(Artikeln publicerad på DN Debatt den 12 november 2003)

Debatten om det kommunala skatteutjämningssystemet pågår intensivt och jag välkomnar en bred diskussionen. Jag är dock olycklig över den riktning som debatten har tagit. Fokus har främst legat på vad Stockholm "betalar" till övriga landet och Norrlandsperspektivet lyser med sin frånvaro. Skatteutjämningen är en av de viktigaste frågorna vi har att behandla just nu och den kommer i ett trångt ekonomiskt läge. Det sätter solidariteten i Kommunsverige på prov.

Syftet med skatteutjämningssystemet är att ge alla kommuner och landsting lika förutsättningar att klara sina välfärdsåtaganden. Men förutsättningarna ser olika ut i olika delar av landet. Faktorer som exempelvis befolkningens storlek och sammansättning påverkar en kommuns kostnader. Likaså specifika behov såsom en väl fungerande kollektivtrafik.

Sverige är ett stort land och förutsättningarna varierar kraftigt mellan landsändarna. Därför behöver vi ett utjämningssystem som minskar obalansen mellan kommuner och landsting. För att alla människor ska få en likvärdig service, oberoende av var i landet de bor, måste samtliga regioner ha förutsättningar för tillväxt. Därför står jag bakom en långtgående utjämning mellan de kommuner som har många invånare med höga inkomster och de kommuner som har invånare med låga inkomster.

Den internationella lågkonjunkturen medför att staten liksom kommuner och landsting tappar kraft i form av minskade skatteintäkter. Kommunsektorn befinner sig i ett ansträngt ekonomiskt läge. Vi i regeringen är väl medvetna om den komplicerade situationen och därför har vi intensifierat satsningen på åtgärder som stimulerar tillväxt.

Den internationella lågkonjunkturen drabbar även Stockholm. Stockholms konjunkturnedgång har dessutom förstärkts av en särskilt ogynnsam branschstruktur. De branscher som hörde till de snabbast växande under slutet av 90-talet, det vill säga IT, finans och telekom, är också de som har drabbats av den största tillbakagången i lågkonjunkturen. När luften gick ur IT-bubblan blev konsekvenserna särskilt synbara i de regioner som hade den tydligaste kopplingen till dessa branscher.

Stockholms läns landsting befinner sig i en akut problematisk situation men orsaken till detta är det borgerliga styret under den förra mandatperioden. Den borgerliga majoriteten orsakade stora årliga underskott genom att avsiktligt missköta ekonomin.

Det är därför helt felaktigt att påstå att det är skatteutjämningssystemet fel att Stockholm befinner sig i en ekonomiskt komplicerad situation. Det är inte skatteutjämningen som har bidragit till att kostnadsutvecklingen inom landstinget har skenat eller att landstingets revisorer vägrade det förra borgerliga styret ansvarsfrihet. Landstingets stora underskott är resultatet av en medvetet ansvarslöst förd politik under den förra mandatperioden. Därför vill jag uppmana invånarna i Stockholmsregionen att vända vreden rätt! Det är inte heller korrekt att påstå att skatteutjämningen hindrar tillväxten i Stockholm. Tillväxten är gemensam för hela Sverige och har sin utgångspunkt i hela landets styrka.

Landstingsledningen presenterade nyligen ett förslag på budgetsanering som innehåller nödvändiga strukturförändringar av landstingets verksamhet. Jag har stor förståelse för att många stockholmare är oroliga över situationen. Men jag vill ändå ge mitt stöd till det ansvarsfulla politiska ledarskap som socialdemokraterna tillsammans med vänster- och miljöpartiet nu visar prov på. De har den bekymmersamma uppgiften att rensa i de borgerliga efterdyningarna.

Stockholm är en viktig tillväxtmotor, tillsammans med bland annat Öresundsregionen, Västra Götaland, Mälardalen och Norrlandskusten. För att kommuner och landsting ska kunna erbjuda en god service till medborgarna måste fler komma i arbete och tillväxten öka. Vi måste också få bukt med det stora antalet sjukskrivningar som både drabbar enskilda individer och samhällsekonomin i stort.

