Det är ledsamt att se hur Sydskånska gymnasiet under flera år sakta men säkert fått backa, styrd av en moderatledd gymnasiedirektion utan framtidsvisioner och idéer. Istället för att våga blicka framåt och tala om vad man vill göra har ledningen för direktionen, men även ledningarna för ägarkommunerna, valt att ta ett år i taget och hoppats på det bästa. När det har behövts en ledning som hade kunnat kavla upp ärmarna och börjat arbeta har skolan istället begåvats med en sömning sådan som gjort det ena misstaget efter det andra. Majoriteterna i ägarkommunerna velar fram och tillbaka om förbundets framtid.

I detta mycket svåra läge väljer den moderatledda gymnasiedirektionen att bränna pengar genom att åka på internat.

Nu kanske vän av ordningen anser att det inte rör sig om så många tusenlappar men det är ändå pengar som man inte har råd att slösa bort. Pengarna finns inte. Pengar behövs till eleverna men i och med att förbundet går minus finns inte pengar till att åka på internat. En ansvarsfull politisk ledning hade i detta läget valt att vara på hemmaplan och speciellt valt att vara i de egna lokalerna på Österportsgymnasiet. Socialdemokraterna i Ystad anser att det inte är försvarbart att åka iväg på ett internat och har därmed valt att inte vara med.

Det är en djup kris som förbundet är i. Vi behöver tillsammans arbeta för att lösa detta, både på kort som lång sikt. Detta ska diskuteras överallt och med alla som vill, inte bakom fyra väggar med en moderatledd direktion som verkar tro att den vet bäst. Förbundet måste få en övergripande vision som gör att gymnasieskolan kan se tiden an med tillförsikt. Detta saknas idag. Krisen löses inte genom att bränna pengar på ett internat.

Publicerad i Ystads Allehanda, 2012-03-15

De som sitter vid makten i Europas olika länder har ett stort ansvar för att se till så att det landets invånare, men även Europas, drabbas så lite som möjligt av det negativa som händer nu med ekonomin. Fredrik Reinfeldt framför mer än gärna att allt som har skett kommer utifrån Sverige och har inget med den borgerliga regeringens politik att göra. Det må så vara men den borgerliga regeringen bär ett massivt ansvar för att skademinimera negativa saker. Jag är därmed bekymrad över att Fredrik Reinfeldt inte riktigt inser regeringens uppgift. Hans politik handlar om att låta marknaden lösa det hela liksom att alla andra ska göra saker.

Vi har kunnat se under dessa första månader 2009 hur olika regeringar har fallit. Det har varit på Island, Lettland och nu senast Tjeckien. Folket har krävt att de regeringar som satt det egna landet i problem ska avgå, vilket också har skett. Samtidigt med detta kan vi se hur missnöjespartier och partier med främlingsfientlig politik växer allt mer i popularitet. Människor vill se att politikerna tar sitt ansvar och använder politiken som ett aktivt instrument för komma tillrätta med problemen. Det är bra att folket kräver ansvar och att den regering som inte sköter sig ska bort. Orsaken till att regeringar sitter vid makten är att den ska göra det bästa för folket. Den ska inte sitta kvar för sin egen skull. Samtidigt är demokratin hotat av den ekonomiska nedgången.

För med det sätt att tänka som nu Fredrik Reinfeldt och hans kamrater på högerkanten har om budgetdisciplin och att det inte går att göra mer nu, utan att man har gjort tillräckligt, utgör ett problem. Just nu letar människor efter hopp och att någon kan ställa sig längst fram och visa vägen. Tyvärr innebär de borgerliga regeringarnas reträtt i bekämpningen av lågkonjunkturen att människor får mindre hopp och möjligheter. Det är nu som en expansiv politik med visioner för framtiden behövs, annars är risken stor att nedgången, för Europa har bara börjat.

På 1930-talet skedde en kraftig nedgång i ekonomin i Europa. Demokratin och marknadsekonomin hade införts i Europa efter Versaillesfreden. De som vann kriget ansåg att detta skulle förhindra ett nytt stort krig. 20 år senare startade ett nytt krig i form av det vi idag känner som andra världskriget. Hur kom det sig att en stor del av Europas länder gick från att vara demokratier till att bli diktaturer?

Några av dessa förklaringar går att finna i den ekonomiska nedgång som drabbade Europa både i början av 1920-talet samt efter börskraschen 1929. Massarbetslöshet i kombination med regeringar som satte budgetdisciplin och att marknaden skulle klara av problemet ledde till att politiker på extremkanterna kunde locka till sig allt fler nya anhängare. Dessa lovade att göra någonting åt människors hopplösa situation, att skapa nya arbetstillfällen, att återställa ekonomin, att vara starka ledare som såg folkets bästa. De inte bara såg till folkets bästa utan också visste om hur verkligheten vara tillskillnad från dem som styrde. I Östeuropa föll den ena demokratin efter den andra, liksom i Tyskland och, tidigare Italien, samt på den Iberiska halvön.

Grunden låg med andra ord i den kraftiga nedgången i ekonomin och den passivitet som de styrande regeringarna visade upp som kom att kasta miljontals människor ut i öppen arbetslöshet. Nu vet jag att många borgerliga debattörer mer än gärna hänvisar till bankkrisen i början av 1990-talet samt varvskrisen på 1970-talet. Det är okej att göra det men de glömmer lätt att titta ännu längre tillbaks för att lära sig. Det är det som skedde i slutet av 1920-talet och under 1930-talet som kan visa oss hur det kan gå om ingenting görs. Det finns mycket att lära sig där men å andra sidan kan det vara så att de lärdomar som finns att dra från den tiden inte faller alla i smaken, speciellt inte nyliberalerna.

Historien finns där för att vi ska lära oss vad som hände, vad som gjordes och av dem lärdomar som människor på den tiden drog. Jag rekommenderar att samtliga Europas borgerliga regeringar, speciellt Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, studerar denna del av historien mycket noga istället för att bita sig fast i ett ideologiskt tänkande som redan på den tiden visade sig inte fungera.

Jag är annars orolig för att demokratin på längre sikt kan vara hotad i Europa.

Regeringen har själv förvarnat om att socialbidragen kommer att öka på grund av olika ekonomiska förändringar. Försäkringskassan ska tolka reglerna hårdare och till detta ska vi lägga att många sjuka tappar sin sjukersättning efter en periods sjukskrivning. Vi kan nu se att detta slår igenom. Det ska inte skyllas på Försäkringskassan utan på den borgerliga regeringen.

Jag undrar hur de borgerliga lokalpolitikerna i Ystad ställer sig till detta. De om några borde kraftigt protestera hos den borgerliga regeringen över den förda politiken. Tyvärr ser vi inte detta men jag hoppas att de gör det. Jag kommer att följa detta mycket noga i Socialnämnden liksom i kommunfullmäktige. Jag hoppas de borgerliga politikerna tar sitt ansvar och sätter press på regeringen. Vi kan inte ha en politik i Sverige som medvetet driver människor till socialbidrag och får leva på existensminimun och socialoro. Istället borde de ha en skälig ersättning under tiden som de kämpar på för att bli friskare.

Vad tycker du?

Är det en politik för att få fler människor i eget arbete?

Är det en politik för den vanlige människan i Sverige?

Är det en politik värdig den tid vi lever i?

Är det en politik som är värdig att leda Sverige framåt?

Regeringens politik har havererat. Det saknas insatser för att få de arbetslösa i arbete.

De enda som vinner mest på budgeten är än en gång höginkomsttagarna. De får ytterligare en tusenlapp, att lägga till de andra 2 000 kronor de redan fått i sänkt skatt varje månad. Så mycket var skattesänkningen värd som skulle tillfalla de som är låg- och medelinkomsttagare.

Allting bottnar i den fria rörligheten för människor till Danmark som begränsades med hjälp av de danska reglerna. I ett slag avvisar EG-domstolen detta och anser att det bryter mot EG-rätten. Nu tvingas Danmark att acceptera återförening av familjer, var av en del har bott i Skåne fram till i dag. Experter på förvaltningsrätt anklagar den danske invandrarministern och det danska migrationsverket för att man inte har informerat människor om EG-rätten och de möjligheter som denna ger för familjeåterföreningar. Enligt adjunkt Peter Starup vid Syddansk Universitet handlar det om att:

- Hela den restriktiva danska invandrarlagstiftningen blir nedskjuten och genomborrad av EG-rätten.

Detta är också en klar markering mot alla partier och deras sympatisörer runt om i Europa som har på sin agenda att stoppa eller kraftigt begränsa familjeåterföreningar. På det sättet som de tänker går man emot EG-rätten. Det är en kraftig inskränkning i människors fria rörlighet som är en av de grundben som EG/EU vilar på. Det är bra att EG-domstolen på detta sätt tydlig gör vad som gäller. Den fria rörligheten av människor får inte inskränkas. Det är vad den moderna världen handlar om, att vi människor ska kunna röra på oss över hela världen och återförenas med våra närmsta i familjen. Det är en av grunderna i de mänskliga rättigheterna. I en modern värld är det människan som är i centrum.

Jag kan tänka mig att just nu är det en rad människor som kommer att börja skriva om att nu kommer det att massinvandra människor och Europa, Danmark och Sverige kan inte klara av detta. Det finns ibland vissa gränser för hur mycket åtagande ett land klarar av men det varierar från tid till annan. Vad det egentligen handlar om är att man måste tänka nytt, bredare och djupare när det handlar om familjeåterföreningar, invandring och liknande. Främlingsfientliga partier gör det ganska lätt för sig när de säger att stoppa anhöriginvandring, bara de som uppfyller flyktingkrav med mera ska få komma hit efter som vi annars inte klarar av det. På det sättet avsäger man sig sedan vidare ansvar. Det finns inget mer att komma med.

EG-domstolens utslag anser jag ställer än högre krav på EU:s länder att leva upp till den fria rörligheten för människor och allt vad det innebär. Det är dags att tänka ett varv till. För det handlar inte bara om att människor kommer hit. Det handlar också om att få in dem i samhället, bli en del av vardagen, bli en del i att utveckla Sverige och delta i landets fortsatta uppbyggnad. Det är genom utbildning, arbete, eget företagande, nedbrytning av diskrimineringsbarriärer, aktivt föreningsliv, aktiv del i samhällslivet som gör att invandrare kan bli en naturlig del av Sverige men också i Danmark och Europa.

Det behövs en offensiv och utvecklande invandringspolitik. För Danmark gäller det nu att inse detta och sluta hitta på en massa lagar för att man har kört fast och har inget nytt att komma med som får in människor i samhället. För invandrarna är bara den första gruppen som man saknar idéer för. Nästa grupp är ungdomarna som har hamnat utanför. Sedan följer grupp efter grupp som kommer att vara i utanförskap och där den etablerade makten saknar lösningar på hur de ska komma in igen. Svaret blir då att begränsa, jaga, peka ut och ha en politik som gynnar vissa människor på bekostnad av andra.
Ett modernt Europa har inte råd med en sådan politik som begränsar.

I förra veckan gick det att läsa bland annat på E24 ekonomiska data och analyser som pekar på en försämring av konjunkturen. Från AMS får vi ta del av dystra siffror där arbetslösheten ökar igen efter att under två år har sjunkit. Olika instanser som håller på med analyser av ekonomin spår lägre tillväxt i år och nästa år. I USA pratas det om att landet är i en lågkonjunktur. Detsamma pratas det om bland svenska ekonomer. Börsen har sjunkit som en sten. Nedgången bygger inte på en boom denna gång utan på lågkonjunkturen. Det ser med andra tufft ut för världen och därmed för Sverige.

Nordeas chefsanalytiker Annika Winsth säger att tillväxtprognoserna för nästa år visar på att det blir ordentligt svagt. En av orsakerna är Riksbankens räntehöjningar för att få koll på inflationen. Riksbanken sänker tillväxtprognosen från 2,6 procent till 2,1 procent för i år. För nästa år ändras den från 1,8 procent till 1,2 procent. Det är låga siffror och visar på att Sveriges ekonomi mer eller mindre står still, till och med minskar anser jag. Det är enkelt att skylla på Riksbanken och den ska ha sin beskärda del av kritiken men det är den borgerliga regeringens skyldighet att hålla koll på konjunkturerna och bedriva en finanspolitik som håller igen i goda tider för att öka på i sämre. Riksbanken är tvungen att reagera på den borgerliga regeringens politik. Med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg i spetsen valde den borgerliga regeringen att trampa gasen i botten och sänkte skatten med sammanlagt 66 miljarder kronor. Det mesta gick till de rikaste och har inte skapat några nya jobb den vägen. Detta skedde mitt under en högkonjunktur vilket ledde till att det blev tryck på inflationen. Tillsammans med högre pris på olja och mat har detta satt Riksbanken under tryck.

En ansvarsfull regering hade sett till att hålla igen. Om reformer hade införts hade det varit för de som har störts behov av sådana, vilket de rika inte har. Man hade också satsat på utbildning av arbetskraften för att lotsa dem mot de branscher som skriker efter arbetskraft. På det sättet hade fler kommit i arbete och högkonjunkturen hade kunnat vara längre. Detta missade regeringen. Nu finns istället ett tryck på den att hålla i pengarna men detta kommer man att ignorera. Istället är det ytterligare skattesänkningar som ska ut till människor är det tänkt. Problemet är att människor ser att det är sämre tider på gång och kommer därmed att hålla i pengarna. De kommer inte att spendera dem.

Det är bistra tider som är här. Den borgerliga regeringen är märkbart tyst när det handlar om detta. Istället för att ta tag i problematiken och sätta fart på hjulen väljer man att vara stilla, prata om annat och hoppas att allt snabbt rycker förbi. Man litar på att någon annan ska lösa detta åt dem, nånannanismen. Det håller inte. Oavsett skattesänkningar eller inte måste regeringen nu komma med ett rejält utbildningspaket till de som är arbetslösa för att de ska kunna stärka sina möjligheter att komma in på arbetsmarknaden igen. De branscher som fortfarandet vill ha nya medarbetare måste man hjälpa genom utbildning av arbetslösa. Pengar måste satsas på att öka efterfrågan på arbetskraft.

Den borgerliga regeringen har slarvat bort två goda år. Den politik som skulle stå emot lågkonjunkturer och få in människor från utanförskapet fungerar inte nu när lågkonjunkturen slår till. Människor förlorar sina arbeten i det borgerligt styrda Sverige.

Är det så här det ska vara?

Vad tycker du?

Runt om i världen påverkas människor och länder av det som händer i världens största ekonomi. Det är stora problem inom bank- och finanssektorn som skickar chockvågor genom världens ekonomier. I många länder är man på väg in i lågkonjunktur, eller befinner sig i den nu. Det beror på att USA:s ekonomi har saktat in dramatiskt och konsumtionen har sjunkit drastiskt. Orsaken ligger i en gigantisk låneskuld som har byggts upp av privata finansföretag. De har lånat ut pengar till amerikaner, speciellt till medelklassen och de som har små ekonomiska marginaler. Orsaken är att ge alla som vill en möjlighet att äga sin egen bostad. Många har fått lån beviljade som inte har de ekonomiska marginaler som behövs, speciellt inte när de blir arbetslösa.

Dessa banker och finansinstitut har i sin tur ompaketerat dessa låneskulder till värdepapper som sedan sålts vidare till andra banker och finansinstitut. Dessa har köpt i tron att de ska tjäna pengar. Det fungerar så länge som människor kan betala på sina räntor och amorteringar men har man marginaler som snabbt kan krympa i ogynnsamma lägen kan man inte betala det. Allt detta har byggts upp under ett stort antal år men har nu exploderat i mångmiljardförluster för banker och finansinstitut i USA och över hela världen. När dessa går med förlust ser de till att i andra änden dra åt utlåningen till privatpersoner och företag. Ekonomin börjar att sakta in.

Jag ska inte dra hela historien om detta. Det är bara att besöka Bloombergs egen hemsida, liksom di.se och e24.se för att ta del av det som händer. Det som dock var nytt för mig rörande det som händer med den amerikanska ekonomin är att där borta pratar nationalekonomerna om att detta är det värsta som har hänt sedan den stora depressionen som startade runt 1929 och fortsatte sedan under hela 1930-talet. Det som sker är värre än oljekrisen i början av 1970-talet och krisen under 1980-talets slut. Många av dem jämför också med den stora depressionen. Vi som känner till historia vet om att det som skedde då, med att New York-börsen kraschar, drabbade många människor och länder över hela världen. Världen gick in i en lång lågkonjunktur som i stort sett andra världskriget satte stopp för.

Nationalekonomerna är mycket bekymrade över detta och hoppa innerligt att den amerikanska riksbanken samt de som styr USA ser till att göra kraftiga åtgärder för att det ska ordna upp sig. Det handlar om många, många miljarder kronor som ”saknas” i systemet och skapar detta kaos. I förrgår gick den amerikanska staten in och säkrade upp de två största låneinstituten i landet. Fler sådana åtgärder är att vänta. Hela världen väntar med stor ångest på vad som ska ske. Det är nu det kommer att krävas aktiv politik och en aktiv stat som går in och tar ansvar. Marknaden har satt sig själv ur spel och klarar inte av att räta upp detta självt. Staten måste in på banan. Fast man kan stilla undra varför skattebetalarna alltid ska gå in och rädda dem som innan har kammat hem de stora pengarna. Skattebetalarna tar förlusterna medan aktieägarna tar hem vinsterna.

En del vill hävda att idag finns det andra länder vars ekonomier kan väga upp denna kris, som Kina. Problemet med detta är att Kina exporterar mycket till USA och EU. Om USA backar, vilket det gör, kommer det att slå mot både EU och Kina. Kina är mer beroende av USA än många tror och landet kan inte vara det lokomotiv som fortsätter att dra runt världsekonomin. Det som händer i USA påverkar oss alla. Det är nu det kommer att krävas att den borgerliga regeringen för en offensiv politik byggd på att få människor att öka sina möjligheter att få nya jobb genom utbildning. Det handlar om att ge företag möjligheter till att låna pengar för att modernisera och utveckla sin verksamhet. Det handlar om att ge människor som befinner sig i socialförsäkringssystemet goda möjligheter att komma tillbaka. Det handlar om att använda statens verktyg på ett aktiv sätt. Det betyder att den borgerliga regeringen i SVerige måste göra tvärtom mot vad man gör nu.

Fredrik Reinfeldts regering vet om vad som händer borta i USA. Innan när det var högkonjunktur var Anders Borg en flitig besökare i media men i takt med att det blivit allt sämre har han dragit sig tillbaka. Han har mer eller mindre försvunnit. Regeringen har kommit med ett gemensamt förslag för att ta tag i detta som händer. Det är en konkurrensutredning som ska ha som mål att öka konkurrensen i Sverige. Det hela är nog riktat mot att klämma åt den offentliga sektorn och komma åt denna. Jag vet inte med er men jag tycker att detta visar på att den borgerliga regeringen har inget verktyg för att kunna klara av det som sker. Den står helt handlingsförlamad och saknar lösningar.

Det är dags för en ny politik.

” Den som har behov av sjukskrivning efter 2,5 år måste vara så sjuk att ”det finns ett påtagligt hot mot den sjukes liv inom de närmaste månaderna”, enligt Försäkringskassans tolkning."

Den förlängda sjukpenningen gäller vissa tumörsjukdomar, vissa neurologiska sjukdomar samt i väntan på att få livsviktiga organ transplanterat. Utifrån detta anses Anna Olsson inte vara tillräckligt dödssjuk för att få sin sjukskrivning förlängd. För henne har nu livet slagits ytterligare i spillror. Hon lider av en sjukdom som inte går att bota. Samtidigt riskerar hon att utförsäkras och tappa fotfästet totalt.

Var det någon borgerlig politiker i riskdagen som tänkte på detta? Som tänkte på hur försämringarna i sjukförsäkringen slår mot människor i verkligheten? Hade man detta i tankarna när man applåderade efter beslutet att från den första juli i år försämra sjukförsäkringen?

Jag hoppas innerligt att borgerliga politiker tar till sig Anna Olssons berättelse om sitt liv och hur den borgerliga politiken slår mot henne. Jag blir upprörd över detta och det hoppas jag också borgerliga riksdagspolitiker blir. Var är Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund nu? Var är Birgitta Olsson, Carl B Hamilton, Lars Leijonborg, Fredrik Federley med flera nu? När ska de ta upp kampen för Anna Olsson?

Jag ska i min nästa blogginlägg fortsätta att skriva om hur de sjuka lever i Sverige och hur fel den borgerliga politiken slår mot dem. Då ska jag presentera en livsberättelse ur verkligheten, en verklighet som jag anser att de borgerliga politikerna borde se och ta del av.

Jag lovar er detta. Jag ska göra allt vad jag kan för att vi efter valet 2010 river upp denna försämring och inför en förändring där den enskilde sätts i centrum och får vara en aktiv del i sitt eget tillfrisknande. I detta ligger också en sjukförsäkring värd namnet. Jag klandrar inte Försäkringskassan, som en del vill göra, utan klandrar de borgerliga partiernas cyniska jakt på människor. Vart tog människans frihet vägen? Vart tog respekten för människor, speciellt de som är i stora behov av hjälp? Vart tog socialliberalismen vägen?

Vem ska nu hjälpa och stötta Anna Olsson?

Jag är upprörd. Är du?

Detta är inte unikt utan har hänt då och då under de senaste 100 åren. Emellan åt uppstår ett vakuum där ingen riktigt vet vart man ska och det skapas en osäkerhet om framtiden. Det är svårt att greppa hur samhället och världen ser ut. Ju större dessa båda är desto mer komplicerade blir problemställningarna. Dessa blir till slut för stora vilket gör att människor väljer att fokusera på det som ligger närmare och går att förstå. Samma sak gäller för politiker. De som saknar en framtidsvision som människor kan samlas kring väljer i hög utsträckning att fokusera sig på det som går att greppa. Skolan är perfekt för detta.

Nu är det så att det finns grupper i vårt samhälle runt om i världen som har en ganska klar vision över hur framtiden ska vara. De arbetar hårt bakom kulisserna för att förverkliga det. Med hjälp av media, professorer, doktorer inom bland annat ekonomi och politik ser de till att trumpeta ut sin vision i lagom doser och på ett sådant sätt så att människor lockas av de positiva sidorna av det de vill ha sagt. Självklart berättar de ingenting om de negativa sidorna utan det får de politiska motståndarna ta fram men dessa är efter de som vill förändra samhället. Det är de som har satt dagordningen och kan styra den.

Just nu är skolan ett högprioriterat område för den borgerliga regeringen. Orsaken är att regeringen inte har en vision om hur Sverige ska se ut eller vara i framtiden. Har ni hört någon borgerlig politiker som berättar en vision om framtidens Sverige? Jag har inte gjort det trots att jag har lyssnat mycket på dem. De för fram kortsiktiga saker men den där långsiktiga visionen säger de inget om.

Skolan blir därmed den arena där borgerliga regeringen kan agera på. Vi har fått se olika utspel och förslag som har klubbats igenom i riksdagen där attityden från skolans sida mot eleverna har hårdnat och där sorteringsskolan har börjat avancera framåt. Nya idéer står för dörren och debatten om betygen går högt. Mitt i allt detta vill jag dock fråga en sak:

Är det någon som har hört Jan Björklund prata om framtidens skola? Som har hört honom berätta en framtidsvision om skolan? Om vart den ska? Om vilket uppdraget egentligen ska vara? Om hur skolan ska vara den plats i samhället som ger människor flest chanser?

Det enda jag hör är hela tiden ett lapp och lagande från Jan Björklunds sida. Han tror sig ha sett ett antal problem och så försöker han fixa till dem men det finns inte mer. Jag anser att Jan Björklund saknar en framtidsvision för skolan. En del kanske anser att hans prat om kunskapsskolan är en framtidsvision men skolan är en kunskapsskola. Det är ingen vision. Det är en realitet. Det finns inte heller några partier som inte vill ha en kunskapsskola. Den vill alla ha. Jag saknar en visionär idé om framtidens skola. Vart är vi på väg med skolan och utbildningen? Vilka framtidsutmaningar står vi inför? Hur ska vi navigera oss förbi alla problem så att våra unga får de bästa möjligheterna i starten inför vuxenlivet?

