Det fjärde, Centerpartiet, fick igår en ny partisekreterare. Om du hoppats på nytänkande och föryngring så måste du ha blivit väldigt besviken. En 52-årig man vid namn Michael Arthursson. Ursäkta?! Vem är det?

Enligt Maud Olofsson är det mannen som ska "ge partiet ny kraft till förnyelsearbetet". Tillåt mig tvivla.

Centerpartiet behöver krafter med förmåga att sprida entusiasm och engagemang, framför allt bland de egna aktiva och partiets egna medlemmar. Om inte dessa känner entusiasm hur ska då väljarna kunna känna det?

Mauderaterna gjorde ett väldigt dåligt val och backade i 26 av 29 valkretsar. Valanalysarbetet pågår inom partiet, men av detta syns inget i den offentliga debatten. Var är den livliga framtidsdebatten och självkritiken undrar jag stillsamt?

Tystnaden är bedövande och måste upplevas som väldigt frustrerande. Inte minst i partiets traditionella kärnområden på Gotland och i Norrlands inland, exempelvis.

Finns det någon som kan väcka nytt liv i Centerpartiet? Om Mauderaterna tillåts fortsätta styra Centerpartiet tror jag att partiet kommer att gå en mörk framtid till mötes.

Det är därför en oroande utveckling att samhällsservicen urholkas allt mer, bankkontor, mackar och livsmedelsbutiker läggs ned och försvinner med allt vad det innebär för servicen på orten. Många butiker i glesbygd servar till exempel byarna med Apoteksvaror, utlämning från Systembolaget och paket och liknande från posten.

Butiken och macken är på många sätt en livsnerv i många byar.

Vi måste därför göra allt vi kan för att stötta dessa så att de kan överleva och därmed bidra till bygdens överlevnad.

Det är därför ett viktigt initiativ som Vänsterpartiet i Bergs kommun tagit när de i en interpellation vill undersöka möjligheten att frångå upphandlingsavtalet för att göra butiken i Hackås till lokalt inköpsställe för varor till bygdens skola, hemtjänst och äldreboende.

Ökad lokal upphandling är ett viktigt verktyg för att möjliggöra en positiv lokal utveckling och främjandet av de gröna näringarna.

Om butiken i Hackås skulle försvinna skulle det innebära en katastrof för en bygd som redan idag har problem med utflyttning, brist på boende och brist på sysselsättning. Kommunen måste tillsammans med lokala aktörer sätta sig ned och föra en dialog hur denna utveckling kan brytas. Åtgärder måste till innan det är för sent.

Om vi tar det sistnämnda om partipiskan först så är det så att inom socialdemokratin och i vår majoritetsgrupp så tar vi diskussionen om olika ärenden internt innan vi går till beslut. Det handlar helt enkelt om att förankra beslut på ett tidigt stadium. Jag vet inte hur det fungerar inom högern men så jobbar vi i allafall....

När det sedan gäller oppositionens motförslag så är det bara att konstatera att deras främsta recept för att lösa våra utmaningar går ut på att privatisera och att skära ned på administrationen och den politiska verksamheten så mycket som möjligt.

Vi socialdemokrater däremot tror på politiken och demokratin och vill därför värna den politiska verksamheten. Det handlar om att skapa förutsättningar för oss förtroendevalda att göra ett bra jobb gentemot länets medborgare. Högern vill istället överlåta makten åt experter och marknaden.

När det gäller att skära ned på administrationen så får man inte glömma att fullmäktige beslutat om besparingar kring 70 miljoner kr på administrationen under de senaste sju åren. Att påstå att administrationen sväller och att det därmed finns stora pengar att spara är löjeväckande och djupt populistiskt.

Om oppositionen var mindre gnällig och en smula mer samarbetsinriktad är jag övertygad om att vi tillsammans skulle kunna arbeta för att lösa de utmaningar som Jämtlands läns landsting står inför med en allt åldrande befolkning, minskade skatteintäkter och den medicin-tekniska utvecklingen exempelvis.

Oppositionens brist på en trovärdig och ansvarsfull politik kan därför ha betydelse för varför vi socialdemokrater val efter val får förtroende att leda Jämtlands läns landsting. Men framför allt tror jag att vårt starka stöd beror på att människor känner sympati för vår politik som går ut på att skapa en rättvis, trygg och tillgänglig vård för alla länets medborgare. En vård som utgår efter behov och inte plånbokens tjocklek.

Visst är det viktigt med tydliga mål och visioner men om Åre/Östersund ska satsa på ännu en ansökan, vilken gång i ordningen kan man ju fråga sig, är det avgörande med en kraftfull nationell uppslutning.

Sveriges Olympiska Kommitté (SOK), övrig idrottsrörelse, näringslivet-både regionalt och nationellt- samt regering och riksdag måste vara med på noterna. Annars tycker jag att motionen kan kastas i papperskorgen direkt.

Hur mycket jag än skulle älska att se ett svenskt olympiskt spel så är jag rädd för att spelen växt över sina breddar och att Sverige och framför allt Åre och Östersund är för litet för att arrangera evenemang i denna storlek.

Min uppfattning är att Mona Sahlin inte fått en ordentlig chans att visa upp sig. Det känns oerhört bittert och sorgligt. Men låt mig direkt slå fast att ingen får luras att tro att socialdemokratins kris heter Mona Sahlin. Detta är partiets kris och ansvar.

Socialdemokratins kris är i huvudsak politisk och detta besked räcker därför inte på långa vägar. Fler än Mona Sahlin måste nu ta sitt ansvar.

Vi måste nu fokusera på politiken och politikens innehåll. Hur formar vi en socialdemokrati för framtiden? Hur återvinner vi stödet bland den arbetande befolkningen? Hur formar vi en politik för ökad tillväxt, jobb och utveckling? Hur hanterar vi klimathotet? Hur skapar vi ett sammanhållet Sverige?

Det tragiska är att hon nu, när hon avgår, kommer att hyllas, av kritiker inom såväl media som partiet. Det är tydligt att socialdemokratin och Sverige inte varit mogen för en kvinnlig partiledare och en kvinnlig statsminister.

Läs mer: Expressen, Expressen, AB, DN, SvD, Röda Berget

Min uppfattning är att vi har tappat målet. Vad vill socialdemokratin egentligen? Vad har vi för visioner för framtiden? Vi har varit fokuserade på medlen utan att veta riktigt vart vi ska. Vi måste vässa vårt budskap och vår politik och tydliggöra skillnaderna utifrån de förändringar som skett i samhället och som vi måste förhålla oss till.

Vi måste våga tänka högt och våga ompröva medlen utan att misstänkliggöras och få en etikett påklistrad på sig som höger- eller vänstersosse. Vi är alla socialdemokrater! Vi måste få vara oense om medlen och lösningarna. Det är så vi skapar en levande och vital diskussion som kan stärka socialdemokratin inför framtiden.

Jag skäms faktiskt över hur ett antal partikamrater agerar i dessa diskussioner, framför allt inom bloggosfären. Det handlar om att vara trygg i sin ideologi eftersom det är då man vågar pröva nya tankar och idéer.

Den pågående förnyelse- och förändringsprocessen får inte landa i att vi byter ut enstaka personer eller att vi lägger skulden på det rödgröna samarbetet. Att falla för dessa enkla lösningar är att göra det väl enkelt för sig. Problemen för socialdemokratin är mycket större och djupare än så. Det är bara att titta på valresultaten under senare decennier för att man ska förstå detta.

Vi måste våga släppa fram nya krafter och generationer. Partiet behöver nya ansikten och vi behöver lägga ökat fokus på vår egen politik och lyfta fram en tydlig socialdemokratisk vision för framtiden. Det är ju drömmen och visionen som driver oss.

Något som särskilt måste väcka till eftertanke är att endast 22 procent av den arbetande befolkningen valde att lägga sin röst på socialdemokraterna. Det är bara att konstatera att högerns försök att definiera oss som ett bidragsparti gentemot väljarna har lyckats. Väljarna ansåg att Moderaterna var bäst på att föra ut sitt budskap.

Vi förlorade valet i ett läge när det råder massarbetslöshet och utanförskapet och klyftorna växer. Med andra ord kan man säga att vi missade öppet mål. Varför? Jo, vi uppfattas bland många som ett parti för olika minoriteter och inte för den hårt arbetande delen av befolkningen. Vi har satt systemen före individen. Människor upplever inte att vi har svaren och lösningarna på våra framtida utmaningar. Detta är djupt allvarligt. Socialdemokratin måste vara i ständig opposition mot orättvisor och sätta fokus på framtiden.

Vi har fortsatt förtroende i välfärdsfrågorna men inte när det kommer till ekonomi, skatter och jobb. Detta är allvarligt för ett arbetareparti som socialdemokraterna som tidigare byggt sin styrka på att kombinera tillväxt, utveckling och jobb med satsningar på välfärd.

Det låga stödet bland de arbetande väljarna gör att socialdemokratin måste sätta ökat fokus på tillväxt, jobb och ekonomi. Andra länder är på väg att springa förbi Sverige inom en mängd områden och vi behöver därför en progressiv politik med sikte på framtiden.

Hur skapar vi förutsättningar för fler jobb? Hur stärker vi Sveriges position och konkurrenskraft i en allt mer globaliserad värld? Hur bekämpar vi utanförskapet och klyftorna i samhället som växer sig allt större? Hur hanterar vi det hårdnande klimatet på arbetsmarknaden och i samhället i stort? Hur hanterar vi klimathotet? Hur skapar vi ökad integration och ett samhälle som håller ihop? Hur hanterar vi den demografiska utvecklingen i samhället? Vad ska vi finansiera gemensamt med våra skatter? Hur ser vi på regionaliseringen och internationaliseringen?

Socialdemokratin har stagnerat i gamla normer, traditioner och strukturer. Vi måste inse att vi inte är den folkrörelse som vi var tidigare. Medlemmarna blir allt färre och allt äldre. Vi måste bryta upp från detta och öppna upp partiet för krafter utifrån. Vi måste ut ur styrelse- och sammanträdesrummen och föra en ständig dialog med väljarna. Vi måste åter bli ett folkrörelseparti och vi måste vara på banan hela tiden. Det handlar helt enkelt om att vara mobiliserad inte bara inför val.

Medborgarperspektivet har glömts bort inom socialdemokratin. Det centrala frihetsbegreppet inom socialdemokratin har omdefinierats till att gälla valfrihet för en kund på marknaden. Men för mig är socialdemokratin en frihetsrörelse som syftar till att frigöra hela människan. Frihet skapas inte på en marknad genom ökade klyftor och sänkta skatter. Verklig frihet skapas genom ett jämlikt samhälle som håller ihop. Det handlar om att lyfta fram politikens möjligheter att åstadkomma förändring.

