Det har ju varit känt i minst 25 år, det är ingen nyhet.

Värmland borde göra vågen för Hagfors satsning på kunskap
Utbildningsnivån i Hagfors och Värmland är inget att skryta med. Snart har var fjärde svensk eftergymnasial utbildning. I Värmland landar vi på drygt 15 procent, i Hagfors har inte ens en av tio läst vidare efter gymnasiet. Värmlänningen och klarälvdalingen är i strykklass. Pliktverkets landsomfattande mätning av mönstrande unga män är heller ingen rolig läsning för värmlänningarna och Hagforsborna.

Det är oroande, inte minst för att ortens stora företag, som Uddeholm Tooling och Metso, ropar efter välutbildad arbetskraft. Om företagen ska vara kvar på orten måste de kunna rekrytera kvalificerade medarbetare.

Samtidigt säger alla att det är med ökad kunskap som vi ska möta globaliseringen. För att göra det måste skolan kunna erbjuda en bra arbetsmiljö för eleverna och den bästa pedagogiken.

Det är just det som Hagfors kommun vill åstadkomma genom satsningen på ett nytt bildningscentrum, den största insatsen någonsin för barn och ungdomar i kommunen.

KOMMUNLEDNINGEN kunde ha grävt ner sig i dystra befolkningsprognoser, vikande elevunderlag och felvända ålderspyramider, dragit en djup suck och bett den siste som lämnat kommunen att släcka ljuset. Det har man inte gjort, i stället försöker man bryta den trista utvecklingen genom att satsa på ungdom och kunskap.
Det är imponerande. Den politiska enigheten likaså, inga reservationer har lämnats in, varken i barn- och bildningsnämnden, kommunstyrelsen eller fullmäktige. Hittills är bäst att tillägga.

Olyckskorparna, som läst in sig på Jantelagen, och nostalgikerna kraxar givetvis. Det blir för dyrt att bygga nytt, det blir skrämmande stort och i förlängningen hotas skolorna i Råda, Ekshärad och Sunnemo, befarar kritikerna.
Men kalkylerna visar att det håller ekonomiskt. Att bygga nytt för 120 miljoner kronor blir i längden billigare än att renovera och driva de befintliga skolorna i tätorten. Pengar ska också satsas i de tre skolorna utanför Hagfors.

SMÅ SKOLOR har sina fördelar, men det är svårt att hålla uppe den pedagogiska utvecklingen med få lärare. Med ett krympande elevantal är det bättre att koncentrera sig på färre skolor.
En namninsamling pågår för att få till stånd en kommunal folkomröstning i frågan. Enligt initiativtagaren är den neutral och beror på brist på information. Det är olyckligt om kommunen har misslyckats med att berätta om planerna och det kan leda till förseningar för projektet.

Men det är svårt att se att en majoritet av Hagforsborna skulle säga nej till detta optimistiska framtidsprojekt, om det nu går så långt som till en folkomröstning.
INTRESSET för satsningen är stort. 33 arkitektfirmor från fem länder ville vara med och tävla om de fyra finalplatserna. I vår ska vinnaren presentera sitt förslag till hur bygget ska se ut.
Näringslivet är med på tåget och universitetsvärlden tittar beundrande på nytänkandet inom pedagogiken. Ett stort antal pedagoger har vidareutbildats vid Karlstads universitet i skolutveckling och lärande.

Nybygget blir unikt. All utbildning från förskoleklass till vuxenutbildning ska samlas på samma plats. Men kraven är tydliga, barnen ska inte känna att de går i samma skola i tolv-tretton år.
I huset finns sedan tidigare simhall, sporthall och bowlingbanor. Det blir också plats för fritidsgård, kommunbibliotek och näringslivssatsningen Alvstranden Innovation. Förutsättningarna för att det blir ett levande och mycket aktivt hus från morgon till kväll för alla åldrar är därför ovanligt goda.

DET ÄR inte fel att grannkommunen Torsby satsar på en skidtunnel för att locka besökare till kommunen, men det är absolut aldrig fel att investera i kunskap för det uppväxande släktet.

Det är djärvt och ett bevis på framtidstro. Sådant borde Hagforsborna och resten av Värmland göra vågen för.

Hallå, vad är det fråga om? Kampanjen mot Hagfors kommuns satsning på en modern, framtidsinriktad skola i Hagfors har nu nått nya oanade höjder.

Ledarskribenten skriver "att slå samman en orts huvudsakliga skolverksamhet under ett och samma tak är inte bara ett tragiskt betongsossigt experiment. Det är dessutom ett sätt att begränsa sina perspektiv..."

Jag har tidigare skrivit om Värmlands Folkblads negativa attityd till Älvstranden Bildningscentrum och Hagfors kommun. Nu fogar sig även den andra länstidningen till denna kritik.

Det är faktiskt fruktansvärt jobbigt att båda länstidningarna nu har hemfallit åt en formlig kampanj mot Hagfors kommuns arbete för att anpassa sin skolverksamhet till nya villkor med kraftigt minskat antal elever och att man gör det på ett så professionellt sätt som bara är möjligt.

Jag ser det som ett utslag av den så förhatliga bruksmentaliteten som tydligen grävt sig in i båda tidningshusen i vår residensstad Karlstad. Man ser de nordliga kommunerna, särskilt Hagfors kommun, som intelligensbefriade, inkompetenta bakåtsträvare som inte begriper ett skvatt om sina invånares villkor och vilka åtgärder som krävs för att säkra bland annat skolans överlevnad.

Det är skrämmande. Kampanjen som bedrivs mot Hagfors kommun är mycket obehaglig att se. Om man i stället tittade på alla fakta och siffror om befolkningsutveckling, lokalkostnader och kommunalekonomi så kommer man snart att se att det finns inte så många alternativ kvar.

Jag är grymt besviken på våra två länstidningars formidabla kampanj mot det sätt som Hagfors kommun försöker bekämpa nuvarande kris både vad gäller ekonomi och befolkningsminskning. Får jag be om lite mer seriös debatt från både den mörkblå, privatägda tidningen och den av statligt presstöd sanktionerade vänstertidningen i Värmland!!

Sverige bidrar sedan 2002 med soldater i Afghanistan till ISAF, International Security Assistance Force, fritt översatt "internationella säkerhetsstyrkan". ISAF etablerades i Afghanistan i slutet av 2001 och arbetar under ett mandat av FN:s säkerhetsråd, resolution nr 1386. Det finns även ett avtal mellan ISAF-styrkan och den afghanska regeringen. Styrkans högkvarter finns i Afghanistans huvudstad Kabul. Då resolution 1386 antogs omfattade ISAF-styrkans mandat delar av Afghanistans territorium. År 2003 antogs ytterligare en resolution av FN:s säkerhetsråd, nr 1510, som utvidgade ISAF:s ansvar och omfattade därmed också hela landets yta. Det var i samband med denna senare resolution som ISAF började bygga upp flera s.k. Provincial Reconstruction Team, PRT.

Sedan mars 2006 leder den svenska delen av ISAF-styrkan ett Provincial Reconstruction Team, PRT, baserat i Mazar-i-Sharif i norra delen av landet. PRT:n omfattar en yta stor som ungefär en femtedel av Sverige och innefattar provinserna Balkh, Samangan, Jowzjan och Sar-e-Pul. Även finska soldater ingår i denna PRT.

Uppgiften är bland annat att stödja personal inom den afghanska armén och samarbeta med den lokala polisen. Arbetsmetoden som används är huvudsakligen förtroendeskapande åtgärder. Man hjälper exempelvis till med att eftersöka och till afghansk polis överlämna misstänkta och efterlysta brottslingar. I flera fall är dessa s.k. lokala krigsherrar som på sin agenda har att terrorisera lokalbefolkningen på olika sätt, oftast i syfte att berika sig och stärka sin maktposition i området.

De attacker som utförs mot lokalbefolkningen av militanta talibaner bekämpas också. Bland annat angrips skolflickor av talibaner med syra på sin väg till och från skolan, flickor som kanske för första gången fått gå i skola, en sak som för talibanerna är otänkbart för flickor i Afghanistan. Den svenska styrkan försöker även föra dialog med lokala ledare för att uppnå ett samarbete för utveckling och samförstånd i det område man arbetar, allt i syfte att stärka det civila samhället.

Svenska kvinnliga soldater deltar på flera olika sätt i ansträngningarna att stärka kvinnors situation inom operationsområdet. Man försöker bygga nätverk och hjälpa kvinnorna att hitta metoder för att komma ur marginalisering och framförallt skydda dem mot de ovan nämnda brottslingarnas verksamhet.

Denna både militära och humanitära insats måste fortsätta i Afghanistan. Vänsterpartiet anser uppenbarligen att Sverige ska sluta att hjälpa den Afghanska befolkningen på sin långa väg ut ur fattigdom och utsatthet för terrorverksamhet. Om Lars Ohly granskar USA:s verksamhet i Afghanistan så ser han snart att förutom den militära närvaron så har man med amerikanska medel byggt skolor, vårdcentraler och andra civila nyttigheter, en insats vida överstigande den svenska.

Vänsterpartiets inställning till Sveriges deltagande i uppbyggnaden av det afghanska samhället innehåller inte många spår av realpolitisk analys. Den måste mera uppfattas som en trångsynt, okunnig uppfattning avsedd att plocka inrikespolitiska poäng. Det är enkelt och populistiskt. Bara för att man blundar försvinner inte terrorismen. Sverige har ett internationellt ansvar i denna fråga.

Det har den senaste tiden förekommit tillfällen då svenska soldater varit direkt inblandade i strider. Enligt tillgängliga undersökningar anser en majoritet av svenskarna att det är bra att svenska soldater även på detta sätt deltar i strävandena att uppnå säkerhet och stabilitet i det område man är satt att verka inom. Krig och militär strid innebär ofta fruktansvärda upplevelser för alla inblandade. De svenska soldaterna är dock mycket bra utbildade och tränade att hantera även sådana situationer. Försvarsmakten är på gång att skicka både fler soldater och mer utrustning, främst i form av skyddande fordon, till det svenska förbandet. Det är rätt och riktigt och Sverige har fortfarande samma ansvar att verka för fred och frihet inom det område man är satt att verka inom.