Vi befinner oss vid ett vägskäl inför framtiden. Vi måste ta en rejäl diskussion om vilken väg vi ska. En rejäl diskussion om vad det är för framtid vi vill leva i och hur vi ska rusta oss för att förverkliga denna framtid. Då räcker det inte med att ta enstaka saker i skolan och förstora det. Vi måste istället lyfta blicken, höja oss och låta bli att skolan blir ett skådespel. För när ledande politiker saknar en vision om framtiden blir skolan den plats där ”krig” mellan olika partier kommer att ske. Skolan får inte bli en tummelplats för politiker som inte har ett visionärt tänkande.

Denna brist måste den borgerliga regeringen ta på sig och erkänna att den nedrustning av utbildningsmöjligheter för arbetslösa som har gjorts har varit helt fel. Vi socialdemokrater varnade exakt för att detta skulle ske som de medelstora företagen nu berättar om. Vi poängterade om och om igen för den borgerliga regeringen och de borgerliga riksdagspolitikerna att det måste satsas på yrkesutbildningar av olika slag, bland annat i AMS-regi, för att rusta de arbetslösa så de kan ta nya arbeten. Samtidigt kommer detta att hjälpa företagen att få tag i utbildad personal som kan hjälpa dem vidare i sin tillväxt. Tyvärr var det ingen som lyssnade på denna konstruktiva kritik från den borgerliga sidan. Facit ser vi nu.

Det som nu kommer att ske är att företagen kan inte expandera då de inte kan få tag i utbildade medarbetare. Det gör i sin tur att de måste tacka nej till nya uppdrag. I sin tur leder det till att tillväxten för dem mattas av, svenska företag får se utländska konkurrenter dra ifrån dem, de tjänar mindre med pengar och ganska snart tvingas de börja avskeda. För de arbetslösa missas en möjlighet att få en utbildning som företagen efterfrågar. De arbetslösa förblir i arbetslöshet, om de nu inte ska arbeta med hushållsnäratjänster som verkar vara regeringens melodi för människor utanför vårt samhälle. De arbetslösa får än en gång ta stryk för att den borgerliga regeringen är djupt nedgrävd i en ideologisk syn på människor och omvärlden som inte stämmer överens med verkligheten. De förblir i utanförskapet.

Jag tycker detta är ett slöseri med människor och en negativ politik för företagen. Om den borgerliga regeringen, och borgerliga riksdagspolitiker, hade lyssnat på den konstruktiva kritiken hade situationen inte sett ut som den gör nu. Då hade än fler varit i arbete, företagen hade kunnat skruva upp tempot än mer och Sverige som helhet hade stått bättre rustat inför den lågkonjunktur som nu kommer, kanske redan är igång med tanke på de varsel som har börjat dugga på vissa håll i landet. Det är inte att föra en politik för människor eller företag. Det är en politik där man säger en sak och vägrar lyssna på verkligheten. Det är den gamla

”Om kartan inte stämmer överens med verkligheten är det kartan som gäller.”

Jag läser i tidningarna insändare från borgerliga politiker som klappar sig i ryggen över att regeringen för en politik för företagen. Många centerpartister skriver mer än gärna om det och att de har en politik för företagen. Jag skulle vilja höra deras förklaringar till de medelstora företagens analys över det största hotet dessa upplever nu mot att kunna expandera. Det skulle inte förvåna mig om de borgerliga politikerna kommer dragandes med att det egentliga problemet är alla regler och byråkrati som drabbar företagen. Inte bristen på arbetskraft. Om man säger detta anser jag att då har man inte på allvar brytt sig om att lyssna på företagarna själva och deras situation. Jag hoppas att regeringen nu lyssnar, tar till sig och satsar på att utbilda de arbetslösa.

Företagen skriker efter utbildad arbetskraft! Är det då inte dags att satsa på de arbetslösa?

Källa: Skånska Dagbladet, Måndag 17 mars, Del 3 sidan 17.

I Ystad kommun har fler bosatt sig i både Svarte, i västra delen av kommunen, och Köpingebro, i den östra, efter det att de fick Pågatågsstationer. Det har blivit ett uppsving för byarna. Nu är det dags att fler byar får möjligheten att få tågstationer. Speciellt längs den bana som går mellan Ystad och Simrishamn med Tomelilla mitt emellan. Här på Österlen bor det många människor, speciellt i och i närheten av byarna. En del av dessa byar hade tågstationer innan Österlenbanan blev elektrifierad men efter detta försvann de. Till stor förlust för byarna.

Människor som innan tog tåget till arbetet får nu istället köra bil med allt vad det innebär av utsläpp. Samtidigt vill kommunpolitiker här ute att människor ska bosätta sig i byarna. Detta drar man sig för efter som kommunikationerna är inte de bästa. Bussar går ett par gånger om dagen men sen finns det inte mer. Tåget hade här fyllt en viktig funktion för människor. Underlaget för att byarna ska få tillgång till tågstationer finns. Det gäller att Skånetrafiken vågar öppna upp fler stationer. Jag vet om att ett av motargumenten mot mitt förslag är att restiden blir lite längre och om den blir det är inte människor intresserade av att åka. Det är fel. De jag har pratat med skulle fortsätta att åka och i byarna skulle Skånetrafiken få nya kunder. Det skulle bli en vinst för alla om fler stationer på Österlen infördes.

Nu har bensinpriset höjts och det finns en önskan från politiker på riksnivå att vi ska köra mindre med bilen. För människor som bor i städer med goda kommunikationsmöjligheter med allmän kommunikation är det inga problem. Problem är det däremot för alla andra som bor utanför dessa kommunikationsstråk. Om vi ska sätta bilen ställs det krav på att landsbygden får tillgång till fler turer med bussar, även sena kvällar, och tillgång till tåget på ett annat sätt än nu. En del säger att det är väl inga problem med att ta sig 4 - 6 km för att komma i kontakt med en tågstation men då har man glömt hur viktig det är med närhetsprincipen till kommunikationer.

Det ställs därmed stora krav på Skånetrafiken och politikerna i Region Skåne på att införa fler stationer längs Österlenbanan. Vill man ha en levande landsbygd och att människor bosätter sig där får man också vara beredd på att bygga ut de allmänna kommunikationerna så att detta kan förverkligas.

Jag kommer att arbeta hårt för att detta ska förverkligas.

Fram för fler tågstationer på Österlen!

Orsaken är många. En av dem är att ett stort antal människor får gå ifrån sjukhuset i Ystad på grund av att sjukhuset inte får tillskott för att klara av sitt uppdrag. Samtidigt med detta avslöjas det nu att på grund av pengabrist har chefen för akutsjukvården i Malmö har i ett brev till närmare 2 000 anställda fört fram att för att klara av sparbetinget på 80 - 90 miljoner kronor måste kvaliteten sänkas. Ja, ni läste rätt. En i förvaltningsledningen går ut och påtalar exakt vad den borgerliga politiken leder till.

I detta fall är det alla vi vanliga medborgare som får ta smällen för att de borgerliga politikerna vägrar tillföra sjukvården mer pengar. Detta trots att det finns pengar som kan föras över. Med andra ord finns det ett överskott i budgeten totalt sätt men istället för att omfördela detta väljer den miljöborgerliga röran att lägga besparingar på sjukvården. Socialdemokraterna i landstingsfullmäktige i Skåne har velat göra denna omfördelning men fått kalla handen. Varför kan man fråga sig? Vad har de borgerliga i bakfickan som gör att de måste ha ett överskott och inte tillföra sjukvården mer pengar? Är de ute efter en skattesänkning?

Deras besparingspolitik leder till att kvaliteten blir lidande som vi kunde läsa ovan. Den är tvungen att sänkas. Samtidigt med detta måste personal gå. Kanske måste avdelningar börja stänga igen. Vi vanliga människor drabbas genom att tillgängligheten försämras och köerna till vård, operationer och omsorg ökar. Det kommer med andra ord att bli som förra gången de borgerliga styrde. Då ökade vårdköerna men de borgerliga som styrde gjorde inte den kopplingen att köerna ökade på grund av att de drev en politik som skapade detta. De hade en enorm privatiseringsiver men glömde bort att den vanlige människan kom i kläm.

Samma sak händer nu. Det är intressant att notera att de borgerliga partierna inte nämnde detta under valrörelsen. De sa inte att de skulle lägga besparingskrav på sjukvården. Istället var det attacker på socialdemokraterna om hur dåligt det hade varit mellan 2003-2006. Nu ser vi vad de egentligen ville men inte sa. Jag tycker dock det är konstigt att det finns borgerliga politiker som jag vet om vill att det satsas mer på sjukvården men väljer att följa sina partier. Varför gör de detta? Är det partipiskan som har vint?

Det hade inte förvånat mig att majoriteten i Region Skåne går ut och säger att det privata ska ordna upp detta. Så brukar ske när de borgerliga har kört fast och kan inte klara upp det längre.

Är det så vi ska ha det? Vill vi att köerna ska öka? Vill vi att kvaliteten ska minska? Vill vi att det ska vara färre händer inom sjukvården?

Vad tycker du?

Det finns de som vill se allt högre skatter och avgifter på elen. Orsaken är klimatet och miljön. Med lägre användning av el på grund av att det kostar för mycket ska det inte behövas lika många produceringsställen. Därmed minskar utsläppen av miljö- och klimatnegativ energiframställning. Här är det först och främst kol- och oljekraftverk som man vill komma åt. Dessa anläggningar spyr ut växthusgaser som hjälper till att göra klimatet varmare.

Problemet med höjningarna är att el och energi som produceras av miljövänliga anläggningar och av förnyelsebara energislag drabbas också. Vattenkraften är ett sådant exempel. Den el som kommer från vattenkraftsanläggningar straffas för att man vill komma åt el och energi som skapas ur olja, naturgas och kol.

Basindustrin i Sverige har flaggat upp för att de allt högre el- och energikostnaderna skadar näringslivet. Konkurrenskraften minskar och risken är stor att de är tvungna att lägga ned sin produktion. Allt fler företag jobbar med att själva ha anläggningar så att de kommer bort från de högre el-priserna. Nu när el-företagen höjer igen på grund av el-skattehöjningen slår det hårt mot näringslivet. Småföretagen får dra ett stort lass i detta. Jag tycker det rimmar illa med en framåtblickande näringslivspolitik där ett av målen måste vara att få fram nya gasellföretag.

Hushållen drabbas också negativt av det högre skatterna och el- och energipriser. Det är inte energibolagen som drabbas negativt av detta. De täljer guld med täljkniv för varje prishöjning som görs. Istället är det den vanlige människan som får ta mer och mer ur sin plånbok för att betala uppvärmnings- och el-kostnader. Den utlovade sänkningen av el-priset för konsumenten med avregleringen av el-marknaden har förbytts i en kraftig höjning av el-priset. Så här kan det inte få fortgå.

Det behövs förändringar i energipolitiken som leder till att varje hushåll får kontroll på sin egen energi- och el-konsumtion. Det handlar om att själv både skapa och konsumera energi och el. Det är med andra ord dags att vi bryter ned energi- och el-framställningen från stora anläggningar till de små nätverkens tänkande. Det är dags för en ny energipolitik.

Jag anser att det är fel att hela tiden höja el- och energiskatter för att kunna minska på klimatnegativa utsläpp. I grund och botten är det bra att vi försöker komma åt problemet med att klimatet blir varmare. Människans påverkan på klimatet är stort och troligtvis har vi påverkat balansen på jorden på ett negativt sätt. Lösningen ligger inte i att höja energi- och el-skatter med hur mycket som helst. Människor är i behov av att värma sig, att ha el för upplysning, matlagning med mera. Det kommer inte att förändra sig bara för att skatter höjs. Istället kommer människor att hålla igen på sin konsumtion för att kunna ha råd att bo.

Det finns saker att göra som ger makten till oss människor där vi själva kan på ett bra sätt få bort skadlig energiframställning. Jag skulle vilja se följande:

1: Ge hushåll stöd så att de kan byta ut oljepannor, och liknande, till miljövänliga alternativ. Hushållen behöver ekonomiskt stöd för detta och får de det kan hemmen runt om i Sverige vara fyllda av energisnåla och miljövänliga alternativ som värmepumpar, jordvärmepumpar med mera. Möjligheterna är stora.

2: Ge hushållen stöd så att de själva kan producera sin egen uppvärmning och el. Det finns idag solceller och småvindkraftverk som hushållen kan få tag i. Det gör att dessa blir mer eller mindre självhushållande på energi och el för egen räkning. Det kan till och med bli så att det produceras mer än det görs av med. Detta skulle kunna säljas till andra. Med hjälp av egen tillgång till solceller och vindkraftverk blir egenmakten för hushållen större. Samtidigt minskar bland annat koldioxidutsläppen då efterfrågan på kraft och energi från utomstående minskar. För att kunna göra detta behöver hushållen både tekniskt och ekonomiskt stöd. En subvention med upp till 80 procent av inköps- och installationspris hade kunnat införas.

3: Ge hushållen möjligheter att själva köpa och sälja el. Med hjälp av egna anläggningar som producerar el- och energi, som solceller och vindkraftverk, skulle eventuellt överskott kunna säljas ut på el-näten till andra konsumenter. På detta sätt hade ett lokalområde kunnat försörjt sig självt och blivit mindre sårbart för brott på stamnäten och lokala stamnät (el-nät där el från olika stora produktionsanläggningar transporteras kors och tvärs i Sverige). Vi har år efter år fått läsa om hur si och så många hushåll har drabbats av strömavbrott på grund av stormar, hårda vindar och liknande. Med detta förslag blir hushållen mindre beroende av de stora aktörerna och närsamhället kan hjälpa varandra. Det blir som ett internet fast med el-nät istället. För att detta ska kunna fungera måste samhället tänka utifrån ett internetperspektiv. El-näten ska ägas av samhället som ska ha till uppgift att serva och bygga ut dem till en låg avgift. Inga el-nät får ligga i privata händer då dessa ofta tillhör de stora el-bolagen. Därmed kan de förbjuda hushåll i sina nät att bli egna producenter av el och energi.

4: Energieffektiviseringar. Se över hur energi används idag och kom åt dels energislöseriet som finns. Dels det energisvinn som finns. När energi/el transporteras försvinner en del av detta. Med bättre hantering kan svinnet minska och därmed behöver inte lika mycket el produceras som energibolagen försöker kompensera sig för.

Detta var några förslag på hur vi kan skapa en ny energipolitik där hushållen får makten över sin egen förbrukning. Idag finns inte detta men det tycker jag att vi socialdemokrater ska kämpa för.

Vad tycker du?

Sverige ska ligga i framkanten av miljöområdet och inte i mitten som mediokre Reinfeldt vill. Han tycker att det först ska sättas press på omvärlden att närma sig Sverige inna vi går vidare. Han försvarar bland annat denna logik med att annars försvinner jobben till Kina.

Det visar på att Reinfeldt INTE SER framtidens möjligheter och han är fast i gammalt tänkande. Det är genom att ligga i framkanten som vi kan skapa nya jobb, nya produkter, nya distrubutionssätt, nya tjänster, nya företag inom miljöområdet. Det gör att våra företag får kontrakt med andra företag och länder. Det gör att vi kommer att ta hem stora order och säkra jobben i Sverige, skapa nya och bli ännu attraktivare. Det är nu denna chans finns och den måste vi ta. Vi kan inte tillåta att andra länder springer om oss och blir världsledande inom miljöområdet. Varför ska vi tillåta amerikanska, brittiska, japanska, brasilianska, kinesiska, indiska med flera företag att springa förbi oss så vi än en gång hamnar i ”horden” och får massivt konkurrera med andra länders företag?

Jag ska i ett antal bloggar framöver prata mycket om miljön, miljöteknik, innovationer och förbättringar inom området samt energi.

Jag tänkte idag börja med att prata om elektranet. Människans påverkan på klimatet och miljön kommer att skapa en stor förändring för oss alla världen över. Ett av dessa kommer att handla om att vi kommer att gå från stora elproducenter med stora fasta anläggningar till små och alternativa energikällor och anläggningar som kommer att mata ett ”smart elektriskt nät”. Detta kallas för elektranet.

Jag har i tidigare presenterat denna idé. Den bygger på idén om internet. Internet är ett stort nät med en massa kontakter kors och tvärs över hela världen. Om en del av nätet stängs ned, kraschar eller liknande kan informationstrafiken dirigeras om via andra delar. Nätet slutar aldrig att fungera.

Det finns inte heller några få stora producenter av allt material som vi tar del av. Det finns miljontals människor världen över som lägger ut material, som pratar med varandra, som utbyter tankar och idéer, som bygger ut och förbättrar internet, som släpper på trafik och information med mera.

Detta är en tanke som borde föras över på elområdet. Vi har under flera vintrar fått se hur snö har skapat problem för elkonsumenterna där de har blivit utan ström och det har i vissa fall tagit flera veckor innan strömmen har varit påkopplat igen, hur låga vattennivåer och temporära avstängningar av kärnkraft har lett till högre elpriser. Det är ett fåtal företag på marknaden som producerar elen i Sverige, i varje land, i stora anläggningar. Vi har stamnät och till det är det ytterligare mindre nätknutna som strömmen transporteras i. Om en del av stamnätet drabbas av nedstängning släcks stora delar ned och ingen ström kan kopplas förbi för att ge dessa områden ny ström.

Vi är mycket sårbara för attacker och naturen självt genom att ha det på detta sättet. Det behövs nytt tänkande inom detta område. Ett är just detta med att tänka internet=elektranet. Med detta kommer vi att gå ifrån stora anläggningar som drivs med hjälp av olja, kol och kärnkraft. Vi slipper att bygga ut vattenkraften. Istället får vi ett smart nät som både kan transportera el till en massa konsumenter, som idag, och ta emot el från en massa små producenter.

Framtidens samhällen kommer att få sin el, sin energi, från förnyelsebara energikällor som vindkraft, solceller, bioenergi med mera. Varje konsument kan bli en producent med detta nät. Idag finns det små vindmöllor som kan sättas upp på ett hustak. Den energi som blir över kan sen säljas på marknaden eller föras över till grannarna. På det sättet kommer vi från de stora producenterna och kan bryta ned det till den enskilde personen och företaget/affären. Alla kan på detta sätt bli producenter och köpa och sälja energi. Varje enskild konsument kan också på detta sätt få total kontroll på sin egen konsumtion och övervaka den noga.

Med detta slipper vi bli beroende av att allting fungerar och varje del av Sverige kan bli självförsörjande på detta sätt. Om en del av nätet faller undan kan andra nät fånga upp el och distrubera det vidare till det drabbade området från andra håll. Lokalt kan strömmen finnas kvar med hjälp av lokalt producerad ström. Det blir ett starkare och uthålligare samhälle, mindre sårbart.

Vi kommer också ytterligare från oljeberoendet, gas, kol och miljöfarlig uranbrytning och liknande. Sverige blir mer energioberoende och kan därmed bli ett föredöme.

Det kommer att behövas ett ”smartnet” som klarar av det. Jag vet inte om dagens nät klarar av att ta emot ström från hundratusentals nya producenter. Lokalt behöver det utvecklas nät som klarar av detta. Det kommer i så fall att krävas stora investeringar men det tycker jag staten, landsting och kommuner ska stå för. Givetvis ska också de nya producenterna stå för en kostnad men den får inte vara för hög och avskräckande för i så fall får vi inget elektranet. Då har vi kvar det gamla och det har visat sig inte fungera i alla lägen och är därmed något vi måste komma bort från.

Vi får inte hamna i fällan att överlämna skapandet av ett elektranet till privata intressen som storföretag som får styra. I så fall faller hela tanken med ett demokratiskt elnät som alla kan ta del av, antingen som rena konsumenter eller som både konsument och producent. Det fina med internet är just detta att det är ingen ensam privat aktör som äger hela nätet eller har byggt det. Det är hundratusentals som har gjort detta. Med elnät finns risken att det skapas monopol på näten och därmed högre avgifter för att använda det. Orsaken är att än så länge kan vi inte få elen att stråla över via luften trådlöst till våra maskiner, element, lampor med mera. Det behövs ett nät för det. Information kan vi transportera via radio som exempel.

Nu kommer någon att hävda att Maud Olofsson pratade om detta i höstas efter hon blev näringsminister och det stämmer. Jag vill å andra sidan säga att jag presenterade detta i ett svar till en frågeställare. Detta svar finns under Mina dokument och är från 2005-12-30, alltså långt tidigare än vad Maud Olofsson kom på detta. Känns skönt att det finns en del i maktens korridorer som läser det man skriver,hehe.

Så låt oss satsa på ett smartnet, ett elektranet, i Sverige. Låt oss bli det första land som genomför detta och bli föregångare. Det vi lär oss kommer vi att ha stor nytta av jämfört med andra länder och våra företag kan därmed exportera detta.

Är vi redo för detta stora steg? Jag tycker det!

För att få ett perspektiv på hur bra arbetarna är i Sverige måste vi ha något att jämföra med. Vi gör det mot dels Fuglesangs arbete och dels mot utlandets syn på arbetarna som kommer från Sverige.

Borta i USA hyllas Krister Fuglesang för sina insatser rörande reparation och installation på rymdstationen ISS. Han har gjort rymdpromenader och varit aktiv. Fuglesang anses som en av de mer rutinerade astronauterna nu efter sina rymdpromenader och kommer att få åka upp igen. NASA är mycket nöjt med honom och hans arbete. En astronaut som de är nöjda med får alltid åka upp igen.

Varför uppskattas Fuglesang egentligen av NASA och ESA? Jo, han står för svenska arbetarevärderingar och arbetarekvalité, sådant som borgarna förnekar att de svenska arbetarna står för.

Utomlands är vi svenskar kända för att vara punktliga, jobbar hårt, löser våra uppgifter, kan tänka självständigt, har mycket hög arbetsmoral, sliter och ligger i samt ger järnet. Vi gör aldrig något halvbra, vi gör alltid vårt bästa och det märks. Den som är en svensk arbetare utomlands anses ha mycket hög kvalité och en som man gärna anställer och satsar på.

Värden som uppskattas utomlands men som den borgerliga regeringen och Svenskt Näringsliv inte tror att vi står för, inte vill kännas vid. För dem anses vi vara lata, likgiltiga, behöver piskas, jagas och vi ska inte be om det vi är värda. Det finns andra som de anser vara värda mer och det är cheferna. Svenskt Näringslivs agerande visar på att de inte vill att lönearbetarna ska ha någon löneförhöjning. Det är helt okej att cheferna lägger beslag på den stora kakan men när vi arbetare vill ha smulor är det för mycket det också.

Fuglesang har varit på tapeten i närmare en månad nu. Förste svensk i rymden och är mycket populär. Den borgerliga regeringen vill sola sig i glansen och ska ordna en stor fest för honom. Jag hoppas de ser detta i ett större perspektiv för Fuglesang har på ett annat sätt visat vad en svensk kan åstadkomma, en svensk som jobbar och har fått arbetsgivarens FÖRTROENDE! Inte arbetsgivarens piska och misstroende.

För borgarna måste nu börja fundera närmare på sin syn på människor och på den svenske arbetaren. Allt vad de står för har fått sig en allvarlig törn nu anser jag. Fuglesang har gjort en massa saker uppe i rymden som kullkastar deras syn. Han har helt enkelt satt dem på plats utan att de vet om det.

Fuglesang har arbetar hårt, varit den som varit på hugget, han har varit noggrann i sitt arbete, kunnat improvisera, tänka nytt och ta eget initiativ för att komma på lösningar som inte tänkts ut i förväg. Han har löst problem i realtid som uppkommit och förlitat på sina kunskaper och förmåga. Så gör en svensk arbetare.

Borgerliga politiker borde lära sig av hans sätt att tänka och har jobbat. Detsamma borde alla borgerliga sympatisörer också göra. Ok, han har gjort en bedrift och är förste svensk i rymden men det är själva arbetet och de värden han står för och visat upp som är värt att lyfta fram.

Svenskar är populära som anställda i Danmark, Norge, Spanien, Storbritannien, Australien, Canada, USA, Japan, Taiwan med flera ställen i världen. Vi är populära och med oss följer en kvalitetsstämpel. Vi är alla med och bidrar till att den bibehålls och ökar i värde. Jag önskar att Svenskt Näringsliv och den borgerliga regeringen vaknar upp ur sin Törnrosasömn och inser det restena av världen redan inser:

Den svenske arbetaren är en av världens bästa!

