åsbrinks uppfattning att det är dags för en uppgörelse om skatterna. jag delar också hans uppfattning att en sådan uppgörelse vara blocköverskridande. detta därför att en uppgörelse ska kunna stå sig över tid och därför att vi socialdemokrater nästan aldrig vinner debatter med andra partier om skatterna.

Åsbrink vill slopa den statliga insomstskatten och samtidigt höja fastighetsskatten och återinföra en arvs- och gåvoskatt. Hans förslag innebär att skatten på arbete minskar samtidigt som skatten på kapital höjs. han vill samtidigt sänka bolagsskatten och att företagen ska betala denna sänkning genom andra förändringar av beskattningen på företag.

De fördelnngspolitiska effekterna av förändringarna måste belysas ytterligare. men rent allmänt delar jag uppfattningen att det är bra att sänka skatten på arbete och höja den för kapitalinkomster. jag delar också uppfattningen att skatten på arbete inte ska vara högre än skatten på kapital.

Skatterna ska finansiera välfärden. de åtaganden som vi har inom välfärdsektorn minskar inte i framtiden utan ökar tvärtom p.g.a. den demografiska utvecklingen. det ger knappast utrymme för framtida skattesänkningar utan troligtvis måste skatteuttaget öka.

Att i detta läge finna ett robust skattesystem som klarar av att klara av framtida åtaganden är viktigt. I detta perspektiv är Erik Åsbrinks utspel välkommet. Invändningar mot delar i hans förslag kommer säkert att resas. Låt dock inte dessa invändningar skymma behovet av en ny uppgörelse om skatterna för att klara välfärden i framtiden.

De som kommer in på arbetsmarknaden gör det allt senare. Samtidigt lever vi allt längre som pensionärer. De som finansierar våra pensioner är den arbetande befolkningen. De ungdomar som i dag träder in på arbetsmarknaden kommer inte att kunna finansiera pensionen för den allt större gruppen av pensionärer.

Visst kommer en ökad sysselsättningsgrad att betyda en del. Men trots allt vi finns bland de länder i världen som har högst sysselsättningsgrad. Vi behöver precis som Tomas Eneroth säger fler arbetande timmar om vi vill behålla en hygglig nivå på våra pensioner.

En hel del av oss kan arbeta längre. Vi har arbeten som gör detta möjligt. men det finns också många som inte klarar av att ens arbeta fram till 65 års ålder. Så är det för många byggnadsarbetare . Så är det för de som arbetar inom vården.

Dessa orättvisor är svåra att lösa inom pensionsystemet. De måste lösas med en bättre arbetsmiljö som gör det möjligt för folk att arbeta längre utan att bli utslitna. Tyvärr har regeringen under en följd av år minskat resurserna till arbetsmiljöarbetet Man har också lagt ner Arbetslivsinstitutet som forskade krung frågor som rör arbetslivet.

Vi behöver diskutera det framtida pensionsystemet. Förändringar kräver lång tid. det är bra om förändringarna görs med brett politiskt underlag eftersom pesnionssystem inte bör förändras varje valperiod beroende på skiftande majoriteter. men samtidigt måste frågan om villkoren i arbetslivet kopplas till pensionerna.

I höstas gjorde samma regeringen en alldeles för optimistisk prognos om konjunkturen. Samtidigt sade man nej till socialdemokraternas satsningar på utbildning.

Vi har en regering som i efterhand kopierar det som den socialdemokratiska oppositionen föreslagit. e utbildningsplatser som socialdemokraterna förslog i höstas hade behövts nu och inte senare. Dessutom gör man för lite. Samtidigt som satsningen på yrkesutbildning föreslås lägger man ner utbildningar på högskolan.

I ett läge då ungdomsarbetslösheten är rekordhög och då ungdomarna ansöker till högskolan drar man ner utbildningen. En sådan regering förtjänar inte att få förnyat förtroende från väljarna. Vi behöver en regeringen som satsar på jobb och utbildning och som gör det i tid.

Vi kommer antagligen inte att få några problem med vårt yttrande till Skolinspektionen. Alla partier från de rödgröna till allianspartierna varnar för den risk för etablering som skulle bli följden om Skolinspektionen säger ja till ansökningarna.

men vi vet inte vilket beslut som Skolinspektionen tar. Skolinspektionen fattar beslut utan att de behöver ta något ekonomiskt ansvar för sitt beslut. de ekonomiska konsekvenserna får vi hantera i Helsingborg. detta är oacceptabelt.