Målet är att ge folket i Afghanistan möjligheter att genom fria politiska val och frihet från bakåtsträvande terrorister driva utvecklingen framåt i sitt land. Då detta uppnåtts kan de utländska trupperna minska sin närvaro, en närvaro som alltså sanktioneras av FN-mandat och avtal med den afghanska regeringen.

Har inte Lars Ohly uppfattat att uppdraget i Afghanistan faktiskt är sanktionerat av FN? Har han inte uppfattat att den afghanska regeringen genom avtal reglerar ISAF:s närvaro? Han måste omedelbart upphöra med att felaktigt beskriva situationen som att Afghanistan är ockuperat eller att Sverige går USA:s ärenden i ett smutsigt krig. Det är inte sant helt enkelt och drar vår försvarsmakt i smutsen på ett sätt som inte är värdigt en svensk politiker på denna höga nivå.

Vänsterpartiet uppvisar i denna fråga en ovanligt dålig internationell solidaritet. Bland annat därför är hans parti ej aktuellt för en samlingsregering där Socialdemokraterna deltar. Hur skulle det kunna fungera? Det gör det inte och jag är mycket förvånad över men även ledsen att min partiledning överhuvudtaget har kommit på tanken att vänsterpartiet ska sitta i samma regering som socialdemokraterna.

Det räcker faktiskt inte att tillfredsställa den politiska lilla ankdammen i Sverige för att uppnå politisk framgång i vårt land. Det krävs mer och att man höjer blicken lite grann för att framgången ska komma. Då duger det inte med att man sitter i samma regering med ett parti som menar att svenska soldater i Afghanistan agerar som USA:s lakejer. Socialdemokraterna borde hålla sig för goda för att umgås med ett sånt parti.

Han skriver i sin PS-spalt den 10 juli om tystnaden, närmare bestämt, enligt rubriken på krönikan, om den talande tystnaden.

Han skriver: ”Det finns också en speciell sorts tystnad som bara finns i en kommun en bit ovanför Karlstad (det finns kommuner där också). Den kommunala Hagforstystnaden.”

Han skriver vidare att vanligt folk är tysta och han frågar sig varför och citerar någon okänd som han hört: ”För repressalier från dem som styr...”.

Han skriver vidare att lärare vid kommunens skolor inte vill ställa upp med namn då han talar med dem och att våra skolgårdar ”kantas av ruttna träd som riskerar att blåsa ner”.

Han menar att folk inte törs säga sin mening om skolans ledning.

Jag frågar mig verkligen vad han menar med ”den kommunala Hagforstystnaden”? Jag efterlyser en förklaring. All vår verksamhet i kommunen är allmän och offentlig utom i personärenden inom den sociala sektorn som regleras av Sekretesslagen och tillhörande förordningar. Varje anställd har rätt att uttala sig om den kommunala verksamheten som de jobbar med, utom i sekretessärenden. Vi har även en lagstadgad meddelarfrihet som innebär att var och en har frihet att meddela sig med omvärlden. Arbetsgivaren är förbjuden att efterforska vem som uttalar sig om någon väljer att göra det anonymt.

Jag blir illa berörd och bekymrad över att Värmlands Folkblad på detta sätt ger sken av att kommunen skulle ha någon slags dold agenda som man inte vill prata om. Alla verksamheter är styrda av våra folkvalda politiker och i enlighet med gällande lagar och regler. Nånting annat är uteslutet.

Faktum är att Värmlands Folkblad från gång till annan i sina artiklar om Hagfors kommun andas en negativism som gör att man som förtroendevald knyter handen i byxfickan och tänker: ”Tänk om de med saklig information kunde hjälpa oss lite i den offentliga debatten i stället för att krama ut alla möjliga negativa känslor om den kommunala verksamheten”.

Man kan milt uttryckt säga att kommunen i och med den ekonomiska situationen är rätt så hårt belastad i sitt arbete att utföra det man är ålagd att göra plus att göra tillvaron så bra som möjligt för våra kommuninnevånare. Att, som jag vill påstå, ha en dagstidning i hasorna som tar i stort sett varje tillfälle i akt att bara plocka fram negativa saker, och dessutom förstärka dem, känns inte särskilt uppmuntrande.

Man talar till exempel alltid om ”Storskolan” i sina artiklar när man vet att det heter ”Bildningscentrum”. Att använda det helt felaktiga begreppet ”storskola” underblåser den negativa attityden att byggandet av Bildningscentrum är något dåligt för kommunens invånare när det är precis tvärtom. Att dessutom påstå, som Eric Bengtsson gör, att våra skolgårdar kantas av ruttna träd tycker jag verkligen är magstarkt.

Sen återigen, den kommunala Hagforstystnaden, vad är det egentligen? Jag vill bra gärna veta detta!

Min vädjan är – tala med oss, undersök vad vi egentligen gör inom den kommunala verksamheten. Lyft fram alla hårt arbetande kommunanställda i skolor, förskolor, äldreboenden, städverksamhet, fastighetsservice och allt vad det kan vara. Berätta om den för så många människor viktiga kärnverksamheten som kommunen sysslar med, allt från barnomsorg till äldreomsorg. Den kärnverksamhet som tar i stort sett alla resurser kommunen har och mer därtill på grund av den högerledda regeringens ovilja att skjuta till mer resurser i dessa kristider.

Regeringen väljer att sänka skatter med lånade medel i stället för att satsa på välfärdens kärna, en kärna som nu eroderas i allt snabbare takt med uppsägningar som resultat. Vet folk om att omkring 90 procent av kommunernas resurser går till just kärnverksamheten? Vet folk om att just Hagfors kommun har en administration som i jämförelse med andra Värmlandskommuner är bland den minsta? Vår kommun är bra på många saker inom både omsorg och skolverksamhet, men det får man sällan veta efter vissa journalisters framfart med felaktiga namn på skolor och osanningar om ruttna träd m.m.

Det kanske kan vara så att våra anställda inte vill skylta i tidningen med namn eftersom man vet på förhand att här blir det negativ publicitet i stället för rak, enkel och informativ journalistik? Vem vet...

Jag är en ivrig anhängare av undersökande journalistik. Många är de tillfällen i Sverige då duktiga journalister avslöjat missförhållanden och annat skumrask som behöver komma fram i ljuset och som lett till räfst och rättarting och behövlig förändring. Visst är det så. Jag önskar helst av allt att vår kommun ska ha ett positivt förhållande till lokalpressen, det är nödvändigt. Tyvärr grusas dessa förhoppningar då en journalist i lokalpressen lögnaktigt påstår att våra skolgårdar kantas av ruttna träd. Den där vägen är liksom inte framkomlig och fruktbar. Tro för allt i världen heller inte att läsarna av Värmlands Folkblad är dumma.

Göran Eriksson (S)
Vice Ordförande i Barn- och Bildningsnämnden, Hagfors kommun

Det är därför inte mer än rätt att även jag offentliggör uppgifterna i min tjänstepension. Jag förstår mycket väl att andra har ett berättigat krav och ett grundmurat intresse av få veta hur det förhåller sig med detta. Jag har några år kvar till pension så beroende på hur jag lyckas behålla mitt arbete så blir pensionen därefter. De uppgifter jag lämnar visar hur min tjänstepension skulle bli om jag slutade arbeta idag. Utöver tjänstepensionen tillkommer givetvis min vanliga ålderspension som alla får i lite olika nivåer.

För att undanröja alla tveksamheter om min tjänstepension, av några betraktad som guldkantad, så väljer jag härmed att helt öppet redovisa uppgifterna. Jag hoppas därmed att eventuella frågor om min uppgörelse med min arbetsgivare ska hamna i en helt ny dager. Jag menar dessutom att min arbetsgivare, Hagfors kommun, haft full insyn i avtalet och även förstått dess konsekvenser. Om någon hos min arbetsgivare påstår motsatsen så kan inte det vara möjligt. Uppgifterna om min tjänstepension har funnits i alla beslutsunderlag som funnits tillgängliga.

Jag arbetar som flyktingsamordnare hos Hagfors kommun och har gjort så sedan 2006. Mitt arbete innebär att utifrån politikens beslut om avtal med Migrationsverket planera och genomföra mottagandet av kommunplacerade flyktingar och andra skyddsbehövande. Jag möter dagligen i mitt arbete människor som behöver vägledning in i det svenska samhället. Flera av dem ar svårt traumatiserade av upplevelser som ofta ligger bakom varför de beslutat lämna sitt land för att söka asyl i Sverige. Mitt arbete utförs under krav på stark empati och förståelse för dessa människors livssituation. Jag har min lön för detta arbete och som jag i dagsläget upplever att jag är relativt nöjd med.

Men åter till mitt pensionsavtal...

Min tjänstepension handläggs av KPA, kommunernas organ för de anställdas pensioner. Min arbetsgivare har under 2008 inbetalat ett belopp om 11 606 kronor till min tjänstepension. Avkastningen har under året varit 2 039 kronor. Efter diverse förvaltningsavgifter så är min totala pensionspremie, inbetalad av min arbetsgivare, uppe i 27 067 kronor.

Min tjänstepension kan börja utbetalas först 2011 och den varar livet ut. Det garanterade beloppet är nu uppe i en pensionsutbetalning om icke föraktliga 136 kronor per månad. Men jag anser definitivt att jag gjort mig förtjänt av detta belopp och jag menar även att den krävande arbetsuppgift jag har gör att jag utan dåligt samvete kan lyfta detta belopp.

Jag hoppas att jag med mitt klargörande och öppenhet kan visa att det pensionsavtal jag har med min arbetsgivare vare sig är oskäligt eller dolt från allmänhetens insyn.

Avtalet är rättvist och överenskommet i god anda mellan mig och min arbetsgivare. I jämförelse med Elmehagens avtal så är så klart mitt avtal lite lägre, men inte så farligt mycket att jag tycker att de är ojämförliga. Hur mycket premier inbetalade hans arbetsgivare?

Var det inte ca 700 000 kronor?

Per månad...

Det kom en del intressanta svar.

Min fråga kvarstår: ska en konstnär få betalt för sitt skapande av sitt konstnärliga verk eller inte? Om folk vill ha det förstås. Men vill folk ha just den där musikCDn mest av allt i världen, ska man bara få ta den gratis eller ska man få den i sin ägo enbart genom att faktiskt betala?

Björn Ulvaeus skrev den 17 februari på Newsmill: "Är det så förbannat besvärligt att betala för sig?"