Det finns de i vårt land som anser detta. De tycker att ett mångkulturellt samhälle hotar Sverige på olika sätt.

De anser att Sverige kan inte ta emot fler flyktingar/invandrare, att det är dessa som begår de flesta brotten, de följer inte svenska lagar och regler, följer inte våra seder och bruk, lever för sig själva, lever på bidrag, tar våra jobb och liknande.

Utifrån detta drar de slutsatsen att Sverige är hotat och ett mångkulturellt samhälle inte fungerar. Det är för många problem när olika kulturer ska samsas och komma överens. De anser att det svenska försvinner i mängden och med människor från andra länder här är inte Sverige längre Sverige.

Jag ska i ett antal bloggar framöver diskutera det mångkulturella samhället. Det går inte att i en blogg fånga en diskussion utan flera behövs. Annars kommer denna att bli mycket lång.

Är det mångkulturella samhället ett hot mot Sverige?

Det finns alltså de som anser detta och de utgår från att Sverige en gång i tiden har varit homogent och knutit till de geografiska gränserna. De anser att det svenska har funnits alltid och varit sitt eget.

Så är inte fallet. Sverige har inte varit en isolerad halvö uppe i norr, avskuren från resten av världen. Vi har alltid varit ett område som tagit emot influenser från andra kulturer, tagit emot andra människor och deras tankar och idéer.

Sverige har en gång i tiden varit täckt av is och när den smälte vandrade olika grupper av människor in här från olika delar av Europa. Ett kulturellt utbyte har hela tiden skett. Det finns otaliga bevis för detta från stenåldern, via bronsåldern, järnåldern, vikingatiden, medeltiden fram till idag. Sverige har aldrig varit självt, varken kunnat eller velat.

Det som vi känner till som Sverige blev först helt klart 1905 när den sista geonrafiska delen utanför vår halvö försvann från oss. I detta fall Norge. Efter det blev det de gränserna vi har idag. När det gäller det geografiska Sverige.

Finns det något som är svenskt egentligen? En del vill hävda midsommar, midsommarstång, dalahästen och liknande. Dalarna som det ursvenskaste som vi har.

Nu är det inte så. Denna högtid är egentligen en del av ett äldre kulturarv som har kommit nere från Europa och spridit sig hit. Det har funnits i andra delen av världen också, längre tillbaks i tiden. Stången är egentligen en symbol för korset och vi vet ju alla att detta härstammar från Medelhavet.

Om jag inte har helt fel för mig så var det i slutet av 1800-talet som det växte fram med midsommar i Dalarna, det ursvenska. Det har inte varit en lång tradition och det mesta är hämtat från andra kulturer. Firandet av sommarsolståndet har däremot flera tusentals år på nacken.

Mycket av maten och det vi kallar för svensk husmanskost är hämtat från andra länder, importerade seder och bruk som vi har anammat på olika sätt, slipat på och gjort om. Köttbullar, kåldolmar, potatis, biff, stångkorv, sylta med mera med mera är inte ursvenskt. Maträtter har kommit in, tagits med och förmedlats vidare. Exkat när de har dykt upp är svårt att sätta fingret på men de finns ju inte bara här i vårt land.

Kulturer har alltid i alla tider påverkat varandra, influerat varandra, brottats med varandra men alltid har något nytt skapats som innehåller det bästa av dem. En del vill hävda att det har rått ett kulturernas krig i historien och finns än idag. Den grekiska gick under på grund av romarna. De i sin tur gick under för goterna och så vidare och så vidare. De vill hävda att det inte finns ett enda land i världen som lyckats med att ha ett mångkulturellt samhälle.

Jag anser att de fokuserar på fel analys. Det finns inget kulturernas krig. Det är istället olika människor som ser saker på olika sätt och som anser att just de har mest rätt, ska ha mest makt och så vidare. Till en viss del kan det bero på den kulturella bakgrund man har att man ser saker på olika sätt. Det förstår jag men att dra den långtgående slutsatsen att kulturer slåss mot varandra tycker jag är fel. Det är människor som slåss mot varandra och används som brickor i ett spel av andra.

I varje kultur finns en nyfikenhet på andra kulturer, att lära sig av andra, att förstår, att leva i fred och harmoni med allt och alla. Sen är det uttolkarna av detta som ställer till med problem.

Jag anser att ett problem som motståndarna mot ett mångkulturellt samhälle gör är att de tror att det finns en osynlig hand i samhället som styr allting, som skapar harmoni. De sätter etiketten kultur på detta och därmed svensk kultur. Denna osynliga hand finns inte. Det är fel att luta sig tillbaks och tro att denna hand verkar och löser allting. Det gör det inte. Den är inte heller en kultur. Vi tillsammans måste lösa saker, diskutera med varandra, finna nya lösningar, komma överens, se varandras positiva sidor, hjälpa varandra att komma in i samhället med mera.

För det är det som är kulturernas styrka, att ta hjälp av varandra och våga mötas, interagera och något helt nytt kommer fram. Det finns delar av kulturer som biter sig fast i gamla strukturer och vägrar att släppa taget. Där de försöker att bibehålla det gamla och den makt de hade då.

I Sverige har vi en förmåga att lära oss av andra kulturer. Vi studerar dem, tittar på vad som är bäst, vad som kan tillföras som är meningsfullt, som ger ett mervärde, som får oss att trivas. Sen tar vi och gör om det så det blir ännu bättre. Har vi väl bestämt oss för att ta in något som gör vi det också fullt ut. Vi är hängivna och ger 100 procent. Det behövs ännu mer av detta.

Det är bara till att titta runt omkring oss. Överallt finns det saker som vi har med oss från andra kulturer och som idag är en del av det vi kallar för svensk kultur. Saker och ting, seder och bruk som människor inte tänker på, inte ens en gång rasister, sverigedemokrater och liknande.

Utgör det mångkulturella samhället ett hot mot Sverige?

Knappast. Det som utgör ett hot är alla de som inte vill se annat än sitt eget. Deras trånsynthet utgör det verkliga hotet. Vi måste bort från det sättet att se på varandra och börja SE varandra, LYSSNA på varandra, PRATA med varandra, FÖRSTÅ varandra.

Det är dags att vi tillsammans jobbar för varandra och ett mångkulturellt Sverige som trivs, växer och mår bra.

Jag har ett antal förslag på hur vi kan utveckla ungdomsdemokratin, göra den mer dynamisk och levande.

Under den gångna mandatperioden jobbade vi socialdemokrater med att stödja ungdomsdemokratin och vara med i utvecklandet av denna.

Idag har vi ett Ungdomsfullmäktige som är mer levande och driver frågor som inte bara är knutna till saker som skolan vill ha. Det handlar om elevdemokrati (inte elevinflytande som är en begränsning av elevarnas inflytande, påverkan och deltagande) i skolan, om förbättringar av skolornas kvalité, om utveckling av antidrogprogram, driver att vuxenvärlden ska ta mer ansvar, om fritiden och hur den ska bli meningsfull för de unga, biblioteket i Ystad, bättre skydd för unga när de är på discon, förbättringar av idrottsanläggningar och badet med mera. Listan kan göras lång och det är bra.

Ungdomskraft är en förening som jobbar mot droger, alkohol och tobak. Det är unga som är intresserade och tillsammans med Fältgruppen driver frågor knutna till detta, arrangerar drogfria discon och liknande.

Ungdomens hus är nu klart och har blivit en stor byggnad som ungdomarna fyller med olika former av innehåll. De ska också vara med och bestämma här och ta ansvar som utveckla verksamheten med stöd av de vuxna.

Ungdomsfrågorna har fått en annan prioritet i kommunen. I mitten av denna mandatperioden såg vi till att ungdomsdemokratiarbetet fick en egen budget. Detta lovade redan borgarna under mandatperioden 199-02 men levde inte upp till löftet. Det gjorde vi och var en fråga jag drev hårt.

Idag upplever jag det som att det hela har börjat att röra sig i rätt riktning. Jag tror också att tjänstemän och barn och ungdomarna har känt att de under dessa fyra år haft ett stort stöd i den socialdemokratiska majortietet som stött och varit med i utvecklingen av ungdomsdemokratin.

Det är självklart så att det är ungdomarna som ska vara drivkraften i utvecklingen av ungdomsdemokratin men det är också vuxenvärldens ansvar att se till att den gör det, komma med nya idéer och infallsvinklar när det behövs. Speciellt anser jag att vi politiker måste vara initiativrika och komma med egna förslag, prata med de unga, lyssna och föra vidare deras önskningar.

Sen 1997 finns det en ungdomsmässa i Ystad där åk sex elever visar upp vad de har jobbat med under året. Varje år har nu ett tema som är knutit till att de unga stärks som individer och i grupp, säger nej till alkohol, droger och tobak, tar avstånd från mobbning, avstånd från att vara en dålig kompis och liknande. Det är synd att jag inte får leda Socialnämnden under nästa år för det skulle varit skoj att vara djupt involverad i hur dessa 10 år som ungdomsdemokratin i Ystad ska firas och manifesteras.

Vi har kommit en bra bit på vägen men ungdomsdemokratin får aldrig stelna till. Den ska vara i ständig rörelse, ständig expansion. Jag har funderat mycket på hur man kan utveckla ungdomsdemokratin och här nedan kommer 10 förslag. En del kontroversiella medan andra mer aptitliga

1: Ha fler som företräder ungdomsdemokratin i Ystad. Nu är det i stort sett presidiet i Ungdomsfullmäktige som visar upp sig mest och den som är ordförande för Ungdomskraft. Det måste vara fler som företräder ungdomsdemokratin i Ystad.

2: Ta fram ungdomsdemokratiambassadörer. Många har hört ordet ungdomsdemokrati och till viss del förstått vad det är för något men det behöver hela tiden förklaras och återerövras varje år. Dessa ambassadörer skulle kunna fylla en viktig funktion då de är ute och "marknadsför" detta aktivt i samhället.

3: Fler ungdomsgrupper in i ungdomsfullmäktige. Idag finns det representanter från skolorna, från grundskola till gymnasiet i detta fullmäktige. Det är de naturliga kontaktytorna. Det är rätt tänkt men det är inte alla som via skolan är intresserade av att vara med, kan inte heller på grund av för få platser.

Vi har ungdomar på våra fritidsgårdar som skulle kunna komma in i fullmäktige. De har andra erfarenheter och tankar om ungdomsdemokratin som gör att de hade kunnat föra in nya aspekter i fullmäktige.

4: Skapa mer fokusgrupper i ungdomsfullmäktige. Det finns utrymme för att skapa andra grupper, än bara nämndsgrupper som de unga knyts till, också kring frågor som dyker upp och som hela fullmäktige kan jobba med. Det kan röra kommunens fritidsanläggningar, hur vi ska ta emot nya människor i vår kommun ur ett barn- och ungdomsperspektiv, rättvisemärkta varor, miljömedvetenhet med mera. Här hade de fått mer utrymme för ett intresse att fördjupa sig i och bli duktiga i det.

5: Utöka mötestiden i ungdomsfullmäktige. Nu börjar det arta sig riktigt bra i detta fullmäktige. Det är bra och intressanta frågor som diskuteras och de unga diskuterar mycket. Jag upplever det dock som att det hastas igenom en del och det är inte bra. Jag tycker att mer tid visar också respekt för Ungdomsdemokratin. Jag har en känsla av att tiden är styrd av oss vuxna.

6: Utveckla samarbetet mellan ungdomsfullmäktige och kommunfullmäktige. Vi är för få vuxenpolitiker inblandade i detta anser jag. Oppositionen har lyst med sin frånvara under denna mandatperiod vilket jag tycker är synd. Även om jag nu går i opposition kommer jag att delta så mycket jag hinner. Vi politiker skulle kunna vara till exempel tillgängliga en hel dag då ungdomsfullmäktiges ledamöter kunde besöka oss och ställa frågor, diskutera och pressa oss rejält.

7: Ungdomsdemokrati i våra byalag. Vi har byalag i kommunen som de vuxna står för och bestämmer i. Dessa byalag skulle kunna ha ungdomsmedbestämmande och skapa ungdomsbyaråd. Det finns ungdomar på våra mindre orter med idéer på hur dessa ska utvecklas så att de unga har saker att göra och känner sig trygga.

8: Ungdomsfestival i en vecka. Det är dags att utveckla den fina Ungdomsmässan till något större. De äldre ungdomarna har svårt att motivera sig till att komma på ungdomsmässan. Äldre ungdomar ställer helt andra krav än mellanstadielever för att de ska komma. De vill känna sig motiverade och känna en meningsfullhet att komma dit.

Detta skulle kunna vara under en vecka där man har de olika dagarna riktade mot olika åldersgrupper. Torsdagen skulle kunna vara den dagen Ungdomsmässan ligger där sexorna får visa upp sina tankar och idéer för alla barn och unga i kommunen. Fredagen och lördagen skulle kunna inriktas mot de äldre som går på högstadiet och gymnasiet.

Här skulle man kunna lyssna på musik med kända och okända band och musiker, ta del av konst, teater, fika på caféer, diskutera, utbyta erfarenheter, vara med i workshops och seminarier. Musik på kvällarna med insläpp där det kollas stenhårt efter droger och tas alkoholtester. Kan Hultsfred kan Ystad!

9: Utveckla Ungdomskraft. Detta är en bra förening och de jobbar på. Den fyller en viktig funktion som spindeln i nätet i arbete mot alkohol, droger och tobak bland unga. Jag tycker att de skulle få vidgat mandat och arbeta med detta på olika plan. Det finns många idéer bland dess medlemmar som behöver testas.

10: Vi måste få med de äldre ungdomarna i ungdomsdemokratiarbetet. Vi är duktiga med att arbeta med de yngre eleverna men när det kommer till ungdomarna och speciellt de äldre ungdomarna tappar vi dem. Det är dags att ta itu med detta och jobba med att få med dem i arbetet igen.

Det är i ungdomsåren som de utsätts för alla de prövningar som vi försöker förebygga mot. Då kan vi inte lämna dem och tro att de kan stå emot utan guidning och hjälp. Vi menar jag hela vuxenvärlden. Skolan måste släppa in oss och fortsätta att arbeta än mer aktivt med ungdomsdemokrati.

Det är vår uppgift att föra en dialog med dem och se vad de efterfrågar och funderar över. Vi måste höja ribban och se det hela som en utmaning. Hur får vi ungdomarna att bli aktiv del av ungdomsdemokratin?

Det kanske är dags att vara med ute på internet på olika sätt? Kanske skapa nya cybermötesplatser för de unga i Ystad att samlas på?

Kanske vi skulle skapa en demokratiförening för de äldre ungdomarna. Missförstå mig inte. Vi ska inte börja separera de unga men vi måste också inse att de äldre ungdomarna är på väg ut i vuxenvärlden och har blicken riktad dit. Hur ska vi kunna hjälpa dem på bästa sätt in i vuxenvärlden?

Detta var en lååång blogg men detta är en fråga som jag riktigt brinner för. Jag har valt att förklara vad jag menar och inte bara skriva kortfattat som man hade gjort i en tidningsartikel för att återkomma med fördjupningar då och då. Så jag hoppas ni har överseende denna gång,hehe.

Upp till kamp för våra barn och ungdomar! Det är de värda!

Jag satt och lyssnade på en eftervalsdebatt på SVT24 och där nämndes bland annat att socialdemokratin hade svårt med att kombinera låg inflation och skapandet av jobb.

Till viss del håller jag med MEN om samma analys görs på andra länder har de också samma problem, trots att dessa är högerledda regeringar. Vi i Sverige har haft en bättre utveckling än dessa och har en mycket hög sysselsättningsgrad. Så pass hög att andra har valt att ha oss som förebild.

Vi ska också komma ihåg att dessa länder har låglönejobb men deras sysselsättningsgrad är inte i närheten av vår nivå.

Ett par av personerna som var med i denna debatt pratade om en förändring av Sverige som nu kommer att ske. Det handlade bland annat om jobben där just detta med låglönejobb kom upp och lönepress. De är själva borgare.

Det kommer nu att ske en press på lönerna där löneökningarna kommer att tvingas hållas nere och det öppnas upp för låglönejobb i Sverige. Det är en utveckling som kommer att ske och en del i högeralliansens politik att få ut folk i arbete.

Deras resonemang handlar om att det är bättre att ha ett jobb, även om det är mycket osäkert och låg lön, än att ha a-kassa och satsa på mer välbetalda arbete. Via en a-kassa där folk kan vidareutbilda sig och öka sina möjligheter att få jobb.

A-kassan är en omställningsförsäkring som ger ett ekonomiskt skydd under den tid man söker ett nytt arbete. I Ystad har under 2006 1502 personer fått nytt arbete. Det behövs med andra ord ingen sänkning av a-kassan för att få folk ut i arbete.

Tanken med att det ska löna sig att arbeta för högeralliansen är att om nivån pressas ned måste folk ta arbete som ligger klart under den lön de hade innan. Det betyder att en civilinjenjör (som exempel) ska ta arbeten som ger lite mer än sin a-kassa. De kan hamna på en hamburgerrestaurang och jobba där för låglön. Är det produktiv? I de länder där låglönejobb finns existerar inlåsningseffekter. I USA går människor med univeristetsutbildning och jobbar på snabbmatsrestauranger och liknande låglönejobb. Det är oerhört många som gör detta. De får ingen annan anställning. Orsaken är att företagen hellre satsar på arbetskraft utomlands som de kan få till lägre kostnad än i hemlandet. När dessa välutbildade personer väl hamnat i ett låglönejobb har de mycket svårt att bryta sig ur detta och få jobb som de har utbildning för. De som saknar utbildning har det ännu tuffare.

Låglönejobben kommer att bli fler och fler och pressen på lönerna kommer att öka. Löneökningarna och andra förmåner för anställda kommer att minska. Det ligger i högeralliansens politik, står bland annat i ekonomiska motioner de lagt i riskdagen.

På detta sätt kommer vi att få en låglönemarknad, en marknad som vi innan har sagt vi inte vill ha. Är det önskvärt att detta sker? Är det på detta sätt vi ska få folk i arbete? Är detta den väg som vi ska fara och kunna konkurrera med omvärlden?

Det är denna väg som nu kommer att ske. Det erkänner även borgerliga strateger och ekonomer nu efter valet.

Vad tycker du?

För övrigt anser jag att vi ska byta statsminister 2010.

Målet är att vi ska vinna valet 2010 igen och skapa ett mänskligt och varmt samhälle där ingen ställs utanför.

Den högerallians som vann i dag har en politik som går ut på att segregera och splittra. De har en politik som ser vissa människor som parasiterande varelser. Dessa är arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer samt andra grupper som är utsatta.

Någon vill nu säga att jag är en dålig förlorare eller att så menar inte högeralliansen med sin politik. Rörande det första stämmer inte det och när det gäller det andra så har de en politik som kommer att jaga vissa grupper och försämra för dem. Tro mig. Det kommer folk att bli varse under mandatperioden som kommer.

Jag vill därmed be alla arbetslösa, sjuka, förtidspen-sionärer och föräldrar om ursäkt för att vi förlorade valet. Vi skulle haft tydligare saker som vi skulle framfört till er. Vi skulle ha visat svenska folket på ett ännu mer tydligt sätt den politik som högeralliansen egentligen företräder. Jag ber om ursäkt för att jag misslyckades i mitt arbete att se till så att människor lärde sig om vår politik och högeralliansens politik. Jag böjer mitt huvud i skam.

Jag anser att högeralliansens politik är en attack på de arbetslösa, sjuka och förtidspensionärerna som nu kommer att genomföras. Sänkta ersättningsnivåer är inget annat än ren avundsjuka i sin mest primitiva form och brist på analytiska verktyg för att verkligen ta itu med problem.

Det är ett syniskt sätt att ge sig på de svaga i vårt samhälle. Jag kommer att hålla högeralliansen ansvarig för varje person som kommer att må dåligt på grund av ekonomisk oro när deras ersättningar sänks. I mitt Sverige gör man inte så, man ger sig inte på de utsatta, de som är arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer. Jag skäms.

2010 är nästa gång det är val och då ska vi vinna! Vi kommer att göra det tillsammans med Sveriges medborgare och ha en politik som är tydlig, andas framtid och som kommer att bygga vidare på våra tankar om rättvisa och solidaritet.

Vill du vara med i detta arbete är du mycket välkommen. Jag startar nu upp ett nätverk som kommer att jobba stenhårt för ett systemskifte 2010. Vi kommer att bevaka varje steg högeralliansen tar och vi kommer att vara en konstruktiv kraft som kommer att lägga många förslag på hur vi ska utveckla vårt samhälle till att bli bättre, varmare, där folk blir sedda, hörda och lever i trygghet.

Nu ser vi till att jobba hårt för en vinst 2010!

Fredrik Reinfeldt, du är nu utmanad.

Tyvärr kunde jag själv inte vara med men jag har både läst tidningarnas referat samt pratat med partikamrater som var närvarande. Det var en rejäl debatt. Socialdemokrater tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet vill rösta för mitt förslag medan borgarna ville först avslå den men sen under mötets gång fick de igenom en återremiss av motionen.

Det har varit intressant att ta del av det som har stått i tidningarna och det jag har diskuterat med människor. Borgarna är ganska kluvna i detta ärende. Det finns en konstig logik i deras tänkande. Å ena sidan tycker de att det är ett lovvärt initiativ men om det bara gäller kaffe och te vill de inte vara med.

De hänvisar till juridiska aspekter då lagen om offentlig upphandling kan tolkas som att krav på rättvisemärkta varor inte stämmer överens med regelverket. I Storbritannien görs en annan tolkning men i Sverige ska det hela tiden vara bokstavsfundamentalism som gäller.

När jag skrev motionen var jag uppfylld av inspiration och fokuserade mig på kaffe och te som ett första steg, ett litet men viktigt, börja gå över till rättvisemärkta varor.

Rättvis handel är nyckeln till att en rättvis konkurrens uppstår. Det bygger på ett samarbete mellan producenter, importörer, butiker och konsumenter. Samarbetet bygger på ett antal mycket viktiga principer som ska garantera småbönder och lantarbetare skälig betalning och lön i kontanter istället för natura, goda arbetsvillkor, medbestämmande, respekt för miljön, respekt för de mänskliga rättigheterna, inget barnarbete, jämlikhet, fackföreningsfrihet, långsiktiga handelsrelationer, inga onödiga mellanhänder och god produktkvalité.

På kommunfullmäktige framfördes olika utspel där förslaget kom att också kritiseras. En intressant sak är folkpartisternas agerande. På centralnivå har folkpartister nu uttryckt sitt stöd för rättvisemärkta varor och ska ta upp detta i riskdagen för diskussion och frågor. De anser att det är viktigt och något som står socialliberaler nära. Kommunerna och landstingen ska vara drivande i detta arbete med rättvisemärkt. Det är därmed ganska roligt att partiet på lokalnivå gör en helt annan tolkning och är emot detta.

En av partiets förgrundsgestalter, Karin Olsson Lindström, sa, och jag citerar ur Ystads Allehanda, 19/8:

”Det här är en typ av detaljstyrning och klåfingrighet som vi i fullmäktige inte ska ägna oss åt.”

Hon har också i kommunstyrelsen uttryckt att hon är totalt emot detta. Tala om att inte gå i samklang med sitt eget parti i dessa frågor.

Karin Olsson Lindströms kommentar visar på att hon inte har förstått att detta inte handlar om detaljer eller klåfingrighet utan om så mycket större. Det handlar om solidaritet och rättvisa, två ord som är viktiga och skapar samhörighet mellan människor och ger alla samma möjligheter men som hon totalt struntar i.

Hennes uttalande innebär att hon tycker det är helt okej att kommunen stöder barnarbete, arbetare har mycket låg timlön och usla arbetsförhållanden, att medbestämmande inte ska finnas, miljöförstörelse är helt okej, ingen respekt för mänskliga rättigheter och liknande. Med en mening tar hon bort det som socialliberalismen står för och som jag har respekterat folkpartiet för.

