Hej!

Jag heter som sagt Eva-Britt Dahlström och är 61 år och aktiv i socialdemokraterna i Karlskrona. Jag är också aktiv i s-kvinnor.

Den aktiva partipolitiken kom in relativt sent i mitt liv även om jag sedan jag fick rösträtt alltid har röstat på socialdemokreterna.

Jag är skild sedan många år och har två idag vuxna söner och två barnbarn.

Vi hade ingen uppslitande vårdnadstvist- jag hade från början enskild vårdnad genom ett frivilligt avtal utan inblandning av domstol.

Motparten hade från början obegränsad umgängesrätt.

Däremot blev det en umgängesrättstvist- inte då heller något krav från motparten om gemensam vårdnad eller enskild vårdnad- där jag avvisade umgänge på mina barns önskemål.

Anledningen till min sena debut i partipolitiken var att jag och mina söner  under många år tvingades leva med så kallad kvarskrivning, som är en form av skyddad identitet på grund av att mina barn utsattes för grova sexuella övergrepp och att vi då detta uppdagades då även utsattes för hot och våld och därmed tvingades att leva som flyktingar i eget land.

Naturligtvis har den upplevelsen präglat både mina barn och mig.

Under hela den tid som vi levde skyddade hade jag kontakt med justitieminister Anna-Greta Lejon och Laila Freivalds och även Gertrud Sigurdsen som på den tiden var socialminister.

Kontakten kunde ske med hjälp av en bulvan som skickade posten från en helt annan ort än den vi bodde på och på grund av att jag då hade ett helt annat namn.

Jag är stolt över att idag kunna säga att näst intill alla förslag som jag har lagt angående våld och hot mot barn och kvinnor, vare sig det var under den tid jag levde skyddad eller under mitt aktivt offentliga aktiva liv, har gått igenom och blivit verklighet.

Så visst går det att påverka i vårt parti om man är idog och inser att allt inte kan ske över en natt -även om jag ibland tycker att vissa frågor kunde ha gått fortare än de gjort.

En av de stora frågorna som jag var med och påverkade i Sverige efter mitt inträde i partiet 1996 var MAI-avtalet-det stora internationella handelsavtalet som jag var den enda människa i hela Sverige som faktiskt hade stavat mig igenom hela den engelska texten och på så sätt kunde påverka Leif Pagrotsky att kunna se att även Sverige skulle avstå från att ratificera det.

Jag minns att jag blev riktigt "världsdeprimerad" och tyckte att om detta gick igenom kunde det faktiskt kvitta vad vi gjorde i Sverige eller övriga länder. Ingen egendom skulle gå säker, inga fackliga rättigheter skulle vara fredade och miljögifter skulle kunna exploateras utan att ansvariga företag skulle kunna ställas till ansvar.

Den minnesgode vet att Frankrike gick i spetsen tillsammans med aktivister från över 30 andra länder och fick ett stopp på hela förhandlingen. MAI lades i malpåse.

Tyvärr kan jag idag konstatera att många av de förslag som fanns i MAI numera är verklighet och att de sker på de fattigas bekostnad.

En annan stor fråga som jag verkat för är det nej till EMU som blev och en opposition mot den konstitution som EU föreslog och som tack och lov också den lades i malpåse.

Vi måste kunna få en konstitution som inte gör att EU blir ett europas förenta stater och för att motverka och upplysa partiet är jag därför aktiv i Socialdemokratiska EUkritiker.

Det innebär inte att jag för den skull är emot EU- men jag är djupt oroad över den högervridning som sker i EU och tyvärr kommer att späs på med hjälp av den nya svenska borgerliga regeringen.

Lokalpolitiskt är jag ledamot i kommunfullmäktige och Barn-och ungdomsnämnden, kyrkofullmäktige och dess råd och nämnder och hoppas att från 2007 även vara nämndeman i Tingsrätten. Vilket jag numera är.

Jag var ordförande i Hela Människan/RIA i Karlskrona som på grund av att vi inte fick pengar till att anställa utbildad personal fick läggas ner 2009. men jag är vice ordförande i styrelsen för regionen över Skåne och Blekinge och arbetar genom den för Blekinges missbrukare och barnen till dessa.

Naturligtvis driver jag även missbruksfrågorna politiskt och arbetar för att få till stånd ett boende för våra hemlösa typ Per Albin i Malmö.

Vilket har resulterat i ett lågtröskelboende för hemlösa missbrukare nu 2009 , vilket jag inte är helt nöjd med- men som naturligtvis är bättre än inget alls.

Jag är också mamma till "Projekt G(l)ömda" som är ett projekt som avser att intervjua och hjälpa de kvinnor men framförallt barn som lever med så kallad skyddad identitet i Sverige.

Tyvärr fick jag dra mig ur projektet eftersom jag blev röjd och som fortsatt projektledare hade jag då i min tur kunnat röja de personer som levde under skyddad identitet.

Vi löste emellertid detta och jag är glad att kunna säga att projektet kommer att redovisas i december efter 3 års arbete och har fallit så väl ut att vi har fått nya pengar för att kunna permanenta insatserna på några orter.

Projektet har redovisats och gick nästan helt enligt min projektbeskrivning och idag är både politiker och myndigheter mer uppmärksamm på vilka insatser som behövs men naturligtvis behöver kunskaperna om hur barn som lever skyddade har det fortfarande ökas.

Det är som med så mycket annat beroende på var du bor och vilka eldsjälar som finns huruvida du får bra hjälp eller inte.

I samband med att jag röjdes utsattes jag under dryga 3 år för mailbombning som visade att man hade full koll på min person, vart jag gick, vilka jag träffade och så vidare.

Det började med ett mail från den så kallade Pappalistan och därefter fick jag cirka 7000 mail. Även personer i min närhet, en granne och bästa vän och en politkerkollega som också varit aktiv i arbetet med våld och hot mot barn och kvinnor drabbades av mailbombning på grund av samröre med mig.

Män har seda 80-talet organiserat sig för att leta reda på hotade kvinnor och barn och det finns starka indikationer på att det är så i mitt arbete med projektet och att det tyvärr från början är någon som arbetar väldigt nära mig i min vardag.

Men skam den som ger sig.

Jag fortsätter mitt arbete och faktiskt har mailbombningen upphört sedan en tid tillbaka.

Som människa är jag positiv och arbetar periodvis väldigt intensivt för att under andra perioder vara nästan lat.

Jag finns i första hand till för mina nära och kära - resten hur underligt det än kan verka får komma i andra hand.

Mycket medveten om den långa presentationen- men kände att det var viktigt för mig att ge den.

Varma hälsningar

Eva-Britt D