Är inte detta en berättigad fråga, eller vad? Jag måste säga att jag begriper inte alls vad frånvaron av pris på produkter som har en produktionskostnad har att göra med nån slags "frihet" på internet att göra.

Tillverkar jag en korv med bröd och vill sälja den så är sannolikheten stor att någon vill köpa den eftersom de flesta blir hungriga nån gång. Ska man då acceptera att någon snor en korv med bröd från min korvlåda och ger bort den till den som inte vill betala? Mysko exempel kanske, men jag måste ta till nån slags metafor för att argumentera mot de uppenbara stölder av produkter som folk ägnar sig åt.

Sen när blev stöld frihet? Har jag missat nåt?

2. Ska det finnas något som heter UPPHOVSRÄTT?

Om svaret på en eller båda dessa frågor är nej, förklara då för mig vad som skulle kunna motivera mig till att skapa ett konstnärligt verk?

Någon...?

Det är patetiskt, det hör ju var och en vad hon säger, bland annat att många invandrare som kommer till Sverige har uppemot 2 000 parasiter i sig. Själv bryter hon omisskännligt på ryska språket vilket inte har ett dugg med saken att göra mer än att det visar att hon själv minst en gång i sitt liv korsat Sveriges gränser.

I intervjun i SVT menar hon att hon uttalar sig endast i sin roll som hälsomedveten medborgare och att samhället minsann kollar hundar och att de får sitta i karantän men med människor sker ingenting.

Det är ju inte sant. I de allra flesta landsting gör man vad man kan för att upptäcka och identifiera parasiter och sjukdomar hos människor som anländer till Sverige. Alla asylsökande och kommunplacerade erbjuds hälsoundersökningar och smittskyddsenheten i mitt landsting, Värmland, satsar mycket energi på att screena dessa grupper. Väldigt mycket upptäcks och dessa människor får adekvat vårdinsats.

Det jag skulle vilja fråga Sverigedemokraterna: menar ni att vi ska sätta turister i karantän också precis som hundar?

För att bemöta henne på hennes egen nivå - blev hon sjäv screenad?

Lundby Wedin säger att det man kan lära av det som skett måste innebära att man måste arbeta för att ändra den kultur som hittills varit.

Hon vill ha en oberoende ordförande i bolaget och lyfta in åtminstone 2 förbundsföreträdare i styrelsen. Hon vill ändra reglerna för ersättningar till ledande personer bort från den kvartalskapitalism som hittills rått.

Hon säger att hon och styrelsen har blivit lurade eftersom revisorsutredningen faktiskt visar att det skett felaktiga utbetalningar som inte överenstämmer med det styrelsen beslutat om.

Det finns nu "ett gemensamt styrelsebeslut på att pengarna ska betalas tillbaka" enligt Wanja Lundby Wedin, och det kan handla om mellan 15 - 20 miljoner kronor.

Om sin personliga roll säger Lundby Wedin att hon under hela sin fackliga karriär inte haft något annat än medlemmarnas bästa för ogonen. Hon har inga planer på att avgå som LOs ordförande såvida inte hennes uppdragsgivare säger något annat.

Av någon outgrundlig anledning valde reportern från nyhetskanalalen.se att kl 00.18 gr fram till podiet där Lundby Wedin satt och ta bort mikrofonen. Man avbröt kort därefter webbsändningen från LOs presskonferens. Lundby Wedin hade säkert mer hon ville tala om, särskilt som det hela tiden ställdes frågor till henne. Detta agerande från nyhetskanalen.se anser jag är klart klandervärt och man lever tyvärr inte upp till kraven på seriös journalistik då man gör så. Reportern kanske hade gjort för mycket övertid....

Enligt ett pressmeddelande som media fått i den lokal där presskonferensen ska hållas så kommer LO att kräva att den förre VDn Elmehagen ska återbetala ansenliga belopp till AMF, uppemot 20 miljoner kronor tycker LO att AMF ska kräva tillbaka. Enligt pressmeddelandet från LO anser man att styrelsen i AMF blivit vilseförda men man anger inte på vilket sätt eller hur det gått till.

Ultradistanslöpning handlar alltså om att ge sig på utmaningen att löpa exempelvis 10 mil under 7 timmar, vilket han lyckats med.

Vad är det som driver en människa till detta och dessutom lyckas med det?

Vi vanliga människor kan ha svårt att komma över tröskeln och löpa 2,5 kilometer. Rune Larsson föresätter sig att klara 40 gånger denna sträcka. På en tid under 7 timmar. Ett under av viljestyrka, skulle jag vilja påstå.

Vad är hemligheten bakom en sådan prestation?

Enligt Rune Larsson så handlar det mycket om att dela upp slutmålet i flera delmål. Det är en god tanke som jag tror att de flesta av oss kan skriva under på. Det handlar om en långsiktig strategi där delarna blir en helhet.

Rune Larssons budskap i hans föreläsning handlade om att förmågan att lyckas med en nästan övemänsklig prestation måste innehålla ovanligt stora portioner av TRO, VILJA och HANDLING.

Lätt som en plätt, eller hur?

Man kan läsa mer om hans filiosofi på hans hemsida.

Programmet var fullspäckat av parallella seminarier, föreläsningar och paneldebatter. Mycket intressant.

Jag återkommer under några inlägg den närmaste framtiden med lite referat och diskussioner om sådant som togs upp på Skolriksdagen. Vill du veta mer om Skolriksdagen, gå till www.skolriksdag.nu för att läsa mer. Hemsidan finns under SKL:s webb.

Och Färjestad gick till SM-final ikväll....:)

Den helt vanvettiga politiken att strypa statsbidragen till kommunerna kommer att leda till personalminskningar, minskad lärartäthet, färre sjuksköterskor, färre hemtjänstpersonal. Det kommunen uppnår med uppsägningarna är att hålla sin budget i något så när balans, men de vidare samhällsekonomiska effekterna blir fruktansvärt dramatiska med kraftfulla negativa multiplikatoreffekter. En ökad arbetslöshet ger minskad efterfrågan av varor och tjänster som i sin tur kommer att leda till mer arbetslöshet. Typisk 30-talspolitik som vi ju känner till vad den ledde till - djup depression och massarbetslöshet.

Reinfeldts tal om att kommunerna även i kristider borde värna om den kommunala självstyrelsen och se till att få sina budgetar i balans genom att bara satsa på sin kärnverksamhet är inget annat än skitsnack! Kommunerna har under lång tid skurit i sina verksamheter och turen har nu kommit till välfärdens kärna - skola, barnomsorg och äldreomsorg. Att regeringen nu tar på sitt ansvar att dessa verksamheter i kommunerna minskar till nackdel för de svaga i samhället är inget annat än ren skandal. Jag vill uppmana regeringen att omedelbart ta sitt ansvar och se till att kommunernas kärnverksamhet räddas. Allt annat borde klassas som landsförräderi! Situationen är akut nu och görs inget stundar mycket mörka tider för oss som är invånare i detta land.

Smaka på orden som nästan ingen idag levande svensk vet vad de verkligen innebär - ekonomisk depression - massarbetslöshet.

Det är inga ljusa tider som väntar. Ett gammalt välkänt värmländskt uttryck "dä orner sä" (det ordnar sig) kommer tyvärr inte att vara gällande i den mycket allvarliga situation som står framför oss.

Den internationella ekonomin är i stort sett förlamad sedan i höstas. Vad gör regeringen? Jo, regeringen hänvisar till något man kallar "superbudget", som inte alls gör skäl för namnet och som dessutom skrevs ihop för en helt annan ekonomisk verklighet.

Jag har valt att fokusera på några artiklar från TCO och deras ekonom Roland Spånt. TCO skriver på sin hemsida om ämnet.

Samma text återfinns som debattartikel i Aftonbladet den 16 mars.

Roland Spånt skriver även i NSD om regeringens underskattning av krisen.

Han skriver även i Värmlands Folkblad "Därför är det så viktigt att hålla efterfrågan uppe och hind­ra ny arbetslöshet. Arbetslöshet skapar i sig ny arbetslöshet. Svensk ekonomi har redan tappat ett halvt år i åtgärder mot krisen. Det kan vi aldrig ta igen men regeringen – sluta snacka – gör nåt!"

Jag kan bara hålla med. Exempel på att den fackliga rörelsen också ser med stor oro på frånvaron av initiativ från regeringen återfinns i Värmlands Folkblad där IF Metalls avd 20 i Västra Värmland vill att regeringen ska vakna och menar att "Krisen är så allvarlig att ett stort antal i grunden starka och konkurrenskraftiga företag riskerar att slås ut. Om det sker finns bara förlorare. Människor förlorar jobben, kompetensen går förlorad och hela den svenska välfärden står på spel."

Den nu rådande regeringpolitiken är ett stort hot mot vår välfärd och i förlängningen mot vårt demokratiska samhälle. Fredrik Reinfeldt, låt det inte ske!

Sakernas tillstånd har naturligtvis en förklaring. Många kommentarer direkt efter valförlusten senaste valet pekade på att det var resultatet av en rejäl misstroendeförklaring mot tidigare ordföranden Persson. Så kanske det var. En oerhört slipad politiker som aldrig lyckades bli riktigt folkkär. Utan tvivel gjorde han ett både gott och hårt arbete i många avseenden. Men jag tror att folk blev trötta på de tendenser som fanns av maktfullkomlighet och distans. Detta är historia, låt oss blicka något framåt.

Förtroendet för högeralliansen bland väljarna var högt och landade i föreställningen om att de skulle skapa de nya jobben, krafttag skulle tas mot de nedåtgående spiralerna i sysselsättning och ekonomi. Det alliansen gjorde var i stället, troligen som en total överraskning för många nya väljare, att genomföra en av vår tids största attitydförändringar som skett när det gällde A-kassa och socialförsäkringssystem. Den lilla människan skulle nu få betala ett högt pris för borgerlighetens systemskifte. Och se, opinionssiffrorna för Socialdemokraterna rakade i höjden och det höll i sig rätt länge trots att S inte lyckades presentera någon nydaning av sin politik, vilket naturligtvis är en nödvändighet. Arbetet i rådslagsgrupper m.m. måste dock få ta sin tid. Opinionen för S levde så att säga på gamla meriter. I takt med att inga nya besked kom så minskade nu oppositionens försprång och det är idag nästan utraderat.