Med andra ord tycker Karin det är helt okej att fotbollar som skolorna köper in är sydda av barnarbetare. För tycker hon inte det utan anser att fotbollar ska inte vara sydda av barn kan hon lika bra godkänna att te och kaffe är rättvisemärkta.

När det handlar om detaljstyrning och klåfingrighet har borgarna lagt ett antal förslag under denna mandatperiod, och fört diskussioner, som har varit nere i extrema detaljer, som till exempel lagtolkningar och kameraövervakning, samt vårdbidrag och annat trams. Det kanske borde synas först sina egna förslag innan attacker görs mot andras.

Det borgarna missar är att rättvisemärkt handlar definitivt om det stora men det förvånar mig inte då det gärna diskuteras detaljer från deras sida. En sak som jag kommer att kämpa för är att Ystads kommun blir en ”Fairtrade City”. Det är en kvalitetsstämpel som en stad får och handlar om att arbeta aktivt för att öka kännedomen om, konsumtionen och utbudet av rättvisemärkta produkter i staden, eller i vårt fall kommunen. En sådan benämning på Ystad betyder att vi stödjer människor och företag runt om i världen som uppfyller grundtankarna om rättvishandel, se ovan. Det är ett viktigt stöd och som ger kommunen ”goodwill”. Vi är med i arbetet om det hållbara samhället, det jämlika samhället där alla får möjligheter, inte bara de med pengar och makt. Vi agerar lokalt men påverkar globalt.

Det handlar i grund och botten om vilka värden som vi lägger i Ystads kommun, hur vi vill att kommunen ska uppfattas runt om i världen. Det handlar med andra ord om vilken VISION vi har med Ystads kommun. Om kommunen blir en ”fairtrade city” innebär detta att det är en varm och medmänsklig kommun vi fortsätter att utveckla den till. Medmänsklighet blir honnörsord tillsammans med rättvisa, trygghet, mångfald och solidaritet. Det stannar inte vid ord utan blir verklighet. Med en vision om ”fairtrade city” sätter vi ned foten och markerar färdvägen där mänskliga rättigheter är i centrum. Här kommer också omvärldens respekt för kommunen att öka och vara positivt för kommunen som helhet.

Det är synd att borgarna försöker att förhala processen genom en återremiss. De tror de kommer att vinna valet och när motionen dyker upp igen kan de sänka den med den nya majoriteten. Det är ett farligt sätt att resonera på.

Rättvisemärkt ligger i tiden och är något som är viktigt för oss alla att backa upp. Våra kommuner och landsting är mycket viktiga i detta arbete. Det handlar om solidaritet och rättvisa, trygghet och mångfald. Det handlar om mänskliga rättigheter, att barn får vara barn, om fackliga rättigheter, god arbetsmiljö och en betalning som går att leva på.

Folkpartiet i kommunen bör ta en diskussion med partiets företrädare som anser rättvisemärkt är viktigt och göra helt om. Det kanske är att hoppas på för mycket då partiet agerar som ”kubbebidare”.

Barn och ungdomar är vår framtid. Det är viktigt att de får en bra start i livet och känner trygghet i att bo och växa upp i Ystads kommun.

Sen 1997 bedrivs i kommunen ett förebyggande och byggande ungdomsarbete där ungas delaktighet och inflytande i samhällslivet lyfts upp och stärks. Utveckling av ungdomsdemokratin sker ständigt och i det demokratiska storforumet Ungdomsfullmäktige träffas unga och diskuterar samt fattar beslut kring frågor de anser vara viktiga.

Ett av dessa beslut var Ungdomens hus, Palket, som i dag byggs för fullt. Det var något som ungdomar i kommunen ansågs behövdes, ur ett ungdomsperspektiv. När Palket står klart är det därför naturligt att de unga är med i att ta ansvar för det tillsammans med vuxna, liksom att vara med i diskussioner kring hur det ska utvecklas och bli allt bättre.

Ungdomarna har varit med i detta arbete och vi socialdemokrater anser det därmed är naturligt att de också fortsätter sitt engagemang när byggnaden är klar och driften sätter i gång. Det är ett ”Ungdomens hus”.

Ungdomsdemokratin är viktig, inte bara för de unga utan även för vuxna. Det gör att frågor i kommunen får ytterligare ett perspektiv, vilket gör att de blir bättre belysta. Vi socialdemokrater kommer att fortsätta vårt jobb med att utveckla ungdomsdemokratin i kommunen.

Arbetet sker på olika nivåer. På fritidsgårdarna får unga vara med och göra sin röst hörd, ta ansvar. I skolan utvecklas elevdemokratin. Via Ungdomskraft sker arbete mot droger, alkohol, tobak, anordnas drogfria discon och lussevaka med mera. Ungdomsfullmäktige driver frågor gentemot och tillsammans med vuxenvärlden. Vi tycker att de unga gör ett härligt jobb och stödjer detta på alla sätt. Fler ungdomar behöver engageras i detta arbete. Det är viktigt att fler forum för de unga skapas i kommunen till exempel ute i våra byar och i föreningslivet.

Under denna mandatperiod har vi satsat på de unga och vi kommer att fortsätta att satsa på dem under nästa mandatperiod. Det handlar om jobb, utbildning, för ungdomsdemokrati mot droger, alkohol och tobak. För oss gäller det att skapa en ungdomskommun, för ungdomarna och tillsammans med dem.

Alla ska vara med. Så enkelt är det.

Det kommer bli en härlig dag då våra kandidater till kommunfullmäktige kommer att vara med och göra valarbete i innerstan.

Vi kommer att vara på gågatan, Stora Östergatan, och presentera våra visioner och tankar för framtiden när det gäller Ystad mellan klockan 1100 och 1300. Där kommer också att finnas material vad socialdemokraterna vill i Skåne.

Vi har ett mycket bra program som ser till helheten och är framtidsoptimistiskt. Vi vill fortsätta utveckla Ystads kommun.

Vi har en vision om

Vänliga Ystad-där alla är med.

Vår stad och kommun är fin och allting finns nära. Den har en stor attraktionskraft på människor. Kommunens invånare är vänliga och vi vill fortsätta att Ystad ska vara vänligt.

Här ska alla känna sig välkomna och bli sedda och hörda. De ska känna sig delaktiga och veta om att alla är med här. Ingen lämnas utanför utan får chanser att vara med och få lov att komma tillbaks i sin egen takt. Vi ser varje människa som en resurs som har mycket att ge utifrån sina egna förutsättningar.

Ett vänligt Ystad är bra för alla, barn, ungdomar och äldre. Kort sagt för alla åldrar. Här sätts livskvalitén i centrum och alla ska må bra, så bra som det bara går att göra. Ett vänligt Ystad gör att vi bryr oss om varandra och gemensamt tar ansvar för varandra. Ett bra exempel är våra unga. Det finns ett ordspråk som säger:

"Det krävs en by för att uppfostra ett barn."

Vi ska tillsammans arbeta för en bättre framtid, där människor blir sedda, har en plats och upplever samhörighet.

Den 24:e augusti kommer samtliga hushåll i Ystads kommun att få hem i brevlådan vår valbroschyr. Där kommer det att finnas skarpa förslag på hur vi vill utveckla Ystad, ett Ystad som andas optimism och som tar nya tag inför framtiden. Ett vänligare och tryggare Ystad, ett Ystad för alla.

Söndagen den 17:e september är det val.

Valet är ditt!

För att ge våra unga den bästa starten i livet är det viktigt att vi har skapat och utvecklar drogfria, alkohol fria och rökfria miljöer. Detta kommer vi att driva hårt under valrörelsen.

Vi behöver öka tempot i det förebyggande arbetet, i missbruksvården, att fånga upp människor som nyttjar droger men även mycket alkohol. Informationsarbetet behöver utvecklas och söka sig nya arenor. Det är också viktigt att utveckla och fortsätta att arbeta med ungdomsdemokratin. Det är en viktig sak som jag kommer att jobba med på riksplanet, i riksdagen om jag kommer dit. Ungdomar som blir sedda, hörda och kan få komma tilltals känner delaktighet och behöver inte använda olika substanser för bekräftelse, för att det verkar spännande och liknande. Det gäller att vi har de unga med oss annars kan vi lika bra ge upp. Ungdomsdemokratin borde vara en kommunal angelägenhet för ALLA kommuner i landet. En aktiv sådan.

I texten har jag lagt in kursiverad stil för att markera tillägg till texten som jag nu lägger in som extra i denna blogg.

"Nolltolerans mot rökning, alkohol och droger för ungdomar under 18 år togs som ett av kommunens huvudmål för 2007 och framåt av kommunfullmäktige i juni i år.

Våra unga lever i en värld där de dagligen utsätts för olika utmaningar och där tillgängligheten till alkohol, tobak och droger är stort. EU:s generösa införselkvoter och en förändring av inställningen till alkohol bland vuxna har lett till att detta finns i stort överflöd. Billig framställning av droger gör att även detta finns mer av i dag.

Sen 1997 har det i Ystad bedrivits ett ungdomsdemokratiarbete som heter Ystadsmodellen. Ingen kraft är bättre än ungdomarnas egen och idén med denna modell är att de unga själva, med stöd från vuxenvärlden, ska vara aktiva i förändringsarbetet rörande alkohol, tobak och droger och stärka sig själva som individer på olika sätt. De ska också vara med och påverka Ystads och sin egen framtid. I detta arbete ingår att alla i hela kommunen ska vara med. Det handlar om de kommunala verksamheterna, föreningslivet, näringslivet, byalagsråd, föräldrar, politiker med flera som tillsammans med de unga fortsätter att utveckla Ystad till en trygg kommun där alla är med. Här hade det varit mycket positivt om våra byalag hade startat upp ungdomsbyalagsråd och sett till att de unga i byarna fick göra sin stämma hörd och vara med och påverka i frågor som berör dem. Byalagens involverande i antidrogarbetet i kommunen är mycket viktigt.

Nolltoleransen mot alkohol, tobak och droger för unga under 18 år ställer höga krav. Det handlar om att ta ansvar för våra yngre generationer och ge dem en bra start i livet. Ingen vill att de unga ska syssla med dessa saker. Nolltoleransmålet lyfter upp detta ytterligare. Det är dessutom lagstadgat, så varför är det så svårt att uppnå detta MÅL? Hur mycket lagar och straff vi än inför så händer ingenting utan det är en attitydförändring hos de unga och vuxna i deras nätverk som är ett måste, innan fler får sätta livet till p g a sökande efter (av)spänning och oförstånd. I Ystads kommun jobbar vi med förebyggande, tidiga och samordnade insatser. Dessa är mer verkningsfulla än att hota med strängare straff som borgarna vill. Det är en av de stora skillnaderna på riksplanet mellena socialdemokraterna och borgarna. Där de vill ha hårda tag från början mot ungdomar anser vi att förebyggande arbete där ungdomarna involveras är mer lyckat för att få ned konsumtionen av alkohol. droger, tobak och minska på brottsbenägenheten.

Det är genom dialog, samarbete och att agera tidigt som negativ utveckling kan stoppas och vändas. Vi tror på ett förhållningssätt där man ska känna hopp och tro, att man kan få stöd så att man själv kan fatta de rätta/kloka besluten för sig och sin familj, inte att någon annan fattar besluten åt en, vilket samhället gör om saker går till domstol o d. Ingen är passiviserad i ett socialdemokratiskt samhälle utan alla är aktiva och deltager i samhällsuppbyggnaden på olika sätt, utifrån sina förutsättningar.

Förutom nolltoleransen vill vi bejaka ungdomarnas kreativitet och uppmuntra dem att delta aktivt i föreningslivet, få dem att finna något de känner för och tycker är roligt. På det sättet förebygger vi utanförskap och självdestruktivt beteende. Alla föreningar är naturligtvis fria att stipulera sina egna stadgar och regler men för att vi ska kunna ha samverkan med kommunala verksamheter som Kulturskolan, Palket, Fritidsgårdarna och skolorna ska vi kräva NOLLtolerans mot alkohol, tobak och droger för alla sammankomster där ungdomar under 18 år deltar. Unga som deltager i meningsfulla fritidsaktiviteter breddar sina nätverk och får olika input. Det gör också att de inte väljer att börja med droger, dricka alkohol och röka.

Gränser är nödvändiga att sätta upp, inte för att det är roligt utan för att vi vet att det är livsnödvändigt. En del unga hamnar i riskzonen och då gäller det att det finns en vuxenvärld som lyssnar, ser och deltar aktivt i ungdomsvärlden. De unga och deras anhöriga, som befinner sig inne i missbruk, ska erbjudas vård och stöd av samhället så de kan känna sig delaktiga och få livsglädjen tillbaka. Missbruksvården behöver byggas ut. Det är för få platser som står till förfogande. Behovet är större. Om det hade funnits fler platser hade fler kunnat bli fria från missbruket, och blivit det snabbare också. Avgiftningsplatserna är livsviktiga för människor som ska bli av med begäret/missbruket. Här behövs det satsas mer pengar och det ligger mig varmt om hjärtat att detta görs.

Ingrid Ek (s) ordförande BUN

Roger Jönsson (s) ordförande Socialnämnden"

En del skulle istället vilja kalla möjligheter för utmaningar men jag väljer att använda det positivare ordet möjlighet. För det är exakt det handlar om.

Upplevelseindustrin. Där andra fokuserar sig på en del av den, som filmen väljer jag att prata om hela denna industri. Upplevelser säljer och är en av världens snabbaste växande branscher. Till denna går det att räkna in allt som på något sätt ger oss en upplevelse som sedan bärs med för resten av livet. Det kan vara film-som vi har produktion av i Ystad-besöka biografer, video, teater, museer, konserter, dans, stadsvandringar, brandbil i Wallanders spår, besök på idrottsanläggningar, se på uppvisningar men även mat, shopping, caféer med mera. Det är både brett och djupt.

En del har valt att lägga fokus på filmen men den är en del av den stora upplevelseindustrin. Jag är glad över att vi såg möjligheterna med filmen och satsade. Utan nuvarande majoritetens satsningar hade det nog inte blivit något av. I Skåne är Ystad filmcentrum nummer 1. Vi ska fortsätta offensiva satsningar på detta för att utveckla det ytterligare. Självklart ska vi vara filmcentrum nummer 1 i hela södra Östersjön. Det förpliktigar.

Hela upplevelseindustrin är viktig att satsa på då den redan i dag drar in flera 100-tals miljoner kronor till kommunen och skapar hundratals jobb. Turismnäringen ingår i denna industri och vi ska fortsätta att jobba för att utveckla Ystad som turiststad, inte bara på sommarhalvåret utan året om. Här finns många goda kvaliteter som ska utvecklas. Rätt gjort kommer denna industri att utgöra ett av våra ben som kommunen kommer att vila på. Möjligheten ligger i att utveckla detta ytterligare och se just möjligheterna.

Det är också långsiktigt strategiskt att upplevelseindustrin utvecklas mer. Många unga satsar på att utbilda sig inom detta och för att kunna ta tillvara på dem och deras förmågor och kunskaper kräver det att resurser, tid och idéer läggs på detta. Den skapar arbetstillfällen i dag och kommer att skapa ännu fler i framtiden. Jobb som är välbetalda och utvecklande. Här måste vi vara med.

Utbildning. En av de viktigaste resurserna som alla bär med sig är kunskap och för att utveckla den bästa kunskapen krävs utbildning av mycket hög klass. Ystad kommuns skolor har fått mycket bra betyg i Skolverkets översyn och det fyller alla med stolthet. Det är en kvalitetsstämpel som ska komma all personal inom skolan och barnomsorgen till heders. De gör ett stort jobb för att få våra unga att lära sig och trivas inom barnomsorgen och skolan.

Det gäller att fortsätta utveckla utbildningen och utbildningsnivån. Till detta räknar jag också gymnasieskolan och vuxenutbildningen. En av kommunens framtidsmöjligheter är att bli en utbildningskommun. En kommun med utbildad befolkning lockar företag till etablering men ger också varje kommuninvånare en arsenal med verktyg som gör att de kan ta sig an världen på flera olika sätt. Det gäller att rusta de som bor i vår kommun och som flyttar hit. Utbildning är en nyckel till detta.

Vi är medvetna om att det är mycket svårt att få hit högre utbildning i form av högskoleutbildningar, speciellt när högskolor och universitet sparar, men det är också en möjlighet. Det ska jobbas på med att få hit dessa men också att förlägga och skapa KY-utbildningar (yrkesutbildningar för vuxna). De som finns är populära och ger de som går där jobb efter avslutad kurs. Det behövs mer. I samarbete med näringslivet skulle det kunna gå att få hit fler speciella KY-utbildningar som kan erbjudas kommunens invånare, anställda verksamma i kommunen och/eller privata näringslivet och personer utifrån.

En god utbildning skapar möjligheter, öppnar upp en massa dörrar, som gör att människor står bra rustade inför framtiden. Det innebär att arbetet ska fortsätta med att få elever att bli godkända i sina ämnen på högstadier och gå ut med minst godkända betyg från gymnasieskolan. Här behövs det jobbas mer.

Miljö. Under denna mandatperiod har miljöpolitiken lyfts upp rejält. Vi har jobbat hårt med detta och fått fram ett ambitiöst miljöprogram. Det är vi stolta över. Hur vi hanterar miljöfrågorna och framtiden, vilken väg vi väljer att gå kommer att påverka hela mänskligheten. Nu menar jag inte bara Ystad kommun utan alla människor och nationer i hela världen. I Ystad ska vi fortsätta att arbeta med miljön i fokus och se till så att kommunen är med i arbete med att göra världen till en bättre plats.

Vi har etanoltankställen i kommunen och det gäller att fylla på med ytterligare alternativa bränslen som biobränslen, el med mera. Jag skulle gärna vilja se att kommunen bara använde sig av grön el, installerade på prov solceller på kommunala byggnader. Det finns även små vindmöllor som kan sättas uppe på ett tak och som förser hela byggnaden med el. Vi måste också satsa på att delta i arbetet med att bryta oljeberoendet fram till 2020.

Socialdemokraterna i kommunen har tillsammans med våra samarbetspartier arbetat med att säkerställa vårt framtida dricksvatten genom att bland annat se till så att besprutning av bekämpningsmedel nära dricksvattentäkter upphör. Det är ett viktigt jobb och det ska vi fortsätta med. Vi har det som ett av miljömålen.

Ystad ska vara känt för sin goda miljö där växter och djur kan existera och må bra. Där utvecklingen sker på miljöns och människors villkor.

Ystads stora möjligheter som kommunen står inför kommer att fortsätta i nästa blogg.

Under de närmaste åren står Ystads kommun inför stora möjligheter som rätt använda kommer att skapa goda förutsättningar för utveckling.

För det är just vad det handlar om, möjligheter. Ystadmoderaterna kallar det för utmaningar i sin senaste propagandaskrift till invånarna i Ystad. Ordet utmaning anser jag mer handlar om ett negativt sätt att se på det som finns framför oss. En utmaning är tänkt ska få oss att kanalisera energin och göra allt vad vi kan för att övervinna det, besegra utmaning och förhoppningsvis vinna på det. En utmaning är ett problem som behöver lösas.

En möjlighet är ett positivare sätt att se på saker och ting. En möjlighet innebär att vi utvecklas med den, tar itu med den, vrider och vänder och finner det bästa som vi plockar ur och använder igen men på ett högre plan. Ett exempel kan spegla det jag menar.

”En av framtidens stora utmaningar är den allt mer åldrande befolkningen i Sverige.” Om jag använder ordet möjlighet får vi följande mening:

”En av framtidens stora möjligheter är den allt mer åldrande befolkningen i Sverige.”

Läses de båda går det att se att den senare andas optimism och möjligheter medan den första uppfattas som jobbigt och något som man måste komma tillrätta med för att kunna klara av framtiden på ett hållbart sätt.

En del tycker detta är lek med ord men det visar vilken inställning som finns, vilken människosyn som utgör utgångspunkten, hur framtiden ses. ”Leken med ord” utgör faktiskt en del av skillnaden mellan en socialdemokratisk politik och en moderatledd politik.

Vilka möjligheter står Ystads kommun inför då?

Äldre. Vi har en åldrande befolkning som blir allt äldre. Det skapar möjligheter till att fortsätta utveckla ett samhälle där alla är med, speciellt de äldre. Vi ska skapa förutsättningar och se till så att trygghetsboenden byggs i alla delar av kommunen. (Jag noterar att moderaterna tar upp detta också men jag vill påpeka att jag har varit först med att prata om trygghetsboenden/seniorboenden i HELA kommunen.)

Vi ska fortsätta att utveckla äldreomsorgen med fler platser och hemtjänsten får bättre förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Våra särskilda boenden ska bli aktiva nav i kommunen där de blir en aktiv del av närområdet och utgör centrum för äldreomsorgen. Äldre som har hemtjänst ska kunna få möjlighet att komma dit och vara med på aktiviteter. Det handlar också om att vara en ”kontaktcentral” för äldre där dessa kan få råd, stöd och guidning till olika delar av samhället.

I detta finns också att husdjur ska kunna finnas på våra äldreboenden liksom att barn och unga ska kunna komma och hälsa på och tillsammans med de äldre genomföra olika aktivteter. Frivilligorganisationer ska också vara med i detta.

Jag kallar detta för möjligheterna till att utveckla en äldreomsorg som ger alla äldre en guldkant i tillvaron. I en senare blogg ska jag fördjupa mina tankar om äldreomsorgen i Ystads kommun. Då ska jag prata om Ystadsmodellen inom äldreomsorgen.

Bostäder. Ystad har vuxit de senaste åren så det har stått härliga till. Ystad fortsätter att växa. En hel ny stadsdel håller på at växa fram. Ystadbostäder bygger nu nya hyreslägenheter i snabb takt. En privat hyresägare håller på att slutföra ett stort bygge som startat och förverkligats under denna mandatperiod. Det byggs också i våra byar. Det finns många bra planer för bostadsutveckling. Detta ska vi fortsätta att utveckla och driva på.

Så här långt under denna här mandatperioden har fler flyttat till Ystad än under hela förra perioden då borgarna styrde kommunen. Vi har bra skolor, kulturvärden, fritidsmöjligheter, pendlingsavstånd till västra Skåne med mera. Kommunen är attraktiv och detta kommer vi att fortsätta att utveckla. Bostäder är viktiga för att fler ska kunna flytta hit och att våra unga kommuninvånare ska kunna få en egen första bostad. Här behövs det byggas fler bostäder för både äldre och unga. Trygghetsboenden och boenden för unga ska vi satsa på anser jag.

Unga. Unga utgör vår framtid och det gäller att vi fortsätter att utveckla Ystads kommun till att bli en ungdomskommun. Det finns inget motsatsförhållande mellan detta och att skapa en kommun för de äldre. De unga utgör en möjlighet och inget hinder som en del verkar tycka.

Ungdomsdemokratin ska fortsätta att utvecklas. Via den har många, och är många med i att ge de unga en stämma och vara med och bestämma i frågor som berör dem och handlar om dem. Detta ska vi ge ökade möjligheter till att omfatta mera. Bostäder för unga, jobb och bra utbildning är tre hörnpelare som är en förutsättning för om Ystads kommun dels ska behålla sina unga men också locka fler unga hit.

Till detta ska vi lägga våra fritidsgårdar, omfångsrika fritids- och kulturmöjligheter, ett nöjesutbud som attraherar de unga på ett positivt sätt, sysselsättningsmöjligheter i form av caféer som har öppet till sent på nätterna, konserter, utställningar med mera. Detta ska vi skapa tillsammans med föreningar, näringsliv, byalag och andra intresserade i kommunen. Skolorna ska utgöra möjligheter för de unga att komma till och vara på även efter skoltid. Den kan bli som Folkets Hus förr var i våra kommuner. En samlingsplats för olika aktiviteter som utvecklar de som kommer dit på olika sätt. Nolltolerans mot rökning, alkohol och droger är ett arbete som kommer att intensifieras under nästa mandatperiod.

Utveckling av östra Ystads kommun. Denna del av kommunen har blivit lite grann av en avfolkningsdel och detta måste vändas. Det är en utpräglad jordbruksbygd.

Jag anser att en av nästa mandatperiods stora möjligheter blir att göra denna del av kommunen attraktiv och mer levande. Byalagen har intressanta idéer och de ska tas tillvara.