Vi måste våga tänka nytt utifrån vår socialdemokratiska ideologi. Vi måste anpassa politiken och våra lösningar utifrån den verklighet vi lever i. Hur tolkar och analyserar vi det samhälle vi idag lever i? Hur ser utmaningarna ut? Vad har vi för mål och visioner för framtiden? Vilka strategier har vi för att nå dit? Vi måste formulera moderna lösningar och en politik som håller ihop.

Det håller inte att tala om att sänkta skatter hotar välfärden samtidigt som vi vill sänka skatten för pensionärerna för tiotals miljarder. Det håller inte att tala om att vi behöver fler jobb samtidigt som vi vill avskaffa RUT-avdraget.

En förutsättningslös och levande idédebatt är A och O för att skapa en stark socialdemokrati inför framtiden. Vi måste vara uthålliga med ett tydligt fokus på framtiden. Vi behöver ett långsiktigt strategiskt tänkande. Socialdemokraterna ska vara ett idéparti som knyter an till alla samhällsgrupper.

Socialdemokratin ska inge hopp och framtidstro och bejaka förändring och möjligheter. Vi är partiet, vi alla tillsammans. Politik är ett lagspel. Det är tillsammans som vi är starka. Låt oss inte glömma detta.

I detta läge, när väljarna vill se ökat samarbete, är det en smula paradoxalt men ändå logiskt att kongressen är mer polariserat än på mycket länge. Republikanernas representanter har drivits högerut, mot bakgrund av Tea Party-rörelsens framgångar, samtidigt som demokraternas grupp blivit mer liberalt inriktad.

De så kallade blue dogs, en gruppering bestående av mer konservativa demokrater, led till exempel stora förluster vid de nyligen genomförda mellanårsvalen. Efter valet år 2008 bestod denna grupp av 54 ledamöter i representanthuset. Efter mellanårsvalet år 2010 har dessa reducerats till 26. Om detta innebär att demokraterna tar ytterligare steg mot vänster riskerar partiet att främja sig ytterligare från de amerikanska väljarna. Vilket kan få förödande konsekvenser för partiet.

Man kan konstatera att demokraterna saknar en tydlig färdriktning framöver. Hur ska man gå vidare efter detta katastrofval då partiet tappade stöd bland många viktiga väljargrupper. Man tappade bland kvinnorna, lågutbildade vita, äldre och inte minst bland de oberoende väljarna. Vilken politik ska partiet driva för att locka dessa åter?

Mer liberala demokrater är oroliga för att Obama ska göra för långtgående eftergifter gentemot republikanerna medan mer konservativa och moderata demokrater oroas över att den nuvarande talmannen i representanthuset, Nancy Pelosi, ska sitta kvar som minoritetsledare. Känns dessa frågeställningar om färdriktning och ledarskap igen från den svenska debatten om socialdemokratin? Jepp, misstänkte det....

De republikanska väljarna uppvisade även en mycket större vilja att gå och rösta än de demokratiska. Demokraterna lyckades med andra ord inte ingjuta mod, hopp och framtidstro bland sina gräsrötter. Positivt är dock att republikanerna som parti inte är ett dugg mer populära än demokraterna bland väljarna.

I detta läge ska kongressen och president Obama försöka skapa ökat samförstånd kring ekonomin. Det ska bli oerhört spännande att se hur det kommer att gå. Hittills har ju president Obama visat stor vilja till samförstånd och samarbete medan republikanerna har varit mer inriktad på strid för att förhindra ett omval av Obama vid presidentvalet 2012.

Om ekonomin förbättras samtidigt som republikanerna visar på dogmatism är min bedömning att detta kommer att stärka Obama och demokraterna. Väljarna vill se att partierna ta ansvar för landets utveckling över partigränserna. Men om ekonomin fortsätter sin kräftgång och republikanerna lyckas skadeskjuta Obama ytterligare står demokraterna och Obama inför ett tufft val år 2010.

Men man kan nog konstatera att de amerikanska väljarna kommer fortsätta vara oberäkneliga. Inget är hugget i sten...

Men för att skapa ett starkt varumärke handlar det även om att våga ha en vision om vad man vill. Utan drömmar och visioner-ingen utveckling.

Behöver jag ens nämna att detta med varumärken även gäller politiska partier. Moderaterna till exempel har lyckats skapa ett starkt varumärke genom att våga tänka nytt och utanför befintliga ramar och strukturer samtidigt som man haft modet att skicka fram nya förmågor.

Motsatsen gäller för socialdemokratin som stagnerat i gamla normer, värderingar, traditioner och strukturer och utan en tydlig idé för framtiden. För att socialdemokratin ska överleva krävs att partiet förnyar sig politiskt, men även organisatoriskt och när det kommer till personsammansättning.

Socialdemokratin behöver en levande och vital diskussion om partiets färdriktning, men även när det gäller vilka som bäst företräder partiet. Låt tusen blommor blomma. Vi behöver nämligen en fri, bred och offentlig debatt och vi får inte vara rädda att ta öppna konflikter. Det handlar nämligen om socialdemokratins framtid och överlevnad. Det handlar om att skapa en socialdemokratisk vision och dröm för framtiden.

Ur mörkret stiga vi mot ljuset och tillsammans kan vi bygga socialdemokratin starkare och mer livsbejakande. Men det kräver att vi vågar tänka nytt. Det är allvar nu. Om vi inte gör detta kommer den svenska socialdemokratin att dö sotdöden. Sörjd och saknad endast av de närmast berörda.

Radikala åtgärder måste till och fokus måste läggas på dessa utmaningar. Detta är djupt politiska frågor. Det handlar om att åstadkomma förändring och förutsättningar för ökad utveckling.

Mycket i debatten handlar om att vi måste skapa ökad inflyttning. Visst, absolut. Bergs kommun och Jämtlands län behöver inflyttning och föryngring. Men hur skapar vi då dessa förutsättningar för inflyttning?

Vi måste även fundera kring hur vi får människor att kunna och vilja bo kvar. Varför flyr yngre, framför allt kvinnor, kommunen och länet? Hur får vi våra invandrare och flyktingar att vilja stanna kvar i regionen?

Detta är frågor som vi förutsättningslöst måste diskutera. Vi måste till exempel fundera över hur tillåtande klimatet är mot människor som bryter normen och de traditionella värderingarna? Hur öppna är vi egentligen och hur mottagliga är vi för förändring och mångfald?

Men sedan handlar det självklart om att skapa förutsättningar för fler jobb och bibehållen samhällsservice, både kommersiell- och offentlig. Det går inte att bara leva på luft och vacker natur.

Som jag skrivit i tidigare inlägg behöver vi bedriva en aktiv lokal näringspolitik. Detta är a och o för inflyttning, en stabil ekonomi i balans och en tryggad och utvecklad välfärd och samhällsservice. Vi behöver stärka våra befintliga företags konkurrenskraft samtidigt som vi måste skapa förutsättningar för fler och växande företag.

Allt detta är viktiga utvecklingsfrågor som vi socialdemokrater i Bergs kommun kommer driva stenhårt de kommande fyra åren.

Facken försvagas, allt mer läggs ut för försäljning eller entreprenad eller privatiseras och försäkringslösningar blir allt vanligare. Stater, kommuner och regioner styrs allt mer som företag där målsättningen är att tjäna pengar och att göra vinst. Den gemensamt finansierade välfärdsmodellen, det starka samhället är under attack.

Men det måste finnas gränser. Dessa obalanser blir allt tydligare och kommer att leda till det kapitalistiska systemets sönderfall. Systemet kommer att ruttna inifrån när människor inser hur sjukt vårt kapitalistiska samhälle är. Människor kommer att få nog.

Varför är då inte människor i större utsträckning ute och protesterar mot dessa orättvisor? Jo, det är enkelt. Kapitalism handlar om ett tagande och givande, och framför allt tagande och det finns alltid människor som tjänar pengar på andra människors olycka och som därmed inte vill se förändring. Tragiskt, absolut, men det är inbyggt i själva systemet.

Sedan finns det även en förhoppning bland många människor att om jag bara jobbar tillräckligt hårt så kommer jag också en dag att kunna bli rik och sitta där uppe på samhällets topp.

Dagens samhälle präglas av materalism, konsumtionism, exploatering, korruption och girighet och det är framför allt vanliga, hårt arbetande, människor som drabbas av kapitalismens härjningar. Ekonomin har blivit ett kasino och det är odemokratiska krafter som har kontroll och makten. Det är Wall Street och marknaden som styr.

Den djupa finanskrisen som vi ännu inte riktigt kommit ur orsakades till stor del av denna kortsiktiga spekulationsekonomi. Men vilka är det som får städa upp efter bankernas och finanshajarnas härjningar? Du gissade rätt, vanliga skattebetalare. Dagens kapitalistiska samhällssystem strider mot det allmänna bästa.

Hur skapar vi då förändring? Hur bekämpar vi denna cancersvulst i samhället? Lösningen är enkel, det handlar om att samla, skola och organisera massorna och att kämpa gemensamt. Det är tillsammans vi kan åstadkomma förändring. Alternativet till kapitalismen är demokrati och ett samhälle präglat av solidaritet, rättvisa och värdighet. Om detta borde vi socialdemokrater och den samlade vänstern berätta.

Svaret är att vi på många sätt är beroende av vad som händer i det stora landet på andra sidan havet. Republikanernas framgångar kommer till exempel göra det svårare att nå framgång i klimatarbetet.

Samtidigt är vi beroende av vad som händer i USA ekonomiskt och hur president Barack Obama och kongressen hanterar de ekonomiska utmaningar som USA och omvärlden står inför. Att överbrygga de politiska låsningarna mellan kongressen och presidenten är avgörande för att få USA mer konkurrenskraftigt och därigenom trygga en ekonomisk återhämtning och ökad sysselsättning.

Den stora politiska striden i USA kommer att stå om ekonomin framöver vilket är olyckligt med tanke på att vi behöver krafttag för att få bukt med de ekonomiska utmaningar som USA och omvärlden står inför.

Som exempel kan nämnas att nästan varannan dollar i den federala budgeten består av lånade pengar. Budgetunderskotten och statsskulden måste ned samtidigt som det måste skapas förutsättningar för fler jobb. Men varken demokraterna eller republikanerna har en långsiktig och trovärdig plan för att få bukt med underskotten och arbetslösheten.