Anne-Marie Lindgren på Arbetarrörelsens Tankesmedja har formulerat sina tankar kring den kraftiga uppgången i sympatierna:

Det var ju inte den förnyade socialdemokratin som lockade väljarna, för någon förnyelse hade ännu inte genomförts (utom, möjligen, att den tidigare partiordföranden avgått). Det var den gamla vanliga trygga och välbekanta som drog.

På liknande sätt beskriver hon det faktum att sympatierna i finanskrisens spår började vända till högeralliansens fördel:

Regeringen hanterade krisen på ett sätt som gjorde intryck på väljarna. Den verkade ha grepp om utvecklingen och våga vidta de nödvändiga åtgärderna. Förmodligen har krisen inom Saab och Volvo gett samma bild, trots att regeringen egentligen inte gjort särskilt mycket. Men man kan formulera det som att det som de alldeles medvetet INTE gjort - det vill säga skicka pengar till de amerikanska ägarna - uppenbart gjort intryck. Att avstå från åtgärder som inte är meningsfulla är ju, faktiskt, också ett uttryck för att man har grepp om situationen.

Huruvida regeringen har rätt eller fel är här inte det avgörande; avgörande är hur det uppfattats. Och det är tydligt att regeringen här uppfattats positivt.

Hon berör även den besvärande situation partiet lider av på grund av att man, som jag uttryckte det i förra inlägget, genom att limma fast MP och V på S-partiet, skapat en tänkt koalitionsregering som kan skrämma bort väljare:

Men både miljöpartiet som vänsterpartiet ses med viss misstro inte minst bland de väljare, som rör sig i marginalen mellan socialdemokratin och de borgerliga. Misstron gäller i mycket just den fråga som dominerar i dag: pålitligheten när det gäller ekonomisk stabilitet. Opinionssiffrorna sjunker därför att delar av väljarkåren inte litar på att den rödgröna koalitionen har något recept mot den ekonomiska krisen. Och innan ett sådant recept finns kommer förmodligen inte heller opinionssiffrorna att stiga.

Här finns ett rejält strategiskt problem. Med den tidsplan som gäller, så går det inte att komma med några omedelbara besked. Inte ens besked de närmaste månaderna.

Det är av bland annat denna anledning som det är oerhört angeläget att Socialdemokraterna kommer med raka, tydliga besked om sin tänkta politik tillsammans med sina kamrater i den rödgröna koalitionen. Och det måste ske snart, mycket snart. Jag befarar att det gatlopp som både partiordförande och faktiskt hela partiet gör nu kan komma att omöjliggöra eller åtminstone starkt försvåra en "comeback" med ny, fräsch socialdemokratisk politik.

Lite hjälp kommer man att få av att inte ens högerregeringen framöver kommer att orka behålla en ekonomisk stabilitet, vilket kommer att undergräva väljarnas förtroende för dem. Det krävs dock även att den rödgröna koalitionen formulerar en kraftfull, förtroendeingivande politik om människors vardagsfrågor kring ekonomi och jobb. Tona ner snacket om en "feministisk regering". Det är inte det folk vill höra just nu.

Genom årens lopp har S regerat i minoritetsställning och lyckats att med pragmatisk politik över blockgränserna driva för landet viktiga frågor. Denna möjlighet är nu för alltid utsuddad i samband med att man kedjar fast de små ytterlighetspartierna V och MP vid det folkrörelsestora S-partiet. Det är smärtsamt att se denna utveckling. Starten av den tänkta koalitionen S-V-MP blev heller inte den bästa. Efter starka protester förändrade partiledningen helt plötsligt sin först tänkta koalition till en helt annan koalition. Skillnaden mellan S-MP och S-V-MP är enorm.

Förtroendet bland väljarna rasar för oppositionen. Det är dags att tala klarspåk om Socialdemokraternas färdriktining. Den kommer i den koalition som förespråkas att leda till en väljarförskjutning åt höger. Mittenväljarnas misstroende mot V kommer att innebära att många av dessa väljare som skulle kunna tänka sig att lägga sin röst på Socialdemokraterna i stället kommer att rösta borgerligt.

Socialdemokraternas politik kommer att bli totalt beroende av två små partier som tillsammans lockar några hundratusen väljare. Dessa två partiers inflytande, både aktivt och passivt, står inte alls i proportion till deras stöd bland valmanskåren. Risken är uppenbar att Socialdemokraternas politik bakbinds av ytterlighetskrav och regeringskrisen, om denna koalition nu skulle vinna, kan ligga runt hörnet snabbare än någon kan ana.

Dessutom är risken stor att Sverige ganska snabbt glider in i ett slags tvåpartisystem och det innebär troligen att valmanskåren tenderar att kliva ett eller flera steg högerut.

Det har angetts att arrangören är Vänsterpartiet. Om de nu upplåtit sitt demonstrationståg till personer från AFA så är det en skandal av gigantiska mått! Det är helt oacceptablet av ett parti som förväntas ingå i samma regering som Socialdemokraterna.

Nu har det gått för långt, helt enkelt!

Vi har yttrandefrihet och demonstrationsfrihet men att Vänsterpartiet lierar sig med grupper som underkänner demokratin som styresform och som vill störta rådande samhällsordning är fullständigt vansinningt.

Socialdemokraterna står i arrangörsledet. Autonoma och till och med högerextremister har synts i faggorna.

Det känns bra att jag själv inte var där, skulle heler aldrig ha kommit på idén att befinna mig där. Jag vill definitivt inte synas på samma demonstration som de autonoma eller nazister där man protestera mot samma sak.

Det får vara nån måtta!

Socialdemokraterna måste hålla sig för goda för att fraternisera med grupper som är ett hot mot demokratin. Skärpning! Den socialdemokratiska ideologin och politiken är tillräckligt otydlig som den är just nu. Att fållas in i samma bås som autonoma och nazister på en demonstration som denna ska vi sluta med.

Del 2 här

Den hårt kritiserade s.k. IPRED-lagen har nu klubbats igenom, SVD, DN. Detta är ett exempel på de oförenliga ställningstaganden som råder mellan Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Socialdemokraterna anser att det saknas skäl för att yrka avslag på lagförslaget. De båda andra småpartierna yrkar på ett avslag till den föreslagna lagen.

Jag lämnar just nu debatten om fildelning därhän.

Det jag tycker är oerhört bekymmersamt är att de tre partierna som gör anspråk på att sitta i samma regering nu inför öppen ridå återigen visar den oenighet som finns i viktiga frågor.

Hur har man överhuvudtaget tänkt sig att man ska kunna sitta i samma regering när man redan nu har flera frågor uppe på bordet som man inte är ense om?

Jag kan inte förstå hur de tre partierna ska kunna fungera i en gemensam, handlingskraftig regering och jag är dessutom ytterst oroad för att den moderatledda alliansen en gång till kommer att få flest röster i nästa riksdagsval och att orsaken kommer att vara just denna oenighet som de facto finns i flera frågor.

Finns det ingen debatt inom partiet om detta??

Del 1 finns här.

En mycket viktig fråga för Socialdemokraterna är om Vänsterpartiet inför det eventuella regeringssamarbetet är beredda att acceptera att Sverige är fortsatt medlem av EU. Är inte detta en av de mest väsentliga frågorna som måste få ett svar innan man sätter sig i samma regering?

Efter att Miljöpartiet pratat färdigt med Socialdemokraterna har de förklarat att deras tidigare krav på utträde ur unionen inte längre är aktuellt. Det är märkligt hur snabbt en åsikt kan förändras av löften om en enkel och snabb väg till makt och inflytande. Visst, det är bra att Miljöpartiet äntligen förstår att europatanken är något som måste leva vidare och utvecklas. Om de nu verkligen förstår det. Men risken är att de ändå inte till fullo omfattar unionstanken och inte fullt ut vill utveckla europasamarbetet. Eller...?

Socialdemokraterna har under en tid arbetat intensivt i olika rådslag för att fomulera sin politik inför nästa val. Till hur stor del omfattas Miljöpartiet och Vänsterpartiet av arbetet i dessa rådslag? I hur stor grad är dessa två partier eniga med Socialdemokraterna om de slutsatser man dragit av medlemmarnas rådslagsarbete? Är Socialdemokraterna villiga att på ens någon punkt ändra sina slutsatser för att samarbetet med de två små partierna ska kunna bli verklighet?

Detta är mycket intressanta frågor med tanke på de båda partiernas samarbetsvilja med Socialdemokraterna. Det är i flera fall obekväma frågor. Jag är helt övertygad om att den som överväger att rösta Socialdemokratiskt vid nästa val vill ha otvetydiga besked om hur det förhåller sig med svaret på dessa frågor.

Förnyelsen av den socialdeokratiska politiken är en nödvändighet. Den är också en förutsättning för att nästa val ska kunna vinnas. Frågan är om förnyelsen går att kombinera med ett samarbete med två små ytterlighetspartier som måste ändra åsikt i snart sagt varenda fråga för att kunna komma i fråga för ett regeringssamarbete.

I senaste valet 2006 röstade knappt 2 miljoner väljare på Socialdemokraterna. Miljöpartiet fick drygt 291 000 röster och Vänsterpartiet nästan 325 000 röster. Det var för Vänsterpartiet för övrigt en minskning från valet 2002 med ca 120 000 röster. Det är alltså två små ytterlighetspartier vars valmanskår är väldigt liten, och som är i minskande, som vi krumbuktar oss för.

Jag önskar i stället en socialdemokrati som står stark på sitt eget politiska fundament och inte accepterar försvagande kompromisser med småpartier som är beredda att göra nästan vad som helst för att komma ifråga för statsrådsposter.

Artikeln är intressant för den som tänker socialdemokratiskt. Jag undviker, som en del andra bloggare, att citera stora delar av artikeln. Den gör sig bäst om man läser den i sin helhet. Professorns ideer om nyliberalismens eventuella död har fått bränsle av den senaste tidens finanskris med därpå följande ekonomiska recession.

Lika intressant, men inte lika uppmärksammat, är att samme professor skrev ytterligare en artikel i Dagens Nyheter med ungefär samma ämne redan den 25 mars 2007.

