Årets påskmöte för Lesjöfors s-kvinnor hölls på brandstationen i Lesjöfors.

Efter sedvanliga mötesförhandlingar under Christina Perssons ledning fick vi först en inblick i hur vi ska tas om hand, när vi dör. Det finns alternativ,

berättade Iréne Högberg, som var Fonus utsända medarbetare.

Hon gjorde klart för oss, att vi alla ska dö en gång. Frågan är hur

avskedet ska gå till - kremering eller jordbegravning, asklund eller urnlund,

kyrklig eller borgerlig ceremoni. Dessutom finns möjligheten att sänkas ner i

något vattendrag. Du får däremot inte begravas utanför härför avsedd plats.

Dina önskemål kan du skriva in i Vita arkivet.

 Vem har sagt, att inte kvinnor kan lyssna?

Iréne Högberg

från Fonus

förklarar sin arbetsroll i livets slutskede.

Marianne överväger olika alternativ.

Ett trevligt påskbord med både ägg, sill, kaviar, potatislåda och Påskmust

dukades fram i hast. Kaffe och en paj med vaniljsås kunde avnjutas.

Kerstin Jansson

tar för sig av läckerheterna. I Lesjöfors äter vi även mjukt bröd...

Inget möte utan lotterier. Den här kvällen lyckades vi klämma in tre!

Brandvarnare hade skänkts av brandkåren. De vill inte ha för mycket jobb!

Om man vill vara lustig, skulle man kunna tala om eftersläckning på brandstationen, men skämt åsido, så visade Sten-Åke Johansson slangar och brandbilar för de intresserade kvinnorna.

Brandbilar är numera utrustade

både för räddning, olyckor och bränder. Det finns dessutom en hjärt /

lungmaskin, som är mycket viktig i vår del av kommunen, där avståndet

till läkarvård är alltför långt ibland. Lesjöfors deltidsbrandmän har redan

räddat liv. De är nämligen i snitt femton minuter före första ambulans

på olycksplatserna.

För den skadade kan den insatsen vara skillnaden mellan liv och död!

Mätta och trygga med både livet nu och efter döden tackade vi Fonus och

brandkåren för kvällens information.

Bilder: Christina Persson

Text: Marianne Andersson