Därför är det beslut som den socialdemokratiska partikongressen tog om att kommunerna ska det avgörande inflytamdet vid etableringar både logiskt och riktigt. Den som finansierar verksamheten ska också ha det avgörade inflytandet och ansvaret. Så är det när det gäller förskolor och äldreboenden. Så bör det vara också när det gäller skolor.

detta säger Jan Björklund nej till. det förvånar inte. Han är anhängare av en centralstyrd skola. men det förvånar mig att miljöpartiet på central nivå också är avvisande till lokalt sjävstyre. de miljöpartister jag träffar i Helsingborg har en anna uppfattning. Jag trodde att miljöpartiet var anhängare av ett ökat lokalt inflytande.

Min artikel handlar om ett beslut som togs på kongressen. Många andra beslut togs också t.ex. om en politik för minskad arbetslöshet, för en bättre föräldraförsäkring, för en bättre skola och förskola. Nu när kongressen är slut är det dags för oss politiker ute i våra kommuner och regioner att driva dessa frågor. En kongress är bara början. Nu gäller det för oss att förankra besluten hos medborgarna.

Men det finns klara skönhetsfläckar. Medan Stefan Löfven talar om att han är feminist och att partiet är feministiskt så finns det ett kvardröjande antifeministiskt tänkande i valberedningen. Inte så att inte tillräckligt många kvinnor beretts plats i VU och i partistyrelsen utan för att man gjort val som man aldrig skulle ha gjort om det gällt män.

Jag menar att Magdalena Andersson skulle varit självklar som ordinarie i VU liksom hennes företrädare , alla män, har varit.Jag menar också att det skulle varit självklart att partiets talesperson i arbetsmarknadspolitiska frågor, den fråga som står högst på dagordningen, minst skulle haft en ordinarie plats i partistyrelsen. Nu petades istället Ylva Johansson från partistyrelsen. Detta är anmärkningsvärt dels för att hon är talesperson på partiets viltigaste område dels är en av de få kvarvarande som har minister erfarenhet. Jag undrar hur valberedningen har tänkt om man nu har tänkt överhuvudtaget.

Jag tror personlighet att geografi har betytt mer än kompetens för valberedningen. Partistyrelsen hos socialdemokraterna har ett begränsat inflytande . Det vet alla som inifrån följt arbetet i partiet. Det är det verkställande utskottet som har det verkliga inflytandet. Detta beror på att partistyrelsen är på tok för stor och fungerar som ett slags repskap där så många partidistrikt som möjligt ska få plats. Jag hade önskat en mindre partistyrelse som mindre byggde på geografi och mer på kompetens.

Något positivt om valberedningens arbete ska jag ändå skriva. Det har funnits en brist på kompetenta personer som är unga och personer som har utländsk bakgrund. Ardalan Shekarabi har utländsk bakgrund, är ung och kompetent. Det var bra att han kom in i VU.

Tonka Frodlund från Helsingborg efterträdde mig som ordförande för socialdemokraterna i Helsingborg har utländsk bakgrund och är kompetent. Hon har nu valts till suppleant i partistyrelsen. Det är ett bra val.

Jag tyckte inte att Håkan Juholt var vuxen uppgiften att leda det socialdemokratiska partiet. Men jag tycker att han har en viktig roll att spela i partiet. Han är en utmärkt talare som förmår att entuiasmera andra. Därför är det bra att han åker runt och träffar partikamrater.

Han ger sitt fulla stöd till Stefan Löfven och den nya partiledningen. Detta ger ett sympatiskt intryck. Han verkar må betydligt bättre än då han ledde partiet och han visar inte på någon bitterhet. Det bådar gott både för honom själv och partiet.

Stämningen har varit hög. Det har varit en bra kongress. Stefan Löfven har agerat klokt. Han gick SSU till mötes om ungdomsgarantin, Han fixade en kompromiss om vinster i välfärden som utgår från kvalitet och lokalt ansvar och inte förbud. Han sydde också ihop en kompromiss om föräldraförsäkringen.