För dig som är intresserad av att vår socialdemokratiska rörelse någon gång ska lyckas hitta tillbaka till sin grundideologi kan jag uppmana till läsning av dessa två artiklar. De ger upphov till nyttiga funderingar om vilken väg vi bör välja i våra ställningstaganden då vi ska utforma vår politik. Man behöver inte till fullo dela professor Bogdanors politiska åskådning för att ändå ha behållning av artiklarna.

Den 23-årige mannen som greps, misstänkt för rattfylleri påstod att det inte var han som körde bilen utan en liten man, 120 - 130 centimeter lång, med hår till knäna och som bröt på norska. Mannen friades i domstolen från rattfylleri.

Historien gav i alla fall mig ett gott skratt.

Förutom det fruktansvärt roliga i mannens historia så pekar den på en allvarlig brist i polisens möjligheter att beivra rattfylleri. Polisen följde ju efter bilen, men tappade för ett ögonblick kontakten med den och i nästa stund såg de bilen med den 23-årige mannen stående på utsidan och han drog sin story.

Det förstår ju var och en att det var inte mannens påhittade kompis Mållgan som gjorde att åtalet om rattfylleri ogillades. Det var ju på grund av att polisen kunde inte bevisa att det var 23-åringen som faktiskt satt vid ratten.

Sjävklart borde det införas en regel om att den som misstänks för rattfylleri men inte tas på bar gärning är förbjuden att inta alkohol en bra stund efter händelsen. Man ska inte kunna skylla på att "jag blev så nervös att jag drack efteråt" eller "det var Mållgan som körde, inte jag".

23-åringen får faktiskt ursäkta mig, jag finner hans historia om Mållgan helt osannolik. Tingsrätten sträckte sig till att tvivla på den.

Perioden paleocen, då ormen levde, var väldigt varm, det är de flesta forskare överens om. Men ormens existens skulle ha krävt ett ännu varmare klimat där den levde.

Ormens historia har hamnat i fokus i klimatdebatten. Karin Bojs skriver i DN en krönika där hon säger att:

"På Titanoboas tid låg halten av koldioxid i luften på minst tusen miljondelar. I dag har vi 385 miljondelar, och halten ökar med ungefär två miljondelar om året. Och den här gången är källan inte vulkaner och andra naturliga processer, utan människornas utsläpp."

Vilka belägg finns det för det? FN:s klimatpanel hävdar att det är på det sättet men följer man debatten framgår med all önskvärd tydlighet att det faktiskt finns många andra forskare som inte delar klimatpanelens uppfattning att det nu endast är människan som orsakar den nu ökande koldioxidhalten.

Debatten lär fortsätta. En intressant blogg finns i ämnet, The Climate Scam.

Hon angav som motiv för koalitionen att "vi kan inte regera ensamma".

Jag finner ett sådant uttalande märkligt. Jag har liten förståelse för att vi måste ta med ytterligare två partier i ett regeringssamarbete. Det är klart att Socialdemokraterna kan regera ensamma. Det har vi gjort med gott resultat under en mycket lång rad av år.

Det kanske bara jag som är för gammal och konservativ och inte förstår den nya tidens politik. Men jag har väldigt svårt att föreställa mig att Socialdemokraterna skulle bli mer regeringsdugliga med ytterligare två små partier i regeringen som kommer att göra nästan vad som helst för att nå inflytande. Detta är min högst personliga åsikt och jag grundar en del av den på det sätt som Vänsterpartiet agerar i min egen kommun. Tro det eller ej, men där allierar sig Vänsterpartiet med den övriga blå oppositionen. Jo, det är sant...

Jag vill bara att man noterar att jag redan nu varnar för de problem en regeringskoalition mellan S, V och MP kan medföra. Hur ska Socialdemokraterna göra om man får egen majoritet i valet? Ska de andra två då få fortsätta sin samvaro med S? Jag tror att det är upplagt för många och långa svåra diskussioner om vi ska fullfölja det här projektet.

Det kan nu hända att mina politiska motståndare gör sig roliga över att jag gör ett sådant här inlägg som opponerar mot partiledningens beslut om en tänkt koalitionsregering men det har de inget för. Det bryr jag mig inte om. Det skulle vara intressant om mina partikamrater ville yttra sig i frågan av den anledningen att jag hör väldigt lite diskussion om en sak som jag tror att det finns många som vill tala om.

ÖB har idag överlämnat sitt underlag för perioden fram till 2014 till försvarsministern.

Om man läser dokumentet som ÖB överlämnade framgår att den insatsorganisation som omedelbart ska finnas tillgänglig ska uppgå till 2 000 man.

Man kommer att totalt ha 28 000 man i stående och kontraktsförband. Därtill ca 22 000 man i Hemvärn och Nationella Skyddstyrkor.

Finns det någon som tror att Sverige kan skydda sig mot angrepp med denna styrka? Träd fram och beskriv i så fall?

Sverige går på tvärs mot Norge och Finland som båda ökar försvarsanslagen till sina försvarsmakter. ÖB ser detta som en intressant iakttagelse!

Jag förstår honom delvis, han kan inte, får inte och ska inte lägga sig i den politiska diskussionen. Han har meddelat att Försvarsmakten slaviskt (mitt ordval) har hållit sig till de planeringsdirektiv politikerna förelagt honom. Visst, men någon form av militärstrategisk bedömning om våra grannländers ganska annorlunda bedömning av situationen borde han kunna göra. Jag kan nog anse att hans uppgift borde vara, förutom att göra som politikerna beslutar, faktiskt tala om vad ÖB anser bör göras utifrån en strikt militär bedömning av vår omvärld. Sen må budskapet vara obehagligt för våra politker, men nån i central ställning måste ju berätta sanningen.

Och vad är sanningen?

Ja, inte är det ett insatsförsvar på 28 000 man som kan försvara Sverige någon längre stund. Mitt eget parti har ju sina funderingar över hur krisen ska hanteras. Jag för min del anser att det gått alldeles för mycket politisk prestige och blockpolitik i försvarsfrågan.

Mitt budskap är att samtliga partier har ett absolut och direkt ansvar att sätta sig vid samma bord och utarbeta en försvarspolitik och utformning av Försvarsmakten som har en chans att nå trovärdighet i omvärlden. Avsaknaden av det är mycket, mycket allvarlig. Att diskussionen om vårt försvar blir till en inrikespolitisk trätosak hotar våra nationella säkerhetsintressen. Den enda chans vi nu har är om potentiella angripare skrattar ihjäl sig åt vårt sätt att hantera den här saken.

Sådana pressade tidsramar är naturligtvis omöjliga att hantera och resultatet blir därefter. Månag anställda ut på förbanden kommer att få sväva i total ovisshet fram till 12.30 idag. En kvart senare tar Tolgfors emot förslaget utan att en enda chef inom försvaret haft en chans att ge sin syn på saken.

Enligt SvD kommer hemvärnet trots allt att halveras och en uppgradering ska ske av delar av hemvärnet till Nationella SKyddsstyrkor. Det är oroande att den del av Sveriges försvar som till sitt numerär är mycket stort i förhållande till det övriga, och som dessutom deltar helt på frivillig väg vid sidan om sina civila arbeten, ska tvingas se på när Hemvärnet nästan utraderas.

Historien är nog inte slut med detta. Våra grannländer talar inte officiellt om Sveriges havererade försvarsmakt, men det lär finnas inofficiella diskussioner där mycket kraftig kritik nu riktas mot Sverige. Jag förstår dem.

Det gör han helt rätt i. Jag ser ingen annan lösning än att försvarsminister Tolgfors helt enkelt avgår och att man tillsätter en person som har förmåga att förklara för sina alliansbröder i den högerstyrda regeringen vad ett militärt försvar av Sverige egentligen handlar om.

Detta måste sägas - Tolgfors har inte med sin bakgrund som vapenvägrare den nödvändiga bakgrund som krävs för att göra en korrekt analys av hur Sveriges försvar ska organiseras. Han verkar helt enkelt inte ha den sakkunskap som är nödvändig för uppgiften.

Johan Kihl:

"Till följd av den säkerhetspolitiska utvecklingen kan Sverige inte längre utesluta allvarliga incidenter eller kupper rörande svenskt territorium och olika former av påtryckningar och angrepp på grannländerna."

Helt riktigt och inte alls verklighetsfrämmande. Man måste på största allvar påtala den destabiliseringspolitik som ett i många avseenden korrupt och toppstyrt Ryssland ägnar sig åt. De maktpolitiska ambitionerna som Ryssland omfattar har redan fått allvarliga konsekvenser på vår kontinent.

Det är till exempel dokumenterat att det ryska hangarfartyget Amiral Kuznetsov vid ett tillfälle gick mycket nära norska oljeplattformar i Nordsjön, skickade upp ett antal flyg i luften varvid norrmännen fick avbryta all helikoptertrafik till och från plattformarna. Norge ser det som att Ryssland håller på att pröva deras tålamod. Möten har ägt rum mellan norsk och rysk militär och ryssarna bedyrar att Norge inte behöver se Ryssland som ett hot i norr men ryssarnas agerande kan bara tolkas på ett sätt - expansionism.

En annan incident är Rysslands s.k. bråk med Ukraina om gasleveranser. Gasen stoppades till en stor del av västeuropa varvid ryssarna skyller på att Ukraina stjäl gas. Må så vara men ryssarnas medvetenhet om att halva västeruropa stod utan gas skulle aldrig ha fått förekomma med en sund ledning i Ryssland. Agerandet är omisskännligt manipulerande med missvisande desinformation för att skapa oro och rädsla. Man spänner helt enkelt musklerna och talar med kluven tunga.

Ryssland har på flera andra sätt visat sin ambition - svårigheter med oljeleveranser till Lettland och Litauen, handelsembargo mot Georgien, invasion på georgiskt territorium (!) och internetattacker mot Estland.

Nej, den svenska regeringen måste kliva ut ur sin box och lyfta blicken. Johan Kihl talar om en rysk operation mot Gotland som en del av den nya verklighet vi lever i och protesterar Sverige så räcker det, som Kihl säger, att ryska jaktplan visar sig på himlen ovanför riksdagshuset så falnar nog den svenska glöden och försvarsviljan snabbare än trädgårdsgrillen en fredagkväll.

