(Det talade ordet gäller.)

Mina Damer och Herrar!

Det är ett stort nöje för mig att vara här idag och delta i årets stora jordbruksdebatt. Det känns nästan som en tradition för mig som jordbruksminister att börja året på detta sätt.

I år är det dock tyvärr mycket som är annorlunda. Tragiskt annorlunda. Vid två tillfällen har naturen slagit till med fruktansvärd kraft. Först den största katastrofen för världen i modern tid - Tsunamikatastrofen i Sydostasien. Jag tror att vi nästan alla känner någon som på något sätt är drabbad, direkt eller indirekt. Så är det säkert för oss här i kväll. Vi har kunnat läsa i tidningarna om att det finns lantbrukare som rest till Asien och som inte har återvänt. Det är många i vårt land som känner sorg och saknad.

Katastrofen i Asien har skapat sår i människors liv. Sorgearbetet kommer att pågå i flera år. Här hemma och i andra länder. För dem som bor i de drabbade områdena och inte bara förlorat anhöriga utan också sina hem och sin försörjning är utmaningarna enorma. Jag är imponerad över den empati som svenska folket visar både när det gäller de medmänniskor som finns i närheten och det som finns långt ifrån oss i de drabbade områdena. Vi känner oss alla otillräckliga men vi vill alla hjälpa till.

När vi samlades i kyrkor runt om i landet för en dryg vecka sedan för att sörja och minnas våra saknade och döda i katastrofen i Sydostasien , slog stormen till här hemma med en sällan skådad kraft. Människoliv har gått förlorade, viktiga samhällsfunktioner är satta ur spel och skadorna för jord- och skogsbruket är mycket omfattande.

I dagsläget kämpar vi fortfarande med att få samhället att fungera. Den som inte själv drabbats kan säkert inte fullt ut föreställa sig den trötthet och vanmakt som finns i bygderna. Det är så många som samtidigt som man försöker se till sina djur, är verksamma i räddningstjänsten, röjer elgator åt kraftbolagen, försöker själv eller få hjälp med att ta hand om de kullfallna träden också måste klara av att ta hand om de sina och leva i hus utan värme, ljus och vatten och utan möjligheter till matlagning. Det görs beundransvärda insatser av enskilda.

Vardagen kommer för många i de drabbade områdena att under lång tid påverkas av stormen. Mycket praktiskt återuppbyggnadsarbete blir nödvändigt. Ekonomiska frågor skall regleras. Många skogsägare drabbas inte bara av ekonomiska påfrestningar utan kommer också att lida känslomässigt av att skog stormfällts som är ett livsverk och som kanske skulle ha sparats till kommande generationer. Vi måste vara beredda på att hantera problem med farliga arbetsmiljöer, farliga lekplatser för barnen med mera.

Det gäller givetvis också att ha en hög beredskap för att minimera de ekonomiska konsekvenserna för alla berörda. Det är många frågor som är aktuella. Avverkningsverksamhet, virkestransporter, lagring av virke, begränsning av skador på kvarvarande skog, hantering av ojämn inkomstfördelning, miljöåtaganden, återplanering, ersättning från elföretag, teleföretag och försäkringsbolag. Listan kan göras lång. Vi kommer också att behöva aktualisera hur samhällets sårbarhet kan minskas.

Inom regeringskansliet pågår för närvarande ett brett arbete för att kartlägga vilka behov av åtgärder som finns. Jag kan försäkra er att Regeringen är beredd att mycket snabbt ta de beslut som behövs. Inom Jordbruksdepartementet har vi formerat en krisgrupp. Vi håller kontinuerliga möten med andra berörda departement och har kontakt med berörda myndigheter. Jag har direkt efter stormen haft möte med Caroline Trapp och har återkommande avstämningar med LRF. Imorgon kommer jag att besöka Almnäs bruk som är en drabbad gård.

Våra rapporter tyder på att myndigheter, länsstyrelser och kommuner, vid sidan av värdefulla insatser från alla enskilda, gör ett mycket gott arbete. De lokala strukturerna tycks fungera mycket bra och det är glädjande.

Reformen
Så småningom kommer vardagen att normaliseras. Så är det. För den gröna sektorn blir det stora förändringar under 2005 som ställer krav, ger utmaningar och också nya möjligheter.

Den första januari i år började vi i Sverige tillämpa EU:s nya jordbrukspolitik. Från Regeringens sida har vi lagt ner stor möda på att genomföra reformen på ett sådant sätt att vi värnar det svenska jordbrukets konkurrenskraft och den levande landsbygden. Den blandmodell vi har valt ger oss möjligheter att ta vara på regionaliseringens fördelar samtidigt som vi parerar risker för oönskade omfördelningar.

