King sa bland annat följande

Mycket av det King lyfte har blivit till det bättre i de flesta länder. Men fortfarande råder orättvisor och ojämlikhet. Skillnader i ekonomi och hälsa även i Sverige har snarare ökat än minskat under de senaste decennierna. Visst går detta att påverka om viljan finns.

Martin Luther Kings dröm finns stor anledning att komma ihåg även 2013.

"När vi låter budskapet om friheten ringa, från varje hus och varje by, från varje landsdel, och varje stad, påskyndar vi den dag då alla Guds barn, svarta och vida, judar och hedningar protestanter och katoliker kommer att sjuönga med i den gamla sången; Äntligen fria, äntligen fria. Tack Gud Allsmäktig vi är äntligen fria", Martin Luther King.

Jag anser att partierna och de fackliga organisationerna måste sätta sig nere och enas om de viktigaste utvecklingsfrågorna. Jag är inte nöjd med mindre än att svensk skola ligger bland de fem främsta länderna. Kunskapsnivån för våra barn och ungdomar är en av de viktigaste indikatorerna och framgångsfaktorerna i en konkurrensutsatt globaliserad värld.

För två månader sedan skrev jag till vår gruppledare i riksdagen Mikael Damberg att partiet borde ta ett initiativ till nationell samling för skolan. Det är därför mycket glädjande att partiet nu avser att göra så.

Det var länge sedan jag gick i skolan. Vi har barn som fått utbildning och nu har arbete. Men jag tänker på våra barnbarn och andra barn. Jag har ytligt sett skolan i Singapore. Så långt jag kan bedöma är det stor skillnad mellan de olika skolsystemen. Kunskapskraven, ordning o reda är några faktorer jag noterat. Allt är säkerligen inte bra där, men det är gentemot dessa barn som sveriges ungdomar ska konkurrera i framtiden.

Men

Den nödvändiga satsningen på skolan kommer att kosta pengar. Det kan handla om allt från att göra läraryrket mer attraktivt till andra pedagosiska insatser. Då kommer det inte att finnas utrymme för nya jobbskatteavdrag. Jag skulle önska att alla vuxna som tror på våra barn och ungdomars framtid tydlligt manifesterade på olika sätt att de är beredda avstå från skattesänkningar för att säkra våra barns framtid.

Jag tycker att patientnämnderna har en viktig roll. Deras kunskap kan tas tillvara i sjukvårdens kvalitetsarbete. För att ytterligare öka antalet anmälningar måste patienten få information om detta. Jag tror att många inte vet att patientnämnderna finns.

Den ena rapporten efter den andra pekar på allvarliga problem i vårt land. I jämförelse med andra länder sjunker kunskapsnivån. Detta oroar mig då det är kunskap vi skall konkurrera om nu och i framtiden.

Jag tycker att partiet borde lyfta fram kunskapen i skolan än mer.
Det är en investering för framtiden. Jag upplever att det är en polarisering i skoldebatten. För våra barn och ungdomars skulle borde vi lägga förslag om en nationell samling över blockgränsesrna hur vi ska höja kunskapsnivån. Inom exempelvis 5 år har vi socialdemokrater som mål att Sveriges barn och ungdomars kunskapsnivå skall vara bland de 5 främsta i världen.

Vi talar ofta om samling inom andra områden där det är viktigt att spelreglerna är långsiktiga. Ett exempel på detta är energisektorn. Borde vi inte överväga samma sak kring skolan. Om vi inte kan konkurrera med omvärlden om kunskap räcker det inte med bra energipolitik. Det krävs nu enligt min mening en nationell samling för att lyfta svensk skola mm till en betydligt högre nivå i en internationell jämförelse än idag. Jag tror många i min ålder känner som jag. Om vi socialdemokrater tar detta initiativ måste utbildningsminister Björklund agera på något sätt. Jag tycker att vi måste visa att partiet tarDet är en fråga -utöver sysselsättning, arbetslöshet- som bekymrar mig. Det gäller våra barn och ungdomars utbildning och kompetens.

Jag är nu i närheten av pensionsåldern. Vi har barn och barnbarn. Vi har barnbarn som går i skola i Sverike och i Singapore. Jag har följt skolsystemen.
Den ena rapporten efter den andra pekar på allvarliga problem i vårt land. Du vet likaväl som jag att våra ungdomar skall konkurrera med andra länders ungdomar i framtiden.

Ide
Borde vi inte inför kongressen vara tydliga med och lyfta fram skolan/ utbildningen och kunskapsnivån. Vi måste investera i kunskap. Ibland känns det så allvarligt att vi borde för våra barns och ungdomars skull lägga förslag om en nationell samling hur vi ska höja kunskapsnivån. Inom exempelvis 5 år har vi socialdemokrater som mål att Sveriges barn och ungdomars kunskapsnivå skall vara bland de 5 främsta i världen.
Vi talar som du vet om samling inom energisektorn för att långsiktigt säkerställa villkoren för industrin. Borde vi inte överväga samma sak kring kunskapen. Om vi inte kan konkurrera med omvärlden om kunskap räcker det inte med bra energipolitik mm. Det krävs nu enligt min mening en nationell samling för att lyfta svensk skola mm till en betydligt högre nivå i en internationell jämförelse än idag. Jag tror många i min ålder känner som jag. Om vi socialdemokrater tar detta initiativ måste Björklund sannolikt svara på något sätt. Vi visar då att partiet vill ta ansvar för en av de viktigaste framtidsfrågorna.

Mikael
Du kanske inte ansvarar för detta. Men skicka gärna vidare till berörd person i partiet.

ansvar för en av de viktigaste framtidsfrågorna.

Pulsaktiviteten kan vara innebandy, basket, hinderbanor eller fotboll.

Jag tror att fysisk aktivitet i skolan är mycket viktig. Ett sätt att förbättra resultaten i skolan kan vara att utöka den fysiska aktiviteten.

Många har hört om Bunkeflo som även detta handlar om fysisk aktivitet i skolan. Det konstiga är att detta inte spridits till alla skolor i landet. Varför skall det "lätta vara så svårt". Kunskapen finns men varför använder man inte kunskapen om fysisk aktivitet i alla skolor.

Jag blev idag intervjuad av en medarbetare inom Sahlgrenska Akademin som forskar och utreder olika modeller som landstingen använder när det gäller kostnader för läkemedel. Vi i Västra Götaland använder oss av ett förskrivarbaserat ansvar. Det innebär att respektive vårdenhet har kostnadsansvar för de läkemedel de skriver ut. Jag tror detta är bra. Det finns andra landsting som har andra modeller där vårdgivaren inte har samma ekonomiska ansvar.

