"Våra värderingar om fred och säkerhet, global utveckling och fattigdomsbekämpning, demokratins och rättsstatens idéer, de mänskliga rättigheterna och folkrätten har sin tydligaste grund i Förenta nationerna.

Vår säkerhet kan inte byggas isolerat från omvärlden, eller enbart inom Europa. Vi är beroende av en effektiv multilateralism för vår gemensamma säkerhet. Ett starkt FN betyder att den globala säkerheten stärks."

Orden är från årets utrikesdeklaration. FN är det självklara navet i det globala samarbetet. FN är också en traditionell hörnsten i svensk utrikespolitik. Som svensk utrikesminister är det närmast tjänstefel att inte lyfta fram FN:s roll.

Men sällan har betydelsen av en effektiv multilateralism framstått så tydligt som idag:

När 70 amerikaner och 700 irakier har dödats under de senaste veckornas stridigheter i Irak. Vi kan konstatera att USA kunde gå in i Irak utan FN men får svårt att dra sig ur Irak utan FN. En större FN-närvaro fodrar dock att säkerhetssituationen förbättrats.

Betydelsen av en effektiv multilateralism framstår även när terrorismen återigen har visat sitt fruktansvärda ansikte, denna gång i Europa. Vår gemensamma kamp mot terrorismen måste intensifieras med alla de demokratiska medel som står till vårt förfogande, samtidigt som vi måste värna att den sker i enlighet med rättstatens principer. Sverige måste ta sitt ansvar för att bidra till diskussionen hur vi kan utveckla den internationella rätten så att den svarar mot dagens förhållanden.

Även när konflikten i Mellanöstern fortsätter, barriären fortsätter att byggas och parterna inte vill eller förmår att uppfylla färdplanens krav, behövs multilaterism. Fred mellan israeler och palestinier är den enskilt viktigaste faktorn i kampen mot terrorismen. Nu behövs det internationell närvaro på Gaza för att skapa förutsättningar för den palestinska befolkningen efter det annonserade israeliska tillbakadragandet från Gaza.

Multilaterismen behövs : när 10 år efter folkmordet i Rwanda beslutsamheten växer att detta aldrig får hända igen. Inte bara staters rätt men också individers rättigheter måste stå i centrum. Nationsgränser får aldrig mer bli ett skydd bakom vilka massiva brott mot mänskliga rättigheter kan fortgå. Vi måste nu bygga vidare på Stockholm International Forum och att ta vårt ansvar för att värna att de mänskliga rättigheterna efterlevs.

Världen behöver FN mer än någonsin. I det dagliga arbetet är det oftast EU som bidrar mest till en säker och trygg utveckling i Sveriges närområde, men i växande utsträckning också globalt. EU har i många fall resurserna FN efterlyser. Därför är det ett centralt tema i svensk utrikespolitik att hitta samverkansformer mellan EU och FN.

EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik utvecklas nu snabbt. I december antog EU en gemensam säkerhetsstrategi, som analyserar de hot och utmaningar som Europa och världen står inför idag, och hur de ska bemötas.

Strategins utgångspunkt är att Europas säkerhet är beroende av effektiva multilaterala samarbetsformer, och att EU:s säkerhetspolitik ska utformas i samspel med FN:s globala ansvar för internationell fred och säkerhet. Sverige verkar aktivt för att den framväxande gemensamma politiken - förutom utrikes- och säkerhetspolitiken även försvarspolitiken och utvecklingspolitiken - ska stödja FN:s ansträngningar för internationell fred och säkerhet.

Under förra hösten fördes breda och djupa diskussioner inom Unionen om former och innehåll i en sammanhållen FN-politik. EU:s position i FN kan stärkas genom att Unionen driver en tydlig FN-politik. Och med en stärkt ställning i FN, ökar förutsättningarna att multilateralismen som helhet blir effektivt och handlingskraftigt.