Turismen behöver utvecklas i området. Här finns Ale stenar och Kåseberga som är attraktiva besöksplatser och kan därmed utgöra ett naturligt nav att bygga vidare kring. Småbåtshamnen i Kåseberga behöver utvecklas, förnyas och förbättras. Rätt använd kan den bli mycket användbar som inkörsport sjövägen till östra delen av kommunen och Österlen.

Bostäder och andra former av jobb behöver komma denna del tillgodo. Jag vill se trygghetsboenden knutna till äldreboendet i Löderup, vid restaurangen Gläntan i Glemmingebro samt i Kåseberga. Möjligheterna för detta är goda och jag tror att många från andra delar av landet gärna hade kommit hit när de blir äldre och framlever den sista delen av sina år i ett sådant boende.

Utveckling av ungdomsdemokratin i området är också viktigt. Varför inte ha ungdomsavdelningar i byalagen? Därmed kan ungdomarnas önskningar och idéer om framtiden automatiskt fångas upp av de vuxna. Här behövs också bättre allmänna kommunikationer. Mer bussförbindelser med tätare turer. En del anser att det inte går då det behövs ekonomiskt underlag men det kommer att komma på längre sikt. Det gäller att ha uthållighet i sådana här frågor.

Detta var några inledande tankar som presenteras nu. I nästa blogg kommer jag att fortsätta diskutera möjligheter som kommunen står inför.

Det finns många som har husdjur för de trivs med det, har någon att pyssla och ta hand om, någon att dela sin vardag med, har för att de tycker om djur och liknande.

Jag själv är uppvuxen med husdjur. Det har varit hundar, katter, papegoja, undulater, nymfparakiter, kaniner, marsvin, hamstrar med mera. Jag är en djurälskare och trivs att vara ute i skog och mark. Jag har faktiskt då och då lekt med tanken att bli zoolog. Favoritprogram på tv är djurprogram och jag tycker om att besöka zoo och fascineras över djurens liv och leverne. Jag tror att fler upplever samma som mig. Vi har nog sett till exempel rörelsehindrade bada med delfiner och må bra av det, rida på hästar och liknande. Personer dömda till fängelse och som får möjlighet att ta hand om djur utvecklas och mår bättre. De får en helt annan mening med livet och en del av dem fortsätter sen i det civila livet med att jobba med djur. Vara tillsammans med djur leder till att fler sinnen är aktiverade, fler delar av hjärnan är i gång och människan mår bra.

Många äldre har också haft hand om djur i sina yngre dagar, många har djur upp i hög ålder. På äldreboenden i utlandet har husdjur varit ett inslag bland de äldre. Äldre har hållit sig mer alerta, friska och psykiskt i form. Det gäller både de som är somatiskt sjuka och dementa. De har haft någon att pyssla om, någon som har varit hos dem och skänkt värme och tröst, någon som har hjälpt till att få vardagen att bli mer guldkantad.

Det har upplevts som mycket positivt att de boende och varit mycket uppskattat även av anställda och de boendes anhöriga.

Husdjur som hundar har till exempel en förmåga att kunna se, lukta, sig till hur en människa mår och göra det där lilla extra för att uppmuntra och få någon på andra tankar. Fiskar har en rogivande effekt i deras akvarier med porlande vatten och lugna rörelsen. Katters spinnande och fenomenala förmåga att vila större delen av dagen passar äldre som vill ta det lugnt och känna kroppsberöring.

Det finns många fördelar med att ha husdjur på äldreboenden men allting är som bekant inte enkelt. Det finns en del som är allergiska mot pälsdjur och skulle därmed fara illa. Husdjur ska också göras rent hos, motioneras (de som behöver det), tas omhand med mera. Vem som ska äga dem är också en fråga, vem som ska betala för djuren och deras uppehälle, liksom att det ska uppfyllas en rad bestämmelser och lagar. Det sanitära är också en aspekt som ska uppfyllas.

Jag skulle vilja se mer av husdjur i våra äldreboenden runt om i landet. Jag är själv ordförande i Socialnämnden i Ystads kommun och jag skulle gärna vilja ha detta. Det finns mycket att vinna på att ha husdjur av olika slag och forskning och liknande visar på hur mycket som vinns, speciellt för våra äldre. Det är ett bra sätt att hålla även sjuka äldre i gång på ett bra sätt.

För Ystads del skulle det vara naturligt att i nya boenden, eller i utbyggnad av platser, se till så att det finns en eller ett par avdelningar som husdjur kan vara på. Det innebär förstås att de som är allergiska inte kan bo där men för alla andra öppnas det upp möjligheter. Det som jag skrev ovan om utmaningar med att ha husdjur på äldreboenden går att lösa och jag tycker faktiskt att kommunerna kan ta dessa kostnader i längden. Det handlar om att få människor att må bättre.

I redan existerande boenden skulle fler inslag av husdjur kunna förekomma. Det kan vara fiskar, ödlor, marsvin, fåglar med mera. Givetvis måste hänsyn tas till dem som inte tål vissa djur men jag tror att mycket hade kunnat lösas på ett smidigt sätt. Det gäller att gå utanför ”boxen” och se nya lösningar. Det finns många husdjur som inte framkallar allergier.

Det finns i dag boenden som satsar på senaste inom teknologin och det tycker jag är rätt. Det finns mycket inom it som gör livet enklare och kan fylla dagarna med substans men jag tycker också att vi ska gå tillbaks till grunden. Kontakten mellan levande varelser är väl värd att utveckla.

Låt husdjuren bli en aktiv del av äldre människors liv och vardag.

Med moderaterna i spetsen vill borgerligheten sänka skatten med upp mot 1 000 kr i månaden för dem som arbetar. Det är en del i ett större paket på 55 miljarder kronor. De vill spara in pengar, för att få råd med att finansiera detta, på de arbetslösa, sjuka och förtidspensionärerna.

Detta har vi socialdemokrater attackerat och krävt att moderaterna ska förklara varför detta ska ske. Varför dessa människor ska drabbas för att andra ska få sänkt skatt. Än så länge lyser de moderata politikernas svar med sin frånvaro.

På aftonbladet.se, 26/6, gick det att läsa, på deras ledarplats, följande rörande förtidspensionärerna.

” Riksdagens utredningstjänst har på moderaternas begäran räknat ut vad detta skulle innebära för en förtidspensionär. Den som förtidspensioneras vid 50 års ålder kommer att förlora 980 kronor i månaden i ålderspension.”

Detta ingår i moderaternas budgetmotion till riksdagen. De har själva fått reda på att deras förslag kommer att leda till att förtidspensionärer som är 50 år när de får det kommer att förlora 980 kronor varje månad. Grundtanken är att en förtidspensionär bara ska tillgodoräkna sig 80 procent av den nivå som gäller idag. Det är sänkning det.

Allt finns svart på vitt. Har detta kommit ut i media? Har detta slagits upp som krigsrubriker? Detta är ju sprängstoft då det finns klara bevis på att det finns de partier som vill försämra för andra människor, speciellt de utsatta. Förr i tiden hade detta varit mycket viktigt för media att presentera och följa upp.

Moderaterna, med DN i spetsen, tyckte det var viktigare att attackera LO:s felanalys rörande detta än att förklara i detalj sin egen politik. Men nu är det slut med det, dags att krypa fram och förklara er!

Med moderaternas politik kommer många att få det mycket sämre. 980 kronor per månad kan tyckas lite men det är nästan en hel tusenlapp som försvinner. Har en person redan ut 10 000 kronor får den ut bara 9 020 kronor. Den som får ut 8 000 kronor kommer bara att få ut 7 020 kr. Tror ni att den som är förtidspensionär får se sina utgifter minska i samma procentmängd? Kommer hyran och maten att bli billigare med samma procentsänkning? Nej, det kommer inte att ske.

Det som händer är att den förtidspensionerade får se sina marginaler krympa allt mer, rent av får gå från hus och hem för att personen inte klarar av sin ekonomi, inte klarar av att ge sina barn en dräglig tillvaro. På detta sätt minskar konsumtionen hos dem vilket leder till att ekonomin får mindre rotation, trots skattesänkningen för de som arbetar. Varför händer det? Jo, då andra ser att människor får det sämre när de blir arbetslösa, sjuka eller förtidspensionärer kommer det att hållas extra hårt i plånboken. Pengar måste sparas så att man får råd att upprätthålla en viss konsumtionsnivå när man blir arbetslös, sjuk eller förtidspensionär. Så resonerar alla.

Jag anser att moderaternas politik kommer att öka klyftorna i samhället, ett osäkrare och mindre varmt samhälle utvecklas. Deras politik kommer att leda till misär för många människor och det är för sorgligt att de har kommit med detta förslag. De vill skapa ett samhälle där människor som inte kan arbeta, som har ont, som mår dåligt ska tvingas ut i arbete och därmed till arbeten med låga löner.

Jag har en fråga till alla dessa borgerliga politiker som stöder detta:

Varför ska förtidspensionärerna få se sin pension minska för att den ska finansiera andras skattesänkningar?

Varför tar ni inte pengar från de rikaste i vårt land, satsar på effektiv ekonomisk brottsbekämpning och satsar de pengarna sen på skattesänkningar?

Jag vet om att det finns många borgerliga väljare som inte tycker om detta och jag håller helt med dem. Var har socialliberalismen tagit vägen?

Dessa frågor är ni skyldiga alla svenskar att besvara.

De anklagar socialdemokratin för detta, att vi representerar en skolpolitik som är flummig och tar inte tag i problemen, att betygen slår ut elever, elever når inte kunskapsmålen och liknande. Drömskt lyfts argument fram om hur det var förr.

Jag har lite funderingar kring detta. Om vi tittar tillbaks till det gamla betygssystemet med siffror, 1-5, ser vi att i stort sett alla hade betyg och de kunde söka vidare, om de ville. Ingen kunde säga att de inte var godkända. Detta var ett dåligt system anser jag. Betygen ett och två krävde egentligen inte mycket när det handlar om studier. Betyg ett kunde du få om du dök upp då och då och gjorde lite prov här och där. Betyg två fick du om du hade högre närvaro, gjorde lite fler arbeten, uppgifter och prov men du behövde inte har många rätt på dem. Vissa fick tvåa. De hade inte höga kunskapsnivåer men deras flit och närvaro belönades på detta sätt.

Betyg tre kan vi säga motsvarar dagens godkändnivå, men det man skulle kunna på den tiden var att rabbla fakta som stod i en lärobok. Det var det som bedömdes.

Innebar detta med andra ord att vi hade fler som var godkända förr? Nej, det gör det inte. Tvärtom. Jag tycker att de borgerliga skolpolitikerna ska ha detta med sig i sina utlägg. De som fick ettor och tvåor fick en stämpel på sig, de var egentligen inte tillräckligt duktiga men fick ändå betyg. Det gjorde att många kunde gå igenom HELA skoltiden och inte kunna någonting. Många kunde inte läsa, räkna eller skriva. Men de fick betyg.

Det fanns inte fler godkända förr om vi mäter utifrån dagens betygssystem. I dag ligger ett stort ansvar på skolan att tidigt fånga upp elever som behöver mer tid, energi och möjligheter att lära sig läsa, räkna och skriva. Nu går det inte att unga människor glider mellan stolarna och går igenom skolan utan att kunna någonting, som det kundes förr. Tyvärr finns det de elever som gör det fortfarande MEN inte lika många som förr.

Varje elev som inte fångas upp förrän sent är ett stort misstag från skolans sida. Det får och ska inte hända. Mer resurser behöver satsas i tidig skolålder för att redan där sätta in resurserna.

Dagens betygssystem är bra, om det används rätt. Det ställer krav på att hantera verktyg och det är mål som mäts, inte förmågan att kunna upprepa det som står i böcker utantill som det var förr. I grunden är det förståelse för saker och ting som ska bedömas. Till detta byggs det analysinstrument, förmåga att kunna diskutera, kunna dra slutsatser, kunna tänka, kunna argumentera med mera med mera.

Innebär detta att fler slås ut? Om målen och betygssystemets idéer används på rätt sätt ska det göra att än fler blir minst godkända. För dessa verktyg, och mål, är något som elever använder dagligen i sina diskussioner med varandra, när de tittar på tv, när de pratar om saker och ting som händer, när de läser och liknande. Det gäller att omvandla detta och föra in det i undervisningen. Var och en av oss måste fundera på vad som är viktigast för våra unga. Är det att kunna rabbla all världens huvudstäder utantill eller handlar det om att kunna reflektera, analysera och dra slutsatser om hur klimatförändringar uppstår och kommer att påverka jorden? Ok, en viss nivå av namngeografi behövs men det kan naturligt vävas in i en större diskussion om oljeförbrukningen i världen och vilken miljöpåverkan den har.

Låt mig ge er ett exempel. Detta är vad en elev ska kunna för att få godkänt i Historia A:

Eleven beskriver grundläggande drag i den historiska utvecklingen och visar på olika krafter som styrt och styr den historiska processen.
Eleven ger bakgrund och sammanhang till några skeenden och företeelser i vår tid.
Eleven använder frekventa epokbegrepp och andra centrala historiska begrepp.
Eleven formulerar med handledning historiska problem och frågeställningar.
Eleven sätter in sig själv i ett historiskt sammanhang.”

En del tycker detta är flummigt. Varför? Jo, den gamla skolan med sitt faktarabblande saknas helt här. Det är tuffa krav på eleverna som ställs här, det håller jag med om, men det ger också eleverna möjlighet till eget tänkande, förståelse och utveckla sitt tänkande. Om eleverna lägger ned energi och tid på detta kan alla elever klara denna nivå. Det är inget att hymla om men det är absolut viktigt att skolan också ger eleverna möjlighet att utveckla sitt tänkande i ämnena. Skolan ska se till att ha utbildade lärare, duktiga pedagoger och metodiker, som fångar och uppmuntrar eleverna.

Det som gäller för godkänt här ovan ställer faktiskt krav på lärarna och skolan i än högre grad än innan. Orsaken är att det är elevernas tänkande som ska utvecklas och det är en utveckling för livet. Förr gällde det att banka in så mycket som möjligt till ett prov men sen glömdes det bort lika fort. I dag gäller det att hela tiden hålla sig uppdaterad och det gör att eleverna behåller och utvecklar sina kunskaper.

Tyvärr finns det fortfarande kvar den gamla skolan. Många kör fortfarande prov som bygger på att upprepa det som lästs och gåtts igenom men studeras godkändnivån närmare går det att se att det är helt andra krav som ställs.

Läroböckerna är inte uppbyggda för detta utan är kvar i det gamla. Det gör att det blir en lucka mellan betygen och det som lärs ut. Egentligen ska prov vara i form av uppsatser, små essäer, muntliga diskussioner, muntliga uppsatser för de som vill ha det, reportageform, muntliga redovisningar med mera som har sitt ursprung i betygskriterierna och målen.

Men ärligt talat, hur många prov är utformade på ett annat sätt i ämnet historia? Hur många elever är egentligen medvetna om vad det är som ska ”mätas”, som ska värderas? Hur många elever får möjlighet att verkligen visa att de klarar av det som står för nivån godkänd och att skolarbete, prov, förhör med mera är uppbyggd från detta? Jag har sett alldeles för många prov som börjar med antiken och där ska eleverna namnge grekiska statsstater, romarrikets utbredning och hur länge det varade, namnge härskare och slag och liknande. Sen kommer prov om medeltiden och då ligger fokus på denna period. Inga jämförelser görs mellan antiken och medeltiden, inga analyser kring problem med mera.

Jag vill med detta visa på att förr i tiden hade vi inte fler godkända, tvärtom skulle jag vilja säga var fler underkända men de fick betyg ändå. Dagens mål och betyg ställer krav på skolan att fånga upp eleverna tidigt och sätta in resurser på att hjälpa och utveckla dem. Alla kan bli godkända och det är skolans uppgift att se till att eleverna kan klara av detta. Elevernas uppgift är att ge sig själv tid och lägga ned energi på studierna. Detta klarar alla mer eller mindre av.

Dagens skola har skapat en grund för det livslånga lärandet och står rustat för en ekonomi och samhälle som bygger på kunskaper och innovationer. Vi socialdemokrater kommer att fortsätta att förbättra och utveckla skolan i rätt riktning. Ingen elev ska gå ur skolan utan att vara godkänd i varje ämne. Det går och det ska vi alla hjälpas åt att klara av.

I tidningen Newsweek, June 12 2006, finns det en artikel som heter ”Where the Future Is a Dead End”. Den tar upp Europas misslyckande inom utbildningsområdet. Där står det att kontinenten håller på att hamna rejält på efterkälken gentemot omvärlden. En av orsakerna, och en mycket viktig sådan, är utbildningen och om ingenting görs kommer de europeiska länderna att hamna långt, långt efter resten av världen.

Vad gäller för framtiden? Enligt Newsweek håller ekonomin i världen på att förändras bort från en ekonomi som är byggd på arbetskraft (muskelkraft) och industrier och mot en ekonomi vars grund är kunskap och innovationer.

Europa har inte insett detta verkar det som, eller rättare sagt har inte utbildningssystemet ändrats för att kunna utbilda morgondagens arbetskraft på rätt sätt. Newsweek skriver att det är väl känt att kontinentens universitet är underfinansierade och överfolkade med byråkrater som examinerar för få studenter, som tyvärr också ofta har kunskaper som är ”out of date”.

Tidningen lyfter fram att det som är mindre känt är att många europeiska länder låser in människor och förhindrar dem att röra sig mellan klasser, röra sig mellan olika delar av samhället där utbildningen utgör grunden för denna rörlighet. Utbildningssystemen är gamla och har spelat ut sin roll. Länder som Österrike, Belgien, Tyskland och Holland har återgått till ett 1800-talssystem där de redan nivådelar in eleverna från 10 års åldern. Detta cementerar in deras framtida karriärer. Det innebär med andra ord att har de hamnat i en viss skola, viss nivå, är barnen fast i denna livet ut efter som varje nivå ger företräde till vissa yrken, utbildningar, framtidsmöjligheter, jobb med mera.

Newsweek anser att detta var helt naturligt i ett samhälle som behövde en liten elit universitetsutbildade och en stor massa av arbetare som kunde klara av enkla arbeten. I dagens globaliserade värld, där flexibilitet är viktigt, är sådant tänkande helt fel. Det handlar om att gå bort från ett tänkande av att dela in folk, att säga att vissa är bra på detta och detta, eller rättare sagt säga att de inte orkar mer än det här och därmed ska de välja denna inriktning, som redan görs på gymnasiet.

Vissa vill dela in våra unga i Sverige redan i grundskolan och tror att de på det sättet skapar de bästa förutsättningarna. Det är fel. Det ska inte sorteras i skolan, inte delas in, inte göra att vissa hamnar efter andra. Det är ingen lösning för morgondagens ekonomi och förutsättningar för Sverige att vara en ekonomi och samhälle i världsklass. (min analys)

I debatten i Sverige har högerpartierna sagt att elever på yrkesförberedande program inte ska behöva läsa ämnen som ger högskolebehörighet. Newsweek skriver att länder som Syd Korea har investerat mycket i sitt utbildningssystem och ökat antalet universitetsstudenter som avgår med examen. Det har gjort att Syd Korea har sett både arbetslösheten falla och högre tillväxt. I USA har 38 procent en universitetsexamen, i Japan är det 36 procent och i Europa är det knappt 25 procent. Det gör att Europa hamnar än mer efter. Vi kan inte klara av att konkurrera med omvärlden, skapa nya jobb, utveckla våra ekonomier till att klara av de nya jobben och kunskapskraven. Det gör att vi inte har lika många innovationer, kunskapsutveckling och skapande som andra. Färre nya företag får en möjlighet på världsmarknaden, speciellt inom de nya branscherna.

En av nycklarna till att ligga i framkanten handlar om att fler får tillgång till högskola/universitet och tar examen. En examen som är av hög nivå och konkurrenskraftig i omvärlden. Ju fler som har möjligheter att plugga vidare desto större är möjligheterna till att människor kan skaffa sig nya jobb, göra karriärs förändringar när det behövs, få högre lön, ta mer avancerade arbeten och liknande.

Det är inte genom att begränsa denna möjlighet som Sverige är och fortsätter att utvecklas till att vara en toppledande kunskapsnation som högern är inne på. De vill begränsa ungdomars möjligheter till att lägga en grund för vidarestudier. De anser att människor som går på yrkesförberedande program ska hålla sig till dessa yrken. En av de saker som dessa politiker framhärdar är att många som läser dessa program är studietrötta och ska inte behöva belastas med teoretiska kunskaper. (min analys)

Jag anser att Newsweeks artikel visar klart och tydligt vikten av att alla ska ha en grundkompetens för vidare studier. Att det är kunskaper som det ska satsas på och inte faktarabblande som högerpartiernas skolpolitiska företrädare hela tiden för fram. Det är genom att utveckla de verktyg som behövs för ekonomi byggd på kunskap och innovationer som gör att Sverige kan fortsätta att utvecklas och också utveckla välfärden allt mer.

Verktygen är analys, diskussion, slutsatser, att ta ansvar, att vara med om påverka, att utveckla det egna tänkandet som gör att människor kan hålla flera bollar i luften och göra djupa och kreativa arbeten samt finna nya lösningar. Det är något som högern inte riktigt har insett när de pratar om en skola som egentligen tillhör den gamla ordningen, ett samhälle bara byggd på industrier och muskelkraft. (min analys)

Newsweek lyfter fram de skandinaviska ländernas utbildningssystem som goda exempel. Finland lyfts extra fram och en sak som detta land har gjort är att definitivt skrota sorteringsskolan en gång för alla. Det är en av orsakerna till att de i dag ligger i topp i olika skolundersökningar. Eleverna får möjlighet att utvecklas och bli det de vill bli, inte insorterade, utgallrade.

Högerpartierna i svensk politik borde sätta sig ned och fundera just på den koppling som Newsweek gör mellan vad den nya ekonomiska världsordningen bygger på och utbildning. Ser vi på detta kan jag lugnt säga att det är något som vi socialdemokrater för länge sedan har insett. Det är därför vi har kunskapsmål inskrivit i läroplaner och betygskriterier, inte faktakunskaper som högern efterlyser. Det är därför vi ger varje skola mer frihet till att utveckla pedagogisk inriktning, metodutveckling och liknande. Det är där som diskussionen också ska ligga. Men vi glömmer inte våra industrier men tittar vi på vad som behövs för att jobba inom denna näringsgren idag ser vi att det krävs kunskaper. Den är kunskapsintensiv och därmed måste också våra barn och unga ges chansen att utveckla detta tänkande också.

Vi har med andra ord en skola för framtiden och en bra sådan också. När det handlar om betyg, vilket en del kommer att kommentera med nu, det vill säga att många inte klarar av skolan och får IG, kommer jag att skriva en speciell blogg om detta då jag anser dessa personer inte har lagt ett historiskt perspektiv på det hela.

Vad vill oppositionen i Ystad med socialnämndens budget?

Det är stora och viktiga frågor som väljarna i Ystads kommun behöver få besvarade.

I torsdags, den 15 juni, hade vi kommunfullmäktige. Oppositionen i kommunen, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna, centern och spi, har gemensamt lagt en budget som presenterades på en presskonferens i maj.

I Ystads Allehanda publicerades detta och där stod det att dessa partier skulle satsa tre miljoner mer på socialnämnden än vad vi i majoriteten skulle göra. Det slogs upp stort och med uttalande från partiföreträdare på den sidan, högersidan i politiken.

Jag blev ganska nyfiken på detta och väntade spänt på vad som skulle komma. När jag fick deras budget i handen blev jag fundersam. Var fanns dessa tre miljoner? De syntes inte. Deras rambudget, ursäkta att det blir siffror nu men de åskådliggör ganska bra varför jag ställer mina frågor, låg på 384 600 Kkr för 2007. När det gäller 2008-2010 ville de satsa 383 800 Kkr för 2008 och 384 000 Kkr för de andra två åren.

Vi i majoriteten vill satsa, och det blev också beslutet i torsdags, under 2007 383 756 Kkr. 2008 – 2010 hamnar budgeten på 384 900 Kkr. Den som är snabb på huvudräkning ser att vi under perioden satsar ca två miljoner kronor mer än oppositionen.