För 15 år sedan hade vi en enorm ökningstakt för läkemedel. Om denna utveckling fortskrivit hade kostnaden för läkemedel ätit upp en stor del av resurserna för sjukvård. Staten bestämde då i slutet av 1990 talet att landstingen skulle ta på sig ansvaret. Västra Götalandsregionen valde för sin del att decentralisera ansvaret till de olika vårdgivarna. För egen del tror jag det var ett bra beslut.

Sen måste alla modeller förfinas och följas upp. Kostnadsökningstakten för läkemedel ser olika ut. Inom primärvården sjunker kostnaden för läkemedel medan kostnaderna för läkemedel ökar på våra sjukhus. Hitintills har vi inte tillräckligt beaktat detta i våra styrmodeller.

Sen har vi den svåra frågan om introduktion av nya läkemedel. Vi har idag en modell med sk ordnat införande. Det innebär central finansiering under de inledande åren.fvw54t

Till sist

Läkemedel är viktiga i sjukvården. Med all sannolikhet kommer nya läkemedel fram även de närmaste åren. Vi har en viktig uppgift se till att dessa läkemedel kommer fram till patienten. Modeller i all ära men i slutklämmen handlar det om individer som är i behov av sjukvård för sin sjukdom.

Min pappa fick aldrig uppleva de senaste årens utveckling. I mitten av 90-talet frågade han oss vad "snabela" var. Han hade hört detta ord i radio och TV.

Hur började det?

När jag föddes fanns inte TV. Vi hade i min barndom radio. Jag kom ihåg i 7-årsåldern 1955 att mamma varje morgon satte på radion kl 8 och lyssnade på väderleksrapporten. Mamma ville veta vilket väder det var där pappa var ute på haven när han var fiskare. Var det bra väder var det lugnt. Om det stormade ökade oron.

I slutet av 1950 talet gjorde TV sitt inspel i vår familj. Det var svartvitt med "inbyggd fjärrkontroll". Jag kunde se på programmet Bröderna Cartright.

Jag har upplevt faxepoken. Det var i mitten av 90-talet. Handlingar skulle faxas runt i olika sammanhang. Även faxepoken blev kort.

På mitt jobb på kommunkontoret skulle vi kommunicera bättre mellan oss medarbetare. Kommunchefen blev övertalad att inköpa Memex. Det var ett internt system för kommunikation mellan rummen. Det skulle minska att man sprang i korridoren och uppsökte medarbetare när jag ville fråga om något. Även memexepoken blev mycket kort.

I mitten av 90-talet fick jag min första mobila telefon. Den var stor somo en tegelsten. Internet på telefon fick jag för drygt 1 år sedan.

Wifi är fantastiskt. Jag kan koppla upp min iPad och iPhon mot internet där Wifi finns. Då öppnar sig hela världens information.

Tänk vilken förmån att vara med på denna resa.

Men

En av fem i Sverige är idag inte med på resan. Vi måste ha kunskap om att det är så. "Alla ska med" gäller även inom detta område. I annat fall ökar det digitala utanförskapet. Vi måste minska de digitala klyftorna.

Men regeringen genom sin IT minister Anna Karin Hatt från centerpartiet har nu bestämt att det skall vara marknaden som ansvarar för detta. Marknaden är banker mfl. Jag tycker det är mycket konstigt. Jag tror vi kommer att se en mångfald olika lösningar. Det kommer att försvåra övergången till IT samhället. Det drabbar inte de kunniga och de som ligger i framkant. Men den femtedel av befolkningen som inte överhuvudtaget kommer i beröring med IT hamnar utanför.

Staten har vissa naturliga uppgifter. Enligt min mening är utfärdandet av e-legitimation en naturlig statlig uppgift. Jag är helt övertygad om att övergången till e-samhället då kommer att snabbas upp och minska utanförskapet.

Nu förstår jag centerpartiets politik. Jag hör att de vill begränsa statens uppgifter kraftfullt. Även frågan om att marknaden skall lösa e-legitimationen Till: Gullie, Marie och Karin.

Det har gått lång tid sen vi senast hade en kusinträff ursprunget från Helga och August Simonsson. Det var säkert mer än 10 år sen.
Nu tycker jag och Agneta att vi gemensamt skall arrangera en kusinträff i augusti månad. Sen tycker vi att våra föräldrar skall vara med.
Var?
· Hos Mary i Örby
När?
· Lördag den 24 augusti 2013 kl 15 00
Vi återkommer med närmare detaljer om anmälan, kostnader längre fram.
Vi vill att ni informera era syskon.

Notera datumet i er almanacka.

kanske är en del i deras politik att avlöva staten. I denna fråga förstår jag inte centerpartiets "tänk".

Idag arbetar många frivilliga bland annat med att lindra nöden genom att dela ut mat. Jag har själv sett kön utanför Klara kyrka i Stockholm när de serverar mat mitt på dagen. Ingen har väl heller undgått tiggare som sitter i olika gathörn. Det är en ny företeelse i våra städer i Sverige. Givetvis har jag sett detta i många andra länder. Nu har det även kommit till Sverige. Jag känner mig besvärad över att se detta.

Givetvis är det bra att det finns kyrkor och andra ideella organisationer som verkar socialt. Det är helt nödvändigt. Men samtidigt finns det bakom nöd och elände strukturella orsaker som måste tydliggöras.

Vi måste våga ta ordet rättvisa i vår mun än mer. Här har vi alla ett ansvar. Det går att skapa ett mer rättvist samhälle. Jag tror att de flesta önskar sig detta.

I Sverige uppskattas att dessa organisationers totala produktion av välfärdstjänster uppgår till 2-3% av hela marknaden. Jag tycker att deras marknadsandel borde öka. I många andra europeiska länder är marknadsandelen betydligt högre.

Det framkommer att dessa organisationer ofta inte har den administration och den juridiska kompetensen som behövs för att lämna in anbud vid upphandlingar. Det är beklagligt att lagstiftningen är så komplicerad att dessa företag kan utestängas. Detta får till följd att det ofta blir de stora vårdkoncernerna lämnar in anbud och vinner dessa.

