Publicerad på Brännpunkt 14 september

Hela 84 procent skulle välja utökade utbildningsmöjligheter framför sänkta löner, om alternativen skapar lika många jobb.

Vår slutsats är att regeringen saknar stöd för sin jobbpolitik. En mycket liten andel av väljarna förstår hur regeringens politik är tänkt att fungera och fler än tre av fyra säger bestämt nej till att sänkta löner är ett alternativ för att skapa fler jobb. I valet mellan mer och bättre utbildning och sänkta löner är väljarnas svar lika tydligt: fler jobb ska skapas med utbildningssatsningar.

De fackliga organisationerna håller emot regeringens ambitioner att sänka lönerna. Högerns lösningar fungerar inte i ett nordiskt välfärdsland. Genom den samordnade lönebildningen, som är en viktig förklaring till att Sveriges internationella konkurrenskraft har stärkts sedan mitten av 1990-talet, har de differentierade a-kasseavgifterna inte lett till de lönesänkningar regeringen önskar. Inte heller kommer den internationellt konkurrensutsatta sektorns lönemärke att påverkas nedåt av regeringens skattepolitik. Den löneökningstakt som är förenlig med samhällsekonomisk balans bestäms och bör bestämmas av näringslivets långsiktiga produktivitetstillväxt, inte av skattepolitiken. Är det någon som tror att arbetsgivarna kommer att acceptera högre lönekrav den dag skatterna höjs?

Detta innebär att regeringens jobbpolitik inte skapar några nya jobb. Resultaten under mandatperioden talar också sitt tydliga språk: 100000 fler arbetslösa, rekordhög långtidsarbetslöshet, växande utanförskap och en ungdomsarbetslöshet som nästan är högst i Europa.

I regeringens värld är löntagarna och löntagarnas organisationer hindret för att jobben ska bli fler. Därför är det fullt logiskt att – i en takt som innebär att det för stora väljargrupper är oklart att det pågår ett systemskifte – genomföra reformer som långsiktigt underminerar de delar i den svenska samhällsmodellen som har byggs upp för att skydda löntagarna mot löne- och villkorsförsämringar. Försämringarna i a-kassan var ett första steg och med ambitionen att införa en obligatorisk a-kassa under nästa mandatperiod tas ett andra steg. Den uppluckrade anställningstryggheten och de ytterligare ambitioner borgerligheten har gett uttryck för leder i samma riktning.

Det moderata nyspråket är en förutsättning för att regeringen ska lyckas med sin långsiktiga strategi. När regeringen pratar om ökad flexibilitet innebär det i praktiken ökad otrygghet för Sveriges löntagare. När regeringen pratar om att det ska löna sig bättre att arbeta innebär det i praktiken sänkta löner. När regeringen pratar om att återupprätta arbetslinjen innebär det i praktiken att arbetslösa ska leva i fattigdom. När regeringen pratar om bättre matchning innebär det i praktiken passivitet och minimala utbildningsinsatser.

Valet på söndag är ett avgörande vägval. Ska vi utveckla den svenska samhällsmodellen – eller ska vi möta framtiden med sänkta löner, ökad otrygghet, större klyftor och begränsade livschanser för det stora flertalet?

För oss socialdemokrater är svaret enkelt. Vi tar ansvar för Sverige. Vi ska tillbaka till överskott i statsfinanserna. Vi ska komma tillrätta med den massarbetslöshet regeringen lämnar efter sig med investeringar i jobb och välfärd – med stora utbildningssatsningar, investeringar i infrastruktur och bostäder, mer resurser till skolan, vården och omsorgen, ökad tillgång på riskkapital och sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagen. Vi ska bygga upp de sociala broar mellan gamla och nya jobb som regeringen har raserat och vi kommer att stärka den partsmodell som genom ansvarstagande och samförstånd förhandlar fram välavvägda löneökningar och utvecklar arbetsplatserna, medarbetarna och företagen.

Antingen bygger vi på detta sätt vidare på det som har gjort Sverige starkt eller också låter vi regeringen fortsätta med sitt experiment, som leder till ökad ojämlikhet och en sämre fungerande ekonomi. Valet är ditt.

WANJA LUNDBY-WEDIN
ordförande LO

MONA SAHLIN (S)
partiordförande

THOMAS ÖSTROS (S)
ekonomisk-politisk talesperson