Detta kan få långtgående internationella konsekvenser eftersom omvärlden är beroende av USA:s ekonomiska muskler. Var ska besparingarna ske och var ska jobben skapas? Det är frågan.

President Obama har efter det kraftfulla valnederlaget varit tydlig med att de båda partierna nu tillsammans måste arbeta framåt för att lösa de gemensamma utmaningarna landet står inför. Republikanerna däremot verkar mer fokuserad på strid.

Republikanerna vill stoppa sjukförsäkringsreformen och begränsa den federala makten. Man säger nej till skattehöjningar. Istället vill partiet se fler permanenta skattesänkningar. Man säger även nej till att skära i de stora välfärdsprogrammen och inom försvaret. Utrymmet för kompromisser verkar vara obefintligt.

Tyvärr talar mycket för att det kommer att blåsa upp till hård strid inom amerikansk politik och det är olyckligt för oss alla.

Läs mer: CNN, usaval.se, Dagens Arena, Dagens Arena,

Tea Party-rörelsen lyfter fram myten om Amerika som frihetens förlovade land. Rörelsen drivs av en idé om att styra sig själv och lyfter gärna fram konstitutionen och grundlagsfädernas idéer.

Vi som lever utanför USA har kanske svårt att förstå amerikansk politik och dessa idéer men det handlar om den amerikanska historien och arvet från denna. USA byggdes upp som en reaktion till det politiska, ekonomiska och religiösa förtrycket i Europa.

Tea Party-rörelsen växte fram ur motståndet mot de ekonomiska stimulanspaketen och sjukförsäkringsreformen och man menar att landet är på väg i fel riktning. Stödet för rörelsen har ökat mot bakgrund av de kärva tider som råder i USA med ekonomisk kris och arbetslöshet.

Tea Party-rörelsen präglas av missnöje gentemot båda partierna och inte bara demokraterna. Rörelsen vänder sig mot vad de upplever som status quo i Washington där politikerna kör över folket och gör våld på konstitutionen och den amerikanska friheten. Man riktar in sig på såväl demokrater som mer moderata republikaner. Syftet är att få det republikanska partiet att gira högerut.

Rörelsen präglas av fiskal konservatism och idéer om en begränsad statsmakt, fri marknadsekonomi, frihet och självstyre. Rörelsen är för avregleringar, omfattande skattesänkningar och rätten att bära vapen. Man vill minska de ekonomiska underskotten genom att begränsa den federala makten och byråkratin. Makten ska ligga hos delstaterna och individerna själva.

Man skapar en motsättning mellan vi och dem. Vi som arbetar och de som lever på bidrag. Det sista känner vi allt för väl igen även från den svenska högern.

Men vilka är då Tea Party-aktivisterna? Jo, i stor utsträckning handlar det om vit medelklass, vanligt hyggligt folk som vill göra rätt för sig och som älskar sitt land.

Jag måste säga att jag fascineras av denna rörelse som kombinerar populism med en tydlig och konservativ ideologi. Det är uppfriskande med en ordentlig ideologisk och idépolitisk rörelse i dessa tider när alla partier rör sig mot mitten för att locka medelklassen.

Demokraterna underskattade kraften i denna rörelse och måste nu börja ta rörelsen på allvar annars kommer partiet stå inför stora problem de kommande åren. Det handlar om att skapa opinion för sin sak och att vinna problemformuleringsinitiativet.

Det handlar om att förändra opinionen och att organisera gräsrötterna och att vinna över de oberoende väljarna. Det handlar om att ligga rätt i tiden.

Denna utmaning har demokraterna gemensamt med svensk socialdemokrati. Både demokraterna och socialdemokratin måste bli medvetna om att de är partier i kris och att felet inte bara handlar om kommunikation. Problemen är till största del politiska.

Tips: Se Dokument Utifrån om Tea Party-rörelsen.

Landet nämns då och då i rapporteringen kring det globala kriget mot terrorismen. Under senare tid har de amerikanska militära insatserna intensifierats i landet för att mota bort de expanderade rebellerna och terroristerna. Är Jemen på väg att bli ett nytt Afghanistan?

Omvärlden har ett stort ansvar att förhindra svaga och krigshärjade länder som Irak, Somalia, Afghanistan, Pakistan och Jemen från att falla sönder fullständigt. Dessa sönderfallande stater är ett hot mot stabiliteten och tryggheten i världen då al-Qaida och andra extremister dras till dessa länder. Utvecklingen i dessa länder är därför en angelägenhet för hela världen.

Det går inte att bomba bort extremism och instabilitet, men för att skapa välstånd, trygghet och stabilitet är det avgörande att skapa säkerhet. Det är naivt att tro något annat. Men militära insatser räcker inte för att skapa en positiv utveckling på sikt.

För att vi ska lyckas förhindra liknande stater från att falla sönder måste vi stötta dessa länder att bygga upp väl fungerande styrelseskick och samhällen präglade av utveckling, förändring och framtidstro istället för våld, övervakning, förtryck och vägspärrar. I Jemen idag försörjer man sig lite grovt beskrivet genom kidnappningar, smuggling och primitivt jordbrukande.

Omvärlden måste söka samarbete med moderata och progressiva krafter som kan driva utvecklingen framåt. Vi måste hjälpa dessa länder att skapa förutsättningar för jobb och utbildning. Utan en sådan utveckling kommer vi aldrig lyckas bekämpa och besegra al-Qaida, talibaner och andra extremister.

Läs mer i The New York Times

Det kommer att bli tufft för demokraterna, framför allt med tanke på att det gäller platser i osäkra eller republikanska delstater såsom Ohio, Connecticut, Virginia, Nebraska, Missouri, Montana, Florida, North Dakota och West Virginia.

Utan tvekan kan man konstatera att demokraterna är på defensiven och att partiet står inför en tuff utmaning att vända på skutan. Men demokraterna har tiden på sin sida och samtidigt måste man vara medveten om att det svänger snabbt i amerikansk politik, vilket vi sett i valen 2006, 2008 och 2010.

Även republikanerna står inför tuffa kampanjer i Nevada och Massachusetts.

Frågan är om det politiska klimatet år 2012 kommer vara lika hårt mot sittande kandidater som i primärvalen-och de ordinarie valen 2010. Vilka ställer upp för omval och vilken roll kommer Tea Party-rörelsen spela?

Tea Party-rörelsen har varit tydliga gentemot de republikanska representanterna att de har ögonen på sig och om de inte sköter sig riskerar de att utmanas i de kommande primärvalen. Detta gäller exempelvis för de republikanska senatorerna i Utah, Maine, Massachusetts, Indiana och Tennessee.

Om inte ekonomin och sysselsättningssiffrorna förbättras kraftigt inför 2012 så kommer även detta bli ett val om jobben, ekonomin och statens roll. För demokraterna handlar det om att mobilisera de demokratiska väljare som inte gick och röstade häromdagen.

Sedan handlar det även om att vinna ökat stöd bland de oberoende väljarna och den vita, lågutbildade arbetar- och medelklassen. Men framför allt handlar det att forma en berättelse om hur man ska ta USA ut ur krisen och hur framtiden ska utformas.

Spekulationerna rör framför allt republikanerna. Vem kommer bli deras presidentkandidat? Vem kommer att försöka ta fajten gentemot president Barack Obama? I dagsläget är det oerhört svårt att peka ut en huvudkandidat. Däremot finns det en mängd tänkbara namn.

Om man tittar på en aktuell opinionsundersökning så kommer det framför allt handla om Mike Huckabee, Mitt Romney, Sarah Palin och Newt Gingrich. Andra namn det spekuleras kring är Ron Paul, Haley Barbour, Tim Pawlenty, Mike Pence, Rick Santorum, Rick Perry, Bobby Jindal och John Thune.

Som ni märker är läget väldigt ovisst och kandidaterna många. Man kan även fråga sig vilken roll Tea Party-rörelsen kommer att spela inför valet 2012? Hur kommer denna konservativa gräsrotstörelse agera? Om rörelsen skulle ställa sig bakom en kandidat på ett tidigt stadium så tror jag att den kandidaten kommer att ligga väldigt bra till. Frågan är vem det i så fall kommer att bli?

Och vilken roll kommer Sarah Palin spela? Om hon själv inte ställer så har hon stora möjligheter att bli kungamakare tillsammans med Tea Party-rörelsen.

Om man slutligen tittar på opinionsläget idag i de första viktiga delstaterna i primärvalen så leder Mitt Romney och Mike Huckabee i Iowa. I New Hampshire leder Mitt Romney stort före Sarah Palin och Mike Huckabee medan det ser ut att bli en jämn kamp mellan Sarah Palin, Mike Huckabee och Mitt Romney i konservativa South Carolina. Inte helt oväntade resultat med tanke på primärvalen 2008.

Utifrån vad vi vet idag och utifrån hur det såg ut i primärvalen 2008 så tippar jag att Mitt Romney kommer att bli republikanernas presidentkandidat och mannen som ska försöka förhindra ett omval av demokraten och den sittande presidenten Barack Obama. Ett val som kommer att bli oerhört spännande och mest troligt med stort fokus på jobb, ekonomi och statens roll.

Om inte ekonomin förbättras och amerikanerna ser klara förbättringar i sin egen vardag kommer Romney med sin bakgrund som guvernör och företagsledare kunna hota omvalet av president Barack Obama. Men återigen, detta är bara spekulationer. Men för oss som är intresserade av amerikansk politik så står vi inför ännu en spännande period.

Väljarna vill att politikerna i Washington fokuserar på samarbete, ekonomiskt ansvarstagande och på att skapa förutsättningar för fler jobb. Väljarna har helt enkelt fått nog av det politiska käbblet i Washington. Väljarna vill ha resultat.

President Obama betonade även detta vid en presskonferens igår. Han betonade att det nu är viktigt att tillsammans blicka framåt, att lyssna på väljarna och att åstadkomma resultat och förändring. Obama var även väldigt självkritisk vid presskonferensen och lyfte fram att alla nu måste arbeta hårdare för att exempelvis skapa fler jobb i en allt mer globaliserad värld och att förändra hur det politiska systemet i Washinton fungerar. Obama betonade att partierna nu måste arbeta tillsammans för att åstadkomma detta.

Frågan är hur det republikanska ledarskiktet i kongressen svarar på detta? Frågan är om viljan att samarbeta finns? Vid deras första presskonferens igår anlade ledarna en väldigt konfrontatorisk attityd, förhoppningsvis var detta bara ett utslag av segerns sötma och att de blir mer samarbetsinriktade framöver. Men det kommer inte att bli lätt.

