Artikel publicerad i Expressen 20 december 2012.

Fyra år har det tagit regeringen att komma fram till att det inte blir något förslag om en högskoleutbildning för svensk polis. Justitieminister Beatrice Ask motiverar beslutet med att man inte vill ha en "utveckling där utbildningen blir allt mer teoretiserad". Det är i grunden ett feltänk. En högskoleutbildning och dess koppling till forskning är en självklar nödvändighet för att utveckla svensk polis.

Dagens polisutbildning har under flera år diskuterats, debatteras och utretts. Polisförbundet, flera riksdagspartier och ett antal forskare har sedan länge drivit på för att även polisutbildningen ska bli en treårig högskoleutbildning.

Två utredningar de senaste åren har behandlat frågan och den senaste 2008 fick brett stöd från i stort sett samtliga remissinstanser. Polisutbildningens avsaknad av en naturlig koppling till forskning om polisarbete är en stor brist. En sådan ger grunden för att polisen ska kunna utveckla och utvärdera sitt arbete på ett mer effektivt sätt. Polisarbete måste bygga på beprövad erfarenhet och vetenskap, utvärderas och analyseras som all annan verksamhet.

Det är också viktigt att den studietid poliseleverna lägger ned under praktikperioden ger akademiska poäng. Men det vill inte regeringen, trots att det knappast är något nytt med högskoleutbildning för praktiska yrken. Till exempel så blir du förskollärare, lärare och fritidspedagog på högskolan, liksom sjuksköterska, läkare och tandläkare. Ingen har någonsin påstått att "teoretiseringen" av dessa utbildningar skulle vara en nackdel eller minska den praktiska yrkesskickligheten.

Kraven i samhället förändras snabbt. I dag måste poliser ha en bättre förmåga att ta till sig kunskap, analysera den och sedan omsätta detta till praktiskt polisarbete. En högskoleutbildning för poliser skapar ett mer reflekterande förhållningssätt till kunskap, en större förmåga till problemlösning och en ökad kompetens att utveckla den egna verksamheten.

Polisen måste bli en lärande organisation som är mer mottaglig för nya arbetsmetoder och annan kompetens. Inte minst den senaste tidens debatt om polisens effektivitet visar detta. Polisen har kraftfulla verktyg för att kunna skydda samhället genom rätten att använda våld och integritetskränkande tvångsmedel. Dessa befogenheter ställer stora krav på polisen som organisation och på de enskilda poliserna. Det motiverar en kvalificerad polisutbildning.

Såväl Norge som Danmark har redan en akademisk polisutbildning. En allmän uppfattning är att polisforskningen i Sverige varit eftersatt och att en naturlig plattform för sådan forskning saknas. Svensk polis riskerar att halka efter våra nordiska grannländer om inte polisutbildningen reformeras. Bland annat från Politihögskolen i Oslo befarar man att samarbetet mellan polisutbildningarna försvåras. En reform skulle också ge nya forskar- och läraranställningar, något som i sin tur är en förutsättning för att bygga en stabil grund för svensk polisforskning.

För att ett demokratiskt samhälle ska fungera måste medborgarna ha förtroende för rättsväsendet. Trots att det i dag är drygt 20 000 poliser i tjänst har många medborgare berättigade frågor om polisen verkligen arbetar så effektivt och systematiskt som det är möjligt. För att kunna göra det måste polisen får rätt förutsättningar. En högskoleutbildning är ett viktigt steg på vägen.

Lena Nitz, ordförande i Polisförbundet.

Morgan Johansson, ordförande i justitieutskottet

Jerzy Sarnecki, professor i Allmän kriminologi vid Stockholms universitet.

Rolf Granér, lektor i Polisvetenskap vid Linnéuniversitetet