Jag tycker att regelsystemet borde ändras så att de ideburna organisationernas andel kan öka inom välfärdsområdet. I dessa organisationer stannar vinst och överskott inom verksamheten.

Jag läste särskilt igenom ett kommunalpolitiskt program inför mandatperioden 1974-76 för socialdemokraterna i Öckerö kommun. Det var val 13 sept 1973. Jag var då 25 år.

Bostadspolitiken var då ett fokusområde inom politiken. Kommunen skulle erbjuda alternativa bostadsformer. Ett mål -för att nedbringa kostnaderna- för de boende var att bostadsproduktionen skulle ske i form av tätare småhusområden. Idag är samhällets inflytande inom bostadspolitikena mycket mer begränsat. Idag är det marknaden som skall lösa det mesta.

Socialdemokraterna ville även att barndaghem skulle förverkligas samt att det ges förutsättningar för familjedaghem. Lekskoleverksamheten skulle byggas ut till att omfatta samtliga 5-6 åringar.

Vi gick även till val på att förverkliga en föreningsgård för ungdomar.

Andra politikerområden som nämns är miljövård, näringsliv och kommunikationer.

Det var intressant att läsa slutorden.

" Vi som sökt oss till socialdemokratin eftersträvar en helhetssyn på politiken. Vi satsar på gemenskap mellan människor, på solidaritet. Vi vill röja undan stora klyftor och orättvisor i människors levnadsvillkor. Vi vill att alla gemensamt skall ta ansvar för tryggheten".

Det intressanta är att slutorden gäller även idag, 40 år sedan.

Visst är det bättre idag på olika sätt. Men kampen mot orättvisor måste fortsätta. Det verkar vara tidlöst.

Jag anser detta vara djupt upprörande.

För att förtydliga vad 500 mkr är kan två exempel tas. Det motsvarar halva kostnaden för drift av Kungälvs sjukhus eller drift av 10% av alla de 200 vårdcentralerna i regionen.

Det finns en stor risk att regionen måste höja skatten även 2014. Min bedömning är att det i närtid inte går att effektivisera bort över en halv miljard i sjukvården. En höjning av kommunalskatten påverkar varje intjänad hundralapp. Såväl låg- som höginkosttagare får betala för varje krona man tjänar. Staten har helt andra skattebaser att fördela skattebördan efter bärkraft. Men som vi vet sänker alliansregeringen de statliga skatterna och tvingar kommunerna att höja. Det skapar ett mer ojämlikt samhälle. Men det är väl detta som moderaterna vill? Det konstiga är att de andra allianspartierna, folkpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna inte reagerar?

Samtidigt som detta sker brottas vi med eftersatta behov. Barn och ungdomar som söker till BUP ökar mycket kraftigt.
Det skapar köer, långa väntetider och irritation. Vi har inte svaret på varför denna ökning sker.

För egen del tror jag det är ett stort samhällsproblem. Många barn lever under otrygga förhållanden. Närmiljö sviktar. Många har inte en ljus framtidstro. Flera ungdomar ställs inför alltför svåra vägval. För många av dem är det en fördel och en vinning för framtiden. Men jag tror det finns flera som inte klarar av denna anspänning. Det skapar otrygghet.

Tänk om det fanns enkla svar? Då hade vi enkelt kunna fatta beslut om åtgärder. Det som händer våra barn och ungdomar oroar oss alla.

Vi vet ganska lite om hur det ser ut 2050. Men samtidigt tror jag det är viktigt att vi vågar diskutera de utmaningar vi står inför. Vi kan inte blunda för att den sk demografiska försörjningskvoten ökar kraftigt de närmaste decennierna. Färre i arbetsför skall betala välfärdens kostnader för de som inte finns i arbetskraften.

Idag är hälso och sjukvårdens andel av BNP ca 13 %. Denna andel kommer inte att räcka 2050.

Olika trender kommer även att förstärkas. Jag tror att invånarnas förväntningar på välfärden kommer att öka. Det räcker inte enbart med att bedöma behoven. Troligen kommer den tekniska utvecklingen att fortsätta även i framtiden.

De flesta sjukdomar som finns idag kommer även att vara kvar 2050 men de medicinska framstegen gör sannolikt att lidandet minskar.

Vad skall vi göra? Analyschefen pekade på några faktorer.

Även om de punkter jag pekat på ovan är helt nödvändiga så tror jag att hälso och sjukvårdens andel av BNP måste öka. Trotts utmaningarna måste vi slå vakt om en behovsstyrd och solidariskt finansierad välfärd.

Kostnaden för vården av diabetiker utöver den enskildes kostnader är betydande. Enbart i regionen kan det uppgå till närmare 2 miljarder.

Vet visar sig även att fler får diabetes med låg inkomst och låg utbildningsnivå. Det visar att det är viktigt att på olika sätt arbete för att motverka de stora skillnader som finns i hälsa.

Det framkom även tydligt hur viktigt det är att verka för sunda levnadsvanor. Kost, motion och motverka rökning är faktorer som har betydelse.Detta är viktigt för de som redan har diabetes men minst lika viktigt för andra för att motverka att fler får diabetes.

Inom diabetesvården finns bra kvalitetsregister. Det gör att varje vårdenhet kan följa upp sitt arbete med patienterna. Denna uppföljning tror jag stimulerar utvecklingen.

Vid olika uppföljningar framkommer att vi i västra Götaland har fler patienter som måste amputera sina fötter och ben. Det är viktigt ta reda på vilken orsak detta kan ha. Finns det brister i den medicinska motvården?

SKL gör bedömningen att de ekonomiska utmaningarna är större hos landstingen än hos kommunerna. Jag vet att den medicintekniska utvecklingen med nya läkemedel och nya behandlingsmetorder kostar mer. Till detta kommer den demografiska utvecklingen. Om inte detta vore nog ställs stora krav på landsting och regioner att finansiera en utbyggnad av kollektivtrafiken.

Denna utveckling visar att det var rätt av Västra Götalandsregionen att höja skatten med 25 öre nästa år. Trotts detta tillskott av skatteintäkter måste det fortlöpande ske effektiviseringar i verksamheten och med all sannolikhet hårdas prioriteringar.

Den enda skattebas som regionen har är skatten på varje intjänad 100-lapp. Staten däremot har fler andra skattebaser som konsumtionsskatter, skatter på företag och kapital. Jag är väl medveten om att det finns gränser för hur den kommunala skatten kan justeras. För att klara framtidens utmaningar måste staten med sina skattebaser framgent ta ett mer aktivt ansvar för välfärdssystemets finansiering.