Det politiska systemet är väldigt polariserat och de kandidater som blev uppbackade av Tea Party-rörelsen kommer att köra sin linje om ekonomiskt ansvarstagande och en begränsad stat stenhårt. Men förhoppningsvis inser majoriteten av republikanerna att de fått en andra chans i och med sina enorma framgångar och att de nu måste ta ansvar och samarbeta för landets bästa.

När det gäller ekonomin så var det självklart rätt att rädda bankerna och att satsa på stora stimulanspaket för vad var alternativet? Men många upplever att Obama och demokraterna saknar en tydlig plan för att komma tillrätta med de gigantiska underskott som finns i ekonomin och att skapa förutsättningar för fler jobb. Även republikanerna med sitt ständiga prat om sänkta skatter saknar en trovärdig plan att hantera detta. Både demokraterna och republikanerna saknar helt enkelt en trovärdig plan för att ta USA ut ur krisen. Är det konstigt att väljarna är oberäkneliga och frustrerade?

Avslutningsvis måste jag göra en kort reflektion över att det är märkligt hur Obama lyckats alienera så många olika väljargrupper samtidigt. För att lyckas bli omvald vid presidentvalet om två är det viktigt att Obama fortsätter att vara så reflekterande och självkritisk som han var vid gårdagens presskonferens och att han förmår omvandla detta i verklig handling.

Valresultatet visar att situationen är allvarlig för demokraterna och för Obamas möjligheter att bli omvald om två år. Väljarna, och framför allt de oberoende, är missnöjda med hur saker och ting förhåller sig vilket kan synliggöras med stora republikanska framgångar i förorterna, i industribältet, mellanvästern och nordost.

Delstater med många vita, socialkonservativa låginkomsttagare, så kallade Reagandemokrater. Precis sådana väljare som Obama hade svårt att attrahera i de demokratiska primärvalen och där Hillary Clinton hade starkt stöd. Många av dessa delstater såsom Virginia, Michigan, Pennsylvania, Illinois, Colorado och Missouri kommer att spela en stor roll i presidentvalet 2012.

På vilket sätt demokraterna och Obama kan locka tillbaka dessa väljare är något man måste fundera kring och varför inte då utse Hillary Clinton till vicepresidentkandidat? Måhända jag är naiv, men är man ett Clinton-fan så är man!

Väljarna är oroade över landets och den egna ekonomin och en majoritet av väljarna anser att utvecklingen i landet går i fel riktning. Missnöjet med den federala regeringen är omfattande och många väljare gjorde sina val utifrån motståndet till den förda politiken och motståndet mot enskilda kandidater. Med andra ord röstade de amerikanska väljarna mer mot något än för något.

Republikanerna, och framför allt Tea Party-rörelsen, har lyckats oerhört väl med sitt opinionsbildande arbete och man har lyckats att sätta dagordningen. Man har mobiliserat de konservativa gräsrötterna samtidigt som man lyckats slå an en ton som går hem bland stora grupper bland de amerikanska väljarna. Istället för att betona den sociala konservatismen har man valt att betona den amerikanska drömmen om att ingenting är omöjligt, individuell frihet, entreprenörskap, ekonomiskt ansvarstagande och en begränsad stat.

Resultatet är att de oberoende väljarna har gått högerut. Enligt en undersökning som jag såg igår definierade sig omkring 40 procent av väljarna som konservativa, 40 procent som moderata och 20 procent som liberala.

När det gäller själva valresultatet så är det bara att konstatera att gårdagens mellanårsval var en fullständig katastrof för demokraterna och framför allt för president Barack Obama och representanthusets nuvarande talman Nancy Pelosi. När det gäller Pelosi är det ingen högoddsare att hon tar konsekvenserna av republikanernas jordskredsseger i valet till representanthuset och lämnar över till nya krafter.

Valresultatet är även en viktig väckarklocka för president Obama. Det är ett mysterium att en hyllad kommunikatör som Obama har haft uppenbara problem att kommunicera ut sitt budskap. Men samtidigt visar detta att det inte bara räcker med vackra ord för att bli en framgångsrik politiker. Man måste även ha förmåga att konkretisera orden och visionerna i verklig handling. Obama och demokraterna har ett politiskt problem i och med att man inte lyckats konkretisera sina visioner om vilket land USA ska vara.

Väljarna visade tydligt att det inte räcker att skylla sina tillkortakommanden på den ekonomiska krisen som enligt väljarna framför allt orsakats av börshajarna på Wall Street och George W Bush.

Obama blev vald med enorma förväntningar på sina axlar. Förväntningar som han inte lyckats infria. Frågan är om Obama har förmåga att ompröva sin politik och sitt ledarskap. Det är viktigt att betona att Obamas problem är mycket större än en oförmåga att kommunicera ut sin politik och sina budskap. Obama och demokraterna har politiska problem som man måste hantera för att inte den konservativa högervågen ska fortsätta över de viktiga valen år 2012.

De politiska partierna måste nu försöka samarbeta, och överbrygga den omfattande polarisering som idag präglar landet, för att komma tillrätta med de utmaningar som USA står inför, framför allt när det gäller att komma tillrätta med ekonomin, de gigantiska underskotten och den höga arbetslösheten. Det handlar helt enkelt om ekonomiskt ansvarstagande och att skapa förutsättningar för fler jobb.

President Obama måste vara självkritisk och visa att han är en president för hela USA samtidigt som republikanerna nu måste visa ansvar istället för att bara rösta emot alla förslag från Obama och demokraterna. De amerikanska väljarna har gjort sin röst hörd och budskapet är tydligt. Väljarna vill ha förändring och ”it´s the economy stupid”.

Läs mer: AB, AB, AB, Expressen, Expressen, Expressen, DN, DN, SvD, SvD

Vi socialdemokrater vill genomföra en grön omställning av vårt samhälle. En tuff klimat- och miljöpolitik är nödvändigt för jordens överlevnad. Bergs kommun kan här bli en vinnare. En grön omställning skapar förutsättningar för fler jobb med vatten-, sol- och vindkraft, biobränsle, ny teknik och energieffektivisering.

Bergs kommun ska vara en föregångare och inspiratör och aktivt stötta företag att bli mer klimat- och energieffektiva. Miljöarbetet ska integreras i all kommunal verksamhet för att åstadkomma en långsiktigt hållbar utveckling.

Vi vill med andra ord prioritera de gröna jobben inom jordbruket, skogen, vindkraften och ny miljövänlig teknik. Vi vill satsa på ökad produktion av förnyelsebar energi i Bergs kommun för att bidra till vårt gemensamma arbete mot klimathotet.

En eventuell uranbrytning omöjliggör en fortsatt utveckling av turismen som utgör en av kommunens viktigaste näringar. Mot bakgrund av detta säger vi ett kraftfullt NEJ till uranbrytning i Bergs kommun eftersom detta rimmar illa med Berg som miljö- och turistkommun.

Vi ser uranbrytning som ett hot mot en positiv utveckling av Bergs kommun och Jämtlands län.

Vi Socialdemokrater i Bergs kommun är stolta över den goda livsmiljön och de möjligheter som erbjuds här. Därför vill vi att fler ska upptäcka kommunens rika möjligheter. Vårt mål är därför att befolkningen i kommunen ska öka. För att uppnå detta mål måste förutsättningarna för att leva i kommunen förbättras och fler jobb skapas.

Ungas möjlighet och vilja att bo kvar i kommunen måste förstärkas, bland annat genom tillgång till arbete, ett ökat utbud av fritidsaktiviteter och genom fler mötesplatser. Personalens kompetens och delaktighet måste tillvaratas och vidareutvecklas. Kommunen behöver ett tydligt och mer lyhört ledarskap.

Arbetslösheten och utanförskapet har ökat kraftigt i Bergs kommun under den senaste mandatperioden. Som socialdemokrater kan vi aldrig acceptera detta, framför allt inte den höga ungdomsarbetslösheten. Vi sätter jobben först. Kommunen behöver därför en aktiv och målmedveten politik för fler jobb.

En aktiv lokal näringspolitik är en avgörande förutsättning för nya företagsetableringar, skapandet av nya företag, ökad sysselsättning och inflyttning. Detta är en nödvändighet för att vi ska kunna upprätthålla en ekonomi i balans och för att kunna genomföra satsningar på välfärden.

Vi socialdemokrater kommer arbeta stenhårt för att lyfta utvecklingsfrågorna i kommunen och det är därför vi valt att utöka den politiska organisationen. Det handlar om att vända de negativa befolkningssiffrorna, att satsa på ökad företagsamhet och ökad sysselsättning samt ett attraktivt boende.

De tre samarbetspartierna har nu presenterat ett samarbete för ökad stabilitet, utveckling och öppenhet i Bergs kommun. Detta är ett arbete som måste ses långsiktigt, men färdriktningen är mycket tydlig.

Läs mer i LT och LT.

Syftet med samarbetet är att skapa en tydlig majoritet med förmåga att ta långsiktigt ansvar för kommunens utveckling. Kommunen ska präglas av ett starkt och lyhört ledarskap.

Bergs kommun behöver en tydlig färdriktning för att komma tillrätta med de utmaningar kommunen står inför när det gäller investeringar, ekonomi, sysselsättning och demografi.

En av de viktigaste utmaningarna för Bergs kommun de kommande åren är att skapa förutsättningar för ökad företagsamhet, sysselsättning och inflyttning och därmed förutsättningar för en tryggad välfärd.

Vi vill lyfta och prioritera utvecklingsfrågorna i kommunen. Det handlar om att tillsammans skapa ökad framtidstro och optimism i kommunen och det handlar om att våga se möjligheter istället för problem och att våga tänka nya tankar.

För våra tre partier handlar det om att samarbeta, förhandla, kompromissa och att ge och ta för medborgarnas bästa samtidigt som vi kommer ge varandra utrymme att lyfta fram olika profilfrågor. Alla tre partier ska ges förutsättningar att vinna på samarbetet som ska präglas av ömsesidig respekt.

Hur vindkraftsutbyggnaden påverkar landskapet är högst individuell och styrs av människors inställning till vindkraften och människors relation till platsen. Vissa tycker att vindparkerna är vackra medan andra tycker att de försämrar bygdens attraktionskraft. Det är många känslor i omlopp när det handlar om utbyggnaden av vindkraft och detta är viktigt att ha med sig när man diskuterar exploateringar.

