Hej!

Jag heter Birgitta Gidblom, är född i ett arbetarhem i Arvidsträsk, utanför Älvsbyn. 1966 kom jag upp till Gällivare, gifte mig och fick två flickor, Eva och Siv.  

 Socialdemokrat har jag alltid varit, ideologin hade jag med mig hemifrån. Under 80-talet engagerade jag mig fackligt, och blev ordförande i Kommunal i Gällivare. Med det fackliga engagemanget kom också det politiska.

1994 valdes jag in i riksdagen, det var fyra år av olika erfarenheter, jag hade gärna fortsatt, men åkte ur riksdagen 1998.

Efter valet har jag inga uppdrag kvar i kommunpolitiken, men följer ändå utvecklingen. Jag är fortfarande arbetare, jobbar nu som kokerska på Matlaget AB:

Nu sitter jag inte längre i SAP:S styrelse, varken i Gällivare eller distriktet. Men som ordförande i Broderskap är jag adjungerad i distriktsstyrelsen. 

 Min politiska plattform i länet har jag numera som ordförande för Norrbottens Broderskapsdistrikt, vilket jag är mycket stolt över.  Hos broderskaparna finns solidariteten och omtanken om varandra, som verkligen behövs!

Jag är också mycket engagerad i jämställdhetsfrågor,  därför är jag aktiv s-kvinna.

Eva, min äldsta dotter bor kvar i Gällivare tillsammans med sin sambo Micke, det gläder mig. Siv, min yngre dotter har flyttat till Öjebyn. Själv är jag gift med Lasse. Jag älskar min familj. Utan dom och övrig släkt och vänner vet jag inte hur jag skulle klarat av tillvaron de senaste åren. Jag är mycket tacksam över att jag har så många som stöttar mig! 19 juli 2007 fick jag mitt första barnbarn, Nova Felice, som är helt underbar! Sen tidigare har jag 3 bonusbarnbarn, Martin, Hugo och Astrid.

Jag har också engagerat mig i demensföreningen i Gällivare,

mycket därför att jag är god man åt en demenssjuk kvinna.

Det är värdefullt att ha kontakten med äldreomsorgen, de

flesta tycker nog att det är rätt så bra här i Gällivare, men det finns mycket kvar att göra. Blir man gammal ska man få leva det normala liv man levde innan man behövde hjälp, det lärde vi oss redan 1982. Men så är det tyvärr inte, behöver man hjälp får man rätta sig efter hemtjänsten. Resurserna räcker inte till. Nu är jag också förvaltare åt en man på ett äldreboende. Jag försöker ge tid åt mina "huvudmän", men jag önskar att personalen också hade mer tid!