Principiellt är jag inte emot avreglering men det måste ske under kontrollerade former så att de med störst behov inte får det sämre.

Givetvis har det blivit så att de som har behov av krämer, smink och några värktabletter fått det bättre.

Jag glömmer inte för några år sedan hur främst några politiker från KD nästan hånade mig vid min tveksamhet vid avreglering av apoteksmarknaden. De jämförde att jag stod för samma system som på Cuba och Nord Korea. Nu visar det sig att mina förhågor har besannats.

Vad lär vi oss av detta. Om vi skall avreglera viktiga samhällsinstitutioner är det viktigt att säkerställa att de med störst behov inte kommer ikläm. Det kanske till och med är så att vissa områden inte är lämpade för avreglering och marknadsanpassning. Här finns en tydlig skillnad i svensk politik. Jag kan inte sluta förvåna mig över att främst de mindre allianspartierna helt oreserverat driver avregleringens lov inom hälso och sjukvården. Mitt råd är: tänk efter före beslut, efteråt kan det vara för sent.

I det område jag är ordförande för bor det över 120 000 invånare. Det omfattar kommunerna Ale, Kungälv, Stenungsund, Tjörn och Öckerö. Det är ett växande område. Regionens invånarantal beräknas öka med över 140 000 invånare fram till 2025. Det är inte långt dit. Av dessa kommer över 100 000 att bosätta sig i Göteborgsområdet. Det är samma sak som att en Borås stad tillkommer på 13-14 år.

Jag kommer även att lyfta de utmaningar vi står inför. Samtidigt som de i arbetsför ålder minskar från dagens 62% till 59% fram till 2025 ökar andelen äldre kraftigt. Det gör att hälso och sjukvården kommer att utsättas för stora påfrestningar ekonomiskt.

Till detta kommer de ökande förväntningar och krav som medborgarna ställer.

Men utmaningar är till för att lösas. Det har gått tidigare och kommer säkerligen att gå öven i framtiden.

Ibland när jag läser om Kina upplever jag att de släppt in råkapitalismen. Det är glädjande att de vill motverkar detta inom hälso och sjukvården.

Kina har en enorm befolkning. Säkerligen har de demografiska utmaningar som de måste ta hand om. På samma sätt som i Sveriga ökar antalet äldre.

Jag har inte gillat deras familjepolitik där de starkt begränsar barnafödandet. Jag tror det slår tillbaka efter några decennier med andra problem. Men det är glädjande att de vill ta efter den svenska sjukvårdsmodellen.

Jag tycker det var en mycket intressant bok. Martin Luther Kings vision gäller än idag. Det finns alltför många idag som inte behandlas lika. Det kan gälla hudfärg men även andra skillnader. Vi har än idag ansvar att arbeta i den anda som King gjorde. King är för mig ett föredöme än idag. Den obesvarade frågan är vilken roll King hade kunnat spela om han fått leva vidare.

För egen del ser jag följande utmaningar inom hälso och sjukvården.

Det finns säkerligen fler. Genom att vi lever sundare samt framgångsrika medicinska landvinningar lever vi längre. Det är en glädjande utveckling. Fler överlever sin sjukdom.

Patienterna blir mer medvetna. "Tacksamhetsgenerationen" blir mindre. Kraven och förväntningarna blir allt högre. Även detta är en önskvärd utveckling.

Men det stora problemet är att ekonomin sätter sina gränser. Effektiviseringsmöjligheterna är mindre inom hälso och sjukvården än inom varuproduktionen. Det gör att ekonomin sannolikt kommer än mer i fokus de närmaste 10 åren än tidigare.

Sen har vi den svåra frågan vad som skall ingå i det offentliga åtagande och vad vi själva är beredda att ansvara för och betala. Vi talar om olika principer i sjukvårdens prioriteringsdiskussion. Men jag tycker vi även borde lägga till följande princip "egenansvarsprincipen". Den inrymmer många olika delar men blir med all sannolikhet oundviklig.

Jag kan tillfullo instämma i dessa utmaningar. Vi behöver tillväxt i samhället för att kunna finansiera framtidens välfärdssystem. Men vid samma information redovisades även en fördjupning av hälso och sjukvården. Över tiden med några års tillbakablick visar hälso och sjukvården i Sverige en minskad produktivitet. Det är säkert rätt. Men frågan är hur vi mäter produktiviteten. Min erfarenhet är att vi mäter "pinnstatistik", antalet besök, operationer mm. Men ger det en rättvisande bild. Enligt min mening har de glömt följande framgångar i svensk sjukvård.

Listan kan göras längre. Samtidigt visar redovisningen att vi i Sverige lyckats klara denna utveckling med ett begränsat tillskott av nya pengar. Många andra länder i Europa har haft en betydligt högre kostnadsökning än Sverige i jämförelse med BNP.

Vi kan vara stolta över den svenska modellen. I Västra Götaland där jag är verksam är vi dessutom bland de landsting som har de lägsta kostnaderna för sjukvården.

Finns det då inte en effektiviseringspotential i hälso och sjukvården? Givetvis finns det de. Men vi får inte ha en övertro på detta för finansiering av framtidens hälso och sjukvård.

Det intressanta var att höra vilka lösningar de lyfter fram

Jag kan instämma i alla punkter med undantag för punkt 1. Min bedömning är att begränsning av tillgång till vård är en politisk omöjlighet.

I Västerbotten erbjuds patienter artrosskola när de stod på väntelista till operation. Ca 2/3 del av patienterna som remitterades från primärvården till ortopedkliniken i Umeå med diagnos höft eller knäartros bedömde sig efter genomgången artrosskola vara så förbättrade att de inte hade behov av att träffa ortoped för diskussion om operation.

Jag lyssnade på denna fråga i förra veckan när olika registerhållare av kvalitetsregister redovisade sina resultat vid ett seminarie i Göteborg.

Jag tror att sjukgymnasternas verksamhet kan lyftas fram och stärkas. Tänk om det som införts i Västerbotten kan införas i Västra Götalande. Operation borde först ske när allt annat prövats. Antalet väntande till operation skulle säkerligen minska. Det är till fördel för patienten såväl för regionen och sjukhusenKörschema vid möte politiska ledningen 9 maj 2012
Pkt 2 Ekonomi per mars 2012.
• Låt varje nämnd och styrelse redovisa sin prognos.