Vi socialdemokrater vill därför betona vikten av en öppen process präglad av delaktighet och dialog med de människor som verkligen berörs. Detta är avgörande för undvika splittring och söndring i kommunen. Alla berörda ska ges möjlighet att lämna synpunkter på eventuella exploateringar. Vikten av öppenhet, dialog och delaktighet blir än viktigare när det sprids rykten om att kommunen har en ”dold agenda” och att politikerna redan bestämt hur det ska bli. Så är det inte och kommunen har alltid veto när det gäller eventuella exploateringar.

Översiktsplanen ger råd om lokalisering, var vindkraften ger mest nytta och minst skada, och är inte bindande på något sätt. Vindkraftslokaliseringar ska alltid prövas med hänsyn till exempelvis landskapsbild, boendemiljöer och natur- och kulturvärden.

Vi socialdemokrater ställer oss generellt positiva till vindkraften då vi ser vindkraften som en inhemsk, förnybar, ren och lokalt förankrad energikälla som kan bidra till en positiv lokal och regional utveckling och bidra till att ersätta fossila energislag och kärnkraft. Vindkraften har därmed en viktig roll när det gäller omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle, lokalt, såväl som regionalt, nationellt och globalt. Klimatet behöver vindkraften.

Vindkraften kan bidra till ökad lokal utveckling genom ökade investeringar, ökad sysselsättning och genom en lokal bygdepeng som kompensation för berörda bygder.

Vi socialdemokrater ställer oss särskilt positiva till en småskalig vindkraftsutbyggnad med lokalt ägande.

Men som vi redan varit inne på ovan innebär inte detta att det är lämpligt att bygga vindkraft överallt. Det handlar om att hela tiden ta hänsyn till riks-, allmänna- och lokala intressen. Vindkraften ska analyseras och planeras utifrån ett helhetsperspektiv.

Den lokala och regionala nyttan ska maximeras och vindkraften får inte skada kommunens och regionens långsiktiga attraktionskraft.

Bolaget har beslutat om besparingar på omkring 150 miljoner. Bolaget har exempelvis beslutat att lägga ned mejerierna i Karlstad och Sundsvall samtidigt som man höjt avräkningspriset för att stärka bolagets konkurrenskraft gentemot Arla och andra konkurrenter.

Frågan är om detta inte bara är konstgjord andning för bolaget. Arla har till exempel nu i dagarna lagt ett bud på mejeriet i Sundsvall. Syftet är självklart att locka över Milko-producenter till Arla.

Som jag skrivit tidigare tror jag att ett samgående med någon av konkurrenterna är nödvändigt för att inte företaget ska gå omkull inom en snar framtid. Bättre att förekomma än att förekommas.

En konkurrs eller ett påtvingat samarbete under korset vore förödande för regionens utveckling där de gröna näringarna fortfarande spelar en viktig roll. En roll som kan komma att stärkas ytterligare med rätt politik och rätt marknadsföring.

Tyvärr tror jag att detta är en realistisk syn och det visar på de utmaningar som små glesbygdskommuner som Bergs kommun står inför i framtiden med en krympande och åldrande befolkning.

För att vända på den här utvecklingen krävs politisk vilja och en förmåga att ta itu med de strukturella utmaningar kommunen står inför.

Detta är utmaningar som inte är unika för Bergs kommun. Alla kommuner säger sig vilja öka inflyttningen och företagsamheten. Det är självklart.

Men för att lyckas med detta krävs som jag redan påpekat en tydlig vilja politiskt att arbeta med dessa frågor. Det handlar om att satsa på information och marknadsföring och att lyfta fram det som gör Bergs kommun unikt. Det handlar om att gå från ord till handling.

Den viktigaste frågan för att öka utvecklingen och skapa förutsättningar för ökad inflyttning är att arbeta för fler jobb. Jobben är prio ett. För oss socialdemokrater i Berg kommer detta vara prioriterade frågor den kommande mandatperioden.

Det är en skam för ett välfärdsland som Sverige att vi har hemlösa som inte har någonstans att sova om nätterna. Det är stor skam och visar på den rådande samhällssynen på människan. Om man inte tar eget ansvar för sitt liv så får man skylla sig själv om man hamnar i hemlöshet, arbetslöshet eller sjukskrivning. Allt enligt devisen hungriga vargar jagar bäst.

Vad har samhället för ansvar och vad gör regeringen för att bekämpa hemlösheten? Jo man tvingar ut arbetslösa och sjukskrivna att söka socialbidrag. Man säljer ut allmännyttan istället för att bygga fler bostäder och man förlitar sig på att välgörenhetsorganisationer och liknande gör grovjobbet. Ett synsätt som inte löser grundproblemet utan cementerar de rådande samhällsstrukturerna.

Regeringen saknar en trovärdig politik för att lösa problematiken med hemlöshet i Sverige. Grundproblemet är människors brist på bostad och ett samhälle som stöter ut våra medmänniskor. Det är inte värdigt ett land som Sverige.

Vilket samhälle vill vi leva i egentligen? Ett samhälle där klyftorna, fattigdomen och orättvisorna ökar eller ett samhälle präglat av gemenskap, jämlikhet och solidaritet?

Det gör ont i hjärtat att se hur samhället är på väg att utvecklas och jag måste ställa mig frågan. Vad har hänt egentligen? Har Sverige blivit ett land bestående av egoister som bara tänker på sin egen plånbok?

Hur kommer valutgången påverka president Barack Obamas möjlighet till omval 2012 till exempel? Hur kommer valutgången att påverka republikanerna respektive demokraternas framtida färdriktning?

Obama valdes till president med enorma förväntningar, om förändring, hopp och gemenskap, på sina axlar. Förväntningar som var orimliga från första början. Obama sågs som en Messias som skulle lösa USA:s och världens alla problem. Obama skulle skapa enighet i ett splittrat land och i en splittrad värld.

Mot denna bakgrund är det inte konstigt att missnöjet växer och frodas. USA är lika politiserat och splittrat som under åren med George W Bush och missnöjet kring sjukvårdsreformen, kriget i Afghanistan, ekonomin och arbetslösheten är omfattande.

Den växande konservativa Tea Party-rörelsen har till exempel växt fram i spåren av ökade budgetunderskott och så kallad ökad statlig inblandning i människors vardag. Detta förakt mot så kallad politisk inblandning är skrämmande och ett hot mot demokratin, inte bara i USA utan runtom i världen.

Detta motstånd mot politisk inblandning märks även tydligt i Sverige genom exempelvis kristdemokraternas tal om verklighetens folk och mauderaternas tal om en frihetsrevolution.

Demokraternas problem blir inte mindre allvarliga mot bakgrund av att Obamaadministrationen ger sken av att vara splittrad exemplifierat genom avhopp av höga ekonomiska-, militära- och politiska rådgivare.

Risken är därför överhängande att republikanerna kommer att överta representanthuset och kanske även senaten vilket skulle utgöra ett enormt bakslag för demokraterna och för president Obamas möjlighet att genomdriva sin politik.

Kommer Barack Obama visa sig vara en dagslända med god förmåga att uttrycka sig men utan att sakna den verkliga politiska fingertoppskänslan som krävs för att bli en framgångsrik politiker?

Läkemedelsanvändningen fortsätter öka och med detta ökar även riskerna för biverkningar, felmedicinering och vårdskador.

Hur minskar vi läkemedelsanvändningen? Min bestämda uppfattning är att mycket läkemedel skrivs ut utan större analys och fokus på helheten. Detta har jag sett i min egen personliga närhet.

Olika läkare skriver ut recept utan att sakna överblick eller ansvar för helheten. Medicinering sker utan att man har någon större aning om vad det är bra för. Detta är oacceptabelt.

Särintressena inom den svenska sjukvården måste bekämpas och helhetssynen sättas i främsta rummet. Hur prioriterar vi? Hur främjar vi ökad hälsa? Hur organiserar vi vården?

Detta är viktiga frågor som påverkar några av de mest utsatta människorna i vårt samhälle. Vi förtroendevalda har därför ett ansvar att lyfta dessa frågor.

Läs mer i dagens ÖP.

Självklart måste även de politiska organisationerna ses över när alla andra områden ses över. Men politiken måste få kosta pengar eftersom det i grunden handlar om demokrati och medborgarnas möjlighet att styra över sin egen vardag.

Det är att göra det lite väl enkelt för sig att tro att det finns några större summor att tjäna på att skära inom dessa områden. Ska vi släppa all makt till tjänstemän och experter? Mitt enkla svar är nej.

Jag vill se en levande och vital demokrati där människor ges möjlighet att göra sin röst hörd och där förtroendevalda ges möjlighet att göra ett bra jobb.

Vänsterpartiet gjorde ytterligare ett dåligt val under Lars Ohlys ledning. Vilken gång i ordningen måste man ju fråga sig. Jag tror att Vänsterpartiet skulle må bra av att genomföra ett generationsskifte. Ohly har gjort sitt. Fram med unga begåvningar som Ali Esbati, Josefin Brink, Ida Gabrielsson och Jenny Lindahl Persson.

Centerpartiet fortsätter sin kräftgång under ledning av mauderaterna. Partiets kärnväljare känner inte igen sig i den nyliberala riktning partiet gått under senare år.

Det är ingen högoddsare direkt att Maud Olofsson troligtvis kommer lämna partiledarrollen inom de närmaste åren. Frågan är om Centerpartiet i det läget vågar vara så modiga att de släpper fram Annie Johansson?

Utöver ett ledarskifte måste partiet satsa på profilering. Profileringen av Centerpartiet som ett företagar- och miljöparti har ju inte direkt rosat marknaden. Partiet måste värna sina traditionella kärnväljare i gles- och landsbygd.

Socialdemokraterna gjorde ett katastrofval, inget snack om saken. För att inte socialdemokratin ska bli ett parti i mängden måste medvetenheten om att partiet befinner sig i kris spridas runtom i organisationen. Nytänkande och förnyelse, både politiskt och i ledningen, måste till. Socialdemokratins kris handlar inte om Mona Sahlin eller det rödgröna samarbetet. Socialdemokratins kris är mycket djupare än så.

Ett parti som verkligen kämpar för sin överlevnad är Kristdemokraterna. Vad har KD för existensberättigande egentligen? Behövs KD i svensk politik? Att man funderar på att byta namn är bara löjligt. Det finns nog inte många som missat att partiets hjärtefråga nummer ett är familjen.

Utmaningen för kristdemokraterna är att värna sina kärnväljare samtidigt som de måste bredda sig. Devisen om verklighetens folk är smart, men utmaningen för partiet är ju att fylla detta med konkreta och trovärdiga förslag. För att partiet ska bli trovärdigt när det gäller att minska politikens makt och inflytande över vanliga människor måste man rensa bort den förmyndarmentalitet som finns inom partiet.

