Valet om ett år är ett vägval. Men en färsk Temo-undersökning visar att få väljare vet vad det ena huvudalternativet - moderaterna - faktiskt står för. Samtidigt visar en annan nyligen publicerad undersökning att sju av tio tycker att ett av moderaternas mest centrala förslag - att kraftigt försämra ersättningarna när man blir sjuk, förlorar jobbet eller är föräldraledig -är dåligt. När människor får klart för sig vad nu stämmoförsamlade moderaterna faktiskt föreslår, tar man avstånd.
Alternativen i svensk politik måste därför bli tydligare. Jag tror att en bra tumregel är att se vilken inriktning de två huvudalternativen står för.
På ena sidan har vi ett alternativ där att skapa fler jobb och få fler i sysselsättning har allra högsta prioritet. Här handlar det om att fortsätta att skjuta till mer resurser till skolan, sjukvården och omsorgen om barn och äldre, för att komma till rätta med problemen där. Dessutom vill detta alternativ förstärka stödet till barnfamiljer och sjuka. Slår vi in på denna väg, står jobben och välfärden i fokus.
På andra sidan står ett alternativ, där kraftigt sänkt skatt står allra högst på dagordningen. För att ha råd med detta, måste kraftiga försämringar av den generella välfärden genomföras.

Hårt slag mot sjuka och arbetslösa
Att få sänkt skatt kan ju låta trevligt. Men man måste veta vad det får för konsekvenser. Redan i dag vill moderaterna sänka skatten med över 50 miljarder kronor. För att ha råd med detta vill Reinfeldt, Odenberg & Co kraftigt sänka a-kassan, föräldrapenningen och sjukpenningen, och införa fler karensdagar. Den innebär ett hårt slag mot alla som verkligen är sjuka, som verkligen har förlorat jobbet, och som faktiskt är hemma och tar hand om sina barn. För många handlar det om ett par tusen kronor mindre varje månad.
Men detta är bara början. Det finns mer långtgående förslag, som moderaterna inte talar lika högt om. I såväl sin senaste budgetmotion som i förslagen till stämman i Örebro, har partiet som uttalat mål att sänka skatten ned till EU-ländernas genomsnittliga nivå, vilket motsvarar hela 250 miljarder kronor. Det skulle innebära att var femte skattekrona i den offentliga sektorn försvinner. Det är lika mycket som kostnaderna för hela utbildningsväsendet, från förskola till högskola, eller de samlade kostnaderna för all hälso- och sjukvård.
Reinfeldts moderater har dock hittills varit mer angelägna att betala de stora skattesänkningarna med försämringar i våra socialförsäkringar.
Genom att ytterligare sänka ersättningsnivåerna, eller införa andra försämringar såsom karensdagar och sänkta tak, skulle den ekonomiska tryggheten för alla som kan förlora jobbet, bli sjuka eller få barn urholkas. Här motsvarar moderaternas krav på besparingar på 250 miljarder kronor kostnaderna för hela barnbidraget, föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen, a-kassan, aktivitetsersättningen, insatserna för arbetshandikappade, arbetsskadeersättningar och assistansersättningen för funktionshindrade.
Sänkta ersättningsnivåer skulle dessutom leda till att behovet av privata lösningar ökar kraftigt. Det innebär en privatisering av vad som i dag är en central del av den generella välfärden, något som moderaterna i sitt nuvarande partiprogram öppnar för på sikt. Det skulle innebära dyra privata försäkringar och en djupt orättvis fördelning av riskerna mellan olika grupper och över livet -i stället för de solidariskt finansierade sociala försäkringar som i dag omfördelar mer rättvist. Det skulle alla som inte är höginkomsttagare förlora på.
Moderaterna har redan nu föreslagit ett första steg i denna riktning: de som skadas i trafiken ska inte omfattas av sjukförsäkringen. I stället kan alla som kör bil vänta sig chockhöjda avgifter för trafikskadeförsäkringen. Dessutom vill moderaterna kraftigt höja egenavgifterna inom sjukvården och slopa avdragsrätten i a-kassan.
Återstår att se vilken väg moderaterna kommer att välja nu på partistämman. Står partiet fast vid sina långtgående skattesänkningar som finansieras med privatiseringar och försämringar i socialförsäkringarna?
Här går en tydlig skiljelinje mellan oss och moderaterna. De tror att hungriga vargar jagar bäst, vi vet att trygga människor vågar mera och tar sig vidare. De vill ställa grupper i samhället mot varandra, vi har både en solidaritet med andra och en insikt om att vi alla kan behöva stöd i olika skeden av livet. De talar om bidrag, vi vet att det handlar om försäkringar. De hävdar att många fuskar och vill därför sänka ersättningarna för alla till cirka 60 procent, vi vill att de som fuskar ska ha noll procent, men att de som verkligen är sjuka, föräldralediga eller arbetslösa ska ha en god ersättning. De vill skuldbelägga sjuka och arbetslösa, vi vill att arbetsgivarna tar ansvar för en bra arbetsmiljö och -villkor. De tror på piska, vi tror att ekonomisk trygghet fungerar som en studsmatta, som fångar upp dig när du faller, och ser till att du kommer tillbaka upp igen. De vill att fler ska ta jobb med dåligt betalt, vi vill att fler ska komma i arbete - med en bra lön och goda villkor.

Vi vill utveckla välfärden
Vi är alla med och betalar och vi kan alla ta del av välfärden. På så sätt kan vi omfördela mycket pengar mellan hög- och låginkomsttagare, mellan män och kvinnor, mellan familjer utan barn och familjer med barn, mellan friska och sjuka och mellan dem som har ett arbete och de som blivit av med sitt.
Vi socialdemokrater vill utveckla och förbättra den generella välfärden. Under det kommande året satsar vi bland annat på att anställa fler inom förskolan, höjt barnbidrag, förbättrad föräldraförsäkring och höjt tak i sjuk- och föräldraförsäkringen.
Det är här det stora inrikespolitiska slaget kommer att stå i valet nästa höst. Moderaterna vill på sikt avveckla den generella välfärden och ersätta den med selektiv välfärd. Socialdemokraternas alternativ är att bygga vidare på och utveckla den generella välfärden så att Sverige även fortsättningsvis är ett land som präglas av både trygghet och utveckling.