Pkt 3 vårdöverenskommelse 2013.
• Budgeten har presenterats idag.
1. 5xHSN får en ramökning med 166 mkr varav direkt SU 10 mkr
2. indexuppräkning 1,3% ger 178 mkr
3. redan intecknat 148 mkr se nedan
4. min slutsats: det mesta är redan intecknat. Det finns inget utrymme för nya satsningar med mindre än att det sker effektiviseringar.
• Vad är intecknat?
1. år 2 läkemedel 140 mkr varav Gbg 70 mkr
2. reg riktlinjer stroke och hjärta 13
3. strukturbidrag 2012 till SU 25 mkr
4. eget kapital Kungälv 10 mkr
5. obalans Kungälv 30 mkr
Summa 148 mkr
• 2 åriga vårdöverenskommelser
• Uppdrag i budget:
1. utförarstyrelserna ska i dialog med beställarna säkerställa att effektiviseringskravet inte hanteras som ett generellt sparbeting som fördelas ut jämnt över hela organisationen.
2. tillskottet på 335 mkr ska i första hand användas för att höja ersättningsnivån till sjukhusen. HSN skall i dialog med berörda sjukhus bidra till en ekonomi i balans till sjukhusen.
• Regional riskdelning utreds.

Pkt 4 Ärenden till GPÖ 10 maj, se dagordning
Pkt 5 aktuella frågor i nämnder och styrelser
Låt var och en redovisa.
Pkt 6 aktuella frågor HSU
• Översyn regelsystem glasögon
• Rev KoK boken inför 2013
• Detaljbudget 2013

Dag som ovan

Jan Åke Simonsson
inte minst ur ekonomiskt synpunkt.

KP har 9 miljoner anslutna invånare i USA. De ansvarar för såväl finansiering som utförande. Allt således i ett sammanhållet sjukvårdssystem. KP fokuserar även på hälsan hos sina anslutna medborgare. Patienterna kan skicka epost med sina frågor. KP har målsättningen att de skall kunna svara inom 48 timmar.

IT hanteringen beräknas kosta ca 5% av omslutningen. Det är högre än i Sverige. Det intressanta är att de har ett IT system. Tyvärr är IT systemen splittrade i Sverige. Olika insatser pågår dock för att få det att hänga ihop.

Jag drar slutsatsen att det är lönsamt att satsa på medicinsk kvalitet. Jag är helt övertygad att det går att förbättra de medicinska resultaten i Sverige. Färre vårdskador, infektioner mm borde vara ett område vi än mer stimulerade.

Det finns tyvärr en riktning i svensk sjukvårdsdebatt - inte minst från nuvarande regering- att vi går i motsatt riktning med ett mindre sammanhållet system. Denna utveckling oroar mig och borde diskuteras mer.

Idag drabbas många av diabetes, stress och översikt. Det är nya folksjukdomar. Tyvärr är hälsan inte rättvis. Fler med låga inkomster drabbas oftare och hårdare än de med högre inkomster. Det behövs ett mer jämlikt samhälle inte minst för hälsans skull.

Det skulle behövas en mobilisering för bättre folkhälsa. Jag är medveten om att det är lättare att säga än att göra. Min bedömning är att kunskapen finns men den verkliga viljan och medvetenheten saknas.

Vi hade i veckan ett seminarie några timmar kring dessa frågor. Fler borde få insikt att folkhälsan går att påverka.

I torsdags hade vi möte med hälso och sjukvårdsnämnden för Mellersta Bohuslän i Skärhamn på Tjörn. Inom området bor det ca 120 000 invånare. En av de viktigaste punkterna vid denna tidpunkt är att följa upp ekonomi efter mars månad och göra en prognos för resterande delen av året. Prognosen indikerar tyvärr ett underskott på 5 mkr. Den främsta orsaken är att allianspartierna tillsammans med sverigedemokraterna vann omröstningen när det gäller patientavgifter. Det är lätt att vinna poäng genom att inte justera avgifterna. Men i slutet visar det sig att underskott uppkommer. Risk finns att vi tvingas vidta åtgärder i hälso och sjukvårdsverksamheten.

Vid nämndens möte godkände vi även en inriktning när det gäller uppdrag och vårdöverenskommelserna inför 2013 och 2014. Vårt geografiska område är mycket attraktivt att bo i. Vi vet även att andelen 80 år och äldre kommer att öka mycket kraftigt fram till 2020. Det är i grunden en positiv utveckling men det kommer sannolikt att utsätta sjukvårdssystemet för hårda påfrestningar. Kungälvs sjukhus som är områdets akut och närsjukhus har redan idag en ekonomisk obalans som bekymrar mig mycket. Ekonomin är idag kärv. Min bedömning är att denna kärvhet och begränsning kommer att kvarstå flera år framöver. Mitt i denna ekonomiska kärvhet är det viktigt att vi gör rätt prioriteringar. De med störst behov skall ha företräde före dem med mindre behov.

Efter mötet hade vi aktiviteter på två platser. Jag tillsammans med ytterligare en grupp ledamöter var i Myggenäs utanför en större affär. Vi mötte den "stressade medelklassen" som var på väg hem från arbetet. De skulle handla. De flesta jag mötte var nöjda med sjukvården. Vi ställde en fråga om de visste vad sjukvårdsrådgivningen och 1177 var. Det förvånade mig mycket vilken okunskap som förelåg.

På fredag hade vi två intressanta möte med företrädare för Kungälvs och Ale kommun. Det finns en stor vilja att samarbeta och samverka. Kommunerna hälso och sjukvårdsansvar är mycket viktig inte minst för de med stora behov.

En ny spännande vecka 19 ligger framför.

Jag tycker det är bra med små företag inom vård och omsorgsbranchen. Även om de kommer att vara en begränsad del av välfärdssystemet så tror jag de kan tillföra innovation för en bättre vård och omsorg.

Vi upphandar idag välfärdstjänster enligt lagen om upphandling (LOU). Den fråga jag ställer mig är om det med tiden blivit så att vi i vår "klåfingrighet" utökad omfattningen i alla förfrågningsunderlag. Det innebär att det blir för svårt för mindre företag att lämna in anbud. Det blir bara de stora företagen som har jurister och andra administratörer som klarar det. Vi kanske borde tänka om och minska kraven.