Låt mig erinra om att vi kopplar handjursbidragen till 75 procent, återför väsentliga delar av mjölkbidragen, am-och dikobidragen, slaktbidragen och extensifieringsbidragen till gårdsnivå. Vi tillför 400 miljoner kronor per år 2005 och 2006 till det befintliga miljö- och landsbygsprogrammet och ger lantbruket flera skattelättnader, där säkningen av dieselskatten är den mest betydelsefulla.

Jag anser att det är klokt att vi genomför reformen redan nu. Det är inte minst bra för konkurrenskraften i förhållande till andra länder.

Jag är mycket medveten om förändringarna innebär påfrestningar på ett antal jordbruksföretag. Det gladde mig därför mycket när jag inför reformen före jul kunde notera en mycket konstruktiv ton i artiklar och inlägg i lantbrukspressen. En sådan öppenhet för förändring ger bra förutsättningar för att det svenska jordbruket skall kunna ta tillvara på de möjligheter som kommer att finnas. Vi sidan av primärproduktionen pågår också ett omfattande omstrukturerings och effektiviseringsarbete inom förädlingsledet som förbättrar möjligheterna till ökad lönsamhet.

Exakt hur reformen kommer att falla ut det vi inte. Vi kommer att ha en mycket aktiv uppföljning från statens sida och vid behov vidta åtgärder om så behövs. Regeringen följer kontinuerligt reformens effekter genom analyser av bl. a. produktions- och prisutvecklingen inom jordbruks- och livsmedelssektorn. Vi har ambitionen att göra detta i nära kontakt med näringens företrädare.

Vad påverkar jordbrukets framtid?
Kan svenskt jordbruk och livsmedelproduktion bli konkurrenskraftig med de omvärldsförändringar som sker? Naturgivna förutsättningar genom klimat och geografi, låga arrende- och markpriser, relativt små enheter, en hög andel träda samt ett ökande gap mellan avräkningspriser och priset på insatsvaror, stort beroende av EU-ersättningar som minskar ger en bild. Bilden av en sektor med lönsamhetsproblem.

Men det finns också en annan bild med hög arbetsproduktivtet, pågående strukturförändringar, exportframgångar, nya affärsidéer och en starkt förtroende hos de svenska konsumenterna.

En styrkefaktor för den svenska livsmedelsektorn är att de svenska jordbrukarna satsat på miljöanpassade och långsiktigt hållbara produktionssystem som också tar hänsyn till etiska aspekter.

En annan styrkefaktor är den kreativa samverkan som bedrivs mellan näringsforskning, medicinsk forskning och livsmedelsindustriell verksamhet som redan har resulterat i ett antal högkvalitativa produkter.

Men vi måste vara medvetna om att vi det vi kan vänta oss är en ökad konkurrens på en allt öppnare livsmedelsmarknad. Den reform som vi nu genomför är nödvändig för att medborgarna i EU skall acceptera EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Den är radikal men vi är ännu inte färdiga med förändringsarbetet. Under 2005 kommer WTO-förhandlingarna förhoppningsvis att slutföras och vi att kommer att arbeta med sockersektorn och marknaden för frukt och grönt. Den nya finansiella perspektivet från och med 2007 som för närvarande förhandlas inom EU kan komma att innebära ytterligare budgetrestriktioner. Frikopplingen och framtida minskade ersättningar påverkar givetvis jordbruksföretagens kalkyler.

Om livsmedelföretagen skall kunna växa måste de försvara sina positioner på hemmamarknaden samt söka sig till nya marknader utanför Sverige. För att detta skall lyckas behövs insatser på flera fronter. Det handlar om

• fortsatta strukturförändringar med både specialisering och diviersifiering,
  
• ökad förädling och utveckling av nya attraktiva livsmedel,
  
• lyhördhet för nya konsumtionsmönster och värderingar,
  
• förmedling av mervärdena i den svenska maten,
  
• exportsatsningar,
  
• söka nya användningsområden för lantbrukets produkter, exempelvis som förnyelsebar energi,
  
• få harmonisering av EU:s livsmedels- djurskydds och miljöregler på svensk hög nivå,
  
• regelförenklingar,
  
• stärka jordbrukarna individuellt som företagare,
  
• stimulera unga att välja jordbrukaryrket och
  
• god försörjning av arbetskraft.

Livsmedelsektorn själv har ett stort ansvar för sin egen framtid men givetvis spelar den förda politiken en stor roll. Att vi har en stark samhällsekonomi är mycket central för utvecklingen av vårt näringsliv. Låg inflation, låg ränta och hög tillväxt har kännetecknat den svenska ekonomin under de senaste tio år.