Det tydligaste som det internationella samfundet behöver stark, är förmågan att ingripa i kriser. Antalet internationella fredsfrämjande insatser har ökat kraftigt de senaste åren. Insatserna har fått kraftigare och bredare mandat; från mer traditionella säkerhetshöjande åtgärder till att även omfatta långsiktig återuppbyggnad och utveckling av konfliktdrabbade länder, och innehåller därför såväl militära som civila komponenter.

Från svensk sida välkomnar vi denna utveckling mot ett helhetsgrepp på kriser och konflikter. Erfarenheten har alltför tydligt visat hur stor risken är för återuppståndna kriser om en långsiktig strategi för samhällsbyggande saknas. Det finns ett ömsesidigt samband mellan säkerhet och utveckling och säkerhetssektorreformer har därför kommit att få allt större utrymme på den internationella agendan. Lika välkommet är det att avväpning och demobilisering av före detta soldater liksom stöd till deras återanpassning till ett fungerande samhälle i allt högre grad ingår i fredsbevarande operationer.

Såväl FN som enskilda länder och organisationer som bidrar till FN:s fredsmissioner, måste i snabb takt anpassa sig till utvecklingen mot ett helhetsgrepp på kriser och konflikter. En annan tydlig effekt av det ökande behovet av krisinsatser är att FN i allt högre grad kommer att behöva stöd av regionala organisationer för att få fram militära och civila resurser. FN behöver inte minst assistans med att organisera och sätta samman fredsfrämjande insatser som kräver mycket snabba reaktionstider, särskilt vid komplexa och krävande insatser.

I september förra året antog EU och FN en gemensam deklaration om samarbete rörande krishantering. Vid det laget fanns redan god erfarenhet från fältet när EU med kort varsel efter en förfrågan från FN ställde en snabbinsatsstyrka till FN:s förfogande i östra DR Kongo. Där tydliggjordes på ett mycket konkret sätt hur EU kan bidra till att stärka FN:s arbete i akuta krissituationer. EU kunde snabbt, när FN begärde, rycka ut för att hindra en upptrappning av den pågående konflikten i nord-östra Kongo. FN kunde inte inom så korta tidsmarginaler förstärka sin egen närvaro i området.

Det är sådana resurser FN särskilt behöver, och sådana resurser som EU-länderna bör känna ett ansvar att bidra med.Sverige deltog med ett specialförband i denna styrka, ett bidrag som var betydelsefullt för operationens framgång. Insatsen gav både FN och EU värdefulla erfarenheter samt stimulerade viljan att fördjupa den här sortens samarbete. Just nu håller Sverige på att analysera hur vi bäst kan bidra till en snabbinsats-styrka inom EU, t ex i samverkan med Finland.

Den gemensamma EU-FN-deklarationen i höstas anger fyra olika områden för stärkt samarbete: kommunikation, gjorda erfarenheter ("lessons learned"), planering och utbildning. Samarbetet gäller både militär och civil krishantering.

Vikten av samordning mellan olika aktörers insatser bör särskilt framhållas i detta skede när verksamheten utvecklas hastigt. Detta för att undvika onödig överlappning av verksamhet i fält och konkurrens om tillgänglig personal. Rätt använd kommer de olika aktörernas respektive insatser att kunna komplettera varandra på ett positivt sätt. EU:s förmåga inom militär och civil krishantering kan bli en ny kompetent och konkret resurs som kan komma FN tillgodo.

Sverige har alltid bidragit aktivt till FN:s fredsfrämjande verksamhet. Som EU-medlemmar har vi ytterligare möjligheter att stödja och underbygga FN-systemet. Genom att aktivt arbeta för att ge EU en stärkt förmåga att - både politiskt och med civila och militära medel - bidra till FN:s fredsfrämjande arbete, förstärks vår svenska FN-politik genom vårt EU-arbete.

Kontakter på flera olika nivåer har redan etableras mellan EU:s respektive FN:s sekretariat för att omsätta den gemensamma deklarationen av i praktiskt, operativt samarbete mellan EU och FN.