Jag ser med oro på att branchen utvecklas till en oligopolmarknad som domineras av ett fåtal stora företag. Helt plötsligt kanske kommuner och landsting står där i ett alltför stort beroendeförhållande till dessa företag. Andelen små företag som drivs av människor med lång egen erfarenhet och branchkunskap måste stimuleras före riskkapitalistföretag.

Hälso och sjukvården skall vara behovsstyrd. Det säger jag och många andra i olika sammanhang. Men det visar sig att det är mycket svårt att definiera behovsbegreppet.

En invånare i Stockholm besöker sin vårdcentral nästa dubbelt så ofta som en örebroare trots att invånarna i Stockholm är både yngre, friskare och mer välutbildade, faktorer som brukar hänga samman med bättre hälsa.

Givetvis måste man ta varje individs självupplevda behov på allvar.

Troligen är de så att de som förväntar sig ett hundraprocentligt välbefinnande mår sämre av sina krämpor än de som tycker att lite krämpor tillhör livet.

Oaktat att det är svårt att definiera behovsbegrepppet är det viktigt att vi har detta som en ledstjärna. Svårt sjuka äldre och de med kroniska sjukdomar måste få hälso- och sjukvård före dem med mindre behov.

Sen tror jag att de med stora behov har en större acceptans att betala skatt för att betala kostnaderna. Däremot är det sannolikt så att de med mindre behov och ser sjukvården som en Mc Donaldsinrättning inte är beredd betala vad det kostar. De tar för givet att allt skall vara tillgängligt nästan jämnt.

Min bedömning är att hälso och sjukvården måste få en större andel av samhällsekonomin. Vi kommer allt närmare den punkt då detta blir mycket tydligt. I Västra Götalandsregionen där jag är verksam kommer vi föreslå att skatten höjs med några tioöringar nästa år. Men hur långt räcker det om behoven och förväntningarna ökar?

Inom reumatikervården har det blivit bättre de senaste 15 åren bland annat genom de nya biologiska läkemedlen. Det är idag lättare att leva ett normalt liv. Fler kan vara kvar i arbetslivet. Reumatikerförbundet får idag inte några unga medlemmar. En orsak torde vara att dessa i högre utsträckning än tidigare kan liva ett normalt liv. Men samtidigt framkommer att det ibland kan vara svårt att ta sig fram i systemet och komma rätt. Alla orkar inte detta.

Här tror jag ligger en av sjukvårdens viktigaste framtidsfrågor.

I Västra Götaland finns det minst 10 000 personer som har epilepsi varav ca 15% är barn. Epilepsiföreningen har en viktig uppgift att på olika sätt ge information om sjukdomen. Det finns brist på neurologer. Även här har det kommit fram nya läkemedel. Men ibland har läkemedlen biverkningar.

För mig var det en mycket viktig information. Såväl reumatiska sjukdomar som epilepsi är i de flesta fall kroniska och livslånga sjukdomar. Men det är glädjande att det gjort framsteg inom forskningen med nya läkemedel.

Jag möter dessa nya läkemedel som en stor kostnad för regionen. Det är väl tur att vi har en solidarisk finansierad sjukvård där vård ges efter behov. Ursäkta att jag är tjatig. Jag vill helst inte ta upp frågan på måndag.
Sidan 36.
Vi ger ett uppdrag till beställarna att teckna två åriga överenskommelser.
Jag tycker det är mycket bra att vi skriver om 2 åriga överenskommelser. Jag såg en skrivning i början av veckan när ÄU fick ett uppdrag
Fråga
Bör inte detta gälla alla beställare således inte enbart sjukvården utan även kulturområdet mm
men. Jag tror att det behövs övergripande riktlinjer kring hantering av ekonomi mellan åren för att det skall gå. Är denna fråga omhändertagen av någon inom ägarutskottet på annat sätt än via budget. Lämpligt är att behandla frågan i planeringsanvisingarna som godkäns av RS senanst före midsommar. Tala exempelvis med Hans Bertil Fransson om detta. Frågan om tvååriga överenskommelser är utrett hur mycket som helt.

De skriver i senaste numret bland annat följande

"Löpning är som alla andra livsnödvändiga färdigheter någon man gärna tar för givet. Inte förrän man tvingas avstå från att springa förstår man hur mycket man kommer att sakna det". " Vi gör det för att vinsterna är så mycket större än vad alternativen erbjuder. Vi gör det för att ett liv som icke löpare är mer skrämmande än lite blodsmak en tisdagskväll i april".

Jag instämmer till fullo. Jag har hållit på med löpning i över 50 år. Jag vågar inte lägga av. Det känns som om löpskorna står och väntar på mig när jag kommer hem.

Alla kan och skall inte löpa. Men det är viktigt att röra på sig på olika sätt. Motion i olika former är mycket nyttigt och bra för hälsan. Samtidigt har jag med åren lärt mig att även de som motionerat flitigt kan råka ut för en sjukdom. Motion är ingen garanti för ett helt friskt liv.

Fysisk aktivitet stärker muskler, skelett, leder och immunförsvar. Regelbunden fysisk aktivitet motverkar uppkomsten av ett mycket brett spektrum av sjukdomar. Den senaste folkhälsoenkäten visar att två av tre av de svarande är fysiskt aktiva minst 30 minuter varje dag. Men även här är det säkerliget stor skillnad beroende på socioekonomi.

Spring och motionera om du kan.

"Det känns inte rimligt att ett land som bygger på demokratiska principer ska behöva acceptera att socioekonomiska skillnader påverkar risken att få cancer och möjligheten att överleva sjukdomar".

Jag instämmer till fullo i detta. Cancer är den vanligaste dödsorsaken i Sverige för personer under 75 år. Det har nu bildats regionala cancercentra (RCC) i landet. En av dessa är i Västra Götaland. Förmågan att våga tänka nytt och bryta mot invanda mönster i arbetssätt och organisation kommer att bli avgörande för om man ska lyckas eller ej.

Minst en tredjedel av de cancerdiagnoser som är relaterade till vår livsstil skulle aldriga behöva ställas om det preventiva arbetet lyckades fullt ut. Fortfarande röker mer än var tionde person i Sverige och det finns en tendens att rökandet åter är på väg att öka bland ungdomar. Jag tror det måste till ökad fokus på prevention för att minska antalet cancerdiagnoser.

I rapporten framförs en kraftfull kritik:

"De signaler som hittills nått ut från regeringshåll tyder på att tobaksindustrins intressen prioriteras på bekostnad av folkhälsan". Om detta är sant är det illavarslande. Att 9-10 000 västra götalänningar varje år får en cancerdiagnos tror jag går att påverka. Det är dessutom oacceptabelt att risken att få en cancerdiagnos är en klassfråga. Ett mer jämlikt samhälle minskar risken att få en cancerdiagnos.