Det är bara att konstatera att det kommer bli väldigt intressant att följa den svenska inrikespolitiken de närmaste åren. Vilken väg tar de olika partierna? Resultatet kan bli att idépolitiken och ideologierna åter hamnar i fokus, vilket vore väldigt välgörande för de politiska partierna, medborgarna och den svenska demokratin.

Undersökningen visar även att bara sju procent av invånarna i Jämtlands län tror att alla patienter verkligen får en likvärdig vård idag. Hela 73 procent oroar sig för att ökade kostnader ska påverka deras möjlighet till vård i framtiden.

Detta är siffror att ta på allvar och som vi förtroendevalda måste förhålla oss till. Eftersom vårdbehovet ökar och eftersom befolkningen blir allt äldre samtidigt som den medicin-tekniska utvecklingen går framåt är det av avgörande betydelse att diskutera det här med prioriteringar inom sjukvården.

Vi förtroendevalda måste våga diskutera dessa frågor, självklart tillsammans med den medicinska expertisen. Vi har inte råd att sticka huvudet i sanden och låtsas som om ingenting hade hänt eller förändrats.

Förutom att diskutera prioriteringar inom vården måste vi även diskutera hur vi kan effektivisera verksamheten och vårdorganisationen. Som jag skrivit om tidigare handlar detta inte om att personalen på golvet ska springa fortare utan om att verksamheten ska organiseras mer effektivt.

Vi måste även satsa på folkhälsan och det förebyggandet arbetet liksom att få ned läkemedelsanvändningen/kostnaderna. Så skapar vi en effektiv vård som är tillgänglig för alla.

Läs mer i dagens ÖP.

Detta är åtgärder som jag ställer mig bakom helt och fullt. En aktiv lokal näringspolitik är en avgörande förutsättning för nya företagsetableringar, skapandet av nya företag, ökad sysselsättning och inflyttning. Detta är en nödvändighet för att vi ska kunna upprätthålla en ekonomi i balans och för att kunna genomföra satsningar på välfärden.

Vi förtroendevalda har en viktig uppgift i att skapa ett företagsklimat som gör det enkelt och gynnsamt att starta och driva företag. Villkoren för det lokala företagandet måste ständigt ses över och förbättras i dialog med näringslivet. Vi förtroendevalda måste bli bättre på att diskutera strategiska framtidsfrågor med våra lokala företagare för att främja ökad utveckling och framtidstro.

Bergs kommun behöver fler och växande företag för att säkra tillväxt, jobb och en positiv utveckling. Entreprenörer behövs i vårt samhälle, både som egna företagare, välfärdsarbetare eller som anställda i det privata näringslivet.

Vi socialdemokrater i Berg kommer därför bland annat verka för kontinuerliga dialogträffar och företagsbesök, en-väg-in i kommunen samt stödja och uppmuntra ungdomar att starta egna företag, exempelvis genom Ung Företagssamhet och Sommarentreprenörerna.

Men Svenskt Näringsliv, Vårdföretagarna och högerpartierna har en dogmatisk syn på privatiseringar och entreprenad då detta verkar lösa alla världens problem.

Självklart kan kooperativa, ideella och enskilda alternativ spela en positiv roll. Däremot är det stötande när multinationella välfärdsbolag går med enorma vinster med hjälp av skattebetalarnas pengar.

Skattepengarna ska gå till vår gemensamma välfärd och inte ner i välbärgade aktieägares fickor.

Socialdemokratins framgångar i valet till landstingsfullmäktige i Jämtlands län visar att väljarna med kraft står bakom en gemensamt finansierad välfärd där demokratiskt valda organ, och inte privata marknadsintressen, ska styra var vården ska finnas.

Jag hoppas att vi kan påbörja en sansad debatt om välfärdens framtida finansiering och organisering utan en massa dogmatiska skygglappar. Högern och dess allierade vill sälja ut det vi har gemensamt och låta vinstintresset styra. Medborgarna ska göras till kunder helt enkelt på en marknad. Det kan vi socialdemokrater aldrig acceptera.

Välfärdens tjänster ska utgå efter människors behov och styras gemensamt genom demokratiskt valda organ. Den utbredande ekonomismen och egoismen i samhället måste bekämpas och det är många människor oroas över dessa tendenser. Socialdemokratin måste därför vässa sin samhällskritik.

Läs mer i ÖP och ÖP.

Men detta borde bara vara ett första steg på vägen mot ett direktvalt regionfullmäktige. Detta mot bakgrund av att indirekt valda kommun- och förbund inte är optimala ur demokratisk synpunkt. Det kan helt enkelt bli svårare att utkräva ansvar.

Utöver detta pågår arbetet med att bilda en gemensam region mellan Jämtlands- och Västernorrlands län. I detta läge går företrädare för samtliga riksdagspartier i Västerbotten (med undantag för Sverigedemokraterna) ut med ett utspel om att bilda en norrländsk storregion.

Jag tror på en utveckling mot starkare regioner med ökat ansvar och inflytande över statliga angelägenheter, framför allt när det gäller regional utveckling. Men ett stor-Norrland tror jag är helt fel väg att vandra. Regionen blir helt enkelt för stor till yran, det blir svårare att utkräva ansvar och skapa möjlighet till delaktighet och inflytande för regionens invånare. Samtidigt är skillnaderna stora mellan exempelvis inlandet i Jämtlands län och nordligaste Sverige.

Min uppfattning är att den ultimata lösningen vore att slå samman länets alla kommuner och landstinget och bilda Region Jämtland. Fördelarna är många. Vi får ett tydligt ledarskap och det blir lättare att utkräva ansvar samtidigt som vi kan sätta fokus på strategiska framtidsfrågor. Verksamhet kan samordnas och effektiviseras.

Det är till exempel orimligt i mina ögon att alla kommuner arbetar med olika projekt kring turism och ökad inflyttning istället för att ta ett samlat grepp för att stärka varumärket Jämtland och därigenom skapa förutsättningar för en expansiv turism och ökad inflyttning. Jämtlands län behöver en ökad helhetssyn helt enkelt.

Region Jämtland kan även bli en föregångare när det gäller demokratisk förnyelse genom att öka det lokala självbestämmandet ute i de olika kommundelarna, byarna, bygderna och bostadsområdena.

Vi måste bli fler som diskuterar dessa frågor. Det handlar nämligen om länets överlevnad.

Läs mer: LT och Robert Uitto

Det handlar inte om att personalen ska springa snabbare utan det handlar om att hitta nya och effektivare arbetssätt och metoder. För att lyckas med detta är det a och o att ta till vara den kompetens och erfarenhet som våra medarbetare besitter.

För många borgerliga politiker är lösningen att lägga ut verksamhet på entreprenad och att privatisera det mesta som går. I vissa fall kan det vara positivt eftersom mångfald och valfrihet är viktigt.

Men privatiseringsivern får inte gå för långt och man måste alltid ställa sig frågan vems valfrihet och intresse det är som ska gälla. Vårdtagarens, elevens eller personalens valfrihet och intresse? Eller de stora multinationella bolagens valfrihet och intresse att göra vinst på skattebetalarnas pengar?

Även i Jämtlands län, i kommunerna och landstinget, pågår en intensiv debatt om privatiseringar och entreprenader. Det handlar exempelvis om den fria etableringensrätten och lagen om valfrihet.

I Bergs kommun kommer fullmäktige att på mandatperiodens första sammanträde besluta om lagen om valfrihet (LOV). Det kommer att bli spännande att se vad beslutet kommer att bli. Hittills är det vi socialdemokrater, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som stått för motståndet. Men förhoppningsvis kan vi få med oss några andra ledamöter att rösta nej till förslaget.

Min uppfattning är att kommunen är för liten för lagen om valfrihet. Det finns ingen marknad helt enkelt. I Bergs kommun har vidare Förenade Care ansvaret för hemvården i område Mitt (området runt centralorten Svenstavik) medan resten ligger hos kommunen. Vad blir då konsekvensen om vi inför LOV. Vad händer med likvärdigheten?

Detta diskuteras även i Krokom och där har Socialdemokraterna och Vänsterpartiet valt att överklaga ärendet till förvaltningsrätten för avgörande. Det ska bli spännande att se vad rätten kommer att besluta.

Invandringen berikar Sverige och ökad invandring kommer att bli nödvändigt i framtiden med tanke på den allt mer åldrande befolkningen. Om vi tittar på min egen kommun Berg så skulle befolkningsstatistiken se ännu mer negativ ut om det inte vore för de invandrare som kommunen tar emot.

Visst finns det integrationsproblem i Sverige, ingen tvekan om det. Men dessa problem löser vi inte genom att lägga skulden på landets flyktingar och invandrare eller genom att stänga gränserna. Det som krävs, inte minst i Bergs kommun, är att skapa förutsättningar för fler jobb.

Men Sverigedemokraterna saknar politik för fler jobb och man verkar tro att antalet jobb är statiskt. Det är en strängare och mer restriktiv invandringspolitik som ses som lösningen på Sveriges sysselsättningsproblem. När det självfallet är helt andra aktiva och strukturella åtgärder som behövs.

Sverigedemokraternas politik går sedan ut på att ta lite godis ur de rödgrönas och regeringens godispåse och sen delar de ut dessa utan att ta något som helst ansvar för helheten. Finansieringen av partiets förslag är ett skämt. Besparingarna som partiet tror sig kunna göra på en restriktiv invandringspolitik dubbel- och trippelräknas.

Detta samtidigt som man ställer människor och grupper mot varandra, exempelvis genom att ställa välfärd för våra äldre mot en solidarisk och ansvarstagande flykting- och invandringspolitik. Vidare talar man om kultur istället för ras. Det är sådant som kallas populism och det är djupt osmakligt och kränkande.

Sverigedemokraternas politik utgör till största delen klassisk högerpolitik. Det handlar exempelvis om sänkta skatter, uppluckring av LAS och ökad otrygghet.

Samtidigt vill partiet sluta Sverige gentemot omvärlden. En öppenhet som varit Sveriges styrka genom århundraden. Sverige utgör till exempel ett av världens mest exportberoende länder. Vi är helt enkelt beroende av världen omkring oss.

Sverigedemokraternas politik drar isär landet när vi istället behöver en politik för fler jobb, ökad rättvisa och minskat utanförskap. Ett samhälle präglat av möjligheter och som håller ihop.

