Den stora uppgiften att ratificera fördraget om den europeiska konstitutionen blir ett unikt kraftprov. Men vår första praktiska utmaning blir när vi under våren reviderar vår strategi för att utveckla det utvidgade Europa till en kontinent med fler och bättre jobb, socialt välstånd och en hållbar miljö.

Europas lovordade sociala modell väcker beundran världen över. Vi har omfattande sjukförsäkringssystem och grundläggande social trygghet. Vi gör framsteg på vägen mot att uppfylla internationella miljönormer. Vi är det största handelsblocket i världen.

Trots detta råder enighet om att en stor del av vår potential fortfarande är outnyttjad. Tillväxten går trögt. Antalet personer i arbetsför ålder som är i arbete är endast 63 procent. Det är en oaccebtabelt låg siffra. I ett antal EU-länder finns det fortfarande alltför många som är arbetssökande och arbetslösa. Vi står inför demografiska utmaningar som riskerar att underminera våra välfärdssystem.

Att utveckla Europa är inte lätt. Men det finns ingen anledning till pessimism. Vi har förmågan, resurserna och instrumenten som behövs för att agera. Det framgår av Lissabonagendan. Den lanserades år 2000, kompletterades med en miljödimension år 2001 och innebär en strategi för att utveckla Europa. Syftet är att motbevisa vanföreställningen att ekonomisk konkurrenskraft, utbyggd social välfärd och en hållbar miljö är mål som inte kan nås samtidigt.

Finland, Danmark och Sverige tillhör tre av de fem mest konkurrenskraftiga nationerna i världen jämte Taiwan och USA. De vägar som dessa länder har valt för att stärka sin konkurrenskraft visar att Lissabonstrategin är rätt. Finland, Danmark och Sverige har alla lyckats kombinera konkurrenskraft med höga miljökrav och sociala normer. USA och Taiwan har ännu inte nått dit.

Sedan år 2000 har vi närmat oss Lissabonstrategins målsättningar. Över sex miljoner nya arbetstillfällen har skapats. Fler kvinnor än tidigare förvärvsarbetar och vi har nu siktet inställt på att nå målet att 60 procent av kvinnorna i EU ska vara i arbete år 2010.

Men det räcker inte med det som vi hittills har åstadkommit. Vi måste alla arbeta mot strategins mål i alla medlemsstater. Men det gäller också att arbeta tillsammans och samordna insatserna.

Vi måste öka takten när det gäller alla aspekter av Lissabonstrategin - ekonomiskt, socialt och miljömässigt - och minimera antalet kortsiktiga målkonflikter genom offentliga insatser och innovativa investeringar.

I samband med genomgången av Lissabonstrategin i Europeiska rådet den 23 mars, måste vi börja fokusera på en heltäckande utvecklingsstrategi. Processen att slutföra den inre marknaden och förbättra de europeiska konkurrensmekanismerna för näringslivet är ett led i en större ekvation. Europeiska företag fungerar inte i ett vakuum, de existerar i ett samhälle. Detta innebär att sociala och miljömässiga framsteg måste gå hand i hand med konkurrenskraft. Europas arbetare och medborgare vill ha fler jobb, men också bättre levnadsförhållanden.

Vi måste få bättre regelverk och investera mer för att snabbare kunna begränsa sådan produktion och konsumtion som är skadlig för miljön. Miljöskadorna hämmar den långsiktiga konkurrenskraften. På motsvarande sätt måste sociala strategier och välfärdsförmåner utformas som en investering i människor.

Vi behöver en aktiv arbetsmarknadspolitik som underbyggs av ett välfärdssystem som gör det möjligt för arbetslösa att snabbt ta sig för nya arbetsuppgifter och omskola sig. Vi måste ha en konkret strategi för att säkerställa att kvinnor inte diskrimineras och får tillgång till fler och bättre jobb, att barnomsorgen är kostnadsfri eller att alla har råd att betala för den samt att det finns en balans mellan privatliv och arbetsliv för både män och kvinnor. Vi måste bekämpa fattigdom och se till att människor under hela livet har arbete eller går i utbildning.

Nyckeln till hållbart välstånd och bättre levnadsstandard i Europa är en kombination av vad vi gör, var och en för sig och gemensamt. Vi måste inse att reformer på arbetsmarknaden, av sysselsättningspolitiken eller för att höja produktiviteten - det vi kallar ekonomins utbudssida - i sig inte ger tillräckligt många fler och bättre jobb. Det behövs också initiativ för att skapa större efterfrågan. Det är absolut nödvändigt med riktade offentliga investeringar och satsningar på miljön, skolan och livslångt lärande, infrastrukturen och en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Ambitiös, fokuserad och proaktiv makroekonomisk politik utgör ett nödvändigt komplement till innovationer inom det privata näringslivet och nyföretagarinitiativ. Vi måste intensifiera våra ansträngningar så att de ligger i nivå med våra ambitioner och utnyttja vårt ömsesidiga beroende till ett samordnat agerande.

Det är viktigt att Lissabonstrategin blir en pakt mellan Europas arbetare, medborgare och företag. Denna pakt måste bygga på ett genuint partnerskap som innebär värdefulla fördelar för alla. Ingen berörd part får åsidosättas. Det räcker inte med en rent ekonomisk agenda om vi ska föra Europa närmare dess medborgare.

Vi föreslår att Lissabonstrategin omsätts i ett konkret och fokuserat femårigt handlingsprogram, "Utveckla Europa", som omfattar exakt formulerade beslut som ska fattas och åtgärder som ska vidtas på såväl EU- som nationell nivå, i linje med 1992 års program för den inre marknaden.

1: behålla den ömsesidigt förstärkande tredimensionella metoden där ekonomisk konkurrenskraft, utbyggd social välfärd och en hållbar miljö går hand i hand.

2: fastställa målet att halvera arbetslösheten till år 2010.

3: säkerställade finansiella resurser som behövs för att genomföra Lissabonagendan, via gemenskapens budget och nationella budgetar.

4: inrikta Lissabonstrategin på en uppsättning kärnmål, koncentrera ansträngningarna och agera kraftfullare på politisk nivå om dessa mål inte nås.

5: förbättra den öppna samordningsmetoden genom att stödja ömsesidig granskning länder emellan av hur målen uppfylls, stärka Europeiska rådets roll och införa nationella handlingsplaner samt öka de nationella parlamentens deltagande för att stärka känslan av medverkan på nationell nivå.

Detta innebär att utveckla ett utvidgat EU med och för samhället. Det betyder att nå ut och anknyta Lissabonagendan till våra samhällens behov och ambitioner. Först då kan vi skörda frukterna av Europas potential.