Bor med min sambo Anders på Skallberget och tillsammans har vi tre barn, i åldrarna 19 -25 år, två bonusbarnbarn ingår också, Wilma och Lovah. Hunden och katten är viktiga familjemedlemmar, de är inte enbart en hobby utan ett sätt att leva. Fiskarna i akvariet får väl räknas som hobby. Betalar dessutom äldreomsorg för en pensionerad ridskolehäst. Han är så söt, säger dottern som är den som handhar skötseln av honom.

Blev i november 1994 kommunalråd med ansvar för bl.a. Byggnadsnämnden och Arbetsmarknadsnämnden.

När jag fick detta förtroendeuppdrag, hade jag ägnat  hela mitt yrkesverksamma liv åt att jobba med utvecklingsstörda.

Är född 1951 i Fagersta. 13 år gammal flyttade jag med mina föräldrar till Västerås. Det var under Västerås mest expansiva tid och förutsättningarna för min far och min bror, som båda var byggnadsarbetare, var de allra bästa. Sta’n växte så det knakade och duktiga rörmokare var det ont om.

Började tidigt, redan som 14-åring att engagera mig i handikappfrågor. Har alltsedan dess jobbat med handikappade mot handikapp. Inställningen till olika handikapp i samhället har på senare tid genomgått en enorm förändring till det bättre, men tyvärr finns det fortfarande mycket kvar att göra.

November 2004 övergick jag från att vara vice till att bli ordförande i Kommunstyrelsen i Västerås. Ett uppdrag som inneburit många, långa, sena kvällar och helger. Men ett oerhört stimulerande uppdrag. Att få verka i en attraktiv inflyttningskommun som är inne i en positiv spiral , vad kan vara roligare?

Ja, inte är det som nu, efter valet, att sitta i opposition och titta på när inget händer. Och OM det händer så är det bara fel!