Än en gång, var finns denna ökning på tre miljoner?

Nu kommer det intressanta. I tidningen pumpade partierna på att de nu satsade stort på äldreomsorgen och presenterade en rad saker. Spi:s företrädare sa att det äntligen satsades på de äldre och han var nöjd över deras gemensamma förslag. Och mycket riktigt, i deras budgetförslag står detta också med. Det intressanta är att de vill satsa 13,2 miljoner kronor men har inte högre ram än vad majoriteten har presenterat. Från vår sida sköt vi till sex miljoner för 2007 och hela perioden 2008-2010 åtta miljoner per år.

Det innebär att oppositionen saknar förklaringar på satsningar på sju miljoner kronor. Under fullmäktigemötet ställde jag klara frågor till oppositionen om var de skulle hämta dessa pengar från. De vill satsa mer på äldreomsorgen men de skjuter inte till mer pengar för det och de satsar mindre än oss, INTE tre miljoner mer. Var finns den kritiskt analyserande tidningen som kan ta itu med högerpartiernas förslag som de kommer att gå till val på? Om de vinner valet kommer de att genomföra detta.

Jag ställer nu återigen frågan till oppositionen i Ystads kommun.

Var ska ni ta pengarna för att finansiera de sju miljoner kronors satsningar som ni vill göra men som ni INTE förklarar var de ska komma ifrån?

Handlar det om fler entreprenader? Handlar det om att halvera försörjningsstödet (det tricket har ni försökt innan för att kunna balansera era budgetar)? Ska verksamhet inom socialförvaltningen läggas ned? Om i så fall det ska ske, vad ska ni då lägga ned?

Jag tycker det är MYCKET viktigt att ystadborna får reda på detta, för om ni vill att de ska rösta på er är det inte mer än rätt att ni lägger alla era kort på bordet och redovisar hur det kommer att gå till.

En företrädare för oppositionen sa något om att det fanns extra pengar som skulle användas, som svar på mina frågor. Det är nämligen så att dessa partier räknar med en borgerlig vinst på riksplanet och då anser de att kommunen ska få sex miljoner kronor. De har byggt hela sin budget på detta. Skulle detta inte infrias, men de tyvärr vinner i Ystad, kommer vi att ha en kommunbudget som är underbalanserad.

Vem får ta smällen då? Jo, det blir förvaltningarna med alla anställda och våra kommuninvånare, som får se sin välfärd skäras ned. Är det så det ska gå till?

Det verkar dock som att oppositionen använder sig av dessa sex miljoner kronor till alla förvaltningarna. Men faktum kvarstår…

Ramen för socialnämnden är INTE högre än den budgetram vi har lagt och vi satsar två miljoner kronor mer än högerpartierna under perioden.

Är det någon som kan förklara detta?

Det innebär att de som betalar skatt och har försäkringar får ta del av välfärden. Ju mer som betalas desto mer får det tas del av. De kallar det för Bismark-modellen.

Jag var över i förra veckan i Litauen, Vilnius, på en tre dagars konferens om droger. Ystads kommun är medlemmar av ECAD: European Citys Against Drugs. Där fick vi ta del av olika länders kamp mot droger, forskares syn på saker och ting, senaste forskningen inom detta område med mera.

Det var intressant och mycket nyttigt. I Central- och Östeuropa är drogberoendet stort bland människor. Vi fick ta del av problematiken i Litauen under konferensens första dag men det blev än tydligare dag tre när vi var ute på studiebesök på olika drogrelaterade besök i Vilnius.

Jag var ute och besökte ett ”low treshold room”. Enkelt uttryckt kan vi jämföra det med Rådgivningsbyrå. Det var två små rum i ett nedgånget bostadsområde som tre anställda tog emot ca 2 800 drogberoende personer. De tar emot dem, tar blodprov för att se om de har några sjukdomar som HIV/AIDS, olika könssjukdomar, hepatit B och C. Nålar byts ut och nya delas ut, de får råd om säker sex och ha egna rena sprutor och nålar och liknande.

Vi fick se foto på människor som kom dit som hade stora, svåra sår på sina kroppar. Det var sår som täckte halva låret, hela vader där köttet var ruttet, missfärgat och så vidare. Jag blev illa berörd och frågade om de fick tillgång till läkarvård. Ja, hos dem fick de en basal omsorg men inte mer. Sjukhusen tog inte emot drogberoende personer, utom i akutfall. Jag frågade hur det kom sig och då visade det sig att i och med att de inte betalade skatt, hade inga id-papper, inga egna försäkringar och liknande ställde inte sjukhusen upp med vård. De stod inte med som arbetssökande och då fick de ingen vård heller.

Det var då som våra litauiska värdar berättade om det litauiska välfärdssystemet där du får ta del av välfärden om du är med och finansierar den. Egna privata försäkringar var det som gällde. Utan dem hade människor sämre möjligheter att få vård och stod man utanför som missbrukarna fanns det inga som helst chanser att få ta del av välfärdssystemet. De är helt utanför.

Jag blev upprörd. Så här får det inte vara. Våra litauiska värdar berättade att systemet var mycket inriktat till individen och även om det fanns politiker och partier som ville förändra gjorde de det inte när de kom till makten.

Jag blev också ledsen. Ledsen för alla de som är utanför, för alla de som behöver vård, som behöver stöttning och få ta aktiv del av välfärden och inte får det. Jag tror att ett av orsakerna till att många människor flyr till droger i forna Östeuropa är att det inte finns en utbyggd välfärd som gäller alla, en välfärd som utesluter vissa och är alldeles för liberalt inriktat. Inga arbeten och ett utanförskap skapar grogrund för missbruk och kriminalitet.

Jag gissade att det var problem i Litauen men inte så här stora problem. De har över 6 000 drogberoende personer i landet, på en befolkning på ca 3,7 miljoner. Många av dem hade kunnat komma tillbaks till livet och bidra till välfärden om det fanns ett utbyggt social skyddsnät och gemensamt finansierad välfärd och socialförsäkringar. Nu har de utslagna ingen chans att komma in igen om det inte finns andra som är villiga att hjälpa dem med husrum, pengar och liknande. För när en person som går på droger vill bli fri måste den själv betala för behandlingen och liknande. Kyrkan i landet visade inget större intresse.

Så här kan det inte få lov att vara. Ok, varje land ska ha rätt att utforma sitt eget samhälle men det visar på hur viktigt det är att den socialdemokratiska rörelsen hjälper varandra i våra olika länder, ger tips, stöd och visar på möjligheter till att utforma ett Europa som bär de socialdemokratiska tankarna som sitt standar. Vi har en god möjlighet att få vår kontinent att utvecklas till att bli välfärdens kontinent, där socialförsäkringar finansieras gemensamt, gäller alla och skapar möjligheter att få med alla.

Om länderna i forna Östeuropa lägger ned mer resurser på att utveckla sin välfärd till att gälla alla kommer de att få goda möjligheter att minska på drogberoendet, få ned brottsligheten och korruptionen, minska på klyftorna, öka rättvisan, tryggheten, mångfalden och solidariteten. För det är detta som de behöver mer av och inte mindre som IMF och Världsbanken i många, många år har förespråkat.

”Get as you pay” ska vi INTE införa i Sverige. Det är ett sådant system som högern är på väg mot. De vill sänka skatten för dem som arbetar medan de arbetslösa och sjuka ska få sänkta försäkringar. På det sättet ökar klyftorna och vissa människor anses mer värda än andra. Jag har sett hur det är i Litauen och sådant samhälle vill jag inte ha här.

Dock vill jag påpeka att litauerna är gästvänliga, vänliga, uppträder schysst, partajandet ligger på en sådan lugn nivå som är svår att hitta i Sverige – tyvärr. Det är ett fint land med rena gator, eller i varje fall renare än vad vi har i Sverige. Maten var god och det var lätt att prata med människor och lära känna dem. Jag kommer åka över fler gånger för att se hur landet utvecklas och träffa mina nya vänner.

Men deras system ska inte överföras till Sverige.

De senaste dagarna har med all tydlighet visat detta. Efter ett beslagtagande av ”The Pirate Bays” servrar har unga människor demonstrerat och uttalat sig i media. Även politiker har varit ute och fört fram sina åsikter.

Fildelning är här för att stanna, vare sig folk vill det eller inte. Många musik- och filmföretag vill stoppa detta efter som de anser att de förlorar pengar, liksom deras anställda i form av musiker, skådespelare med mera. Men det är som jag skrev i min förra blogg att det är dessa företag som själva har öppnat Pandoras låda och försöker nu stänga den med hjälp av olika länders regeringar och lagar.

Det är självklart så att människor ska kunna leva på det de skapar. Det finns många som känner att musik-, film- och dataspelsbranschen är något som de vill arbeta inom och tjäna pengar. Det blir deras levebröd. Det är bra. Vi behöver människor som vill jobba med kulturella och intellektuella saker.

Jag måste säga att av någon konstig anledning verkar många anse att det som kan knytas till saker och ting som skapas via hjärnan (det gör egentligen allting men musik, böcker, film och dataspel anses vara intellektuella rättigheter) ska vara näst intill gratis medan det som blir fysiska uppfinningar ska kosta pengar. Någonstans måste vi alla erkänna att dessa rättigheter är lika viktiga som uppfinningar och patent på pumpar, bilar, kretskort med mera.

Samtidigt med detta ligger det en poäng i att våra stora mediebolag har skapat en prissättning som går ut på att tjäna mer än vad varan är värd. Det kostar inte många kronor att tillverka och bränna en cd-skiva. Någon vill kanske häva att artisterna och inspelningar med mera kostar pengar. Det stämmer MEN det innebär inte att priset på varan är rätt för det. Det pris som vi betalar är för högt, även om alla extra kostnader räknas in. Det är därför som det hela tiden pratas om att sprida kostnaderna på flera enheter. Ju fler exemplar av samma vara som säljs desto lägre blir kostnaderna och företagen tjänar mer pengar.

Fildelning har blivit en väg för många människor världen över att få tillgång till musik, filmer, spel och böcker på ett sätt som de annars inte hade fått, varken haft råd eller uppmärksammat. Många har uppmärksammat nya musikstilar, nya musiker, nya band, nya filmer och filminriktningar som de annars hade ratat eller aldrig vetat om existerat.

Fildelning är jag positiv till men jag tycker också att de som skapar det vi vill ta del av ska också kunna tjäna pengar på det. En svår balansgång men det har visat sig att de ”siter” som säljer till exempel musik till ett mycket lågt pris går mycket bra medan de som tar bra betalt går mindre bra. Här skulle det kunna finnas en utveckling på olika sätt. Till exempel skulle en nedladdning av film kunna kosta en viss summa och till den även komma en biobiljett som är personlig. På det sättet kan det öppnas upp dörrar för folk att kunna gå på bio. Nedladdning av låtar skulle kunna ge rabatterade priser på konserter med mera. Fantasin sätter gränserna.

Jag tycker att det ska betalas för det som laddas ned men priserna ska motsvara det folk är beredda att betala. Jag tycker inte om de som bara laddar ned allt de kommer över och är inte beredda att betala ett enda dugg för det. De uppträder fel. De är snyltare som alla andra schyssta fildelare får betala för. Det är de som skapar de stora problemen för alla andra och så ska det inte vara.

För i förlängningen måste vi fundera ett par varv till. Vem vill skapa musik, filmer, böcker, dataspel om ingen betalar för det? Vem vill jobba inom en bransch där du inte får betalt trots att du vill ha det som ditt levebröd? Varför ska de ”bestraffas” för att det finns vissa personer som inte vill betala för sig?

Det som kommer att hända kommer att vara att det blir en bransch som kommer att krympa är jag rädd för.

Var det rätt av polisen att slå till och ta servrarna? Nej, det hade folk kunnat lösa på annat sätt. Det är jag övertygad om. I sådant här gäller det att gå utanför boxen och tänka nytt och annorlunda.

Fildelning mellan personer sker också där de utbyter musik, foton, texter med mera mellan varandra. Fildelning är med andra ord bredare än att bara ladda ned filmer, musik, dataspel, foton och liknande.

Det finns en generationsklyfta i denna fråga mellan unga och äldre i Sverige, samt i hela världen. Jag tycker att ansvariga politiker borde sätta sig ned med de unga, med dem som laddar ned och diskutera med dem kring detta. För folk vill betala för det som laddas ned men företagen tar hutlöst betalt för varorna.

Den svenska regeringen hade kunnat sätta sig ned och prata med de unga istället för att enkom lyssna på företagen anser jag. Det är inte för sent men det är inte bra om vi målar in oss i ett hörn och benhårt håller på saker som i detta fall är förlegad samma dag som det blev lag. Vi socialdemokrater vill vara kända för att prata med och lyssna på folk. Nu har Bodström en bra chans att bjuda in fildelare och föra en förutsättningslös diskussion i denna fråga, frågan om fildelning och framtiden. Det är nu dörrarna är öppna.

Ta bollen Bodström! Om inte du gör det tänker jag göra det om jag kommer in i riksdagen.

Det var en fråga som har poppat upp i mitt huvud ett antal gånger under denna mandatperiod. I dag dök den upp igen.

Jag följde med min mycket duktige och omtyckte partikollega, kommunalrådet Kent Mårtensson, s, till en by som heter Glemmingebro. Där skulle ett panelmöte hållas och samtliga partier i vårt fullmäktige var inbjudna. Jag följde med för att se, lära och lyssna.

Och lyssnade gjorde jag. Två frågor hann de med och det var äldreomsorgen, som jag återkommer i en senare blogg kring, och skolan i Ystads kommun.

I vår kommun införde högern det fria valet inom skolan under förra mandatperioden. Det innebär att den närmst belägna skolan inte kan räkna med att få de elever som bor i närområdet. Det går att välja vilken skola som eleven ska gå på.

En sak som har förundrat mig är att högern säger hela tiden att detta ger varje skola en chans att profilera sig och få nya elever. Problemet är att förr eller senare kommer vissa skolor att tappa elever på grund av att den inte anses vara attraktiv, inte motsvara förväntningarna, ligger fel - även om fri skolskjuts finns, med mera. Det är det som har kunnat ses hända i vår kommun. Vissa skolor är inte lika attraktiva som innan och därmed tappar de elever. Till slut finns risken att skolan behöver läggas ned. Det är en fullt naturlig aktion som sker inom det fria valet men det inser inte högern.

Under kvällens debatt var det många som pratade om hur viktigt det var att kunna välja skola. Det handlade hela tiden om att föräldrarna kunde välja skola till sina barn och kunna välja en skola som passade dem. Det var föräldrarna som var i centrum hela tiden och det var utifrån deras perspektiv som det pratades om.

Men vart tog barnen vägen?

I denna debatt försvann de unga totalt. Högern nämnde ingenting om skolan ur barnens, elevernas perspektiv. Det var föräldrarna som valde till barnen, inte barnen som i samråd med föräldrarna valde det bästa alternativet som barnet kände var rätt.

Det tycker jag visar vilken inställning som högern har i dessa frågor som rör barnomsorg och skola. De pratar mycket om att kunna välja, folk är myndiga att fatta egna beslut men när det kommer till barn och unga har man en ovanifrån syn som styr. De har inget barnperspektiv, inget elevperspektiv utan de ser bara det hela ur ett vuxenperspektiv.

I och med att det är föräldrarna som högern anser ska välja innebär det att det fria valet inte är ett fritt val utan ett påtvingat val. Ett val som egentligen ska styras av eleverna och deras tankar och önskemål. Nu är det givetvis så att många, många föräldrar samråder med och pratar med sina barn om var de vill gå men när det gäller högerns politiker i Ystad finns det bara föräldrar som väljer skola åt sina barn. Det visar på att de inte har förstått dagens och framtidens barnomsorg, skola och utbildning. Det livslånga lärandet handlar om individen, den enskilde och dennes önskemål, tankar och idéer.

Vi i Sverige har skrivit under barnkonventionen och det innebär att den ska genomsyra hela vårt land, inklusive kommunerna. Vi ska ha ett barnperspektiv och tänka utifrån detta. De unga ska komma till tals, lyssnas på, bli sedda och respekterade med mera. Jag tycker att skoldebatten visade klart att högern har missat detta.

En rolig sak är att högern ofta beskyller oss socialdemokrater, men även vänsterpartister och miljöpartister, för att vi politiker styr för mycket. Här visar det sig att det är högern som vill styra och att det är de vuxna som ska bestämma allt.

Sätt barnen i centrum. Det är utifrån barnperspektivet och elevperspektivet som vi ska diskutera. Inte ur ett vuxenperspektiv, om det inte gäller vuxenutbildning och högre studier.

För vem är fritt val för? En bra fråga att ställa till högerpolitikerna i Ystads kommun.

Det anser OECD, den ekonomiska samarbetsorganisationen, i sin nya konjunkturrapport.

Den svenska ekonomin beräknas växa med nästan 4 procent i år och med 3,3 procent nästa år. Arbetslösheten beräknas falla till 4,2 procent nästa år (Källa: Metro 24/5, sidan 12). En klar och snabb förbättring för Sverige och landets medborgare.

Ekonomin kommer att växa snabbare än i USA och andra europeiska länder.

DET visar att vi har en modell för tillväxt för Sverige. Den bygger på trygghet och att i denna trygghet få möjlighet att växa, prova på, testa nya saker. Våra medborgare är bra utbildade, vågar satsa, är innovationspositiva, klarar av nya utmaningar, mycket bra arbetsetik med mera.

OECD:s rapport är en klar indikator på att det är inte ett systemskifte som Sverige behöver utan en fortsatt utveckling av välfärdssamhället som gör att människor vågar satsa på framtiden och se den an med tillförsikt.

Jag vill avsluta med att fråga högern:

Nu när det går så bra för Sverige, varför ska arbetslösa, sjuka, förtidspensionärer och äldre drabbas av försämringar i välfärden? Varför ska de stå för skattesänkningar till de som redan har mycket pengar?

I förslaget ska hamnen utvecklas, utvidgas söderut där en ny kaj i yttre hamnen ska byggas. En utbyggnad kommer att leda till mer trafik till och från hamnen, större båtar och samlad trafik. Småbåtshamnen kommer att förändras och en stor gröning som finns vid denna hamn föreslås få bebyggelse. Detta enligt den fördjupade översiktsplanen. Där finns mer.

Detta har ”Hamnupproret” reagerat mot och skrivit många insändare till lokaltidningen i detta ärende, funnits med i artiklar och samlat in underskrifter på stan för deras sak. De är oroade över miljön och hur denna kommer att påverkas om en utbyggnad och förändring av hamnen kommer att ske. I dag finns det buller, lukter och andra avgaser som kommer från hamnen, från båtar, lastbilar, personbilar och företag. Bland annat finns Lantmännen här nere och i dag såg jag tjock brun rök komma ut från en av skorstenarna på det silokomplex som finns i hamnen och gled in över staden.

Trafiken till och från hamnen har varit på ”tapeten” de senaste åren. Under sommarhalvåret är huvudvägen till och från hamnen belamrad med fordon med långa köer som följd. Med fler och större båtar kommer denna att öka. Det gäller att lösa den volymökningen på ett bra sätt. Hamnen ligger i direkt anslutning till staden. Järnvägen utgör en skiljegräns mellan hamnområdet och själva staden.

Jag vill först säga att det är roligt att människor engagerar sig som de har gjort. Det är sådant här jag vill se mer av. Jag tycker också att de visar på hur viktigt det är att människor får vara med i olika processer i vårt samhälle, processer som kommer att påverka kommunen, landsting eller landet i sin helhet. Det utvidgar demokratin och får med fler i arbetet med att hela tiden förbättra vårt samhälle. Vi socialdemokrater vill att fler människor ska vara med i utformandet av vårt framtida samhälle och i utvecklandet av demokratin.

Jag kan säga att jag är för en utveckling av hamnen men den måste ske på miljöns och människor villkor. Vi kan aldrig sätta miljön i andra hand för att vi vill ha en utbyggnad. Det finns olika lösningar för att komma tillrätta med negativa sidor av trafiken. Vi socialdemokrater arbetar för det gröna folkhemmet. Det innebär att vårt folkhem ska ha miljön i centrum. Ett hållbart och ekologiskt samhälle ska byggas upp och utvecklas. I fråga om hamnen handlar det om att utsläppen ska minska, trafikens negativa miljökonsekvenser behöver tas itu med men också att miljövänlig produktion ska utvecklas i hamnen. Det är viktigt att det jobbas på olika håll att transporter går från väg till järnväg. Här utgör det höjda bränslepriset på diesel och bensin en möjlighet. Det finns ekonomiska incitament för företag med flera att transportera sina varor på järnväg istället. Miljön skulle bli mycket bättre men då måste vi också fortsätta ha bra koll på transporter av farliga ämnen. Järnvägen är dock säkrare för sådana transporter.

I småbåtshamnen finns det en banderoll som kallar denna hamn för Ystads oas. Jag håller helt med. Det är en oas. Denna del är ett andningshål för Ystadborna och den del av vår tätort där vi kommer direkt ned till vattnet, om vi inte beger oss ut till våra fantastiska stränder som ligger som ett guldhalsband väster och öster om staden. Men inne i tätorten är detta en perfekt plats. Här finns en stor gröning som under sommarhalvåret används för picknick, tivoli, brännboll, fotboll, sola med mera. Här ska enligt den fördjupade översiktsplanen bostäder upprättas. Tanken är att det även ska finnas bebyggelse i nära anslutning till havet, precis som i många andra städer. Människor som bor här skulle därmed göra det än mer levande.

Jag säger här och nu: Jag kommer aldrig att gå med på att bostäder etableras på denna gröning. Jag kommer aldrig att rösta för detta. Det lovar jag alla ystadbor!

Jag vill istället utveckla området till att bli den oas som den anses vara i dag. Här skulle den uppställningsplats som finns för småbåtar, i dag en stor grusplan, göras om till ett fritidsområde med gräs, kanske en lekplats, grillplatser, sittplatser, kanske volleybollplan och liknande. Sidan om finns en strand som skulle kunna fixas till och vi skulle få en fin badplats i direkt anslutning till själva staden. Blommor och träd skulle planteras in på ett sådant sätt att en stor grön yta fanns kvar men skulle omgärdas av fina växter som erbjöd både stimulans för ögat, hjärnan och gav skugga. Med mer blommandeprakt kan småbåtshamnen bli en oas.

Jag skulle också vilja se småbåtshamnen tillgänglighetsanpassad. Jag var där nere i dag och det är tufft för en person med funktionshinder att komma ned till vattnet. Här skulle finnas möjlighet för en brygga av något slag som gick att komma till och som man skulle kunna fiska från. Hur många städer i Sverige hade kunnat erbjuda en tillgänglighetsanpassad småbåtshamn inne i en stad där det går att fiska? Inte många. Det hade varit en klar förbättring.

Vi ska behålla oasen och utveckla den! Miljön i centrum!

För några dagar sedan skrev jag själv ett första inlägg som rör Iran och att en ny och bättre politik behövs för att får detta land att överge planerna på detta fasansfulla vapen. Jag fick en del kommentarer från personer som tyckte att jag var för "soft" som först ville prova olika alternativ innan militära medel eventuellt skulle behöva användas. Om i så fall detta sker är det först via FN:s mandat anfallet ska komma.

Jag anser fortfarande att dessa idéer är de rätta. Vi ser nu vad som händer mellan Irans ledare, president Ahmadinejad, och USA:s Bush. Ord som lett till ordkrig där det hela tiden trappas upp och nu handlar det mycket om prestige mellan dessa presidenter. Det har gått så pass långt att de inte längre kan backa från sina ord.

Irans president är en gammal revolutionär som anses tillhöra den hårda falangen inom iransk politik. Han har hotat Israel och förnekat holocaust med mera. Han och hans gelikar installerar sitt eget folk inom statsförvaltningen. USA:s president anser sig ha fått kallelse från Gud och har en mission i livet. Gud styr honom i sina handlingar. Det sa han när det gällde Irak och det verkar gälla även nu.

Detta är två herrar som inte har tillräckligt många runt sig som varnar och talar om att det är dags att backa undan och ta nya kreativa och positiva tag. De hejas på av samma sorts tänkande, där de sätter sig själva i centrum och sin egen vilja. Båda två visar på bristande strategiskt tänkande och omsorg om resten av världen. Dessa båda herrar är beredda att kasta världen in i ett storkrig där ingen kommer att vara opåverkbar.