Läs ett intressant reportage i dagens Expressen angående SD:s valframgångar i Härjedalen.

Lars Hermansson, profilerad sverigedemokrat från Härjedalen, menar i en insändare i gårdagens ÖP att Sverige bara ska ta emot välutbildade akademiker medan "mängdinvandring av flyktingar och lågutbildade" ska bekämpas.

Hermansson ger här uttryck för en skrämmande människosyn. Var är solidariteten och respekten?

För mig är det självklart att Sverige ska visa solidaritet och öppenhet gentemot flyktingar och invandrare oavsett om de är högutbildade eller lågutbildade. Det handlar om alla människors lika värde och att värna ett samhälle präglat av mångfald och olikheter.

Ett samhälle präglat av homogenitet kommer att stagnera och bli ett mycket tråkigare samhälle.

Vad vore Sverige utan invandringen som skett under århundradenas lopp och som bidragit till att skapa dagens svenska samhälle?

Tony Blair kom till makten genom jordskredssegern mot Tories 1997. Förväntningarna om förändring var enorma. I en sådan situation är det naturligt att människor blir besvikna. Men Blair och New Labour bröt Tories makthegemoni och under åren med Blair och Gordon Brown genomfördes en mängd progressiva reformer. Det är viktigt att inte glömma detta.

Bakgrunden till att Labour förlorade makten i vårens parlamentsval finner vi bland annat i att det blev för mycket förvaltande och att Labour var i avsaknad av en tydlig vision om framtiden. Här ligger även en del av förklaringen till den svenska socialdemokratins valnederlag 2006 och 2010.

Blair är härligt ärlig i intervjun kring makten och politikers förmåga att manipulera. Alla politiker gillar makt och är manipulativa mer eller mindre. Alla som är engagerade sig politiskt har ju gjort det av en anledning. Nämligen att få möjlighet att styra, påverka och förändra det samhälle vi lever i. Det borde vara självklart egentligen.

Blair var på många sätt en oerhört framgångsrik politiker, men väldigt kontroversiell. Bland annat finns det människor som ser Blair som en religiös fanatiker och krigsförbrytare. Men det är som han själv säger i intervjun med Skavlan att historien ännu inte är färdigskriven. När vi ser tillbaka på händelserna kring 11/9 september och Irak-kriget så kan perspektiven vara helt annorlunda.

Politiken behöver färgstärka och principfasta personligheter som Blair som drivs av en genuin övertygelse om vad man vill åstadkomma och vad man tror på. Vi behöver politiker som väcker känslor, som Blair, George Bush, Bill Clinton, Olof Palme, Mona Sahlin och Thomas Bodström.

Anledningen till att såna personligheter blir hatade eller omskrivna är att de på många sätt varit framgångsrika. Vilket självfallet väcker anstöt hos motståndarlägret.

Mot bakgrunden av att politiken behöver färgstarka personligheter är det beklagligt att Thomas Bodström nu känner sig tvingad att lämna riksdagen. Jag tycker att det är vansinne att han måste lämna riksdagen för att kunna ta ansvar för sin familj. Är det år 2010 vi lever i eller?

Istället för att underlätta för yngre politiker och personer med familj att engagera sig politiskt gör vi det svårare för dem. Jag tycker att detta är helt fel och har inget med partipolitik att göra utan det handlar om politikens villkor och förutsättningar.

Läs mer: AB, Expressen, Jonas Morian, DN, SvD

Katten är vidare ett oerhört vackert, respektingivande och majestätiskt djur.

En katt är stolt och självständig och har inga problem att ta hand om sig själv. Katten är till exempel ett av naturens tåligaste djur med förmåga att överleva under väldigt hårda omständigheter.

Katten är helt enkelt en mästare på överlevnad och man kan säga att vi människor är mer beroende av katten än katten är av oss människor.

Forskning visar även att kattägare är smartare än hundägare...I say no more.

Fram till 20 oktober 2010 kan du på SVT Play se en intressant dokumentär om tamkatten och dess ursprung.

Den svenska insatsen, både militärt och civilt, gör skillnad. Säkerhetsläget är allvarligt och ett militärt tillbakadragande skulle få ödesdigra konsekvenser. Trupp behövs och är en förutsättning för att garantera säkerhet, trygghet och en demokratisk utveckling av landet. Denna uppfattning delas även av Svenska Afghanistan-kommittén.

Afghanistan är ett land i krig med enorma utmaningar framför sig. Fattigdomen är enorm, liksom barnadödligheten och korruptionen. Omvärldens militära och civila insatser gör här skillnad. Ingen tvekan om det.

Självklart finns det inte enbart en militär lösning på det som händer och sker i Afghanistan. Självklart måste ökade resurser satsas på den civila återuppbyggnaden av landet. Men lika självklart är att ett militärt tillbakadragande skulle kunna leda till att talibanerna återtar makten. Lär av historien. Låt aldrig talibanerna återkomma till makten. Historien förskräcker.

Det finns dem som vill att Sverige ska dra tillbaka sin militära trupp eftersom läget på marken hela tiden blir värre. Ja, så är det. Säkerhetsläget är allvarligt. Men innebär det att vi ska fly med svansen mellan benen när det börjar bli allvarligt? Ska vi ge makten till talibanerna? Hur naiv får man vara?

Afghanistan behöver omvärldens stöd för att garantera trygghet, säkerhet och en demokratisk utveckling. Afghanistans sak är vår. Låt oss visa solidaritet med det afghanska folket inte bara i ord utan i handling. Låt inte terrorismen och fundamentalisterna segra. Det afghanska folket förtjänar en bättre framtid.

Vad krävs då för att fortsätta denna utveckling? Turismens utredningsinstitut pekar på möjligheten att skapa 60 000 nya jobb inom näringen fram till 2020. För att lyckas med detta pekar institutet på tre åtgärder. En höjning av kvalitet och service på det turistiska utbudet. Förbättrad tillgänglighet samt infrastruktursatsningar.

Detta är generella och väldigt självklara åtgärder. För att näringen ska växa än mer krävs även ökat samarbete mellan olika aktörer och satsningar och marknadsföring av de olika destinationerna.

Turismen har enorm betydelse för Jämtlands län och inte minst för kommunerna i Berg och Härjedalen. Som exempel kan nämnas att det satsas runt 250 miljoner kr i Björnrike, Vemdalen och Klövsjö/Storhogna. Näringen präglas av en enorm framtidstro och detta måste vi tillvara ta för att skapa ökad utveckling.

Klövsjö/Storhogna är en liten diamant med enorm utvecklingspotential. Men en fortsatt expansion kräver att diskussionen om ett nytt reningsverk i området kommer till ett slut.

Bergs kommun har ett enormt skuldberg och en kärv ekonomi och även om det handlar om en satning på omkring 90 miljoner är denna en nödvändig satsning som måste genomföras. Vi har råd att vänta längre helt enkelt. Det handlar om att tillvara ta den lokala utvecklingskraften.

Genom att skapa förutsättningar för en fortsatt expansion av turismen kan vi skapa förutsättningar för en positiv utveckling i Bergs kommun. En växande turismnäringen skapar nämligen förutsättningar för fler jobb, ökad inflyttning och därigenom ökade förutsättningar att utveckla den kommunala välfärden.

Siwertsson säger sig vilja gå in oppositionsrådsrollen med ödmjukhet och lyhördhet. Det kan behövas för hittills har han profilerat sig som en konfrontationspolitiker med ständiga personliga påhopp, anklagelser och lögner.

Landstingsstyrelsens ordförande Robert Uitto och den rödgröna landstingsledningen har kallats för svag, maktfullkomlig, ömklig och så vidare. Är detta att föra en konstruktiv oppositionspolitik?

Om detta kommer att fortsätta så är det bara att konstatera att debatt- och samarbetsklimatet kommer kännetecknas av konfrontation istället för en saklig debatt om de utmaningar Jämtlands läns landsting står inför. Det är bara att beklaga.

Läs mer: LT och Robert Uitto

Vad är det som får människor att behandla varandra så här? Vad är det för människosyn som ligger bakom?

En orsak kan vara att i gruppen suddas det personliga ansvaret ut. Man vågar helt enkelt göra saker som man annars aldrig skulle göra. Bakgrunden till detta är grupptrycket och att gruppen anses viktig för den sociala identiteten och statusen.

Men vart är samhället på väg egentligen när status är viktigare än att visa medmänniskor respekt?

Jag anser att en hel del gymnasieföreningar ger uttryck för en fruktansvärd människosyn där man kan behandla sina medmänniskor hur som helst.

Gymnasieföreningarna är djupt odemokratiska och ojämlika då man har särskilda urvalsprocedurer och regler för att bli invald. I mångt och mycket är gymnasieföreningarna klubbar för inbördes beundran. Man tycker ju att man borde kommit bort från detta år 2010. Det är pinsamt egentligen och säger en del om det samhälle vi lever i.

Domstolen menar att kvinnans berättelse verkar självupplevd, men domstolen menar att en trovärdig och tillförlitlig berättelse inte räcker för en fällande dom.

Jag känner mig arg, ledsen, besviken och maktlös. Vart är samhället på väg egentligen? Varför ska kvinnan alltid ifrågasättas? Varför sätter man fokus på kvinnans sexliv och klädsel?

Det har ju ingen betydelse om kvinnan haft kort kjol eller har ett aktivt sexliv. Ett nej är ett nej och en våldtäkt är en våldtäkt. Kvinnan är inte mannens egendom.

Varför ska en kvinna med ett aktivt sexliv klassas som en hora medan en kille i samma situation upplevs som en hjälte? För mig har det ingen betydelse om en man eller kvinna legat med 5, 10, 20, 50 eller 100 bara det skett frivilligt.

Allt detta visar att vi har lång väg kvar att vandra innan vi verkligen kan slå oss för bröstet och hävda att vi lever i ett jämställt samhälle. Kampen mot könsmaktsordningen fortsätter.

Veckans avsnitt handlar om Ryssland efter Sovjetunionens fall. Ett Ryssland präglat av identitetslöshet. Den ryska identiteten är i kris efter att landets kollektiva identitet försvann i och med Sovjetunionens kollaps.

Vad innebär det egentligen att vara ryss i dagens värld? Det är svårt att hitta någon gemensam nämnare mot bakgrund av den mångfald och de enorma skillnader som finns inom detta jätteland.

Många i västvärlden kritiserar den ryska utvecklingen. Man kritiserar Putin och Medvedev och anklagar de ryska ledarna för att driva tillbaka demokratin. Är det verkligen så? Är Putin och Medvedev hot mot demokratin?