Enligt min uppfattning måste vi höja skatten för att klara detta uppdrag 2013.

Vår regiondirektör har även presenterat flera intressanta projekt. Inom några delar av regionen skall prövas om primärvården och sjukhusen kan få ett sammanhållet ansvar. Ett annat projekt är aktiv hälsostyrning där fokus är att på ett bättre sätt samordna vården för de mest sjuka äldre.

Det gäller att öppna upp för innovationer och pröva olika modeller. Jag lyssnar in att alliansens politiker är oroliga att vårdvalsmodellen för primärvården luckras upp genom vissa projekt. Jag är inte rädd. Nackdelen med olika vårdval är bland annat att det skapas standardiserade lösningar och att innovationskraften hämmas.

Min uppfattning är således att de med psykisk funktionsnedsättning skall erbjudas ett personligt ombud. Jag blir bekymrad när jag läser i Läkartidningen att antalet personliga ombud skall minska i moderatledda Stockholm.

Denna utveckling oroar mig. Tobaksrökning är en mycket viktig markör för ohälsa och förtida död. Många sjukdomstillstånd har stark koppling till rökning.

Ett rökstopp minskar riskerna och förlänger livet.

Jag tycker att det är viktigt att genom upplysning och information minska rökningen. Jag tror att det är viktigt att vårdpersonalen främst läkarna tar upp detta i samtal när man exempelvis möter en patient.

Om vi kan få färre att röka förbättras folkhälsan. Därigenom kan vi på sikt begränsa kostnaden för sjukvården eller åtminstone minska ökningstakten.

Den digitala världen utvecklas alltmer. Vi vill att individen skall kunna nå uppgifter själv och aktivt medverka i sin vård och omsorg. Även om vi har en lång resa att göra går utvecklingen oundvikligen åt detta håll. Men det är viktigt att "alla är med". Jag är inte nöjd med att så många lever i ett digitalt utanförskap.

Samtidigt är jag medveten om att det finns en stor potential att använda den offentliga sektorns resurser bättre om den digitala världen utvecklas. Men det får inte ske på bekostnad av att de digitala klyftorna ökar.

De gamla hederliga biblioteken har en viktig uppgift att kunna erbjuda dessa tjänster. Sen måste man göra det enklara att använda datorn.

När en äldre kvinna på 88 år skall försöka använda sin dator och söka på internet borde det finnas en manual med några enkla steg. Idag saknas manualer och tekniken utvecklas många gånger främst för de som är i framkant. Jag tror vi skulle behöva enklare apparater och manualer för att underlätta användningen.

Vi måste kämpa mot ökade klyftor vare det är i ekonomin eller i den digitala världen.

Detta påminner om svensk sjukvård. Vår nuvarande moderatledda regering vill kasta ut den specialiserade vården i konkurrens. De har nu i någon mån gjort halt men bakom hörnet lurar lagstiftningen om regioner och landsting inte gör som regeringen vill. Inte heller i Sverige har de enligt min mening förklarat vilket mervärde som uppnås.

Jag är orolig när jag jämför Sverige och brittisk sjukvård. Primiärminister David Cameron är kompis med vår statsminister. Högern för samma politik runt om i Europa.

Vad vi behöver är en ansvarsfull sjukvårdpolitik. Vi måste erbjuda en samordnad vård genom att bryta ner barriärer och att de med störst behov får tillgång till sjukvården. Om vi skall få in andra än offentliga aktörer måste det ske i ordnade former där mervärdet kan tydliggöras i form av exempelvis lägre kostnader och högre kvalite. Sjukvården är inte i behov av experiment.

I Sverige räknar man med att minst 2% av befolkningen har en sällsynt diagnos.

Den fråga jag ställer mig är om vi har en strukktur för vård och omsorg för denna grupp. GEnom att det är så få patienter finns kompetensen enbart på vissa orter och sjukhus. Min bedömning är att en koncentraton behövs för att kunna ge vård av högsta kvalite. Riksförbundet Sällsynta diagnosers önskar a tt det byggs nationella centra. Jag tror det ligger mycket i denna tanke. Men då måste landsting och regioner samarbete och samverkan kring denna utbyggnad. Men det räcker säkerligen inte enbart med nationell samordning utan borde breddas till hela EU områdets. I Västra Götaland finns ett centra på Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus. Det behövs även forskning för att få fram bra behandlingsmetoder och läkemedel.

Jag tycker det är bra att det finns en dag då denna fråga uppmärksammas. Många av patienterna med en sällsynt diagnos har i de flesta fall ett stort behov av vård.

Barncancerfonden bildades för 30 år sedan 1982. Då dog flertalet av de barn som drabbades av barncancer. Idag överlever närmare 80%.

För att lyckas utrota barncancer krävs enligt barncancerfonden ännu mer forskning. Jag tror det är rätt.

Sjukvårdsdebatten präglas alltför ofta om de brister som kan finnas och som på olika sätt uppmärksammas. Det är viktigt komma ihåg att sjukvården idag är betydligt bättre än för 30 år sedan. Inte minist visar det sig när barn får cancer. Nya behandlingsmetoder, nya läkemedel gör att alltfler överlever sin sjukdom. Låt oss glädjas över de medicinska framsteg som görs.

Den svåra frågan är om det räcker med 146 vårdplatser i landet varav ca 40 platser finns inom Västra Götalands BUP. Det är möjligt att så inte är fallet.
När jag läser GP skulle jag önska att vi hade obegränsade ekonomiska resurser. Givetvis handlar politiken om att prioritera och välja. Givetvis skulle jag önska att det alltid fanns en vårdplats för barn, ungdomar, de mest sjuka äldre. Ekonomin sätter alltid sina gränser inom sjukvården. Det viktiga är dock att vi säkerställer god hälso och sjukvård för dem med störst behov.

Barn och unga är sårbara. Den generellt viktigaste åtgärden är att skapa trygga och goda uppväxtvillkor. De som vårdas i det man kallar heldygnsvården har en mycket allvarlig sjukdom och har ett stort omvårdnads- eller skyddsbehov. Att läggas in på en vårdplats är den sista utvägen då allt annat prövats. De öppna vårdformerna måste fungera så att heldygnsvård där så är möjligt kan undvikas.