Valet till VU visar upp några skönhetsfläckar. Det är svårt att förstå varför antalet suppleanter utökades. Det är också svårt att förstå när vi för första gången har en kvinnlig ekonomisk -politisk talesperson så blir hon inte ordinarie i VU. Alla hennes manliga företrädare har varit ordinatie i VU. Nu när partiet är så tydligt feministiskt borde Magdalena blivit ordinarie. Dock vet jag att det inte har någon egentlig betydelse om man är orinarie eller suppleant i VU, men det är inte oviktigt med symbolik om man vill framstå som ett feministiskt parti.

Sammataget är intrycket från kongressen gott. Vi är ett tydligt regeringsdugligt parti som kan locka breda väljargrupper. En valseger ligger inom räckhåll. det känns med andra ord gott nu när kongressen närmar sig sitt slut.

När det gäller den sedan länge debatterade frågan om vinster i välfärden blev det inget förbud mot vinster eller mot vinstuttag. det blev inte heller så att Kongressen biföll LO.s förslag om att samhällsbolag ska vara norm. Istället kompletterades med att kommunerna och regionerna ska få bestämma om de endast ska vända sig till samhällsbolag eller om de vill också vända sig till aktiebolag. På skolans område ska kommunerna ha det avgörande inflytandet vid etableringar.

Att kommuner som finansierare av väfärdstjänsterna är naturligt Ansvars- och finansieringsprincipen är helig i andra sammanhang och ska också vara det på skolans och välfärdens område.

Kongressen kom fram till en uppgörelse. Vinstintresset ska inte vara drivande men vi ska inte heller förbjuda vissa bolagsformer. man har varit konstruktiv på kongressen. Precis så ska en kongress arbeta för att nå fram till bra förslag.

Imorgon tänker jag göra mitt andra besök på kongressen. det ska bli trevligt att möta kongressombud och att möta gamla vänner.

Talet var brett som ett linjetal ska vara. Stefan talade om jobben, skolan, välfärden, feminism, mångfald och hållbar utveckling. Om vinster i välfärden var han tydlig med att partistyrelsens linje gäller.

I korridorerna diskuterades en kompromiss. Denna kompromiss innehåller det som jag föreslagit i en motion till kongressen nämligen att kommunerna ska bestämma om och när en skola ska etableras. det tycker jag givetvis är en bra kompromiss. Kommnerna finansierar skolan och ska givetvis ha det avgörande inflytandet över skolan.

Huruvida denna kompromiss tillfredställer alla på kongressen vet jag inte. Men jag skulle tro att den tillfredsställer den stora majoriteten av ombuden. Jag tror att partiledningen efter det att man gåt med på SSU:s krav om att ungdomar redan efter 90 dagar ska få antigen arbete, praktik eller utbildning stärkt sin ställning. Kongressen kommer med all säkerhet inte att se till att partiledningen förlorar en så viktig symbolfråga som vinster i välfärden.

Jag tror att detta blir en kongress som liknar den förra kongress som ägde rum i Göteborg för 20 år sedan. Kongressen var enig. det rådde entusism. pariledningen gick stärkt från kongressen. Senare vann vi valet. Förhoppningsvis återuppreoas detta

Stefan Löfven har genom sitt utspel gjort att vi socialdemokrater framstår som de drivande i den viktigaste frågan inför valrörelsen. Jobben avgjorde valet 2006. Mycket tyder på att att jobbfrågan kommer att avgöra valet 2014.

Själv åker jag till kongressen idag. Jag vill vara med när Stefan Löfven väljs till partiledare och jag vill lyssna till europadebatten. dessutom gillar jag att gå runt och mingla och träffa gamla kompisar.

Vi ser nu ett socialdemokratiskt parti med framtidstro och optimism. Jag är full av tillförsikt.

Idag har Österrike lägst arbetslöshet 4,8%, vilket motsvara 3% med det mått som användes då Göran Persson lovade 4% arbetslöshet. Det innebär nästan en halvering av dagens arbetslöshet.

Medan Fredrik Reinfeldt och Anders Borg brukar jämföra Sverige med Grekland, Italien och Spanien för att dölja den höga arbetslösheten i Sverige väljer Stefan Löfven att jämföra oss med de bästa länderna i EU. Det är skillnad.

Stefan Löfven hade jobben i fokus när han talade till kongressen. Han knöt utbildningspolitiken och näringspolitiken till detta jobbfokus. Det var bra eftersom detta är de viktigaste frågorna. Förbättras resultaten i skolan och kommer jobben klarar vi också av att finansiera en god välfärdspolitik.

