I en debattartikel på SvD Brännpunkt den 28 november skriver sex professorer till mig om regeringens forskningspolitik. De vill att det ska satsas pengar på forskningens mittfält i stället för dess anfall. Låt mig därför redogöra för min syn på hur svensk forskning ska utvecklas framöver.

Sverige är på flera områden en ledande forskningsnation i hård internationell konkurrens.

Det är därför talande att vårt land genom Nobelpriset årligen står som värd för en hyllning till världens absolut bästa forskning. Trots detta finns en oro för att Sverige ska halka efter i den globala konkurrensen. Särskilt tydlig är diskussionen när det gäller högre utbildning och forskning eftersom framför allt USA upplevs ha så stor attraktionskraft.

Det är därför mycket spännande när industriländernas samarbetsorganisation, OECD, nu för första gången har gjort en studie över rörligheten av kvalificerad arbetskraft.

Undersökningen visar att både Sverige och USA tillhör den lilla grupp länder i världen som har ett positivt tillskott av personer med forskarutbildning från övriga industriländer.

Det faktum att det i USA bor 400 000 personer med forskarexamen som är födda i andra länder har uppmärksammats internationellt och gjort starkt intryck, inte minst i Europa.
OECD visar i sin rapport att denna siffra motsvarar 25 procent av antalet personer med forskarexamen.

I ljuset av den uppgiften är det extra intressant, för att inte säga sensationellt, att Sverige har en lika stor andel inflyttade personer med forskarexamen som USA har.
De som i svepande ordalag talar om att villkoren för högutbildade inte håller måttet talar mot bättre vetande.

Sverige är attraktivt för de mest välutbildade i övriga industriländer. Det tar jag som stöd för att vår samhällsmodell är modern och har kvar sin lyskraft utomlands. Vi har allt att vinna på att ta emot influenser från andra länder och samtidigt föra ut det bästa vi har på den internationella arenan.

Det går bra för Sverige inom forskningsområdet. Men jag är inte nöjd. Min ambition
för utbildnings- och forskningspolitiken de kommande åren är att ytterligare stärka vår internationella konkurrenskraft och bidra till ökad öppenhet och rörlighet.

Därför kommer jag att prioritera följande frågor i den forskningspolitiska propositionen som läggs fram i början av 2005: Ökade resurser till internationellt konkurrenskraftig forskning. Satsningarna kommer att vara hårt prioriterade för att ge största effekt. Betydande nya resurser fördelas efter vetenskaplig kvalitet.

Prioritet ges till forskning inom medicin och teknik. Särskilda resurser riktas till starka forskningsmiljöer som hävdar sig internationellt.

Möjligheterna för unga forskare att meritera sig efter forskarexamen förbättras. Spjutspetsforskning har central betydelse eftersom den drar till sig internationella investeringar i forskning och av företag.

Sverige satsar mer på forskning och utveckling än något annat land. Forskningen vid universiteten och högskolorna har stor betydelse såväl nationellt som regionalt. För att öka bidraget till tillväxt och sysselsättning förbättras strukturerna för kommersialisering av forskning vid universitet och högskolor.

Resurser riktas för att undanröja hinder på vägen från forskning till företag; från vetenskapliga artiklar till nya produkter. Det behövs ett närmare samarbete med industrin.

Grundforskningen utökas. Även framöver kommer forskningspolitiken till mycket stor del att handla om grundforskningen, det som de sex professorerna beskriver som forskningens mittfält.

Forskningspropositionen innehåller ett väsentligt resurstillskott på hela 2,3 miljarder kronor. För mig är grundforskning av högsta klass den tillämpade forskningens förutsättning. Det är alltså ett rent missförstånd att den ena satsningen skulle drabba den andra. Vi förstärker hela forskningslaget, inte bara anfallet.

En europeisk forskningspolitik för vetenskap i världsklass. Inom EU satsas stora resurser på forskning som främst riktas till industrinära och tillämpade projekt. Sverige driver på för att EU kraftigt ska öka resurserna till forskningen. Av stor betydelse vore det om EU kunde genomföra det svenska förslaget om ett europeiskt forskningsråd som skulle fördela medel enbart utifrån vetenskaplig kvalitet.

Det finns skäl att vara optimistisk över att detta förslag faktiskt kan förverkligas. Enligt min mening är det mycket betydelsefullt för att Europa ska förbättra den vetenskapliga konkurrenskraften gentemot USA.

I fredags undertecknade jag och Xu Guanhua, Kinas minister för vetenskap och teknologi, ett avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete. Senare på kvällen träffade jag årets Nobelpristagare. Vid dessa möten hade jag med mig vetskapen om att forskningens värde endast avgörs i internationella jämförelser.

Jag ska arbeta hårt för att Sverige fortsatt ska hävda sig väl i den konkurrensen.

Leif Pagrotsky
utbildnings- och forskningsminister