Moderaternas löntagarflirt är över för denna gång. Trycket blev till sist för tufft och fällan slog igen. Partistrategerna stod inte pall efter att ha bombarderats med skurar av besvärliga frågor om det egna paradnumret, sänkta ersättningsnivåer. Huvudarkitekten bakom strategin, Anders Borg, tvingades krypa till korset och bekänna att sänkta ersättningsnivåer i bland annat a-kassan visst leder till sänkta löner.

Äntligen fick vi bekräftat vad jag och många andra socialdemokrater länge hävdat - att moderaternas huvudsyfte är att förändra spelreglerna på arbetsmarknaden en gång för alla, så att fler och fler tvingas acceptera jobb till låga löner och med dåliga anställningsvillkor.

Jag välkomnar att moderaterna till sist bekänner färg, men de är också svaret skyldigt på en lång rad frågor som rör människors villkor i arbetslivet. Därför utmanar jag Anders Borg om huvudalternativen i svensk politik. I kväll i Göteborg, möts vi i en debatt där vår idé om trygghet och utveckling som går hand i hand, ställs mot moderaternas modell med lönedumpning och fler bärplockarjobb.

Vi är många som väntat på att moderaternas löntagarvänliga fasad till sist skulle falla samman. Redan tidigare lyckades Reinfeldt med flera, reta upp löntagarna genom att ifrågasätta de fackliga organisationernas rätt att använda stridsåtgärder för att få teckna kollektivavtal. Etter värre blev det när Reinfeldt basunerade ut att byggnadsarbetare har för höga löner.

Finns det fler grupper på svensk arbetsmarknad som skulle må bra av sänkta löner? Handlar det kanske om undersköterskorna, de handelsanställda, eller metallarbetarna, här i Göteborg? Vi är många som vill ha besked. Anders Borg har möjlighet att presentera hela listan i kväll.

Jag vill också passa på att fråga Anders Borg hur det blir fler jobb för att a-kassan sänks till under 65 procent? Blir det lättare för den som blir arbetslös att få ett nytt jobb om hon eller han samtidigt måste lägga kraft på att göra sig av med sin bostad och söka socialbidrag för att få ekonomin att gå ihop?

Moderaterna ställer grupp mot grupp: sjuka mot friska, arbetslösa mot dem som har jobb, de som har det sämre ställt mot dem som har det bättre. Det leder till ett otryggare, kallare och hårdare samhälle. Men moderaternas politik försvårar inte bara för dem som är mest utsatta - sjuka och arbetslösa. I moderaternas Sverige har vi alla anledning att vara oroliga - även vi som är friska och har jobb. Med denna otrygghetens politik behöver moderaterna inte längre prata om att försvaga facket och kollektivavtalen. Den försvagningen kommer att ske ändå.

Med låga ersättningar i arbetslöshetsförsäkringen kommer människor som är rädda att förlora jobbet - inte att våga ställa krav. Med låga ersättningar tvingas arbetstagare att acceptera löner under kollektivavtalens nivå. Vår uppgift är att tydliggöra detta varje dag fram till valet 2006. För det handlar om vanliga människors trygghet, om barnfamiljer ska ha löner som räcker till både hyra, mat, kläder och fritidsintressen.

Sveriges löntagare har inte råd med moderaterna!