Det var en bra början på kongressen. Hoppas fortsättningen blir lika bra.

En fråga som partiledningen inte kommer att förlora är enligt de båda frågan om vinster i välfärden. dels handlar det om Stefan Löfvens auktoritet. Om Stefan ska bli en trovärdig statsministerkandidat kan han inte förlora dena fråga. detta förstår ombuden enligt Sahlin och Ljunggren. men det är också så att aliansen sitter och hoppas på att de som förordar vinstförbud eller ett förbud mot uttag av vinst ska vinna på kongressen.

Anledningen är att alliansen som har svårt för tillfället behöver en fråga där man kan mobilisera mot socialdemokraterna. Vinster i välfärden är en sådan fråga. Om kongressen skulle fatta beslut om ett förbud mot vinstuttag kommer elever och föräldrar som är nöjda med de val de har gjort att mobilesras för att rädda sina skolor mot socialdemokraterna. Då komer alla de anhöriga som har sina föräldrar på privata vårdhem och är nöjda att rasa mot ett parti som vill förbjuda det alternativ som de är nöjda med.

Det är så att alliansen hoppas att den socialdemokratiska partiledningen får stryk i frågan om vinster. men jag tror inte att det blir så. jag tror att den stora majoriteten av kongressombuden är förståndiga och följer partiledningen. Då kommer vinsterna att begränsas utan att några alternativ förbjuds.

Förbud och piskor är inte något som väljarna i allmänhet tycker om. Däremot tror jag väljarna vill begränsa vinsterna genom högre krav på kvalitet och genom att företag tvingas redovisa hur skattepengrana används och genom att framväxten av s.k. samhällsbolag stimuleras.

Denna typ av översitteri är inte i enlighet med traditionell svensk socialdemokrati utan har mer sina rötter i den elitistiska leninismen som valde ut de rätttrogna och valde bort de som inte passade in i mönstret för de som betraktade sig själva som rätttrogna.

Göran Greider är enligt min mening socialdemokrat även om hans åsikter oftast mer är i överenstämmelse med ett litet parti som ligger till vänster om socialdemokraterna men en minst lika god socialdemokrat är också Thomas Östros Det anser inte överstepräst Göran Greider. En god socialdemokrat kan ha sin sysselsättning inom offentlig sektor, men också inom privat sektor enligt min mening. Det är inte finare att vara chefsredaktör än att vara direktör för bankföreningen. Vilken sysselsättning en enskild socialdemokrat har avgör inte om han eller hon är en god socialdemokrat.

Däremot ska vi akta oss för personer som anser sig vara överstepräster som tycker sig ha förmågan om vilka är socialdemokrater och vilka som inte är det. Göran Greider passar inte i rollen som överstepräst.

Jag undrar om jag har uppfattat Riksbankens mandat rätt eller om Anders borg gjort detta? Det är väl inte så att Riksbanken ska bestämma vilka mål som ska gälla för inflation och för sysselsättning eller vad det månde vara. Rksbankens uppgift är så vitt jag förstår att självständigt uppfylla de mål som regering och riksdag fastställt. Om Riksbanken skulle få uppgiften att både faställa mål och hur målen ska uppfyllas praktiskt så behöver vi knappast någon regering och riksdag. Någon uppgift borde väl ändå ändå våra demokratiskt utsedda företrädare ha.

Så jag tycker att Anders Borg måste få förklara sig. Ska Riksbanken både få välja vilka mål som ska finnas för penningpolitiken och hur dessa mål ska uppfyllas ? Ska politisken helt abdikera? Vilken uppgift ska regering och riksdagen då ha när det gäller penningpolitiken om man inte ens ska ha någor infytande över målen? Anders Borg är svaret skyldig.

För övrigt delar jag Lars Calmfors uppfattning att inflationsmålet ska kompletteras med ett sysselsättningsmål. detta är inte särskilt dramatiskt enligt min mening.

Annat var det för ett drygt år sedan. Då var partiet i kaos. Den dåvarande förde en politik som bestod av vänsterretorik med mottot "giv allt till alla". Den linjen lockade få väljare liksom vänsterpartiets linje idag inte lockar särskilt många. Flera s-bloggare forstsätter linjen om att vänsterretoriken ska styra politiken. De har inte lärt sig någonting av det som hände.