Hur kan det komma sig att vi har en regering vars moderate försvarsminister kan helt avfärda folkpartisten Jan Björklunds inlägg om att Sveriges försvar måste förstärkas? Det kan bara handla om att regeringen inte är duglig att hantera den viktiga försvarspolitiken. Regeringens agerande är en säkerhetsrisk för landet och vittnar om den djupa skillnad som finns mellan regeringspartiernas uppfattning i denna för vårt land mycket viktiga fråga.

Överbefälhavare Håkan Syrén talade nyligen vid konferensen och han sa bland annat:

"Ryssland uppträder med starka krav på en stormaktsställning i sitt närområde och med tydligt markerad beredskap att utnyttja militärt våld även utanför sina gränser för att tillvarata sina viktiga intressen."

Han syftar då på de ryska styrkornas mycket snabba ingripande i Georgien. Det gick så fort att nästan ingen hann reagera.

Är det då vettigt att vi i Sverige ska stå med ett insatsförsvar som på sin höjd är stridsberett om ett år? Givetvis inte. Försvarsmaktens inriktning mot ett snabbt tillgängligt insatsförsvar är helt nödvändig i dagens snabbt föränderliga värld. Vi måste ha en förmåga som sänder signalen att ett angrepp på Sverige skulle bli så pass kostsamt och besvärligt, i kombination med de effekter vårt samarbete med länder i närområdet har, att en eventuell angripare skulle tveka och helst direkt avstå från en sån operation av skälet att de då skulle inbegripas i ett större och mer svårhanterbart skeende som inte endast omfattar Sveriges territorium.

Följande punkter är viktiga:

Varför detta? Vad är det vi ska försvara?

Svar: Vår demokrati och frihet.

Om jag går över till min granne och slår honom på käften så att blodvite uppstår så blir jag med stor sannolikhet fälld till ansvar för det i domstol och får böta. Är misshandeln grov får jag nog krypa i finkan.

På en hockeyrink däremot får man tydligen slåss hur man vill utan att samhällets vanliga regler och normer om ansvar och straff ska gälla. Domarna har tillverkat en egen liten praxis att om man tar av sig handskarna så kan man få matchstraff. Hujedamej, vilken konsekvens..!

Hur kan det komma sig att idrotten, i detta fallet hockeysverige, kan ta sig friheten att skapa ett eget litet rättsväsende? Finns det ingen åklagare som anser att man borde åtala den som misshandlar en annan person?

Jag måste säga att jag är alldeles förundrad över att detta kan förekomma och jag har inte lyckats se på något ställe i tidningsdebatten att någon överhuvudtaget överväger frågan om inte våra vanliga lagar i brottsbalken borde gälla även på rinken.

Man säger i debatten ungefär så här: "hockey är en våldsam idrott" och menar med det att det på något sätt ska vara acceptabelt att slåss på banan. Man flikar in, för formens skull verkar det som, att slagsmål är ju inte tillåtet enligt regelboken. Ändå låter man detta fortgå utan några som helst konsekvenser för gärningsmannen.

Då man ser vuxna män slåss på en hockeyrink så sprids ett löjets skimmer över hockeyn som idrott. Det är bara barnsligt och borde omedelbart stoppas.

Att ledarna och domarna inom hockeyn medverkar till att våldet på landets hockeyrinkar trappas upp är djupt omoraliskt och mycket oroande med tanke på denna idrotts utveckling. Det sänder signaler till en hel ungdomsgeneration att våld är ett tillåtet sätt att lösa konflikter.

Detta kan exemplifieras med att 14 av 21 landsting planerar kraftiga nedskärningar med uppsägning av personal som följd. Karolinska sjukhuset planerar att säga upp 900 personer. Trots att man fått ca 1 miljard mer under 2008 jämfört med 2007 och ca en halv miljard mer för 2009 så har man ekonomiska problem. Sjukhusledningen kan givetvis inte frias från ansvar. Man har uppenbarligen misshushållat med tilldelade resurser och måste nu ta konsekvenserna av detta. Trots allt är en stor del av de minskade resurserna en effekt av både den ekonomiska nedgången men även en effekt av att den högerledda regeringen hellre vill ägna sig åt skattesänkningar än satsningar på social välfärd.

Regeringens strypning av statsbidrag till kommunerna kommer att leda till att många kommuner hamnar i ekonomiska problem med personaluppsägningar som följd. Äldre, barn och sjuka drabbas.

Hårdare bedömningar inom sjukförsäkringssystemet, med införande av en s.k. rehabiliteringskedja som med sitt rätta namn borde kallas utslagningskedja och försämringar av a-kassan leder till att alltfler kommer att tvingas söka socialbidrag vilket kommer att ytterligare dränera kommunernas ekonomi.

Vad är det egenligen som pågår? Ska vårt land som har en lång tradition av socialt ansvarsstagande lämna sjuka, gamla och arbetslösa åt sitt öde?

Är det så här vi vill att vårt samhälle ska utvecklas? Jag kan i alla fall inte se att vårt samhälles välfärd ökar bara för att jag får mer i min plånbok. Kan nån tala om för mig hur det går till?

Snabba, statliga insatser kommer direkt då det finansiella systemet sviktar. Visst, det måste fungera. Men vad gör man då det sociala systemet sviktar? Ingenting, bara mer nedskärningar.

Naturligtvis har han rätt. FN:s säkerhetsråd, vars syfte är att världens viktiga ledare tillsammans ska kunna hantera allvarliga kriser, som i detta läge inte ens har förmågan att uttala sig om det som händer i Gaza bidrar på det sättet till att förlänga konflikten och därmed förvärra många människors lidande.

USA:s Bushadministration har aldrig riktigt brytt som om Palestinafrågan. Bush avgår om bara några dagar och struntar uppenbarligen i vad som händer. Den tillträdande presidenten Barack Obama kommer att hamna i hetluften omedelbart. Klarar han det eldprovet så är det imponerande och hoppfullt för hans fortsatta styre. Låt se.

Man kan undra hur Israel kommer att hantera den kommande utvecklingen. Militärt är Israel självklart överlägset men de reaktioner som markinvasionen kommer att skapa i övriga arabvärlden är svårare att hantera.

Egypten har en nyckelposition. Starka krafter kommer att kräva att Hosni Mubarak ska agera för att skydda palestinska intressen och palestiniers liv. Det är en svår balansgång för den egyptiska regimen. Demonstrationer har redan genomförts i Kairo med krav på egyptiskt agerande, demonstrationer som kommer att få efterföljare i fler arabiska nationer.

Den kommande presidenten Obamas stöd för Israel är väl känt vilket kommer att ställa den kommande amerikanska administrationen i ett svårt dilemma i slutet av januari 2009 då den tillträder. Risken för att militanta islamistiska grupperingar i Egypten och på andra håll kräver att arabvärlden reagerar mot Israels offensiv i Gaza är uppenbar. Egyptens Mubarak kommer att få svårt att motstå kraven hos hans egen befolkning om stöd till palestinierna. Hur Obama kommer att hantera detta är okänt eftersom man därifrån hänvisar till, och det med goda skäl, att USA har en president i taget. Man kan helt enkelt inte från Obamalägret uttala sig särskilt tydligt i frågan ännu. Detta gör att Israels agerande ännu mer är ett riktigt riskabelt vågspel. Kommer man att få odelat stöd från Obama eller inte? Man kan lägga märke till att Barack Obama inte hörts alls om den djupa konflikt som just nu pågår på Gazaremsan.

Konflikten har pågått i över 2 000 år och det finns goda skäl att anta att den har förutsättningar att pågå lika länge till. Det är faktiskt upp till USA att tillsammans med de övriga tre i den s.k. kvartetten - EU, FN och Ryssland - bestämma utgången av den nu tända brasan. Branden måste stoppas, så är det bara, och det NU.

EU och Nato lägger mycket stora resurser på s.k. snabbinsatsstyrkor som bland annat syftar till att behålla fred och säkerhet. Är det inte på tiden att man börjar diskutera att dessa resurser, med ett tydligt FN-mandat, sätts in i konflikten mellan Israel och palestinierna? Att världen passivt väljer att titta på när denna konflikt bara rullar på år efter år är för mig en gåta. Israel borde med goda argument kunna välkomna en internationell militär insats.

Det som behövs är att Israel förmås hålla tillbaka sin gigantiska militärapparat samtidigt som det internationella samfundet på allvar griper in för att strypa den illegala vapentillförseln till området. Inget görs åt vapentillgången vilket borde vara prio ett. Internationella fredsbevarande styrkor borde besätta gränsen mellan Israel och de palestinska områdena samt östra Medelhavet. Resurser borde satsas på att generellt höja levnadsnivån för de fattiga palestinska områdena. Satsa på utbildning, sjukvård och annan social infrastruktur för befolkningen. Det är ett ansvar för hela världen.

Hon ställer en fråga i sin ledare:

"Så varför i hela fridens namn skulle Fredrik Reinfeldt över huvud taget överlägga enskilt med Wanja Lundby-Wedin?"

Maria Abrahamsson vill att någon ska svara på frågan och jag åtar mig gärna att upplysa och berätta för Maria Abrahamsson om svaret på frågan. Svaret är så enkelt så hon borde nog kunna klura ut det själv, men ok - jag ska hjälpa Maria att lite bättre förstå den riktiga verkligheten och inte endast den moderata verkligheten som för det mesta omfattar bara en liten flik av den riktiga, stora verkligheten som de flesta av oss lever i.

Svar: Reinfeldt bör ställa upp på samtal med LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin eftersom hon representerar 1,7 miljoner löntagare i Sverige.

Det var väl inte så svårt, Maria?

Kallar sig inte moderaterna för det nya arbetarpartiet? Den deklarationen blir bara tunna, tomma, ekande ord då man nobbar samtal med en representant för landets största fackliga förbund. Det är ynkligt och skrattretande.

Det finns anledning att fokusera en stund på Arbetsdomstolen. Vad för slags domstol är detta egentligen? I nyhetsinslaget får vi korrekt veta att där kan handläggas tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare som inte kunnat överenskommas om på något annat sätt.

Vad som inte framgick i inslaget är denna specialdomstols alldeles särskilda ställning i svenskt rättsväsende. Vill bara nämna ett par saker om detta.

Ur ett rättssociologiskt perspektiv finns det anledning att fundera över om domsluten kan påverkas av de starka särintressen som de olika ledamöterna representerar. Jag anser att risken är överhängande stor för detta.

