Han fortsätter: Mer än någon annan förkroppsligade Arafat den palestinska befrielsekampen. Han var ett med sin historiska uppgift att skapa ett land för sitt folk. Men den uppgiften var inte och är inte bara hans.

Ansvaret för att bryta dödläget och få fart på fredsprocessen vilar i första hand på parterna. Därtill måste det internationella samfundet göra vad det kan för att underlätta en politisk process och bistå inte minst den palestinska befolkningen. En lösning av den israelisk-palestinska konflikten kan endast baseras på en av parterna framförhandlad överenskommelse med utgångspunkt från folkrätten från FN-resolutionerna, de internationella avtalen och respekten för de mänskliga rättigheterna.

På kort sikt är det av största vikt att det palestinska presidentvalet genomförs den 9 januari och att ett legitimt ledarskap utses som kan ena folket. Då kvarstår inte längre möjligheten för Israels regering att hävda att man saknar en acceptabel palestinsk motpart.

Det kommer att ta tid att bryta misstron och återuppbygga förtroendet mellan parterna. I de ansträngningarna har den så kallade Kvartetten EU, USA, FN och Ryssland en viktig roll. De måste alla nu ta ett ökat ansvar för att parterna återupptar dialogen. Ska parterna förverkliga intentionerna i den färdplan de bekänner sig till krävs en samlad strategi och ett starkt amerikanskt engagemang. Med de senaste dagarnas uttalanden från president Bush har våra förväntningar på en mer aktiv amerikansk administration stärkts.

EU står enat bakom en tydlig Mellanösternpolitik. Vi kräver gemensamt att barriärbygget på ockuperad mark upphör och fördömer israeliskt övervåld. Vi kräver palestinska reformer. Vi understryker att det israeliska tillbakadragandet från Gaza måste ske i samarbete med palestinierna. Sverige driver nu på inom EU för att finna verksamma instrument för att väcka fredsprocessen till liv.

Samtidigt finns andra centrala aktörer på den scen som Arafat lämnat efter sig. Hela regionens utveckling präglas starkt av den israelisk-palestinska konflikten. Länder som Egypten och Jordanien har därför en självklar plats i arbetet för fred i Mellanöstern.

Det är med folkrätten som grund och med demokratins principer i främsta rummet som den svenska regeringen formulerar sin Mellanösternpolitik.

Just nu står följande frågor i centrum:
1) Ett legitimt palestinskt ledarskap måste utses genom fria demokratiska val på samtliga nivåer. Enbart så kan de nya palestinska ledarna få folkets förtroende och bidra till stabilitet på de palestinska områdena. Ett sådant palestinskt ledarskap skulle också förbättra möjligheterna att återstarta fredsprocessen. EU kan och ska bidra till att denna övergång verkligen kommer till stånd. Regeringen verkar för att EU skall stödja palestinska val med tekniska insatser i förberedelserna och observatörer i samband med genomförandet, och står själv berett att aktivt delta i sådana insatser.

2) Med ett legitimt palestinskt ledarskap på plats ökar möjligheterna för Israel att koordinera tillbakadragandet från Gaza med palestinierna. Detta tillbakadragande måste vara en del av en politisk process, ett steg mot tvåstatslösningen och samordnas med den palestinska myndigheten. Det får inte innebära överflyttning av bosättningar till Västbanken. Israel måste även hjälpa till med återuppbyggnaden av Gaza.

3) Israels folkrättsstridiga ocku­pation av de palestinska områdena är konfliktens kärnproblem och måste upphöra. Ocku­pationen är ett av de främsta hindren för att livskraftiga palestinska institutioner ska kunna växa fram. Israel måste omgående öka palestiniernas rörelsefrihet. Ett sådant steg skulle leda till ökad ekonomisk aktivitet. Det skulle också tolkas som ett förebud om att en verklig förändring är möjlig. Israel ska respektera de mänskliga rättigheterna och trygga den palestinska civilbefolkningens grundläggande behov.

4) Det palestinska ledarskapet ska å sin sida entydigt och utan inskränkning fördöma och med kraft bekämpa all terrorism som utgår från de palestinska områdena. De måste ges de befogenheter och verktyg som krävs.

Den svenska regeringen är redo att tillsammans med övriga EU bidra till utbildning av palestinska civilpoliser och ge brett stöd till skapandet av ett fungerande rättsväsende, bland annat som förberedelse på palestinsk sida för ett israeliskt tillbakadragande från Gaza.

5) En rad omedelbara problem återstår att lösa. Samtidigt måste vi åter börja tala om de mer långsiktiga frågorna. Tidigare åtaganden som parterna gjort genom att acceptera Kvartettens Färdplan för fred måste genomföras. Tillsammans med israeler och palestinier behöver tankarna på en möjlig modell för en slutstatusförhandling utvecklas. Slutmålet förblir en av parterna framförhandlad lösning på konflikten.

Arafat har lämnat scenen, men hans dröm om rättvisa och palestinskt självbestämmande lever kvar. Den är också vår. För att drömmen skall bli verklighet, måste vi ta vara på de möjligheter som nu kan skapas. Ett tydligt, långvarigt och starkt engagemang kommer att krävas av oss alla.

Det är min förhoppning att ett demokratiskt och framsynt palestinskt ledarskap tillsammans med Israel kan föra fredsarbetet vidare.

Bara så kan visionen om en demokratisk och livskraftig palestinsk stat, sida vid sida med Israel, inom säkra och erkända gränser, bli verklighet.

Göran Persson
statsminister