(Publicerad i Tidningen Ångermanland, den 17 april 2003)

Vi är inne i en tid som präglas av osäkerhet. Sverige påverkas av omvärlden bl. a. genom en osäker internationell konjunktur och den rådande situationen i Irak.

På hemmaplan påverkas vi av fördubblade sjukskrivningar under de senaste fem åren. Den svenska ekonomin står sig fortfarande stark i en internationell jämförelse. Att nå uppsatta mål om ökad sysselsättning och halverad ohälsa, kommer att kräva svåra prioriteringar.

För att klara av de utmaningar vi står inför krävs en ansvarsfull politik för att trygga och utveckla svensk ekonomi. Det är den utgångspunkten som årets vårproposition bygger på. Den socialdemokratiska regeringen tar ansvar för att utveckla välfärden i Sverige.

Den ökade sjukfrånvaron är i första hand ett mänskligt problem. Men den har också ekonomiska konsekvenser. Sedan 1997 har kostnaderna för sjukfrånvaron i form av sjukpenning och förtidspensioner ökat från ca 50 till 100 miljarder kronor.

Under senare tid har antalet sjukdagar börjat minska och regeringen räknar med en minskning med 9 procent jämfört med 2002. Det höga antalet långtidssjukskrivna består dock.

Den ökade ohälsan har medfört ett mänskligt lidande för den enskilde, problem för arbetsgivarna och hård belastning på socialförsäkringssystemet. Om inte ohälsoutvecklingen bryts och statens utgifter hålls under utgiftstaket kommer viktiga välfärdssatsningar inte att kunna genomföras.

De senaste årens kostnadsutveckling för ohälsan motsvarar en höjning av barnbidraget till ca 3 000 kronor eller över 100 000 nya undersköterskor i vården. Vem skulle inte hellre ha satsat pengarna på det, än på ökade sjukskrivningar?

Att förbättra hälsan handlar framför allt om rättvisa - alla har rätt till ett jobb och en arbetsmiljö man inte blir sjuk av. Regeringen har satt upp målet att från år 2002 till 2008 halvera frånvaron från arbetslivet p.g.a. sjukskrivning samt att minska antalet nya aktivitets- och sjukersättningar (som ersätter förtidspension och sjukbidrag.)

För att klara det uppsatta målet måste alla hjälpas åt. Ledarskapet på arbetsplatsen är avgörande för att något ska hända. En lyhörd och framsynt ledning med ett genuint intresse för sin personal är en nödvändig förutsättning för ett lyckat arbete.

Dessutom är ett bra förebyggande arbete viktigt för att inte fler ska drabbas. Där har arbetsgivarna ett stort ansvar. Det är på arbetsplatsen problemet med sjukfrånvaron landar oavsett vad orsaken är och det är där man måste se över hur man kan anpassa arbetet för sina anställda. Det finns inte en universallösning på problemet utan flera åtgärder måste vidtagas och noga följas och löpande förbättras.

I den ekonomiska vårpropositionen presenteras bl.a. följande förändringar på ohälsoområdet:

- Perioden då arbetsgivaren betalar sjuklön förlängs med 7 dagar till 21 dagar. Samtidigt införs ett högkostnadsskydd som innebär att företag med färre än ca 25 anställda får en förbättring.

- Ersättningsnivån i sjukförsäkringen sänks genom att den sjukpenninggrundande inkomsten räknas ned med 10 kronor per dag för en genomsnittlig inkomsttagare.

- Karensdagen ska gälla lika för alla, oavsett tidpunkt för sjukanmälan.

- Sjukpenningen för arbetslösa justeras så att den inte ska kunna överstiga arbetslöshetsersättningen.

- Ett anställningsstöd införs för långtidssjukskrivna som får anställning hos annan arbetsgivare.

Hela samhället måste vara med och dela på ansvaret för den höga sjukfrånvaron; företagen, enskilda individer och staten.

Regeringen återkommer i budgetpropositionen för 2004 med ytterligare insatser, bland annat vad gäller förstärkta ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare från den 1 januari 2004, ett förstärkt förebyggande arbete, förslag om att sjukersättning ska omprövas vart tredje år och ett ökat ansvar för den sjukskrivne att medverka till att bryta sjukskrivningen och medverka till rehabilitering.

Syftet med de ekonomiska drivkrafterna är att stödja och uppmuntra arbetsgivare som aktivt agerar för att långtidssjuka ska komma tillbaka till sitt arbete. LO, TCO och SACO har enats om ett intressant förslag på detta område.

Att bryta ohälsoutvecklingen och de snabbt växande kostnaderna är ett måste, om vi ska kunna värna välfärdens kärna, dvs. vård skola och omsorg.

Bosse Ringholm
Finansminister