Uppväxt

Jag kommer ifrån ett arbetarhem. Min mamma Elvi Norrgran kom från Finland och var född 1921. Hon dog 1988 vid en ålder av 66 år. Hon hade betydande alkoholproblem som jag vill etikettera som krigsskador från Finska vinterkriget. Det kan vara en omskrivning men likväl så kom krigets fasor ofta på tal när alkoholen öppnat portarna till hennes minnen som annars var onämnbara kval.

Min pappa Helge Fransson var född 1918 och kom från Foss församling i Munkedal. Han tog beslutet att hjälpa Finland mot Ryssland och där träffade han den vackra Elvi. Eftersom krigslagarna förbjöd svenska soldater att gifta sig med finska kvinnor så gifte de sig i skydd av mörkret tillsammans med några andra par och med en präst som de betalt svart. Pappa dog 2001 då 83 år gammal.

Min morfar var ett hittebarn. Det var några skogsarbetare i Wasa en tvåspråkig stad i Finland som vid ett arbetspass hörde barnskrik och gick dit för att undersöka vad ljudet var. Barnet lämnades in hos fattigvårdens barnstuga. På frågan var de funnit barnet så sa skogsarbetarna "den norra sidan av skogen under en gran" Då bestämdes att så fick gossebarnet heta - Norrgran.

Min mamma och pappa gav mig arbetarens värderingar. Pappa led av sin stenlunga som han fått under åren som sprängare på Vattenfall. De sista åren pappa levde sa han ofta till mig "Raimo vill du ha det bra i livet - skaffa ett lastbilskort".

Studier

Jag började mina studier på riktigt med en ABF kurs i praktisk psykologi. Jag behövde förstå hur jag skulle överleva att min mamma dött. Detta var en mental konservöppnare. Jag tog med gitarren och sjöng " IKAROS" av Björn Afzelius när vi skulle tala om hur barn upplever psykosociala trauman. Sedermera blev det ett stort antal cirklar. Katastrofpsykologi, rockmusik, textskrivande och våga tala utbildningar.

Jag engagerade mig fackligt 1994. I  Handels avd. 24 i Göteborg växte mitt intresse för utbildning. ABF höll i ett fackligt utvecklingsarbete där jag var en utbildare. Dessa pedagoger gjorde mig yr av lycka. Att få en sådan karta och kompass! Vi visste vad vi ville och hur vi skulle nå dit.

Jag läste till fritidsledare i Ljungskile. En helt oöverträffad skolform. Folkhögskolan skapar en lärandemiljö ur den dynamik som uppstår när människor vill och törs påverka. Arbetarmentaliteten innebär inte att vara ett offer utan en fritt tänkande , kännande och på lika villkor deltagande individ.

Vidare , tack vare min underbara fru Liza, som såg min potential och trodde på mig när jag själv inte gjorde det - läste jag in en examen i pedagogik.  Vad jag in till den dagen inte förstått var att: människan är inte sin klasstillhörighet. På samma sätt som rädsla konserverar problem kan utbildning ersätta rädslan med ambition och förändring. 

För att lära mig mera om vilka samhällsmekanismer som ligger till grund för de problem vi lever med läste jag också in en magister i social handling och samhällsförändring på Högskolan Väst.

Arbete

Idag arbetar jag som boendesamordnare på Socialtjänsten i Trollhättans Stad. Ett mycket roligt och intressant arbete.