Jag hoppas att partikongressen blir bra. Jag hoppas att Stefan Löfven och partiledningen får stöd för sin pragmatiska politik. Partiledningens linje är den traditionellt socialdemokratiska som har som syfte att samla breda grupper i det svenska samhället.

Jobben och skolan kommer att vara de viktigaste frågorna. På s-bloggar spelar jobbfrågan en underordnad roll. Jag hoppas att den kommer att spela huvudrollen på kongressen. Att finna vägar för att arbetslösheten ska minska blir den viktigaste uppgiften på kongressen.

Jobben är knuten till ordning och reda i ekonomin. "Den som är satt i skuld är inte fri" skrev en gång Göran Persson. Han skrev det utifrån svenska erfarenheter på 1990-talet. Vi kan se att det gäller också i våra dagar. För ett litet exportberoende land är det speciellt viktigt med ordningen i ekonomin

Socialdemokraterna har gått till offensiv i utbildningsfrågorna. Offensiven verkar ha lönat sig. Trovärdigheten har ökat i väljarnas ögon.

Ordning och reda på arbetsmarknaden är en uppstickare som det i förväg inte talats mycket om. Efter det attt regeringen drivit igenom en alldeles för svar utstationeringslag och efter det att man öppnat för arbetskraftsinvandring har antalet otrygga jobb på svensk arbetsmarknad ökat. Utländsk arbetskraft tvingas att arbeta för svältlöner och utan trygghet. Hoppas att kongressen på detta område läger skarpa förslag.

Jag har själv skrivit en motion om fusket med personlig assistans. Också på detta område behövs åtgärder som stoppar fusket utan att den enskilde personen med funktionsnedsättning drabbas. Reformen är i grunden en stor valfrihetsreform.

Själv kommer jag att lyssna på Europadebatten. Vad vill socialdemokraterna med EU-medlemskapet och vilka frågor ska vi driva i valrörelsen nästa vår.

Den nuvarande partiledningen har hittills gjort ett bra jobb. Nu ska kongressen lägga fast politiken och fortsätta vägen framåt. Grunden är lagd. Det ser bra ut. Hoppas att vi går ut som ett starkare parti som kan vinna fler väljare efter kongressen. Jag tror och hoppas på att kongressombuden lever upp till detta ansvar.

Partistyrelsens förslag med öppna böcker och kvalitetsnormer ska kompletteras med en möjlighet för kommunerna och regionerna att välja s.k. samhällsbolag. Om en kommun vill använda enbart samhällsbolag ska det vara möjligt.

Jag tycker det är en bra kompromiss. Jag tycker att partistyrelsens förslag är bra. Men samtidigt bör kommuner och regioner ha det avgörande inflytandet över om ifall privata företag eller samhällsbolag ska få del av skattepengarna, vilket jag skrivit i en motion till partikongressen. detta för att det är kommunala skattepengar som finansierar skolan, vården och omsorgen.

Det vore bra om kongressen kan ställa sig bakom ett förslag som kan ena den stora majoriteten i partiet. Om det är riktigt som skrivs i DN:s artikel och som Andreas Schönström säger i artikeln tycker jag att det är en bra kompromiss.

Väsnterpartiet tillhör inte något av de partier som har stort förtroende. Trots att man under lång tid och enerigiskt nästan enbart diskuterat vinstfrågan har man inte fått något ökat förtroende.

Det har däremot vi socialdemokrater fått. Under Stefan Löfvens ledning har vi satt kvaliteten i förskolan och skolan i förgrunden. partiet har lagt förslag om obligatoriska förskoleklasser, minder klasser de första skolåren och en möjlighet för alla att fullfölja sina gymnasiestudier. Parallellt har en enig partistyrelse lagt förslag om en bättre insyn om hur skattepengarna används i privata bolag, bättre kvalitetsnormer och att lärarna i större utsträcknings ska få ägna sig åt undervisningen.

Denna politik har betalat sig. Socialdemokraterna håller nu i taktpinnen i skolfrågorna. Stefan Löfvens och Eva-Lis Siréns artikel idag är en fortsättning på en framgångsrik väg. Eva-Lis Sirén är ordförande för det största och mest progressiva lärarförbundet.

