En av de viktigaste framtidsfrågorna handlar om allas rätt att åldras i trygghet. Den 1 juli genomförs nu två betydande reformer inom äldrepolitiken, som tillsammans med tidigare satsningar innebär en reell ekonomisk förbättring för de äldre.

Den första reformen är införandet av ett högkostnadsskydd för äldre inom tandvården. Högkostnadsskyddet gäller för personer som fyller 65 år och omfattar fast och avtagbar protetik såsom kronor, broar, implantat och avtagbara proteser. Patienten ska under en behandlingsomgång inte behöva betala mer än 7700 kronor för protetik. I skyddet ingår dock inte materialkostnader för guld och andra gjutmetaller. Men även när kostnaderna för dessa material är inräknade innebär reformen att äldre kommer att kunna spara tiotusentals kronor för dyra protetikbehandlingar.

Den andra är införandet av en maxtaxa inom äldreomsorgen. Denna innebär att ett avgiftstak sätts för hemtjänst, dagverksamhet, kommunal hälso- och sjukvård samt särskilt boende inom äldre- och handikappomsorgen.  Maxtaxan innehåller också preciserade regler om förbehållsbelopp, det vill säga ett lägsta belopp som den enskilde som betalar avgift ska ha rätt att förbehålla sig av sina egna medel. Syftet med maxtaxan är att skydda den enskilde mot alltför höga avgifter, och garantera pensionärer med låga pensioner ett skäligt belopp efter betalda avgifter.

Dessa reformer ska ses som delar av ett omfattande reformarbete för ökad trygghet för de äldre. Vilka är då de stora utmaningarna inom äldrepolitiken under den kommande mandatperioden? Enligt min mening finns det en fråga som överskuggar allt annat. Det är att klara de framtida personalrekryteringarna inom äldreomsorgen.

Stora ekonomiska tillskott har tillförts kommunerna under senare år, främst genom de generella statsbidragen men också för speciella satsningar. Idag arbetar cirka300 000 anställda inom äldreomsorgen - i kommuner, landsting och hos privata vårdgivare. Inom den kommunala äldreomsorgen har antalet årsarbeten ökat med 30 000 sedan 1995.

Men detta räcker inte. För att trygga en god äldreomsorg krävs omfattande satsningar. Vi behöver rekrytera mer personal, både för att höja kvaliteten i verksamheten och för att kunna ersätta alla som pensioneras under de närmaste tio åren.

Utöver alla ansträngningar som måste göras för att nyrekrytera, så krävs en rad insatser för att personalen ska stanna inom äldreomsorgen. Om vård- och omsorgsarbete ska bli ett attraktivt yrkesval så behöver personalens arbetsvillkor förbättras. Det handlar om att ge personalen mer inflytande över sitt arbete och sin arbetstid, och att komma ifrån de ofrivilliga deltiderna. Mycket viktigt är också att personalen ges möjlighet att utvecklas i arbetet.

Äldreomsorgen är ytterst ett kommunalt ansvar, men den är också en angelägenhet för hela samhället. I det omfattande arbete som nu krävs för att kunna rekrytera personal till äldreomsorgen har alltså även staten ett viktigt ansvar. Därför kommer vi nu att inleda arbetet med en statlig åtgärdsplan för personalrekryteringen inom äldreomsorgen. Regeringen kommer att ge alla berörda myndigheter i uppdrag att inom sina områden ta fram strategier för att underlätta rekryteringen.

I de diskussioner som förs om det framtida personalbehovet inom äldreomsorgen är det viktigt att våga höja blicken och lämna det snäva vårdtänkandet. Dagens debatt inriktar sig alltför lättvindigt på att enbart beräkna hur många sjuksköterskor och undersköterskor som behövs. Då förbises att en hel del som görs inom äldreomsorgen inte främst har med vård och omsorg att göra. En rad uppgifter som ligger utanför vård- och omsorgsarbetet utförs idag av omsorgspersonal. Det handlar mycket om administrativt arbete, men också om transporter, skötsel och utveckling av inne- och utemiljön. Denna tendens har blivit tydligare de senaste åren. Detta är ett ineffektivt utnyttjande av vårdpersonalens kompetens.

En viktig del i åtgärdsplanen för den framtida äldreomsorgen borde därför vara att i samarbete med de olika vårdgivarna komplettera bilden av personalbehovet med de olika kompetenser som behövs utöver det som är vård- och omsorgsuppgifter. Det kommer att ge en tydligare bild av de personalbehov som finns inom äldreomsorgen och underlätta det framtida rekryteringsarbetet.

En sak är säker: vi kan inte få en bättre äldreomsorg med färre anställda. Liksom vi inte kan få fler anställda med sänkta skatter. I kampen för en trygg äldreomsorg måste därför alla krav på stora skattesänkningar tillbakavisas.

Lars Engqvist
socialminister