Iran kommer att blockera Hormuzsundet, bomba oljekällor, sätta södra Irak i brand, uppmana Hizbolla att anfalla Israel vid ett anfall mot landet. Oljepriset kommer att rusa i höjden och världen kommer att kastas in i en lågkonjunktur med arbetslöshet och många människor kommer att få det tufft att klara sig. Terrorattacker kommer att komma som ett brev på posten. Det finns grupper runt om i världen som är beredda att slå till, bara de får en extra anledning. Kriget kan utvidgas till Afghanistan, Pakistan, Saudi Arabien med flera länder.

Det är minst lika farligt om Iran får kärnvapen. Landet vill vara en regional stormakt och ser Israel som ett hot, speciellt för att det landet misstänks ha kärnvapen och troligen också utvecklat dem. Om Iran skaffar sig dessa vapen kommer det att hetta till där nere. Frågan är vad Turkiet, Saudi Arabien, Irak och länderna som gränsar till Iran i norr att säga och göra. I händerna på felaktiga ledare kan de frestas att använda kärnvapen för att markera sitt ställningstagande samt dessa vapen kan spridas till terrorgrupper.

Jag som socialdemokrat vill inte ha det så. Olof Palme sa att politik är att våga och våga måste vi göra. Rättvisa, trygghet, mångfald och solidaritet är ledstjärnor som är viktiga för oss. Om vi vågar använda dessa och se politik som att våga kan saker och ting förändras.

Iran och USA måste kyla ned sina temperament. De måste säras på och här spelar andra länder en nyckelroll. Kina, Ryssland och EU är ”tunga spelare” och kan göra mycket bra. Tyvärr verkar det som Ryssland har en del ekonomiska intressen i landet och är inte berett att ta ansvar för att lösa denna konflikt. En fundering är om inte det landet hjälper Iran med kärnteknologi och kanske tillverkning av kärnvapen. Fast om Ryssland hade studerat världshistorien skulle de insett att om en stormakt går in och hjälper fiendens fiende kommer denna en dag att slå tillbaks mot en själv.

EU kan gå in och ta större ansvar genom att föra en konstruktiv dialog byggd på ömsesidig respekt och intresse för att få Iran med på banan utan att det förlorar i prestige. Något som jag lärt mig genom åren är att på det utrikespolitiska området är det livsfarligt att få länder att förlora prestige, bli utpekade och låsa in dem i ett hörn med ultimatum. Då hämmas de och drabbas av panik. Detta gäller alla länder oavsett storlek geografiskt, folkmängdsmässigt, ekonomisk storlek med mera. Stormakter har en tendens att ta detta på större allvar än andra då det anses inte kunna ta emot ”småstick” utan att känna sig som förlorare.

Vi måste komma bort ifrån detta läge nu. Här behövs bättre tänkande och ett långsiktigt sådant på flera olika plan. USA måste backa från sina ultimatum och Iran måste komma till förhandlingsbordet. Speciellt måste det vädras mot unkna lukter som vill förstöra och egoism som sätts först. Här måste någon börja med att backa och det är nu som politiken träder in. Det är dags att visa vad politik är för något.

Det handlar om att våga! Ta chansen nu!

En sak som gläder mig är att Nuder sa ifrån att han inte vill använda ordet reform i betydelsen av skattesänkningar, försämringar av arbetsrätten. Det är bra. Reformer handlar inte om detta. Reformer är utveckling av välfärdssamhället, skapar mer trygghet och möjligheter för alla. Under en tid har reformer varit liktydigt med skattesänkningar men det är inga reformer. Det är synd att vi fastnade i den formen av retorik där vi böt innebörden i ett ord. Allt detta visar hur viktigt det är att använda sig av ord med rätt innebörd. En del kan tycka det är löjligt men för oss socialdemokrater står reformer för något annat än vad högern anser. Likadant är det med jobb och skapandet av jobb.

Här gäller det att vi nu använder våra ord med socialdemokratins värderingar i dem. Vi måste jobba på hårt för att föra ut vårt budskap.

Det börjar kännas skönt att vi mer och mer pratar sosseord och använder dem på rätt sätt. Jag hoppas vi är på väg bort från det "glada", men ack så delande, 1990-talet där liberalismens retorik och inriktning var populärt att anamma på olika sätt. I dag har vi avancerat bort från detta och tänker rätt.

Malmö-kongressen var ett bra avstamp för en socialdemokratisk politik, byggd på socialdemokratin och detta anser jag genomsyrar det partiet vill satsa på. Det var en bra kongress som satte ned foten och markerade klart åt vilket håll vi som parti ska gå. Vårbudgeten är ett bra tecken på detta.

Olika satsningar kommer att ske och det är lite till många men det högern har att säga denna dag är inget som imponerar. Fredrik Reinfeldt fick en kommentar av en TV4-reporter där han skulle säga något bra om budgeten. Killen blev helt paff. Här hade han laddat upp med en massa negativa argument och så får han en sådan rak uppmaning. Det visar på att högern säger saker i ren reflex utan att först ha tänkt noga igenom vad saker och ting betyder, följder, vad det innebär, kommer att leda till med mera. Det har jag också kunnat notera inom den kommunala politiken. Saker sägs, man vill genomföra saker snabbt men stannar inte upp och tänker till. Fredriks agerande visar också att högern står sig rätt slätt.

Unga, äldre, integration och tandvården är fyra huvudområden och är viktiga. Genom att satsa på dessa visar socialdemokratin att vi vill bygga vidare på välfärden samt göra satsningar. För i budgeten finns också jobbskapande åtgärder, även om högern inte låtsas om att de finns. Högerns inställning visar på nonchalans. Det roliga i detta är att vi har initiativet och visar vår beslutsamhet att satsa, bygga vidare och skapa förutsättningar för alla att vara med i dagens och framtidens samhälle. Satsningar på hemlösa är en viktig reform, liksom att mer resurser ska gå till barn- och ungdomspsykiatrin.

Jag skrev själv en motion till socialdemokraterna i Skåne och den distriktskongress som hölls i förrfjol just om att mer resurser behöver gå till barn- och ungdomspsykiatrin. Den blev antagen och det gläder mig mycket att den nu har blivit verklighet.

En bra budget med andra ord. Nu är det dags att också börja prata om våra stora framtida visioner för Sverige!

Det är antingen eller som gäller vilket är synd men vi sossar har oss själva att skylla lite grann. Under 1990-talets glada dagar ansågs det bland en del sossar att marknadsekonomin var den bästa lösningen och det gällde att anpassa sig efter detta. Avreglering och utdelning av bolag till svenska folket är två solklara fall av detta tänk. Även den stora tron på att marknaden kan lösa det mesta inom bland annat arbetsmarknaden har varit något som man trott på. I detta senare fall har Göran Persson själv sagt att regeringen trott mer på ekonomer som sagt att marknaden själv skulle skapa nya jobb och ökad efterfrågan på arbetskraft.

Detta stämde inte, vilket erkänns och sossepolitik stiger återigen in i handlingen med bland annat plusjobben. Vi har också fått ytterligare omriktning av politiken till att bli mer socialdemokratisk, vilket vi alla gläds över.

Det är här som ett tredje perspektiv på samhället träder in. Vi socialdemokrater tror på blandekonomin, en ekonomi av både offentliga som privata inslag. En ekonomi som blandar det bästa från två världar och gör allting mycket bättre. Den offentliga sektorn ligger oss varmt om hjärtat och utgör en bas som det svenska samhället vilar på. Oavsett vad många i högern tror så utan den hade Sverige inte varit där vi är i dag. Vi hade varit längre bak. Det är via denna som den privata delen av ekonomin kan få vitamininjektioner när den hjulen snurrar lite långsammare, som kan kyla av när den går riktigt het, som stöttar upp och hjälper till på olika sätt. För de båda delarna behöver varandra.

I en blandekonomi går samhället in gemensamt och tar ansvar för utvecklingen. I en marknadsekonomi som högern vill ha lämnas människor mer åt sitt eget öde och egna förmåga att klara sig men i blandekonomin får alla samma möjligheter att klara sig och utvecklas. I många kommuner har högern lagt ut en massa kommunala inrättningar, boenden, fritid med mera på entreprenader för att dessa ska lösa de problem som de styrande inte själva vill eller kan klara av. Det är också en del i en nedmontering av välfärden. Det ska leda till besparingar för kommunerna men vart tar pengarna vägen? Jo, skattesänkningar som i sin tur leder till mindre inkomster till kommunerna där skola, vård och omsorg sakta men säkert eroderas ned.

I en blandekonomi finns en balans där invånarna sätts i centrum. Det är deras väl och ve som gäller. Vi har ödmjukt hand om skattepengarna och ska använda dem på bästa möjliga sätt. Här är det viktigt att pengarna går till det som kommuninvånarna anser att de ska gå till. Oftast handlar det om att utveckla verksamheter som kommer invånarna till gagn på olika sätt. Det gör att i en blandekonomi vrider och vänder man på saker flera gånger om, analyserar och kritiskt granskar innan något nytt införs. Det är en säkerhetsventil som används för att förhindra införande av snabba förändringar som i det långa loppet leder till försämringar. En snabb skattesänkning kan verka vara bra för en kommun men i det långa loppet ska tänkandet finnas. Jag vet inte i hur många kommuner där skatten sänks, verksamhet skurits ned med ökade problem som följd. Många kommuner skar ned på fritidsverksamheten under 1980-talet. Det var en besparing men de bet sig själva i svansen när brottslighet som skadegörelse ökade, ungdomar hängde på stan, ökad alkohol- och drogkonsumtion med mera.

Blandekonomin står som garant för människan och skapar skyddsnät som gör att det går att ”studsa” ned i det och upp igen. Det kommer marknaden aldrig att klara av. Där handlar det om att tjäna så stor vinst som möjligt. Pengar ska aldrig tjänas på de som har det svårt. Jag förstår att försäkringsbolagen kastar lystna blickar på den offentliga sektorns trygghetsförsäkringar men dessa ska aldrig det privata får bära hand på.

Blandekonomin jobbar för att jämna ut och ge alla möjligheter till ekonomisk trygghet, en trygghet som leder till att människor vågar mer, känner sig säkra och vågar förändra och se möjligheterna.

Det är därmed viktigt att perspektivet ”blandekonomi” återinförs i debatten. Jag tycker att det är en styrka som socialdemokraterna har och som bär det positiva med sig.

I blandekonomin tar alla ansvar och alla är med. Alla får del av välfärden.

Vad är då ett arbetarparti?

Jag vill först slå fast att moderaterna aldrig har varit och kommer aldrig någonsin att vara ett arbetarparti. Inte utifrån vad ett arbetarparti står för.

1: Arbetarparitet står för full sysselsättning. Det handlar om att alla som vill och kan ha ett jobb också ska ha det. Detta jobb ska det kunna gå att leva på och skapa förutsättningar för den anställde att utvecklas i arbetet och på sin arbetsplats. Ett äkta arbetarparti försämrar inte arbetsrätten utan bygger ut och utvecklar den hela tiden. Exemplet med undantag från turordningsreglerna som vissa partier drev igenom för ett antal år sedan är exempel på hur man inte bedriver arbetarpolitik. Låglönejobb är INTE en förbar väg och är direkt arbetarfientlig.

2: En sund ekonomi. För ett arbetarparti är sunda statsfinanser, kommunala finanser, i centrum. En arbetarledning genomför inte en massa saker utan att ha vridit och vänt på saker och ting ett par gånger. Både hängsle och livrem är att rekommendera, även om snabba ryck också föredras. Ett arbetarparti vet om att sunda finanser skapar utrymme för alla människor att leva ett bra liv, få tillgång till skyddsnät och skapa trygghet. Under inga omständigheter sätts ekonomin på spel för att genomföra saker för att verka populär eller ideologiskt bundna att genomföra snabba förändringar utan att ta hänsyn till ekonomin.

Många borgerliga ledda kommuner, landsting och landet har medvetet satt ekonomin i gungning för att omforma samhället, till en nedmontering. Det gör aldrig ett arbetarparti.

3: Gemensamt skyddsnät för medborgarna. Ett arbetarparti skapar ett skyddsnät för invånarna i ett land. Ingen ska hamna utanför det och gäller alla delar av människors liv. Förr i tiden kunde äldre överleva genom att ha en stor släkt eller hamna på fattighuset. Oavsett var de beroende av andra. I dag har pensionärer egna inkomster och står därmed mer på egna ben, även om pensionerna kan höjas anser jag. Dessa skyddsnät förbättras och byggs ut allt eftersom ekonomin tillåter det. I och med att dessa skyddsnät har hjälpt människor till egen försörjning och kunnat samt vågat satsa innebär det också att det ska inte raseras, nedmonteras eller bantas bort som icke-arbetarpartier vill. Det parti som går in för att göra försämringar i till exempel a-kassa och sjukförsäkringar är inget arbetarparti.

Det parti har inte förstått historien till att dessa båda försäkringar kom till och vad de har betytt för människors trygghet.

4: Solidaritet. Ett arbetarparti arbetar för solidaritet, att alla ska bry sig om varandra, ska hjälpa varandra och ta hand om alla. I svåra situationer ställer man upp och hjälper till, drar sitt strå till stacken. I ett solidariskt samhälle finns ingen mobbning, folk som sätter sig på andra, människor som skor sig på andra och där försämringar sker för vissa för att andra ska få det bättre.

I ett solidariskt samhälle får alla ta del av skyddsnätet, välfärden. Det är inte inkomsten som styr hur mycket av välfärden man får ta del av. Solidaritet handlar om respekten och kärleken för varandra.

5: Rättvisa. Ett arbetarparti arbetar alltid för rättvisa och att alla ska vara med. Ingen ska lämnas utanför. För att få med människor handlar det om att hela tiden bygga ut välfärden så att alla känner sig delaktiga och känner att de är med och bidrar till den. Rättvisa handlar också om att inte försämra för vissa för att andra ska få det bättre. Det handlar också om jämlikhet och att arbeta för kommande generationer. Rättvisa är ett av de starkaste orden och innebörderna och har sitt ursprung i historien och den ojämlika maktfördelningen som fanns för. I ett arbetarsamhälle som bygger på rättvisa är ingen förmer än andra och en politik bedrivs för alla, där alla är med och ingen får det sämre.

Det gäller också att se var arbetarpartiet kommer ifrån, har sina rötter och vad som drev arbetarna till att vilja ha förbättringar för sina familjer och landets invånare. De som inte har den historien kan inte kalla sig för arbetarparti. De kan aldrig identifiera sig med rötterna till arbetarrörelsen.

Utifrån dessa fem punkter går det att enkelt se vilka partier som är arbetarpartier och vilka som inte är det.

Eller finns det en annan skola?

Jag förespråkar den seende skolan. En skola där eleverna blir sedda, får uppmärksamhet, får hjälp att utveckla sig, får hjälp med att bli bättre och kunnigare. En skola som är en del av samhället och samhället en del av skolan.

Allt för många högerskolpolitiker, med Jan Björklund,Fp, i spetsen, vill se en hårdare skola där tuffare tag råder. En skola där det pekas med hela handen och den som inte lever efter reglerna stängs av och får lämna skolan. En skola där vi är tillbaks till 1950-talet i fråga om disciplin och respekt för läraren och skolan. En skolpolitik som svämmar över av olika betygssteg och där varje elev får känna på hur det är att sållas enligt gamla klassiska beprövade grepp redan i unga år.

En sådan skola vill inte jag ha. Jag är själv lärare och har aldrig råkat ut för elever som inte visat mig respekt. Nu kan det vara så att jag är kille, pekar med hela handen och talar klart och tydligt – en yrkesskada från min värnplikt som gruppbefäl. Men jag tror det beror mer på att jag pratar ett språk som de unga förstår, jag pratar MED dem och inte till dem, jag visar direkt att jag bryr mig om dem, jag besitter också kunskaper som jag använder på olika sätt, jag får eleverna att jobba genom att använda lektionerna på ett sådant sätt att de känner att de lär sig och får vara med. Då ger de järnet och jobbar på för att de inser att de verkligen LÄR sig.

Det är en helhetssyn som måste finnas med. Det är inte via mer disciplin som skolan ska bli bättre. Det är via att få eleverna att vara med, få inflytande och använda sig av den, att de blir sedda, att deras föräldrar involveras, att lärarna och skolan bryr sig om dem och pratar med dem varje dag. Allt för många elever går till skolan och blir inte sedda av vuxenvärlden på det sätt som de ska bli sedda på. Vi vuxna måste visa att vi bryr oss, sätta gränser men det ska göras på ett sådant sätt att de unga är med på tåget. Varför gå i krig mot varandra när det bästa är att jobba tillsammans?

Det är genom ökad frihet som elever tar allt större ansvar och visar mer respekt och ödmjukhet. Om en massa regler finns är det lätt att ursäkta sitt beteende med att det man gjorde står inte som regel. Står det inte där är det ingen regel. Vi ska bort från det. Sätt istället upp mål som är övergripande och som alla kan förstå, se också samtidigt till att ge eleverna utrymme att leva upp till dessa också. Om någon visar att de tror på en är folk beredda att göra vad de kan för att leva upp till det.

Jag vill inte att lärarrollen ska bli en auktoritet som Jan Björklund, Fp, vill. Inte heller ska vi vara en kompis. Vi ska vara goda ledare som eleverna känner förtroende för och som de känner trygghet tillsammans med. De ska veta, med hjälp av mig som lärare, var gränserna går för humor och allvar. Jag har alltid som mål att på mina lektioner ska vi ha minst två stora garv varje lektion, om vi inte diskuterar riktigt allvarliga saker. Det har fungerat hittills. Garven bygger inte på att jag som lärare drar vitsar utan istället handlar det om att i ämnet som diskuteras eller gås igenom hitta den naturliga ingången för humor. Även i samtal med eleverna i grupparbeten ska detta lockas fram. Det gör att man som lärare blir lite av en stå upare och skådespelare i samma roll MEN jag gör aldrig avkall på att vara lärare. Nu har jag två bra ämnen som detta går att använda sig av i, samhällskunskap och historia.

En elev som blir sedd och bekräftad mår också bra och gläder sig till att gå i skolan. Eleven lär sig också mer och i den seende skolan är mobbning, oro, slagsmål med mera saker som inte förekommer. Den seende skolan bryr sig och tar hand om eleverna. Den engagerar sig i barnen och ungdomarna. På elevernas fritidsaktiviteter dyker man också upp för att bekanta sig med denna del av deras liv. En del elever som anses vara ”stökiga” är exemplariska unga i föreningar och liknande. Det gäller att få en helhetsbild och därmed går det också att finna bra och hållbara lösningar som kommer eleven tillgodo. Därmed också skolan och hemmet.

Lärarskapet handlar om ledarskap i dag. Många tror fortfarande att lärarrollen utgår från den äldre bilden som finns, en förmedlare av detaljkunskper. Så är det inte längre. I dag är läraren ledare som ska hjälpa, guida och coacha eleverna att kunna hantera ett stort antal verktyg som leder till att deras tänkande utvecklas. Dessa används sedan på ett stort omfång av material där eleverna testar, öva sig och utvecklar samt förfinar sina verktyg. Ledarskapet handlar också om att ge individen möjlighet att utvecklas i sin egen takt och utifrån sina egna förutsättningar.

Det är roligt att se att å ena sidan anser sig högern vilja detta med sin politik men när det väl kommer förslag som rör skolan pratas det om kollektiv av elever. Då dras alla över en kam och klassificeras. Så vill jag inte ha det.

Fram med den seende skolan! Det är den vi socialdemokrater står för och vi vill ha stöd från dig att fortsätta utveckla den.

Även studenternas eget förbund anser att det egentligen behövs minst 1500 kronors höjning per månad. Jag håller helt med. Det är MINST 1500 kr. Frågan är om det inte ska höjas med 2000 kr där den största delen läggs på bidragssidan.

En del vill hävda att studenterna har i dag större möjlighet att tjäna pengar vid sidan av, högre i dag än för 10 år sedan. Det stämmer och det är rätt att det ska vara så MEN vi måste bestämma oss för om studenterna ska vara där för att plugga eller plugga och jobba.

Jag anser att studenter har studierna på heltid. Det innebär att minst 40 timmar i veckan läggs på studierna. Vissa lägger mer, andra mindre. Oavsett vilket måste vi inse att studier bedrivs på heltid och därmed ska studenterna ha de ekonomiska förutsättningarna som behövs för att kunna studera. Månadsstudiemedlet borde ligga på 9 000 kronor anser jag. Det ska betalas både, hyra, mat, hygien, kläder, resekostnader, böcker och annat studiematerial som behövs för att kunna bedriva studier på hög nivå, extra som behövs för studierna som internet, tillgång till datorer med mera.

När energi behöver läggas ned på oro över hur vardagen ska klaras av för att pengarna i räcker är något som inte är bra. Det säger sig själv att tid och energi tas från studierna och dessa blir lidande på ett eller annat sätt. Så ska det inte vara. I framtiden riskerar vi att få ett samhälle där de med pengar hemifrån är de som studerar vidare. Alla andra kan inte göra det, även om det finns studiestöd men i fel storlek. I dag finns det dem som inte pluggar vidare för de kan inte klara av det ekonomiskt.

Mitt förslag är att höja studiemedlet i ett andra steg med 1200 kronor och sen i ett tredje steg med 500 kronor så den sammanlagda höjningen blir 2000 kronor.

Sen vill jag också att unga, under 20 år, som slutat gymnasiet och behöver studera på komvux, folkhögskola eller liknande för att kompletera betyg med mera ska få möjlighet till studiemedel. I dag måste personen i fråga ha fyllt 20 år för att kunna få det. Det gör att en del inte kommer vidare och får stanna upp. Därmed försenas deras vidare karriärer, högre studier, ut i arbetslivet med mera. KPU hade kunnat omformas till en möjlighet att kombinera praktik med studier där betalningen sker via KPU men inför också studiemedel för de under 20 år. Gymnasiet skulle också kunna få ett ansvar för att se till att unga innan de är 20 år kan läsa upp sina betyg på gymnasiet. Det hade lagt större ansvar på dessa skolor att hjälpa elevern, de unga, både i skolan och direkt efter.

Detta kommer jag att arbeta hårt för, både som riksdagsledamot och medlem av partiet.

Under de senaste dagarna har vi kunnat ta del av rapportering från både Iran och USA. Det första landet anser sig bedriva en fredlig kärnkraftsutveckling. Landets ledning har tillkännagivit att de är ett av de länder i världen som har tekniska förutsättningar för att anrika uran. I framtiden kan det bli tal om industriell tillverkning i större skala.

Landet har fått kritik från bland annat IAEA för att det inte ger klara besked att det inte har planer för kärnvapentillverkning. 164 gascentrifuger finns igång för att kunna anrika uran. Låganrikat uran anses vara till kärnkraften medan höganrikat är för kärnvapen. Det sistnämnda tror USA, Israel och ett par länder till att den iranska ledningen vill uppnå.

Tidningen The New Yorker har presenterat att Vita Huset håller på att arbeta på planer för hur ett bombangrepp på iranska anläggningar ska kunna genomföras. Tidningen avslöjar att det finns redan marktrupper i form av specialförband inne i Iran och spanar samt knyter kontakter med lokalbefolkningen som är emot den iranska ledningen. Detta för att förbereda anfall in i Iran.

Det är ett oroande eskalerande som sker i den regionen. Iran har kunnat smyga lite grann i bakgrunden på grund av Irak. Landet har stärkt sitt inflytande i det sistnämnda, ett inflytande det saknade innan. Samtidigt har de sett att ett land med konventionella styrkor blir anfallet av USA medan Nordkorea som talat om att de har kärnvapen verkar slippa bli anfallna. Slutsatsen kan tyckas vara ganska enkel. Iran har byggt upp sin kapacitet och kunnat göra detta på grund av kriget i grannlandet och kampen mot terrorismen. Medan media har fokuserat sin rapportering på Irak och terrorism har medierapporteringen från Iran varit mer begränsad. Det är först under senare tid som mer rapportering har kommit fram. Det var inte lika intressant att hamra på när IAEA var där och försökte få iranierna att samarbeta. Inte förrän någon började knyta samman detta med kärnvapen.

