En rapport som Landstingsförbundet presenterade i onsdags visar att svensk sjukvård mötte 1990-talets samhällsekonomiska kris på två sätt.

Dels ökade effektiviteten och produktiviteten. Trots färre anställda och färre vårdplatser gav sjukvården lika mycket vård.
Dels skedde en kraftig medicinsk utveckling. Vissa behandlingar ökade dramatiskt. Från 1990 till 2001 ökade antalet starroperationer från 30.000 till 72.000. Ett annat exempel är höftledsoperationer. För 20 år sedan var höftledsoperationer på kvinnor äldre än 85 år närmast otänkbart. I dag genomförs mer än 1500 sådana operationer varje år.

Rapporten visar också att sjukvårdens andel av bruttonationalprodukten (BNP) minskade under 90-talet. Denna utveckling har nu vänt. Genom de satsningar som gjorts under de senaste åren växer sjukvårdens andel av BNP igen. Antalet läkare, sjuksköterskor och undersköterskor ökar. Landstingsförbundet redovisar nu också för första gången på flera år att köerna minskar för så gott som alla diagnoser.

Alla politiska partier hävdar nu att de vill fortsätta att minska köerna och öka tillgängligheten. Men den politiska stridsfrågan är: för vem och på vilka villkor? Ska sjukvården drivas efter allemansrättens principer, där alla medborgare ges vård på lika villkor? Eller ska den styras efter marknadens principer, där betalningsförmågan avgör vem som får vård? Kort sagt: ska plånboken eller vårdbehovet bestämma?

Under lång tid präglades den politiska debatten i Sverige av en stor samstämmighet om att sjukvården inte är en marknad. Partierna tog ett gemensamt ansvar för att förhindra att plånboken skulle få styra vården. Inte minst samverkade socialdemokrater, centerpartister och liberaler över blockgränserna för att utveckla den allmänna sjukvården.

Under de senaste åren har denna konsensus ersatts av en tydligare politisk motsättning också i de grundläggande idéfrågorna.
Framför allt har moderaterna ägnat kraft åt att driva kraven på ett omfattande systemskifte. Detta blev extra tydligt när moderatledaren Bo Lundgren nyligen förklarade att inga sjukhus i framtiden kommer att drivas av samhället; allt ska vara privat. Det kan knappast tolkas på annat sätt än att moderaterna vill ha en marknadsstyrd vård.

Vi socialdemokrater vill motverka en sådan markandsanpassning. Vi vill utveckla allemansrättens principer inom sjukvården. Alla medborgare ska ha rätt till vård på lika villkor och vården ska ges efter behov. Sjukvården ska bygga på ett gemensamt ansvarstagande och på en solidarisk skattefinansiering.

Vi vill stoppa de privata gräddfilerna genom att förhindra att den offentligt finansierade sjukvården blir en plattform för den försäkringsfinansierade vården. När det gäller principerna om lika behandling av patienterna, ska all offentligt finansierad vård, oavsett driftsform, följa samma regler.

Vi vill ha en tydlighet om de grundläggande principerna för sjukvården. Det är nödvändigt för att skapa förtroende hos medborgarna för den framtida utvecklingen. De ska känna trygghet i förvissningen att förändringar av organisation och arbetsmetoder inte syftar till att avlägsna sjukvården från allemansrättens principer.
Socialdemokraternas tydliga nej till utförsäljning av de svenska akutsjukhusen har av de borgerliga partierna tolkats som om vi skulle vara emot mångfald inom vården.

Men det är fel. Vi är emot en utförsäljning av akutsjukhusen för att förhindra en marknadsstyrd vård. Däremot är vi för alternativa driftsformer så länge det sker inom ramen för allemansrättens principer. Vi vet att många privata, ideella och kooperativa vårdgivare, som driver verksamhet på uppdrag av landstingen, bidrar med nya idéer och erfarenheter.

Valets viktigaste fråga handlar om efter vilka principer sjukvården ska utvecklas. Att moderaterna står för en marknadsstyrd vård är uppenbart. Men var står centerpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna? Kan de tänka sig en framtid där alla sjukhus är privata? Är de beredda att ge moderaterna stöd för att införa en marknadsstyrd vård? Eller vill de vara med att utveckla allemansrätten?

Lars Engqvist
socialminister