Den här krönikan skriver jag bara några minuter efter att ha sett en förbittrad Fredrik Reinfeldt i TV-rutan. Och plötsligt känner jag igen honom; det var ju sån här han var innan han stajlades om till mjukismoderat!

Just nu ser det ut som om moderaternas formkurva pekar nedåt. Opinionsmätningarna antyder kraftiga förändringar åt fel håll. Av moderatledarens utspel att döma tänker han dock inte försöka vända utvecklingen genom att presentera en vettigare politik utan via ohämmad partipolitisk exploatering av tsunamikatastrofen.

Det är det som syns i TV-rutan. Det är därför det stramar i mungiporna på Reinfeldt när han inleder sin politiska ståndrätt mot regeringen och huvudmotståndaren Persson. Visste man inte hur tsunamis uppstår skulle man kunna tro att det var Persson som satt igång den. Det är också den bild som moderaterna nu försöker etsa in i människors medvetande.

Det finns säkert saker som kunnat fungera bättre i krishanteringen för snart ett år sedan. Men tsunamin var över på några minuter. Den ägde rum på många, många flygtimmars avstånd från Sverige. De liv den tog , de mänskliga tragedierna, var ett ögonblicks verk.

I Norge - som drabbades nästan lika hårt som Sverige - var kritiken mot den dåvarande borgerliga regeringen också mycket stark. Åtminstone inledningsvis. Det som snabbt gjorde skillnad mellan den norska och den svenska debatten var dock att det norska socialdemokratiska partiets ordförande Jens Stoltenberg omedelbart deklarerade att han inte tänkte försöka plocka politiska poäng på mänskliga tragedier. Han manade till nationell samling och ställde upp med stöttning av sina politiska motståndare.

Och detta samtidigt som borgerliga företrädare i Sverige beskrev katastrofen i termer av att den svenska regeringen hade "blod på sina händer".

De klev över lik för att vinna procentandelar i väljaropinionen. Nu , när stödet för dem börjar svikta, laddar de för att göra om samma sak. Man kan må illa för mindre.

Inte blir det bättre när jag hör Reinfeldt tala om hur tryggheten rämnade för de barn och vuxna , anhöriga och vänner som drabbades av tsunamin.. Det som ekar i mitt inre är nämligen ett helt annat trygghetscitat - ur en bok som Reinfeldt skrev för drygt tio år sedan:

"Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinaniseras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten".

Risk istället för trygghet, alltså. I alla lägen. Var man än befinner sig. Det är värt att lägga på minnet.

Marita Ulvskog