Kristdemokrater och moderater bjöd i förra veckan in den fanatiska abortmotståndaren Wanda Franz att tala i riksdagen. Wanda Franz företräder den reaktionära amerikanska antiabortorganisationen NRLC. Det kan tyckas vara ett uttryck för dåligt omdöme men är egentligen ett angrepp på kvinnors rättigheter.

En kvinnas rätt till sin egen kropp är grunden för hennes frihet. Rätten att välja när och med vem man har sex, rätten att planera när man vill ha barn och rätten till abort ger makt att bestämma över sitt eget liv och sin egen framtid. Kvinnans kropp är därför också det som mer än något annat hetsar de moralkonservativa grupperna i världen och förenar dem med religiösa extremister, oavsett religion eller nationalitet.

Konsekvenserna är fruktansvärda. En halv miljon kvinnor dör varje år av skador i samband med graviditet, osäkra aborter och barnafödande. Varje år genomförs 20 miljoner osäkra aborter. Främst är det fattiga kvinnor i fattiga länder som dör. Ofta lever de i samhällen där information om, och tillgång till, familjeplanering och abort saknas.

För tio år sedan genomfördes FN-konferensen om befolkning och utveckling i Kairo. Aldrig tidigare har det gjorts så kraftfulla uttalanden om kvinnans rätt till sin egen kropp. I dag, tio år senare, ifrågasätts de slutsatser som det internationella samfundet enades kring. Kvinnors rätt till sin egen kropp är hotad.

Denna backlash har inte fått den uppmärksamhet den borde. Den har skett långsamt och i det tysta. Och liksom inför alla långsamma förändringar tenderar vi att inte märka dem, eller långsamt anpassa oss till dem. Samtidigt dör tusentals kvinnor varje dag bara för att de är kvinnor. Situationen förvärras av Bush-administrationen som har slutat ge bistånd till alla organisationer som informerar om hur man skyddar sig mot oönskade graviditeter eller som utför och ger information om abort.

I samma anda har man slutat stödja de som upplyser om hur man skyddar sig mot könssjukdomar som hiv.

År 2002 höll USA inne 300 miljoner kronor till UNFPA, som är den del av FN som arbetar med de här frågorna. Även under 2003 och 2004 har USA fortsatt att hålla inne pengarna till UNFPA. Sverige ökar istället stödet till UNFPA med mer än 30 procent, från 205 till 270 miljoner kronor.

Men USA är inte ensamma om att driva en moralkonservativ politik. I Sverige höjs också röster mot kvinnors rätt till sin egen kropp. Ett exempel är just när den kristdemokratiske riksdagsledamoten Tuve Skånberg bjöd in den Wanda Franz att föreläsa i riksdagen. Hade Skånbergs inbjudan varit ett enskilt uttryck för en pinsam kvinnosyn, skulle vi inte bli lika upprörda. Men vad Skånberg gör när han bjuder in en extremist som inte ens anser att incest eller våldtäkt är skäl för abort, är att han sällar han sig till den växande skara som predikar de moralkonservativa budskapen. Det är befogat att fråga kristdemokraterna om de delar Skånbergs syn.

I Europaparlamentet är agerandet lika skrämmande. Omröstningen i parlamentet den 9 mars var chockerande. Den konservativa gruppen, med svenska moderater och kristdemokrater, vägrade ställa sig bakom parlamentets uttalande att kvinnor i nödsituationer måste ha möjlighet till avkriminaliserade och medicinskt trygga aborter.

Moderaterna - med vice ordförande i Europaparlamentet Charlotte Cederschiöld i spetsen - röstade också emot att EU ska genomföra informations- och rådgivningskampanjer i utvecklingsländerna. Kristdemokraterna och moderaterna försvarar ibland sitt kvinnofientliga röstande i parlamentet med att frågor om abort inte bör falla under EU:s mandat. Det är helt riktigt. Men ett stöd för kvinnors rättigheter från svenska konservativa politiker skulle ha sänt en kraftfull signal till moralkonservativa krafter i Europa och i världen.

Vi vill att EU fortsätter ge bistånd som ger människor möjlighet att skydda sig mot oönskade graviditeter, hiv/aids och andra könssjukdomar. Vi vill också att EU fortsätter att stå upp för alla kvinnors rätt till sin egen kropp genom att värna rätten till fri abort. Alla människor har rätt att veta hur man skyddar sig mot oönskade graviditeter och sjukdomar. Det måste vara en politik som svenskar driver såväl i Sverige som i Europa.

Carin Jämtin (s)
Biståndsminister

Mona Sahlin (s)
Jämställdhetsminister

Åsa Westlund (s)
Kandidat till europaparlamentet