Politiskt så kan man med fog påstå att AD representerar ett korporativt system där statsmakten sammansmälter med starka, mycket maktpotenta särintressen i samhället. Detta förhållande borgar inte för en rättsäker process. AD:s prövningar är i sig själva "kvalitetssäkrade" på det sättet att de överenstämmer med gällande lagstiftning, men det är lagens mycket tydliga korporativistiska drag som utgör en fara för rättssäkerheten.

Jag har under mycket lång tid förfäktat idén att Arbetsdomstolen bör avskaffas i sin nuvarande form. Arbetsrättstvister bör i stället handläggas inom ordinarie domtolsväsende och inte av en specialdomstol där arbetsmarknadens parter gör upp med stöd av lag, uppgörelser som man dessutom inte kan föra talan mot.

Hagfors kommun har nu kommit så långt att man beslutat ingå avtal med Migrationsverket om mottagande av ca 10-12 barn. Man har tillsatt en projektledare vars uppgift är att bygga upp verksamheten som troligen kommer att placeras i någon av det kommunala bostadsbolagets fastigheter.

Rekryteringsannonser för personal har varit ute och man vill anställa en samordnare/föreståndare samt 8 handledare. Kommunen rekryterar nu även en socialsekreterare/flyktingsekreterare som ska förstärka kommunens barn- och ungdomsenhet som ansvarar för utredningsverksamheten under Barn - och bildningsnämnden. Målsättningen är att kunna starta mottagande av de första barnen nu i december 2008.

Verksamheten finansieras av statliga bidrag och kommer således inte att kosta kommunens skattebetalare någonting.

Det går att läsa mer om mottagande av ensamkommande asylsökande barn på Migrationsverkets hemsida. Då vår kommuns verksamhet kommit igång förväntas mer information komma på kommunens hemsida.

Budskapet i artikeln är att svenskarna utsattes för en mycket allvarligare attack än vad som kommunicerades till massmedia och till och med till ansvariga politiker. Man anklagar försvarsmakten för att dölja de risker som den svenska personalen utsätts för. Är det sant så är det anmäkningsvärt.

Varje organisation som förmedlar information till olika mottagare innehåller något man brukar kalla "gatekeepers". Gatekeepern ska se till att "rätt" information delges och det är ofta en delikat uppgift att utföra. Särskilt inom Försvarsmakten kan det finnas säkerhetsmässiga motiv att inte alltid öppna upp med fullständig information om allt. Det tror jag alla förstår och det har att göra med säkerhetsarbetet för inblandad personal.

I en händelse som den ovan är det viktigt att både allmänhet, anhöriga och inte minst våra förtroendevalda i försvarsutskottet får relevant och korrekt information.

På Försvarsmaktens hemsida om händelsen uttalar sig en generalmajor på detta sätt: "Attackerna ligger inom ramen för den risk och hotbedömning som gjorts."

Jag undrar det jag. Om man anser att det är möjligt att en attack kan komma att utföras med pansarbrytande raketvapen så skickar man inte ut personal i en vanlig personbil till ett sådant område. En sådan attack ligger i så fall långt, långt utanför den risk- och hotbedömning som gjorts.

Det här är saker som allmänheten undrar över och förtroendet för Försvarsmakten riskerar att sjunka som en sten. Hur man behandlar händelser av ovan nämnda slag kan otroligt snabbt påverka folkviljan och våra politiker i en riktning som innebär att de svenska soldaterna tas hem med mycket kort varsel vilket skulle vara mycket olyckligt för säkerhetsarbetet och uppbyggnaden av det civila samhället i Afghanistan.

Försvarsmakten får passa sig när det gäller hur man informerar om utlandsstyrkan. Som jag sa tidigare så motiverar säkerhetsskäl att all information inte kan lämnas om den svenska personalens arbete men när det gäller händelser där svenska soldater varit nära döden på grund av taktiska felbedömningar eller att man uppenbart har fel arbetsmaterial (fordon) så måste debatten vara öppen. Särskilt viktigt är det att försvarsutskottet och Riksdagen har rätt och fullständigt information. De undandras annars möjligheten att fatta rätt beslut om förhållanden som rör utlandsstyrkan.

Det råder delade meningar om Sverige ska ha trupper i Afghanistan. De av oss som stöder närvaron kräver givetvis att soldaterna har fullgod utrustning, nåt annat kan inte gälla, annars ska de inte vara där.

Om det är så illa att Försvarsmakten snärjer in sig i ett regelmässigt hemlighetsmakeri gentemot våra förtroendevalda så får det återverkningar på förhållanden som påverkar nationella säkerhetsintressen. Skärpning FM!

Sverige bidrar sedan 2002 med soldater i Afghanistan till ISAF, International Security Assistance Force, fritt översatt ”internationella säkerhetsstyrkan”. ISAF etablerades i Afghanistan i slutet av 2001 och arbetar under ett mandat av FN:s säkerhetsråd, resolution nr 1386. Det finns även ett avtal mellan ISAF-styrkan och den afghanska regeringen. Då resolution 1386 antogs omfattade ISAF-styrkans mandat delar av Afghanistans territorium. År 2003 antogs ytterligare en resolution av FN:s säkerhetsråd, nr 1510, som utvidgade ISAF:s ansvar och omfattade därmed också hela landets yta. Det var i samband med denna senare resolution som ISAF började bygga upp flera s.k. Provincial Reconstruction Team, PRT.

Sedan mars 2006 leder den svenska delen av ISAF-styrkan ett Provincial Reconstruction Team, PRT, baserat i Mazar-i-Sharif i norra delen av landet. PRT:n omfattar en yta stor som ungefär en femtedel av Sverige och innefattar provinserna Balkh, Samangan, Jowzjan och Sar-e-Pul. Även finska soldater ingår i denna PRT.

Uppgiften är bland annat att stödja personal inom den afghanska armén och samarbeta med den lokala polisen. Arbetsmetoden som används är huvudsakligen förtroendeskapande åtgärder. Man hjälper exempelvis till med att eftersöka och till afghansk polis överlämna misstänkta och efterlysta brottslingar. I flera fall är dessa s.k. lokala krigsherrar som på sin agenda har att terrorisera lokalbefolkningen på olika sätt, oftast i syfte att berika sig och stärka sin maktposition i området.

De attacker som utförs mot lokalbefolkningen av militanta talibaner bekämpas också. Bland annat angrips skolflickor av talibaner med syra på sin väg till och från skolan, flickor som kanske för första gången fått gå i skola, en sak som för talibanerna är otänkbart för flickor i Afghanistan. Den svenska styrkan försöker även föra dialog med lokala ledare för att uppnå ett samarbete för utveckling och samförstånd i det område man arbetar, allt i syfte att stärka det civila samhället.

Svenska kvinnliga soldater deltar på flera olika sätt i ansträngningarna att stärka kvinnors situation inom operationsområdet. Man försöker bygga nätverk och hjälpa kvinnorna att hitta metoder för att komma ur marginalisering och framförallt skydda dem mot de ovan nämnda brottslingarnas verksamhet.

Denna både militära och humanitära insats måste fortsätta i Afghanistan. Vänsterpartiet anser uppenbarligen att Sverige ska sluta att hjälpa den Afghanska befolkningen på sin långa väg ut ur fattigdom och utsatthet för terrorverksamhet. Om Lars Ohly granskar USA:s verksamhet i Afghanistan så ser han snart att förutom den militära närvaron så har man med amerikanska medel byggt skolor, vårdcentraler och andra civila nyttigheter, en insats vida överstigande den svenska.

Vänsterpartiets inställning till Sveriges deltagande i uppbyggnaden av det afghanska samhället innehåller inte många spår av realpolitisk analys. Den måste mera uppfattas som en trångsynt, okunnig uppfattning avsedd att plocka inrikespolitiska poäng. Det är enkelt och populistiskt. Bara för att man blundar försvinner inte terrorismen. Sverige har ett internationellt ansvar i denna fråga.

Har inte Lars Ohly uppfattat att uppdraget i Afghanistan faktiskt är sanktionerat av FN? Har han inte uppfattat att den afghanska regeringen genom avtal reglerar ISAF:s närvaro?

2006 formulerar sig Lars Ohly i Aftonbladet så här: "När Spaniens socialistregering tar hem sina soldater från Irak och Norges vänsterregering tar hem soldater från Afghanistan, då utökar Sverige sin trupp i det av USA ockuperade Afghanistan (min kursivering). Beslutet stöddes av alla partier i riksdagen utom vänsterpartiet. " Denna formulering av Lars Ohly visar på vilket sätt han vill vilseleda debatten om Sverige närvaro i landet. Jag anser det utomordentligt uppseendeväckande att Lars Ohly inte har vett att hålla sig till en korrekt terminologi, nämligen att Afghanistan är inte ockuperat utan trupperna befinner sig där på uppdrag av FN och Afghanistans regering. Ska det vara så vårt att förstå detta och i anständighetens namn använda rätt begrepp?

Den 12 november 2008 uttalar sig Ohly i Sveriges Radio så här: "Att man ska delta i en FN-insats som helt uppenbart är samorganiserad med USA:s krigföring det kan knappast vara en arbetarrörelseklenod att slå vakt om."

Jag häpnar. Hur mycket ska Ohly få förvrida fakta för att få fram sin inställning? Hans uttalande underkänner helt och hållet FN:s roll som världssamfundets garant och verktyg för en gemensam och fredssträvande hållning!

Vänsterpartiet uppvisar i denna fråga en ovanligt usel internationell solidaritet. Bland annat därför är hans parti ej aktuellt för en samlingsregering där Socialdemokraterna deltar.

Det är inte jag som poängterar att han är journalist och egenföretagare. Det gör han själv i sitt kolumninlägg. Att det är så viktigt att poängtera att han är egenföretagare då han gör ett inägg om moderaternas politik förstår jag inte. Jag har också varit egenföretagare, dock inte journalist, men jag ser det mest som ett av olika sätt att försörja sig. Jag kanske ska skriva "Göran Ericsson, förtroendevald och löntagare" under mina egna inlägg i fortsättningen? Som om det skulle betyda nånting.

Etiketterandet är en diffus signalgivare som det vete katten om den egentligen tillför debatten nånting. Jag ger väl inte Skyttes åsikter en annan tyngd vare sig han är egenföretagare eller arbetslös och socialbidragstagare? Åsikten man framför är troligen densamma oavsett etikett.