Arbetet med förbättrade villkor för näringslivet har hög prioritet. Inom ramen för Regeringens handlingsprogram för minskad administrativ börda arbetar Jordbruksdepartementet med ett antal konkreta regelförenklingar. Vidare har vi inom departementet bildat en kontaktgrupp som särskilt tittar på hinder för företagande, tillväxtfrågor, kompetensbehov och andra företagarfrågor. Sverige driver också en anpassning av EU-reglerna till den ambitionsnivå vi har. Det gäller exempelvis regler för salmonella, slaktkycklingar och djurtransporter.

Inom ramen för det nationella kuvertet kommer det att finnas utrymme för staten att främja den mervärdena i den svenska maten.

Exporten kommer på olika sätt att stödjas bl.a. genom Food From Sweden.

En analys görs för närvarande. inom jordbruksdepartementet när det gäller jordbrukets roll som energiproducent.

Den gröna sektorn kommer att ges utrymme i den forskningsproposition som regeringen avser presentera i februari.

Landsbygdsutveckling
När vi talar om landsbygd, talar vi ofta om jordbruket även om endast 8-10 procent är beroende av jord- och skogsbruket för sin försörjning. De areella näringarna ger indirekt sysselsättning.

Ett konkurrenskraftigt jord- och skogsbruk är därför avgörande för en levande landsbygd genom att det ger arbetstillfällen, vidmakthåller ett värdefullt odlings- och kulturlandskap med betande djur och biologisk mångfald.

Lantbruksföretagen idag är diversifierade och står många gånger på flera ben. Utöver de direkta jord- eller skogsbruksrelaterade verksamheterna bedriver var femte lantbrukare ytterligare verksamheter på sitt företag. Bland dessa kan nämnas bostadsuthyrning, turism med anknytning till bl.a. jakt, fiske och upplevelser, entreprenadverksamhet, småskalig livsmedelsförädling och hästverksamheter.

En aktiv vård av kulturlandskapet, andra miljöinsatser och åtgärder genom utbildning och företagsstöd för att underlätta en diversifiering av landsbygdens näringsliv har blivit möjliga genom landsbygds- och miljöåtgärder finansierade dels med nationella medel, dels via EU-budgeten.

Landsbygden behöver jordbruket och de övriga areella näringarna men också en bredare bas för att kunna bibehålla och utveckla en levande landsbygd. Regeringen har därför tillsatt en parlamentarisk kommitté som kommer som skall utarbeta en långsiktig strategi för den nationella politiken för landsbygdsutveckling. Den har just inlett sitt arbete och kommer att lämna sin första rapport under våren 2005.

Ett arbete med det nya landsbygdsprogrammet för perioden 2007-2013 har påbörjats. Utvärderingar av det nuvarande programmet har visat att flera av åtgärderna, framför allt på miljösidan, har varit framgångsrika.
Det nya landsbygdsprogrammet kommer att utarbetas i en bred dialog med olika intressenter.

Jordbruksdepartementet samarbetar med många landsbygdsföreträdare för att fånga upp nya idéer för att ta tillvara de resurser som finns på landsbygden och för att samhällets målsättningar inom olika områden skall kunna förverkligas. Under hösten 2004 har en fristående studie gjorts för att analysera framtida möjligheter för svensk landsbygd. Denna studie kommer att ingå som ett underlag till arbetet med det nya landsbygdsprogrammet.

Sverige arbetar f.n. aktivt i förhandlingarna i EU, för att det nya regelverket för landsbygdsutveckling skall bli ändamålsenligt och enkelt. I takt med att utvecklingen i EU:s landsbygdsområden har kommit att bli en allt viktigare fråga inom unionen har landsbygdsutvecklingen getts ett allt större utrymme inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

Jordbrukets betydelse
Andelen sysselsatta inom jordbruket har i Sverige minskat under många år. Men det innebär inte att jordbrukssektorn blivit ointressant. Enbart jordbruknäringen och livsmedelsindustrin sysselsätter nästan 140.000 personer , vilket innebär drygt 3 procent av landets sysselsättning och 70 procent av råvarorna som förädlas kommer från den svenska primärproduktionen. Den gröna näringen totalt om man räknar in primärproduktionen, förädlingsledet och underleverantörer står för cirka tio procent av sysselsättningen och lika mycket av BNP. Bilindustrins andel av BNP beräknas på samma sätt till fyra procent av BNP.

Låt mig avslutningsvis säga att jag tror på den gröna näringen. Jag tycker att det finns tecken på att vi är många som en har en samsyn på att det svenska jordbruket skulle kunna spela en större roll på en växande marknad och som en viktig kraft för att bevara och utveckla en levande landsbygd.