Så stå på dig., Stefan Löfven! Du ligger helt rätt. Blicka inte på vänsterpartiet och det partiets förslag. Det är ett stickspår. Väljarna ser i första hand på kvalitet och resultat, inte till driftsform

Den socialdemokratiska offensiven understryks idag på DN-debatt genom en artikel skriven av Stefan Löfven och Eva- Lis Sirén. Rubriken på artikeln är "Fler unga begåvningar måste välja läraryrket". detta med anledning av att färre idag väljer läraryrket.

Svensk skola har flera stora utmaningar.De försämrade resultaten måste vändas och likvärdigheten måste säkras. Ska Sverige klara det måste läraryrket bli mer attraktivt.

Löfven och Sirén pekar på flera nödvändiga insatser. 1. Mindre klasser- mer tid för eleverna. 2.Undervisningens kvaitet i centrum. Alltför mycket av lärarnas tid går åt till administration. 3. Fördelning av resurser efter behov. 4. Fokus på skolledarnas viktiga uppgifter.5. Forskningen har en viktig roll i skolan.

Karriärvägar och kollegialt lärande är viktigt i organisationen.Både lärare och skolledare ska ha möjlighet till en fortlöpande utveckling.

Löfven och Sirén uppehåller sig med det som kan benämnas kvalitetsfrågor för att utveckla skolan. Andra uppehåller sig helt och hållet vid driftsformerna. Om man vill ha en positiv utveckling av skolan är Löfvens och Siréns linje den som ger resultat.

Det är glädjande att vi har en partiledning som prioriterar skolan och som vill förbättra kvaliteten. detta har väljarna sett Däför är socialdemokraterna idag det parti som har störst förtroende i dessa frågor.

Jag tycker det är bra om förslaget går igenom på partikongressen. Visserligen kommer förslaget att möta på motstånd. Man kommer att hävda att det är upp till familjerna att själv bestämma fördelningen av månaderna. Men mot detta ska man väga in den ojämlika arbetsmarknaden och det ojämlika ansvaret för barn och familj.

Kvinnorna har lägre lön än män. Kvinnor tar större ansvar för barn och familj. Det är nu dags att driva på utvecklingen för ett mer jämställt samhälle. En tredelad föräldraförsäkring är ett led i detta arbete. dessutom är det säkert bra för barnen.

Jag tycker det ska vara högt i tak i partiet. Olika åsikter ska kunna framföras och brytas mot varandra. När väl beslut är fattade efter debatt och diskussion ska vi arbeta efter dessa beslut.

Vi ska ha respekt för varandras uppfattningar och försöka diskutera i sak. Jag tycker extremt illa om att nedvärdera meningsmotståndare utifrån vilket yrke de har, om de forfrande arbetar poltiskt eller i offentlig eller privat sektor.

Därför har jag samma uppfattning som Jan Nygren om Daniel Suhonens debatteknik och om de personer som använder en debatteknik som avfärdar andra pesroners uppfattning utifrån var de arbetar. För övrigt tror jag mig veta att Jan Nygren har mycket högt anseende bland de allra fletsa socialdemokrater.

I sakfrågan om vinster i välfärden vill jag begränsa dessa. Jag vill göra det genom att företagen i välfärdssektorn tvingas redovisa på varje enhet hur skattepengarna används- Jag vill också att tydligare kvalitetsnormer utarbetas. Dessutom tycker jag att den som finansierar verksamheten alltid ska ha det avgörande inflytanndet vid etableringar, dvs kommuner och regioner. Om dessa enbart vill vända sig till s.k. samhällsbolag ska de få göra det. Att bilda samhällsbolag för att få delta i välfärden ska inte vara ett tvång. Däremot ska samhället stimulera att fler samhällsbolag bildas eftersom intresset hittillls varit så lågt. Eftersom de stora vinsterna för privata företag varit vid försäljning av företagen ska inte kommuner och landsting kunna sälja verksamhet till underpris.

Denna min uppfattning överensstämmer i stort med det förslag som den socialdemokratiska partiledningen lagt. Den ligger inte särskilt lång ifrån LO:s förslag. Jag skulle tro att att partikongressen kommer att fatta ett beslut som inte avviker alltför mycket.

Om så blir fallet får man förvänta sig att s-bloggare som använt epitet knähund om mig efter kongressen återkommer med ett inlägg med rubriken "Ropen skalla, knähundar är vi alla".