Varje land har rätt att forska kring kärnkraft och om de så önskar bygga och driva kärnkraftverk. När det kommer till kärnvapen anser jag att inget land i världen ska ha det. Önskemålet är att alla kärnvapen blev utrotade en gång för alla. Men det som händer i Iran och mellan Iran och USA är inte bra. Vare sig vi vill det eller inte står vi inför ännu ett vägskäl som ett val måste göras.

Om USA skulle göra verklighet av sina planer, även om förnekanden har kommit nu, kommer världen att bli ännu farligare. Iran, och stödgrupper till landet, kommer att slå tillbaka både på kort som lång sikt. De konservativa krafterna i landet kommer att stärka sig ännu mer när den store fienden har slagit till igen. Frågan är vad som kommer att hända i de andra muslimska länderna. Troligtvis kommer press att sättas på ländernas regeringar av befolkningen att stödja Iran och det som kommer att komma från det landet. Om USA, och vi i resten av världen tyckte att protesterna rörande Irak var skarpa kommer att inse att det var en västanfläkt mot vad som komma skall. Till och med det som hände på grund av karikatyrbilderna kommer att se ”mjukt” ut.

EU och Sverige behöver träda in mer och skapa handlingsutrymme för båda länderna. Iran ska inte tryckas in i ett hörn där de ledande krafterna kan använda hot utifrån för att stärka sin egen makt och mål för framtiden. Det finns moderata krafter i Iran som vill utveckla demokrati och knyta landet till att bli en aktiv del av omvärlden. Dessa måste vi stötta på alla sätt vi kan. Det gäller att visa uppskattning för dem som arbetar för demokrati, knyta pengar till Iran som beror på mänskliga rättigheter och sådana saker. Här ska vi också ta kontakt med ungdomen och visa på de goda sidorna i vårt samhälle och demokrati. Det gäller att föra en dialog och bli vänner. En god vän vill man inte skada, en god vän som man pratar med är man inte rädd för. Vi måste ha goda intentioner och visa på vår väl vilja. Mer utbyte mellan iranier och folk i EU i form av till exempel utbildning, kulturella aktiviteter, fritid och sport med mera.

EU skulle kunna med lukrativa handelsavtal, knutna till ökade friheter för Irans befolkning och bort från kärnvapen, få med Iran i konstruktiva samtal och närmande till EU. Problemet är att det finns ett maktskikt som bara ser till sitt eget bästa och inte till befolkningen. Här finns en hel del att göra.

Det handlar också om att prata med USA och räcka ut en hand till det landet. Visa på att vi ställer upp och kommer att jobba hårt med att får med Iran på banan. Kanske vill de ha något annat men använder kärnkraften som en taktik att få det. Vad i så fall är frågan och svaret på den måste letas upp. Vi måste prata med USA och tala om att våld föder våld och kommer att leda till än större problem. En kortsiktig vinst kommer att leda till en stor förlust i det långa loppet.

Jag är djupt oroad för vad som kan hända men samtidigt är vi inte riktigt framme vid vägskälet och den väg som leder till problem, kanske krig. Det är nu vi kan göra saker och det måste vi göra. Om inte för oss själva så för alla barn och unga i denna värld som ska ha en rättighet att växa upp och leva i fred, harmoni, kunna äta sig mätta, leva tryggt, gå i skolan, få lov att vara barn och ungdomar.

Dessa två ord dyker upp här och var i olika texter i tidningar, reklam, där moderaterna finns med flera ställen. Det både står skrivit och sägs. När man lyssnar på dessa politiker pratas det hela tiden om "nya moderaterna", "vi, nya moderaterna","nya moderaterna står för..." och så vidare. Det låter härligt med ”nya moderaterna” eller hur?

Men vänta lite…har jag missat något här den senaste tiden? Nog för att jag har haft två tuffa månader i februari och mars men jag har ändå för mig att jag tagit aktiv del av nyhetsrapporteringen. Inget ska ha undgått mig. Var kommer ”nya moderaterna” från? Men det är kanske att begära för mycket?

Om jag inte har fel för mig så om det står ”nytt” framför innebär det också att det är nytt. Det finns inget av det gamla kvar utan allt är bortrensat men sist jag tittade är det samma politiker som företrädde moderaterna som nu företräder ”nya moderaterna”. Jag vet om att personal finns kvar i ett företag som gått i konkurs och tar nya tag för att komma på rätt käl igen. Likadant att ofta har samma ”nya” företag samma gamla affärsidé kvar.

Sen skriver de gamla politikerna under med ”nya moderaterna”. Har moderaterna gått i konkurs? Kan någon hjälpa till med svaret där? Det verkar inte bättre. Samma gamla politiker är kvar, samma gamla ideologi, samma program. Hade moderaterna problem med ekonomin i och med de kursade? Såldes inte deras ”vara” tillräckligt som i sin tur gjorde att de gick i konkurs? Gick hela moderaterna i konkurs eller lyckades dotterbolag överleva? Men det verkar som alla gick rakt ned i botten för alla kallar sig för ”nya moderaterna” nu.

Sen detta med gamla och nya. Har moderaterna funderat igenom skillnaderna mellan dessa och vad som egentligen ordet ”nya” egentligen handlar om? Det verkar inte så. Det nya verkar vara att de ”månar om jobben” men när deras förslag studeras är det inte mycket nytt med deras förslag. Om ett parti vill vara ”nya” borde då inte deras politik, och då gäller det all politik, vara helt nytt? Eller gäller det bara att de har bytt ut ledningen i toppen av partiet. Men då är det inte så nytt…egentligen eller hur?

Kan det vara så att det hela handlar om ”make-over”? Ett sätt att försöka göra det hela glättigare och visa att man gärna vill vara något nytt men egentligen håller inte politiken? Inte lätt att ha en vara som i sitt ursprung få vill ha, klart det är intressantare att dölja detta med något annat. Har för mig att det kallas för rökridå…strategi i krig med andra ord.

Men finns det någon skillnad mellan moderaterna och nya moderaterna? I så fal borde det vara helt nya moderatpolitiker också.

Då är man tillbaks igen från tentapluggandet. En härlig hemtentamen i teori och metod i historia, c-nivå har jag nu lämnat in. Det är härligt att plugga igen och verkligen få vrida och vända samt använda mina analysverktyg och se hur de fungerar. Det var en tuff tenta men mycket rolig och stimulerande. Detta har jag verkligen saknat.

Under tiden som jag arbetade med min tenta fanns också tid för lite reflektioner kring politik och mig själv som ordförande. Jag har i tidigare blogg framfört en kursändring hos mig själv som känns nödvändig men samtidigt en ändring som andas ödmjukhet och respekt för andra.

Fast nu kommer detta också att kombineras med en students obändliga nyfikenhet och debattlust och en energi av att veta mer kombinerat med ett kritiskt analyserande på flera nivåer. Det här kommer att bli riktigt roligt, hehe.

När det gäller politik dök det upp funderingar på om politiker diskuterar och gör rätt saker. Jag utgår från ett nationellt perspektiv men jag känner att allt detta går igen.

Jag har följt en del debatter och nu fick jag möjlighet att reflektera över dessa, och politiken – även den lokala, utifrån mina nya analysverktyg. Det jag kan säga är att fokus ligger lite fel emellan åt. Jag får en känsla av att det ibland är för mycket söndersmulningstänkande som råder. Det är att vi gräver ned oss i detaljer och diskuterar detta i absurdum. Sen görs en snabb blick upp för att se var man är men sen ned igen i smulningen där kortsiktiga argument grävs fram, presenteras och som folk tror är en långsiktig och hållbar lösning.

Det är här någonstans som människor brukar gå vilse när politiker öser detaljer över varandra, speciellt sådana som hämtas från vissa avgränsade områden där det hela kryddas med lite ideologi eller populistiska utspel. Ta skoldebatten som exempel. Här tas de ”värsta” exemplen fram från ett par skolor och via ord kläs hela den svenska skolan in i detta draperi. Samma sak med äldreomsorgen men även detta med fria valet till höger och vänster som ska leda till det förlovande landet där mjölk och honung flödar i överflöd och ett lyckligt paradis.

Pratar vi därmed om rätt saker? Är fokus på rätt nivå? Jag anser inte det. Jag har märkt att när vi är i söndersmulningens värld orkar vi inte lyfta fokus mer än kanske ett halvt år, max ett år-budgetår, framåt. Det som vi behöver diskutera mer är hur vi vill att det ska vara i det långa loppet, om 15 år, 30 år och så vidare. Det är då debatterna blir mer intressanta och djupa, argument kan testas och bollas med länge. Folk vill prata framtid, inte bara den omedelbara eller en mandatperiod framåt, utan längre fram.

Låt mig därmed här presentera min vision, vision rörande den offentliga, gemensamma sektorn. Den är omedelbar, mellanlång tid och långt fram i framtiden. Den gäller i alla tider.

Tänk dig att du kommer på en grusväg gåendes. Runt dig finns skog, ängar och böljande gräs. Du hör fåglar som sjunger, känner den varma sköna brisen putta på dig framåt, solen lyser behagligt och du bara njuter av att existera. Luften genomsyras av sommarens dofter och du känner dig full av energi. Framför dig dyker den upp. Trädgården, en stor trädgård. En trädgård som består av massa olika vackra blommor som lyser klart i solskenet, buskar dignande av bär och blad, porlande vatten, olika sorters gräsmatta, vackra skogsdungar av olika sorters träd som har frukt men även andra träd som inte har det. Här och var i trädgården ligger djur och vilar.

Trädgården vårdas ömt av olika trädgårdsmästare som har en gemensam vision hur den ska vara och pratar och hjälper varandra men ser samtidigt till att de ger sin personliga influens på den så att det inte finns en likformighet i det hela. EN trädgård men en massa mindre trädgårdar i den som osynligt bildar en helhet.

Det är så jag vill att den offentliga sektorn ska vara. I mina studier av den offentliga sektorn har jag sett att det skedde en förstelning av denna under slutet av 60-talet och hela 70-talet. Likformigheten bredde ut sig och fick ta över. Detta i kombination med fel personer på fel platser ledde till att högern fick initiativet och drev fram detta med entreprenader, friskolor och andra så kallade frihetsreformer. Detta för att skapa mer möjligheter som de såg det.

Vi fick en trädgård som var tänkt att prunka i alla dess färger men blev för ena handa. Jag kallar det för den utbredda gräsmattan. Allting skulle vara gräsmatta. Sen var det vissa delar av gräsmattan som styckades av och nya trädgårdsmästare fick möjlighet att komma in, Dessa skulle skapa inspiration för de andra som fanns kvar, de offentligt anställda trädgårdsmästarna. Intressant tänkt men man börjande i fel ände.

Inom den gemensamma sektorn finns en enorm skaparkraft och denna vill jag släppa loss. De trädgårdsmästare som vi har ska få lov att släppa loss sin egen förmåga och forma sin del av trädgården till att bli något som grönskar, blomstrar och är livgivande. Fokus bör därför ligga i att öppna upp för detta. Jag hörde en gång högre chef inom en kommun säga att kommunala enheter inte kan konkurrera med varandra samtidigt som de hjälper och tipsar varandra till att bli bättre och bättre. Då blev det fel och tanken med offentlig sektor gick förlorad.

Jösses, hur tänker folk egentligen. Nu var det en person som hade jobbat i stort sett hela sitt liv inom denna sektor och därmed blivit låst i tänkandet som råder. Ett tänkande som inte leder till nyskapande. Kanske också en rädsla av att makt kommer att försvinna från personen, makt och inflytande som hade kommit ända längst ut i den offentliga verksamheten. Det var ett par år sedan detta skedde men det fastnade.

Så vill inte jag ha det. Den blomstrande och livgivande trädgården kommer jag att ha som vision och alla politiska beslut jag är med och beslutar i av ska ha detta som slutmål. Det gäller att vi tänker i rätt nivå och gör omvärldsanalyser hela tiden.

Vem vill vara med och arbeta med denna trädgård?

Häng med!

Läser historia, c-nivå, och arbetar nu med en teori och metod tentamen. Mycket lärorikt och intressant. Det är mycket skönt att få lov att vrida och vända på hjärnan på detta sättet och bli utmanad intellektuellt.

Det är mycket bra att studiemedlen höjs nu med en första start på 300 kr. Jag tycker det borde vara högre och ska driva denna fråga hårt i valrörelsen.

Jag kommer att höra av mig igen i slutet av veckan när min tenta är inlämnad. Tills dess, var rädda om er.

Dessa bolag har påverkat lagstiftarna till att strama upp lagarna rörande kopiering och nedladdning från nätet. Det skyddet stärks på detta sätt. Vilket i grund och botten är bra. Det intellektuella skapandet är värt att skyddas och graderas högt.

Denna person lyfter dock fram tankar som är värda att tas på allvar. Varför ska vi köpa cd-skivor som kostar 199 - 349 kr, dvd-filmer för 299 kr, dataspel för 500 - 700 kr? Jag tycker det är ganska roligt att skivföretagen inte har riktigt förstått vad det är som är problemet med att de förlorar stora inkomster varje år. De skyller på dem som laddar ned musik gratis från nätet men egentligen ligger felet hos dem själva. Egentligen ligger problemet hos dem. Deras prispolitik har drivit köparna bort från dem och ut på nätet istället. Deras priser är för höga.

Enligt marknadsprincipen skulle de sänka sina priser för att få tillbaks sina köpare men så har inte skett. Istället blev det höjningar. Det förvånar mig att de inte har förstått grundkursen inom nationalekonomin. När efterfrågan minskar, men egentligen vill folk köpa varan, beror det på att priset är fel. Då ska det sänkas så köparna känner att det är värt att återigen köpa. Amatörmässiga bolagschefer vägrar inse detta. Vad gör de? Jo, de ger sig på nätet och de sidor som finns där i tron att köparna kommer tillbaks i strid ström. Höga böter ska dömas för de som laddar ned låtar, filmer med mera utan tillåtelse.

De hemsidor som har satsat på försäljning av musik till ett lågt pris går bra medan de sidor som sätter ett högre pris går dåligt. Det är helt naturligt att det blir så. Skivbolagen har ännu inte insett att vi konsumenter ställer höga krav på dem och de artister, grupper med flera som vi vill lyssna på. Jag har retat mig ett antal gången när jag köpt en skiva och det finns några spår på den som jag inte tycker håller måttet. Helst skulle man vilja gå till närmsta skivaffär och välja ut låtar, få dessa inbrända på en cd och betala för detta. Man vill inte ha låtar som inte håller måttet. Detta har skett på nätet.

Konsumenter ställer höga krav och det är dags att skiv- och filmbolagen följer med. De vill sälja mycket och tjäna bra med pengar. Ett hett, mycket hett tips är att sänka priserna. Enligt lagen om utbud och efterfrågan kommer de att sälja och tjäna mer om priset på varan sänks. Jag är övertygad om att fler cd-skivor hade blivit sålda om priset legat på 99 kr och en dvd-film på 125 kr.

Jag tycker inte att vi politiker ska springa i deras ledband och genomföra en rad åtgärder för att stärka deras intjäningsförmåga när de själva satt sig i den situationen. Det hade varit befriande om en politiker gått ut i media och sagt att skivbolagen får sänka sina priser för de är för höga.

Det är bra att copyrighten stärks, det tycker jag är helt okej, men om medieföretag tror detta är en smart sak i långa loppet, kombinerat med stöd till hemsidor som säljer musik till lite dyrare pris, begår de ett stort misstag.

Sänk priset. Släpp loss, det är vår!

I morgon ska jag skriva en blogg om att socialförvaltningen i Ystad år 2010 kommer att vara en blomstrande trädgård!

Folkpartiet hade haft stormöte i helgen i Malmö och pratat om olika saker. Ärligt talat så har jag missat detta, eller rättare sagt så har media mycket sparsmakat rapporterat därifrån.Antingen beror det på om media stöder högern och därför inte rapporterar något, eller så beror det på att inte vettigt kom från detta möte. Jag håller med om det senare.

Det måste kännas ganska irriterande för Fp att deras nya idé inte kommer fram i media medan sossarnas fick totalt genomslag.

Vad är den nya idén då? Jo, den är fräsch, visar på Fp:s fenomenala förmåga att tänka självständigt och ta fram något helt nytt. Detta gestaltas i den geniala slogan:

Nya möjligheter för alla!

Wow!!!!! Helt fantastiskt. Så härligt det är att se hur Fp kommer med något eget.....

Eller rättare sagt, deras förmåga att kopiera från socialdemokraterna. Innebörden av Fp:s slogan är att de vill kopiera oss men komma med en egen tvist. Det ligger helt i linjen med att de vill vara ett arbetarparti, utan att veta vad ett arbetarparti är för något, att ta över vår retorik och idéer och säga att de står för det istället.

Det är trist att det är så här. Det hade varit roligare om Fp hade vågat sticka ut hakan och komma med något annat, tänka utanför högerstrategernas ramar men det görs inte.

"Nya möjligheter för alla"...ordet "alla" använder också moderaterna. Det börjar bli lite väl uppenbart för alla och envar att så här kommer det nog att se ut framöver. Vi kan komma med något, garanterat kommer högerpartier att kopiera det och köra ut samma sak, fast paketerat via utbyte av ord. Samtidigt är det smickrande att de gör sig besväret.

Det är en skillnad på att använda ordet och att använda ordet och förstå dess innebörd och stå för det. Det gör vi och alla handlar om att ALLA ska vara med. Det är rättvisa, trygghet, mångfald och solidaritet som är det centrala i ordet alla.

Det roliga är dock det faktum att högern har upptäckt att väljarna på senare tid har genomskådat högerns sätt att se på människor. Väljarna har valt vårt sätt att se på oss alla och vår framtid, för det ligger dem varmare om hjärtat än högerns politiska innehåll. Vad gör då dessa högerpartier? Jo, istället för att ta fram något annat, nytt, väljer de att kopiera från S och ta över det vi säger.

Det känns skönt att invånarna i vårt land har genomskådat högern. Högerpartiernas agerande kommer att slå tillbaks mot dem. Människor inser ju att de ord som M och Fp nu använder, med bland annat ordet ”alla” är det socialdemokratin står för. Alltså är M och Fp partier som är vilsna i sig själva och inget som en röst läggs på.

Så högern…kom med något annat och eget. Våga gå utanför era valstrategers tänkande. Ska valet handla om originalet eller kopian? Well, valet är enkelt. Originalet slår kopian var gång.

De kom med intressanta frågor, som jag besvarade, och synpunkter som jag tar med mig i mitt fortsatta arbete som ordförande i Socialnämnden.

Ett av det roligaste som kan göras som politiker är att träffa människor och prata med dem om de frågor som de tycker är intressanta, brinner för och har både åsikter och frågor kring. Detta kommer jag att göra mer av. Från och med nu ska jag vara ute ännu mer, både i verksamheten men också bland invånarna.

I dag är jag ute en hel del, speciellt i verksamheten som ligger under Socialnämnden i vår kommun, som IFO, Vård och Omsorg samt LSS. Jag ska se till att öka min aktivitet bland kommunens invånare. Det ser jag fram emot. På detta möte som jag var på fick jag ett positivt bemötande och jag hoppas de också tyckte det var intressant och roligt. Det fanns en härlig energi i rummet och det kändes som ett privilegium att få möta dem.

Jag kommer att ta kontakt med andra äldreorganisationer i kommunen, liksom vårt pensionärsråd och prata äldreomsorg och andra politiska områden som de vill ta upp. Jag skrev en insändare i fjol om att det behövs fler boendeformer i kommunen och ett av de saker som jag skrev där var att dels bjuda in och dels vara ute bland alla de som vill prata äldreomsorg. Detta intensifieras nu.

Jag är också involverad i ett möte med de unga som kommer att anordnas i Ystad. Det sker onsdagen den 26:e april, kl 1800 i ABFs lokal på Snedgränd 5 i Ystad. Den ligger mycket centralt, 30 meter från gågatan och har en bra parkering sidan om.

Träffa medborgarna är som sagt ett av de bästa sakerna med att jobba politiskt.

Hon höll ett mycket bra och energispridande tal där hon tog upp regeringens satsningar i vårbudgeten, det allmänna läget i Sverige, vad som ska göras inom äldreomsorgen och om högerns politik.

"Det är härligt att vara socialdemokrat" återkom hon till ett antal gånger och jag kan bara hålla med. Varje dag får skapas 250 st nya jobb. Vår ekonomi och tillväxt är bland de stakaste i OECD. 10 miljarder, som är fullt ut finansierade, ska nivåhöja äldreomsorgen i landet. Arbetslösheten pressas tillbaka. Människor får mer i plånboken. Politiken har återtagit initiativet.

Hennes ord klingar mycket bra och jag kommer att använda mig av detta så ofta jag kan. Ylva var mycket duktig och spred positiva vibrationer runt sig. Hennes tal gav bra med energi och jag känner mig i dag full av denna och en massa tankar om hur vi ska kunna utveckla samhället, förbättra och utveckla. Speciellt inom det socialpolitiska området med äldreomsorgen. Jag känner mig livfull och full av positiv och glad energi. Jag känner mig hungrig på politik nu. Se upp oppositionen, nu är jag på gång igen!

Jag hoppas fler kommer att känna av denna energi och ser saker och ting från andra perspektiv, går utanför boxen och tittar in. Jag ska hjälpa folk att vända på sitt sätt att tänka och be dem att istället för att se en massa problem ska lösningar ses istället. Det är intressant att lyssna på varför saker inte kan göras men det intressanta är att finna lösningar på problem och se till att saker som inte kan göras, kan göras. Det blir ett friare sätt att tänka och därmed får den positiva kreativiteten fritt spelrum. Här ska spridas positiv energi och gladhet.

"Det är härligt att vara socialdemokrat". Jag kan bara hålla med.

Det är härligt att vara socialdemokrat!

Har kopiaterna inget nytt att komma med? Måste de kopiera oss hela tiden?

Jag läste lokaltidningens, Ystads Allehandas, ledarsida i måndags. Där var en ledarkommentar om moderaternas kommundagar som de har haft.

En sak som de tog upp var att moderaterna nu har kopierat socialdemokraternas viktiga budskap: ”Alla ska med- så enkelt är det.”

De försöker gör göra detta till sitt också. Jag blev upprörd, milt sagt. De lanserar sig också som ett nytt parti, nya moderaterna. Jag anser att de är kopiaterna. Det är ett nytt parti. Det handlar om att kopiera och få folk att tro att det nu förs en annan politik från deras sida. Det andas ganska mycket av desperation. De vet om att vårt budskap är MYCKET bättre än deras, alltså försöker de kopiera det och få det att framstå som att de har kommit på något nytt.

Vad är det nya med kopiaterna då? Jo, de har insett att det svenska folket är nöjda med det svenska folkhemmet och vill bara se små förändringar av det. Det är en lärdom kopiaterna har dragit och lagt om sin synliga kurs men i kulisserna döljer sig samma gamla politik.

YA skriver att moderaterna är duktiga på att förnya sig och marknadsföra denna förändring. Är det att förnya sig när man inte har något eget utan kopierar från andra hej vilt? Vad är kreativt med det? De är duktiga på att marknadsföra sina förändringar. Det är helt rätt men när deras politik skärskådas är de inte lika duktiga längre. Tvärtom. När de blir synliggjorda inser folket vad de är ute efter. Det är därför som S ökar i väljaropinionerna och M stampar på samma plats eller är på väg nedåt i mätningarna.

De är INGET arbetarparti, de är fortfarande moderaterna. De för en arbetarfientlig politik som inte kommer att gynna Sverige i det långa loppet. Ett riktigt arbetareparti satsar på folket, ser till att få bort klyftor, solidaritet är en ledstjärna och målet är hela tiden att förbättra samhället och livet för människor. Bara för att man säger sig vara ett arbetarparti innebär det inte att man förstår vad ett arbetarparti är för något och vilken historia det bär med sig, en historia som har sina rötter i ett samhälle fullt med klyftor där vanliga människor blev utnyttjade av kapitalet, som kunde sko sig på deras bekostnad.

Moderaterna är kopiaterna. De är copycats och flipfloppers!