För att stimulera tillväxten i Stockholm kommer regeringen nu att göra fler insatser.

Regeringen är beredd att medverka till att intäkterna från försöket med trängselavgifter tillförs Stockholmsregionen. Den av regeringens utsedda förhandlingsmannen Lars-Erik Eriksson för nu samtal med berörda aktörer i regionen om ett förslag till överenskommelse om hur intäkterna ska återföras till regionen.

Just nu bereder regeringskansliet förslagen till hur infrastrukturpengarna som riksdagen har beslutat om ska fördelas. Det projekt som en stor andel av länen gett högst prioritet är en förbättring av spårkapaciteten genom Stockholm, numera kallad Mälartunneln. Den är kostnadsberäknad till drygt 7 miljarder kronor. Innan detta stora projekt kan genomföras görs mindre åtgärder för att på kortare sikt öka spårkapaciteten genom Stockholm. Mot bakgrund av att Stockholms läns landstings ekonomiska situation gör det svårt att klara både budgetbalans och att samtidigt finansiera nödvändiga infrastruktursatsningar är regeringen beredd att diskutera finansiellt stöd från staten.

Staten äger genom sina olika bolag och myndigheter markområden i Stockholms län som lämpar sig för bostadsbyggande. Regeringen är beredd att bidra till att lämpliga markområden kan bebyggas också med hyresbostäder. En arbetsgrupp kommer att tillsättas mellan berörda departement.

Utbildning och forskning är av stor betydelse för tillväxten. Den naturvetenskapliga forskningen vid Södertörns högskola kommer att tillföras ytterliggare resurser.

Jag tror att de flesta människor är ense om att man ska kunna få en likvärdig vård, skola och omsorg oberoende av i vilken del av landet man bor. Utan skatteutjämningssystem skulle detta inte vara möjligt. Låt följande exempel illustrera problematiken. Utan ett kommunalt skatteutjämningssystem skulle Borgholms kommun tvingas ha en skattesats på över 27 procent medan Danderyd skulle kunna ligga på knappt 11 procent. Den kommunala servicen i form av vård, skola och omsorg, skulle därmed bli mycket dyrare för invånarna i Borgholm än för dem som bor i Danderyd. Anledningen är att skattekraften i de båda kommunerna skiljer sig åt.

Även inom Stockholmsregionen har utjämningssystemet stor betydelse. Utan kommunal utjämning skulle Botkyrka behöva ha en skattesats på ungefär 22 procent, att jämföra med Danderyds knappa 11 procent.

Ett sådant system är orimligt och belyser väl utjämningssystemets betydelse. Ambitionen med skatteutjämningssystemet är att varje skattekrona ska ha ungefär samma värde oavsett var man bor i landet. Om staten tar över hela finansieringen mister kommunerna sin beskattningsrätt vilket i slutändan leder det till att grunden för det kommunala självstyret rubbas. Kommunerna skulle då försvagas i förhållande till staten.

Det blev en bred majoritet i den parlamentariska kommittén bakom förslaget till nytt skatteutjämningssystem. Bara moderaterna avviker genom att förorda ett system som möjliggör för den rikaste kommunen i Sverige att sänka kommunalskatten med 6 kronor.

Jag lyssnar till alla synpunkter som framförs om förslaget till förändrat skatteutjämningssystem och jag välkomnar debatten. Men jag önskar att den sker under mer sansade och sakliga former.

Sverige är ett stort land med varierande förutsättningar och behov. Många kommuner har gynnsamma strukturella förutsättningar medan andra präglas av utflyttning och en sämre skattekraft. Det har hittills funnits en bred politisk och folklig uppslutning bakom behovet av ett kommunalt utjämningssystem. Jag hoppas att den uppslutningen ska prägla debatten fortsättningsvis. För utjämningssystemet handlar i grund och botten om solidaritet och rättvisa.

Lars-Erik Lövdén
Kommunminister