Att stå upp för alla människors lika värde, oavsett kön, och viljan att bryta kvinnors underordnade ställning i samhället kan aldrig vara en extremståndpunkt. Det skriver Jytte Guteland, Åsa Westlund och Gabriel Wikström i en debattartikel idag.

Utdrag ur debattartikel, Aftonbladet 4 juni 2014

Sverige dras sakta isär när klassklyftorna vidgas, något som tydligt märks i skillnaden mellan könen. Arbetet för ett jämställt samhälle har mer eller mindre stannat av. Denna utveckling har gått få förbi. Väljarna har i sin strävan efter någon någonting annat – ett jämställt, rättvist Sverige – helt enkelt valt bort högerns politik.

Den här viljan nonchaleras tyvärr av ledande moderater. När Fredrik Reinfeldt och Kent Persson klumpar ihop SD och F! som ”politiska extremer” på var sin kant i politiken och varnar väljarna för en situation när en radikalfeministisk vänster ska pressa socialdemokratin till underkastelse, vittnar det om att man inte längre går i takt med tiden.

Att stå upp för alla människors lika värde, oavsett kön, och viljan att bryta kvinnors underordnade ställning i samhället kan aldrig vara en extremståndpunkt. Det är för oss en självklar del av en allmän övertygelse om alla människors lika rätt. Det är därför Socialdemokraterna sedan flera år tillbaka också definierar sig som ett feministiskt parti. Vi gläds åt att många liberaler också har dragit den slutsatsen och anammat feminismen, bland annat ni i Folkpartiet.

Därför måste det kännas en smula obekvämt även för er att ingå i en regering där regeringschefen betraktar era uppfattningar som extrema och likställer dem med högerpopulism och rasism. Naturligtvis delvis för att det är ett plumpt, och sannolikt rätt ogenomtänkt, uttalande, men också för att det visar på hur Moderaterna och Kristdemokraterna ser på jämställdhetsfrågor. Det förklarar en del av de bristande framgångar som regeringen haft på jämställdhetsområdet. Från ledande håll är man helt enkelt ointresserad av att få till stånd verklig förändring.

Vi tror att synen på barnomsorg, kvinnors rätt till arbete och lika lön är områden där våra två partier står varandra mycket nära ideologiskt och där det bör finnas en majoritet i riksdagen för många bra förslag inom jämställdhetsområdet.

Problemet är att Folkpartiet så hårt har bundit sig vid Moderaterna, Kristdemokraterna och deras agenda som inte inkluderar en progressiv jämställdhetspolitik. Den borgerliga regeringens politik har nästan uteslutande gynnat medelklassmän och höginkomsttagare. De riktiga jämställdhetsreformerna, så som rätten till heltid och en mer jämt uppdelad föräldraförsäkring har man valt att inte bry sig om. Kort sagt kan sägas att en röst på alliansen är en röst mot feminismen.

Vad Sverige behöver är en politik som på riktigt vill utjämna löneskillnader, en politik för ett rättvisare arbetsliv, en politik som sätter jämlikhet och jämställdhet i fokus.

Jytte Guteland
Åsa Westlund
Gabriel Wikström