Herr talman!

I höst väljer vi väg. Vi kan gå ensamma eller gå tillsammans med de andra. Jag vill att  Sverige går tillsammans med de andra, med våra vänner i Europa och tillsammans med våra vänner i  norra Europa. Det är ett viktigt vägval. Det är du som avgör. Din röst kommer att vara lika mycket värd som min röst. Ditt ansvar är därmed lika stort som mitt. Och i vilken riktning Sverige ska gå avgör du.
Det är det som det handlar om. Det är det stora valet. Sedan finns det många goda argument för att vi ska välja att gå tillsammans med de andra för en gemensam valuta. Låt mig peka på några.

Först för jobbens skull. Det finns knappast någon ekonomi i Europa som är så inriktad på export som den svenska. Hela vårt välstånd bygger på att vi kan sälja det vi gör i vårt land till andra länder. Om bara svenskar skulle ha köpt Volvobilarna hade det inte blivit många jobb i Göteborg. Om bara svenskar hade köpt den järnmalm vi brutit hade inte Kirunagruvan funnits. Vårt välstånd bygger på att vi kan sälja fritt till andra.

Nu är vi delar av världens största marknad, den europeiska unionen. Där vill jag att svenska företag, stora men framför allt små, ska kunna konkurrera på lika villkor med andra utan att riskera att valutan spelar dem ett spratt, utan att en småföretagare ska behöva uppleva att hela vinsten försvinner därför att kronkursen fördärvas. Att fullt ut utnyttja den gemensamma marknaden för att skapa jobb i Sverige är ett starkt motiv för att gå med i den gemensamma valutan.

Sedan vill vi också dra med oss och till oss investeringar till Sverige. Och pröva följande mycket enkla fråga: Tror någon att ett amerikanskt företag,
ett latinamerikanskt, japanskt, asiatiskt som funderar på att etablera sig i Europa kommer att välja det land som aktivt har sagt nej till den gemensamma marknad som växer fram med en gemensam valuta? Vill vi ha utlandsinvesteringar till Sverige ska vi vara med i det som växer, inte ställa oss vid sidan om. Ska vi trygga  jobben ska vi vara med i det som växer, inte ställa oss  vid sidan om.

Jag säger ja för jobbens skull, för full sysselsättnings skull. Från jobben går för min del en klar linje över till välfärden. Vill vi ha en bra skola, vill vi ha en bra vård och omsorg om barn och gamla, då klarar vi det inte utan att vi också har människor i arbete. Arbetande människor producerar. Produktionen kan vi beskatta. Skatterna kan vi använda till gemensam välfärd. Jag tror att de allra flesta ekonomer är överens om att jobben utvecklas bäst med den gemensamma valutan. Om det är så utvecklas också välfärden bäst med den gemensamma valutan. Så hänger det ihop.

Jag röstar ja i höst därför att jag vill fortsätta att utveckla omsorgen om barn och gamla. Jag röstar ja i höst därför att jag vill förbättra den svenska skolan. Allt detta kräver resurser. Vi lever i en tid med öppna ekonomier.

Jag röstar också ja därför att jag traditionellt företräder ett parti, Socialdemokraterna, som hämtar sitt mandat från löntagare och pensionärer. Vi vet av
bitter erfarenhet att dyrtid, hög inflation, är sådant som gröper ur vanliga löntagares köpkraft. Att vi har fått ordning på svensk ekonomi och fått ned inflationen beror ju på att vi lever efter de regelverk som vi har kommit överens om i Europa. En framgångsrik finanspolitik i Sverige hade som stöd det regelverk som fanns och finns i Europa.

Jag vill gå ett steg till. Med en gemensam valuta kommer vi att få lägre räntor. Jämför med Finland! Varför ska vi betala högre räntor än vad finländarna gör?

Ränta är hyra. Hyran är den dominerande utgiftsposten för vanliga familjer som lever på inkomster av arbete. Hyran är en stor utgift för en pensionär, det vet vi också.

Jag tycker också att vi ska använda den gemensamma valutan för att pressa svenska priser. Vår prisnivå i Sverige ligger för högt. Kan vi pressa priserna en, två, tre, fyra eller fem procent innebär det i motsvarande grad ökad levnadsstandard för löntagare  och pensionärer, bättre välfärd.

Det är de här ekonomiska motiven - för jobbens skull, för välfärdens skull men också för att vi ska få en bättre ekonomisk standard i det enskilda hushållet för löntagare och pensionärer - som sammantaget gör att jag känner mig säker på att det här är bra för Sverige och bra för enskilda medborgare i vårt land. Jag säger så därför att jag har ägnat en stor del av min tid, inte minst i den här talarstolen, åt att argumentera för en stark ekonomi i Sverige. Vi har tagit stora politiska risker för att vi ska komma dit vi är i dag. Jag vill inte att vi äventyrar det genom att ställa oss utanför. Nu ska vi tvärtom ta ett steg framåt och ta hem de vinster som vi kan ta hem för vanliga löntagares och pensionärers skull.

För min del är ändock detta kanske inte det viktigaste argumentet, utan det finns ett politiskt argument av ett annat slag som jag också vill stryka under. Det är att om vi säger nej i höst, då ställer vi oss utanför. Det är en aktiv handling. Då har vi markerat att vi inte är med de andra som går vidare. Det är väl ingen som har missat den utveckling som nu pågår i Europa med ett växande EU. Snart kommer vi att ha den här valutan som den vanligaste, helt dominerande valutan i Europa, inte minst i vår del av Europa. Om vi då ställer oss utanför betyder det att vi tappar politiskt inflytande över den utveckling som kommer att avgöra mina barns och barnbarns framtid.

För mina barns och barnbarns skull röstar jag ja. För Sveriges möjligheter att påverka Europa i en riktning som vi önskar röstar jag ja. Men min röst,
återigen, är lika viktig som din. I valbåset är vi alla jämlika. I valbåset i vallokalen kommer vi alla att få ta samma ansvar för Sveriges utveckling och Sveriges inriktning. Rösta ja den 14 september!