Det här är en mycket positiv utveckling, för såväl EU som FN. Grunden till dagens nära samarbete mellan EU och FN lades under det svenska ordförandeskapet i EU, våren 2001, då vi aktivt arbetade just för förbättrad samordning mellan EU och FN när det gäller krishantering och konfliktförebyggande.

En viktig del av krishanteringsarbetet, ja för arbete för internationell fred och säkerhet, är att försöka förebygga väpnade konflikter. EU:s förutsättningar för att aktivt och effektivt förebygga konflikter är särskilt goda. EU:s själva grundtanke är ju att förhindra konflikter genom samarbete och handel. EU har betydande politiska, ekonomiska, diplomatiska, militära och civila instrument till sitt förfogande. Vi vill stärka EU:s förmåga att tidigt upptäcka möjliga kriser och förhindra dem. Ett kontinuerligt arbete pågår inom EU för att förbättra denna förmåga och bättre utnyttja den.

Arbetet för de mänskliga rättigheterna är en huvudprioritet i svensk utrikespolitik. Våra ansträngningar nationellt, genom EU och i internationella organisationer ger resultat. Sverige är en stark och respekterad internationell aktör på området.

Inom EU och FN arbetar Sverige för att de mänskliga rättigheterna skall integreras i de olika verksamheterna. Värnandet om de mänskliga rättigheterna skall påverka och genomsyra arbetet för internationell utveckling, säkerhet, migration och handel.

Det är FN som har det globala, kollektiva, ansvaret för internationell fred och säkerhet. Genom att bidra till och på olika sätt stödja det pågående reformarbetet i FN, kan Sverige och EU verka för att FN blir den starka, effektiva och moderna organisation som krävs för att ta detta ansvar.

Ett starkt FN betyder att den globala säkerheten stärks. Jag och mina EU-kollegor konstaterade i december att EU bör ta ett huvudansvar för att utveckla ett starkare världssamfund, internationella institutioner som fungerar väl och internationella förbindelser grundade på rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Förbättrad effektivitet och ändamålsenlighet för FN:s organ, politik och förfaranden utgör en prioritering för EU.

Vi har på UD tagit fram en strategi för hur vi kan stödja de olika reformprocesser som pågår inom FN; säkerhetsrådet, generalförsamlingen, ECOSOC, gap-problematiken. Vi kommer att arbeta på bred front och med många olika allierade. Självklart skall vi också inom EU verka för att unionen ger sitt starka stöd till den nödvändiga reformeringen av FN.

I sitt anförande vid inledningen av 58:e generalförsamlingen förra året tillkännagav Generalsekreteraren sin avsikt att tillsätta en högnivåpanel med uppdrag att rapportera om hur FN-systemet kan reformeras för att effektivt möta aktuella hot mot fred och säkerhet.

Anledningen till detta var enligt Generalsekreteraren, den minskade tilltron till världssamfundets förmåga att reagera kollektivt på gemensamma problem och utmaningar.

De åtgärder som panelen ska rekommendera ska således syfta till att säkerställa effektivt kollektivt agerande. Uppdraget kan sammanfattas i tre punkter:1) utvärdering av nuvarande globala hot och en analys av framtida utmaningar mot internationell fred och säkerhet;2) fastställande av hur kollektivt agerande kan möta dessa utmaningar och;3) rekommendationer av nödvändiga förändringar för att säkerställa effektivt kollektivt agerande, inklusive översyn av de viktigaste FN-organen.

Sverige har i EU och i andra sammanhang framfört vår förhoppning att Panelen arbetar förutsättningslöst och vågar presentera långtgående och djärva rekommendationer om hur FN och FN:s :s institutioner ska kunna reformeras. Det krävs politisk vilja och politiskt mod att föreslå och genomföra de reformer och förändringar som är nödvändiga för att rusta FN att effektivt bemöta dagens hot och utmaningar. Det är min starka förhoppning att EU och Högnivåpanelen kan stå för ett sådant mod och vilja. Och i slutänden; att FN:s alla medlemsstater kan göra det.

Tack!