Skyttes vurmande för moderat politik framstår som en ögonbrynshöjande metamorfos i bjärt kontrast till den svidande samhällskritik han framförde tidigare i sin karriär. Han har gått och blivit konservativ på gamla dar! Det är i och för sig inget ovanligt. Flera ledande åsiktsbildare och både politiska och ekonomiska makthavare i Sverige tillhörde i sin ungdom extremvänstern innan de med ålderns rätt konvertade till en mer moderat (inte partiet..!) eller till och med konservativ livssyn.

Vart har samällsförändringen och demokratiseringen tagit vägen, Skytte?

För det kan du väl inte mena att högerpartiet moderaterna står för nån slags rättvise- eller demokratiseringspolitik, oavsett hur nya de är?

Som i så många andra kommuner är ekonomin kärv. Vi beslutade vid senaste kommunfullmäktige om att höja skatten med 20 öre. Detta kommer att skapa en intäkt på ca 4,2 miljoner kronor för 2009 och ge oss ytterligare tid att effektivisera och i viss mån omorganisera kommunens verksamhet.

Borgarregeringens åtgärder med frusna statsbidrag, förändrad och fördyrad a-kassa m.m. slår hårt på kommunens finanser med följd att allt fler medborgare hamnar i situationen att de måste ansöka om försörjningsstöd.

Oppositionens förslag att minska kommunens kostnader är i flera fall oseriösa och ogenomtänkta. Bland annat vill man ta bort de två utvecklingspedagoger som den senaste tiden tillfört skolorganisationen mycket kunskap och bra organisation i form av lärgrupper för pedagogisk personal.

Det är bara det att oppositionen räknar hem hela årets kostnad för dessa två utvecklingspedagoger vilket inte är möjligt eftersom de vid en uppsägning måste erhålla uppsägningslön. Oppositionens förslag är alltså orealistiskt. Det är förvånande att man blundar för fakta för att samla politiska poäng. Tror dom att kommuninnevånarna är dumma?

Ännu mer förvånande är det att Vänsterpartiet i Hagfors kommun allierat sig med borgarna i samtliga motförslag till det socialdemokratiska budgetförslaget. För att travestera en ett gammalt känt uttalande - "vad vilja vänsterpartiet?"

En svår uppgift väntar den nye karismatiske presidenten. Tuffa diskussioner kommer att höras från Capitol Hill. Han har helt rätt då han säger att det är en svår uppförsbacke som hans land måste sträva uppför.

Världen bör vara rätt nöjd med amerikanernas val. Det republikanska fästet Wall Street brukar höja den otyglade kapitalismen till skyarna och ser, enligt sin retorik, helst inte en demokratisk administration. De ekonomiska siffrorna talar dock ett annat språk.

Börsen på Wall Street har historiskt gått bättre under demokratiska presidenter än under republikanst styre. Demokraterna tillför ekonomin lite mer offentliga utgifter som kommer den vanlige amerikanen till del vilket stimulerar konsumtionen som i sin tur höjer värdet på börsen. Så konstigt kan det vara att det som Wall Street inte vill ha är bäst för dem.

Sen kan man tycka ett och annat om den konsumtionshysteri i USA som håller på att föröda både nation och miljö vars följder är jättelika budgetunderskott, enorm obalans i handelsekonomin, sanslös utlandsskuld, mångfalt större energiförbrukning per capita än de flesta andra länder m.m. Man har fortfarande ett stort problem som man skjuter framför sig. Obama hoppas jag blir en katalysator för amerikanerna så att de får större förståelse för omvärlden och sin roll i den.

Jag får erkänna att jag, då jag skrev det förra inlägget, missuppfattade vad konsultfirman engagerats till att göra. Jag får vara lite mer noggrann i framtiden, lovar..., och jag inser nu att McKinsey´s uppgift kommer att vara att lämna förslag på hur asylprocessen m.m. kan förbättras.

Jag tycker ändå att det fortfarande finns anledning att kritisera beslutet att engagera en konsultfirma för att förbättra verksamheten. Kompetensen att göra detta viktiga arbete borde rimligen finnas, kanske inte inom verket själv, men definitivt någon annanstans hos staten. Dan Eliassons beslut är ett underkännande av statens egen kompetens i frågan om att upprätta korrekta handläggningsrutiner i ett statligt verk. Detta är oroande.

En mycket viktig kompetenskälla är faktiskt den egna personalen. Lägg örat tätt mot golvet, Dan Eliasson, så ska du få höra mängder med goda förslag från din egen, mycket kompetenta personal. Det är, hävdar jag, hart när omöjligt att förstå hur Migrationsverket arbetar om man inte själv arbetat eller arbetar där. Din egen personal är en mycket god källa till kunskap och inspiration för verksamhetsutveckling törs jag lova.

Nu, sett ur en annan synvinkel, hävdar jag fortfarande att konsultinsatsen kan leda till att medborgarnas förtroende för statens förmåga att hantera sin egen verksamhet kan få sig en törn. Det är skattebetalarnas pengar som hanteras och det ställer utomordentligt höga krav på den som spenderar dem att det sker på rätt sätt.

Det har väl hänt förr att offentlig förvaltning köpt kompetens från privata sektorn i verksamhetsutvecklande åtgärder, många gånger inom den kommunala sektorn och även inom Migrationsverket. Dock tycker jag att man kan ställa högre krav på att den statliga sektorn ska klara att bygga kärnverksamhetens struktur med egen kompetens. Utbildningskonsulter kan man alltid engagera i speciella fackfrågor, men att utforma och effektivt bygga asylprövningsprocessen, utifrån givna direktiv från Riksdagen, är inte ett område för privata konsultföretag.

Detta tillvägagångssätt ter sig mycket konstigt med tanke på att Migrationsverket är central utlänningsmyndighet och har i uppdrag att arbeta med människors ansökan om bl.a. uppehållstillstånd i Sverige.

Dan Eliasson för fram flera argument, exempelvis att man vill ta vara på den kompetens som finns utanför verkets egen verksamhet. Hur kan det komma sig att verket inte har denna kompetens själv? Det kan ju inte bero på pesonalens kompetens att handläggningstiderna är för långa. De som är anställda hos verket är säkert lika kompetenta som den personal konsultfirman har, det är inget snack om den saken.

Vari ligger då felet som gör att handläggningstiderna är långa? Naturligtvis är det strukturella problem inom verket som är orsaken. Det kan låta lite flummigt att påstå det men det som det handlar om är att verket till viss del misslyckats med att organisera sin verksamhet på rätt sätt.

Den är sedan flera år, som det kallas, processinriktad vilket innebär att handläggningen helt enkelt följer ett förutbestämt flöde. Ett av problemen med Migrationsverkets processinriktade arbetssättet är att delar av asylhandläggningen hänger dåligt samman, alltså helt i motsats till talet om en följsam process.

Att vända sig till en konsultfirma för att korta tiderna måste anses vara ett av de sämsta förslagen på lång tid för att effektivisera Migrationsverket.

Verket är totalt sett en mycket dyr historia för skattebetalarna, men jag menar att det måste nog få kosta ännu lite mer för att få till en effektiv process. Det kan inte få vara så att myndighetsutövning i en så viktig fråga som utredning av asylskäl ska utföras av vinstdrivande privata konsultföretag.

I Utlänningslagen (SFS 2005:716) står att innan verket fattar beslut om utvisning av en person ska muntlig förhandling hållas hos Migrationsverket. Lägg märke till att det står "hos". Det betyder att med ett konsultföretags medverkan så kommer företagets konsulter att sitta hos Migrationsverkets beslutsfattare och föredra ärendet, kanske tala med utlänningen och föreslå beslut. Detta är en typ av handläggning som är oacceptabel eftersom Migrationsverket faktiskt har Riksdagens uppdrag att vara central utlänningsmyndighet. Dan Eliassons förslag, och kanske redan beslut, måste återvisas och rivas upp. Konceptet med konsulter i denna typ av frågor rimmar illa med den uppfattning av rättssäkerhet som vi allmänt förknippar med myndigheter i Sverige. Hans förslag leder till att medborgarnas tilltro till statens oberoende eroderar.

Att arbeta som börsmäklare är säkert ett mycket svårt arbete. Man ska ta tillvara sina uppdragsgivares intressen och själva systemet är säkert väldigt komplicerat och kräver stor kunskap om både ekonomi och de olika marknadernas sätt att fungera.

Jag blir dock lite betänksam då man via nyhetsrapporteringen hör ungefär följande.

Då USA:s representanthus första gången röstade ner det så kallade räddningspaketet så hördes burop från börsgolvet i New York...

Jag menar, vad ska vanligt folk tro då en fondbörs ger ett gemensamt BU till en politisk församling. Då huset skulle rösta om förslaget fanns säkert flera tveksamheter, inte minst att paketet först var utformat som en slags in blanco-check att med skattebetalarnas pengar skulle rädda de aktörer som faktiskt försatt oss på den finansiella katastrofens rand.

Det har på senare tid talats mycket om börsmänniskornas nervositet och oro för att inte kunna tjäna några pengar på denna animerade marknad.

Jag ska villigt erkänna att jag inte kan särskilt mycket om den finansiella marknadsplatsen, men jag tror med bestämdhet att de flesta vanliga människor inte har särskilt stort förtroende för flera av de aktörer som finns på denna marknad vars enda livsuppgift är att göra det stora klippet.

Alla vi vanliga människor vet att tillgången till resurser, pengar, är något man får ta ur ryggen. Det är alltså bara vanligt, hederligt arbete som skapar mervärdet i samhället, inte klipparnas knapptryckningar i rätt sekund på börsgolvet.

Den som argumenterar för en fullständig frihet för börsverksamhet argumenterar för en verksamhet som mycket lätt kan bli en destruktiv verksamhet. Det är därför viktigt att den finansiella sektorn har gemensamma, samhälleligt styrda regler att hållas sig efter. Jag menar att det är nödvändigt med såpass stor styrning att avarterna av spekulation hålls borta för arenan. Man ska visst kunna tjäna pengar på handel med värdepapper men det måste finnas gränser för vilka instrument som kan utfärdas på marknaden. Ta till exempel blankningen, som är en ren spekulation utan verklighetsförankring.