Det finns med nuvarande kunskap en nedre gräns för antalet platser inom heldygnsvården, som inte kan kompenseras med öppenvård eller kommunala insatser. Den svåra frågan som borde utredas är om vi i regionen har för få platser. Även om vi i regionen i en nationell jämförelse har flest vårdplatser är situationen allvarlig och får inte negligeras.
Det är viktigt att BUP får möjlighet att främst arbeta med barn och ungdomar som har en allvarlig psykiatrisk sjuklighet. Andra vårdnivåer som primärvård måste ta ett ökat ansvar för ungdomar som upplever psykisk ohälsa. Det måste också finnas gemensam kunskap mellan regionen och kommunerna kring behandlingen av de barn och ungdomar som har en allvarlig psykiatrisk sjuklighet. En ytterligare faktor som försvårar BUP:s arbete är dessutom bristen på barnpsykiatriker.

Uppföljning visar att kostnaderna ökar med upp till 0,5 till 1,0% varje år för denna utveckling. För Västra Götalandsregionen motsvarar det ökade kostnander på ca 200 mkr varje år.

Den svåra frågan är hur vi skall finansiera dessa medicinska framgångar.

Vi har i regionen under flera år haft ett effektiviseringskrav på 1%. Jag kan nu notera att det blir allt svårare för framförallt sjukhusen att klara detta åtagande. Men givetvis finns det i all verksamhet en effektiviseringspotential.

Jag tycker att vi i regionen har en bra modell där det krävs en noggrann prövning för att introducera nya metoder och läkemedel. Vid dessa beslut säkerställs att det finns finansiering. Samtidigt säkerställs att introduktionen sker över hela regionen. Om vi hade låtit varje sjukhus avgöra frågan hade det inte sett bra ut. Då hade vi inte fått vårt på lika villkor.

I denna vecka var jag med och fattade beslut om ökade kostnader på 46 mkr för främst nya läkemedel. Dessa läkemedel är till nytta för hjärt- och strokepatienter. Om vi vill vara en framgångsrik regionen där vi kan erbjuda de bästa metoderna och läkemedlen måste detta beslut fattas. Men frågan kvarstår hur vi skall klara dessa ökade åtaganden om vi inte får tillväxt i ekonomin och därigenom får ökade skatteintäkter. Eller måste vi till slut besluta om högre skatt för att klara uppdraget.

Hälso och sjukvårdslagen ställer numera ett krav på etisk analys av nya metoder inom sjukvården.

Etik handlar även om rättvis fördelning av begränsade resurser och jämlik vård. Det kan även handla om när den botande behandlingen skall övergå till palliativ vård för svårt sjuka patienter. Det finns många andra exempel.

Jag tror det är viktigt att det förs en etisk diskussion i flera forum och att man vågar närma sig dessa frågor. Vi inom politiken har ett ansvar. De medicinska företrädarna har sitt ansvar. Men det krävs tid för reflektion och eftertanke.

I regionen har vi skapat ett nätverk för medicinsk etik. Jag hoppas att nätverket kan stimulera till en intressant diskussion och öka kunskapen kring de etiska frågorna. Det är nödvändigt.

Först vill jag slå fast att det behövs slutenvårdsplatser. Men jag tror den långsiktiga satsningen inom detta område är att utveckla de hälsofrämjande insatserna. De verksamheter i såväl regionen som kommunen måsta bli än bättre på att samordna sitt arbete. Den första linjens vård i form av primärvård, ungdomsmottagningar och elevhälsa måste bli bättre. Om det man kallar första linjens vård kan ta ett större ansvar frigörs resurser för de mest sjuka inom den specialiserade barn och ungdomspsykiatrin.

Även om sjukvården kan göra mycket så räcker det inte till. Hela samhället måste ta ett ansvar för våra barn och ungdomar. Barnen kan inte vänta.

Jag tycker det är synd att debatten blir polariserad mellan privat och offentlig vård. De ideburna företagen blir inte synliggjorda.

Det finns hinder mot att denna form kan utvecklas. Det kan gälla finansiering vid starten av verksamheten. Vidare är lagen om offentlig upphandling krånglig och svårt för denna företagsform att klara i samband med upphandlingar.

Jag tycker att vi borde underlätta för "Nonprofitföretagen" att växa. Ta bort krångliga regler. Dessa företags vinster hamnar inte i skatteparadisen.Ibland sägs att det finns områden där inte upphandling skett. Vem vet hur stor andel av köpta varor och tjänster som inte upphandlats?
Borde vi inte sätta upp som mål att minst 90% av inköpen varor o tjänster bör vara upphandlade vid utgången av 2013. De områden som har den potentiella vinsten bör prioriteras.

Vi har i regionen stor brist på patologer. Genom den nya tekniken kan arbetsbelastningen minska. Patientsäkerheten förbättras.

Min bedömning är att patologerna nu måste arbeta gränslöst och inte enbart vara knutna till ett sjukhus.

När det gäller ekonomin är utredarnas bedömning att det ur sjukhusets synpukt som bäst kan bli ett noll-resultat. Jag hade hoppats att pengar kunde frigöras genom den nya tekniken. Men så är tydligen inte fallet.

Nu gäller det att implementera det nya arbetssättet.

Genom bättre diagnosticering kan behandlingsresultatet bli än bättre.

Rapporten visar även att hemlöshet är ett betydande problem trots alla goda intentioner. Enligt socialstyrelsens definition saknar 34 000 personer egen bostad. För 4 500 personer är läget akut.

Under lång tid har samhället överlämnat bostadsfrågorna till marknadens aktörer. Avregleringen har gått mycket långt. Jag tror att samhället borde återta initiativet inom vissa områden. Det minsta man kan kräva att barn inte skall behöva uppleva vräkningar.

Frågan är om vi organiserat vården på det sätt att vi tillgodoser denna grupps behovs av hälso- och sjukvård. Jag är mycket tveksam.

Jag tycker det är bra att vi i regionen försöker analysera läget och vidta åtgärder. Internationella erfarenheter visar att det går att fokusera och samordna insatserna på ett bättre sätt. Det borde finnas någon i vårdsystemet som tog ett helhetsansvar för individen. Jag hade trott att primärvården skulle ta detta ansvar, samordna insatserna och följa patienten i vårdsystemet. Men så fungerar det inte, med få undantag.

Vården för de mest sjuka företrädesvis äldre måste bli bättre.