Putin och Medvedev är starka och resultatinriktade politiker som vill åstadkomma resultat och lösa problem. De senaste årens utveckling med ökad stabilitet står i bjärt kontrast till Jeltsin-åren präglade av kaos och korruption. Mot denna bakgrund är det inte konstigt att ryssarna vill ha starka ledare med förmåga att lösa de utmaningar Ryssland står inför.

Bristen på socialt kapital är omfattande. Tre av fyra ryssar uppger att de inte litar på någon och sex av tio menar att de saknar ansvar för vad som händer i landet. Familjen utgör tryggheten och gemenskapen i ett samhälle i avsaknad av ett utbyggt välfärdssystem. Staten betyder inget i stort sett för ryssarna. En befolkning som levt under tsarväldet och kommunismen under århundraden.

Med dessa förutsättningar, bristen på tillit och socialt kapital är det inte så konstigt att det är svårt att bygga ett demokratiskt Ryssland. Det är ett arbete som kommer att ta tid.

Men har vi verkligen rätt att moralisera över utvecklingen i Ryssland när många ryssar själva upplever större frihet och välstånd än tidigare? Bristen på demokrati verkar vara ett större problem för oss i väst än för ryssarna.

Men samtidigt kastar man sten i glashus. Vilka är det egentligen som sprider hat och intolerans? Vilka är det som hetsar mot svenska muslimer? Bland annat symboliserat av SD:s reklamfilm i årets val där man ställer välfärd för de äldre mot invandring och framför allt mot muslimer? Vilka är det som talar om inbördeskrig och att Zlatan inte är svensk? Jo, det är Sverigedemokraterna och dess representanter.

Sverigedemokraterna är inget vanligt demokratiskt parti. SD är ett djupt ideologiskt parti med usprung i rasism och främlingsfientlighet.

De politiska partierna måste dock vara självkritiska som jag beskrivit i flera tidigare inlägg. De politiska partierna, inklusive socialdemokratin, har varit för dåliga på att hantera den rädsla, otrygghet och oro som växer fram i dagens samhälle präglat av ökade klyftor, orättvisor och identitetslöshet. Lär av historien vad en liknande utveckling kan leda till. Aldrig mer!

För de rödgröna och den samlade vänstern borde kampen för ökad jämlikhet och integration vara prio ett! Vår samhällskritik måste vässas och alliansen mellan arbetar- och medelklassen måste återskapas. Det är allvar nu. Högern har befäst sitt väljarstöd samtidigt som vi har ett rasistiskt parti i Sveriges riksdag. Det är stor skam.

Vart är Sverige på väg? Var är klasskampen och kampen mot den strukturella rasismen i samhället?

Vi måste arbeta för ett samhälle där människor bryr sig om varandra och som håller ihop. Detta arbete måste ta sin början nu och ansvaret ligger på oss alla. Alla vi som tror att en annan värld är möjlig. En värld präglad av frihet, jämlikhet och solidaritet.

Kommunstyrelsen har nu fattat beslut om att omvandla ett antal av dessa rivningshotade lägenheter till elevbostäder. Detta under förutsättning att Statens bostadsomvandling går med på det. Jag hoppas verkligen att man gör det eftersom det här är en viktig utvecklingssatsning inte bara för Åsarna utan för hela kommunen. Det handlar om att skapa optimism och framtidstro.

Arbetssättet som bedrivs på Bergs gymnasium är ett av många positiva exempel på kommunal verksamhet som fungerar oerhört bra. Vi måste bli bättre på att lyfta fram alla de goda exempel som finns ute i verksamheten och stötta arbetsplatserna att finna egna lösningar för att bedriva verksamheten.

Det finns en oerhörd kraft och oerhörd potential bland våra medarbetare och detta måste vi tillvara ta. Vi måste finna nya lösningar och metoder för att bedriva den kommunala verksamheten och det är jag övertygad om att vi kan göra bara genom att lyssna mer på personalen. De som är ute i verksamheten helt enkelt. Vi socialdemokrater har varit för dåliga på att lyfta fram detta.

Istället för att privatisera verksamhet borde vi frigöra den kraft som redan finns ute i organisationen och verksamheten. Det tror jag är ett framgångsrecept.

På samma sätt som finanskrisen inte var alliansens fel så kan alliansen inte ta åt sig äran för den vändning som nu sker internationellt.

Reinfeldt betonade även att det är en minoritetsregering som styr och att det kommer att krävas samarbete och samförstånd. Vackra ord, men hittills har högerregeringen inte visat några som helst tecken att gå från ord till handling. Allt ansvar läggs på den rödgröna oppositionen.

Det är nu upp till Reinfeldt att visa vem som är statsminister och vilka det är som styr. Det är den konservativa högerregeringen som måste visa förmåga att ta långsiktigt ansvar för Sveriges utveckling de kommande fyra åren.

Det var förvånande att regeringsförklaringen var så tom på nyheter. Ibland såg det även ut som att Reinfeldt höll på att somna under sin egen regeringsförklaring.

Det är skattesänkningar och utförsäljningar det handlar om, när det istället borde handla om satsningar på välfärd och nödvändiga investeringar för att komma tillrätta med de långsiktiga utmaningar Sverige står inför.

Var är lösningarna för att komma tillrätta med klimathotet och var är åtgärderna för att skapa ökad integration till exempel?

Reinfeldt tydliggjorde att utförsäljningarna av statliga bolag ska fortsätta eftersom staten inte ska äga bolag. Nyliberalismen har upphöjts till statsreligion. Politikens makt ska minska och marknadens ska öka.

Den konservativa högerregeringen saknar trovärdighet. Var är idéerna, visionerna, engagemanget och glöden? De närmaste fyra åren kommer bli fyra långa år av förvaltande. Sverige förtjänar bättre.

Missnöjet är starkt växande både bland landets konservativa gräsrötter, symboliserade av bland annat The Tea Party Movement och bland radikala liberaler.

Bakgrunden är framför allt det ekonomiska läget, arbetslösheten, sjukförsäkringsreformen och kriget i Afghanistan. De radikala liberalerna menar att Obama och demokraterna är för passiva medan Tea Party-rörelsen anklagar Obama och demokraterna för slösaktighet, kommunism och socialism.

Primärvalssäsongen har varit tuff för de sittande kandidaterna, vilket märkts hos demokraterna såväl som hos republikanerna. Missnöjet mot politikerna i Washington och allt vad etablissemang heter är omfattande och dessa krafter har varit kraftigast inom det republikanska partiet där konservativa kandidater backade av Tea Party-rörelsen haft stora framgångar.

Framgångarna för de konservativa gräsrötterna kan dock komma att visa sig vara ödesdigra för det republikanska partiet då en del av Tea Party-rörelsens kandidater är sådana som anses för radikala eller konservativa för att vara valbara.

Det som kännetecknar Tea Party-rörelsen och de konservativa gräsrötterna är värnandet av den amerikanska livsstilen, rätten att bära vapen, värnandet av religionen, den privata äganderätten och marknadsekonomin samt motståndet mot "liberal-media", rättigheter för HBT-personer och aborter. Framför allt kännetecknas de konservativa av värnandet av friheten från statlig inblandning.

I dessa gräsrötters ögon framstår Barack Obama och demokraterna som nazister, kommunister och socialister som förlorat kontakten med väljarna. Republikanerna och Tea Party-rörelsen anses företräda "the real America" och "the hard working men". Den hårt arbetande medelklassamerikanen helt enkelt.

Argumenteringen kring vi-dem, vi som arbetar och de som lever på bidrag känns igen. Detta är något som kännetecknar den konservativa högern runtom i världen, i USA såväl som i Frankrike och Sverige.

Som jag påpekat flera gånger i tidigare inlägg. Underskatta aldrig den konservativa gräsrotsrörelsen i USA. Säga vad man vill om dem, men de kan det här med mobilisering. Det kommer att bli spännande att följa den amerikanska politiken framöver.

Detta är ett krig som saknar militära lösningar. Det som krävs är strukturella ekonomiska, politiska och sociala reformer. Det måste skapas alternativ till den lönsamma droghandeln och möjligheterna att legalisera marijuana och andra lätta droger måste ses över förutsättningslöst.

För att kriget mot knarkbossarna ska bli framgångsrikt måste den utbredda korruptionen inom rättsväsendet, polisen och politiken bekämpas. Knarkbossarna har i mångt och mycket lyckats infiltrera det mexikanska samhället. För att kriget ska lyckas måste man helt enkelt bekämpa knarkbossarnas ekonomiska bas och den informella ekonomin i landet.

Korruptionen i Mexiko är ett av landets största problem och detta måste bekämpas. Något som är svårt i ett land länge präglat av straffrihet. Mexiko är till exempel ett av de farligaste länderna i världen att vistas i för journalister och många av de poliser, tjänstemän och politiker som vågar göra sin röst hörd gentemot detta korrupta system lever under ständigt hot och många får även sätta livet till.

USA och det övriga internationella samfundet måste hjälpa till och stötta återuppbyggnaden av ett mexikanskt samhälle präglat av trygghet, rättssäkerhet och välfärd. Risken är annars att våldet kommer eskalera än mer. En eskalering av våldet som även kan komma att sprida sig till USA.

USA har en viktig roll att spela i denna tragedi med tanke på att nästan alla de vapen som används i detta krig kommer från USA. Vapen som helt enkelt kommit in i Mexiko genom bulvaner.

Se SVT:s skakande reportage om detta krig mot knarket i Dokument Utifrån.

Det är deprimerande att se hur djupt rotad den rovgiriga kapitalismen är. Det är vinstintresset som styr utan hänsyn till naturen, kommande generationer och människors liv, hälsa och välfärd.

Men en annan värld är möjlig om vi bara vill och har förmåga att se lösningarna. Men då kräver det att vi öppnar våra ögon och ser verkligheten som den är.

Vi måste resa oss upp tillsammans och unisont säga NEJ. Vi tolererar inte den rovdrift som pågår runtom i världen. En annan värld är möjlig. En värld präglad av rättvisa, frihet och solidaritet. En värld präglad av mångfald och respekt.

Till veckan möts Milkos Utvecklingsråd bestående av ägare, styrelse och ledning under två dagar för att hantera krisen och arbeta fram ytterligare ett åtgärdsprogram för att komma till rätta med läget. Bolaget har hittills genomfört besparingar på över 100 miljoner kr.

Frågan är om det går att använda osthyveln så mycket mer. Jag tror att det krävs strukturella förändringar i form av samgående. Förändringarna måste ske innan det är för sent.