(Publicerad i Göteborgsposten 27 mars 2003)

Ansvaret för Balkans framtid ligger främst hos människorna som bor där, men utvecklingen angår oss alla. Om några år kommer västra Balkan att
utgöra en ö omgiven av EU-länder. Målet måste vara ekonomisk och politisk integrering av regionen med resten av Europa - med EU, skriver Anna Lindh, Jan O Karlsson och Leni Björklund i en artikel i Göteborgsposten.

Mordet på Serbiens demokratiskt valde premiärminister Zoran Djindjic är en djupt tragisk händelse. Återigen har de hårt prövade människorna på
Balkan utsatts för ett illdåd. Det är ett angrepp mot den positiva utveckling som Serbiens demokratiska krafter drivit igenom sedan Milosevics fall och den stabilitet som trots allt vuxit fram på västra Balkan sedan krigen upphörde. I över hundra år har Balkan tillhört Europas mest lättantändliga krutdurkar. De senaste åren har mycket förändrats. För första gången har Serbiens folk, dess politiska ledning och omvärlden gemensamt stakat ut vägen mot fred och demokrati. Man har börjat bygga en rättsstat och forma en europeisk identitet. Zoran Djindjic spelade en nyckelroll i den processen, men han var inte ensam. Det är många som är beredda att fortsätta det han var med om att påbörja.

Arbetet i regionen måste fortsätta

Då det är emellertid en påminnelse till regionens och Europas regeringar att arbetet och engagemanget för att stärka demokratin, rättssamhället
och kampen mot den organiserade brottsligheten i regionen måste fortsätta och fördjupas. Det är nödvändigt för att befästa de framsteg som gjorts och för att lägga grunden till långsiktig fredlig och ekonomisk utveckling.

Etniska spänningar, nationalistiska strömningar och organiserad brottslighet sprider fortfarande rädsla bland människor och hindrar utvecklingen av demokratiska och multietniska samhällen. Fortfarande saknas den trygghet och framtidstro som är nödvändig för all ekonomisk och social utveckling.

Ännu lever tusentals männi skor som flyktingar i sitt hemland eller i andra länder. Bristen på framtidsutsikter och den svåra ekonomiska situationen driver fortfarande människor från regionen, i hopp om att starta ett nytt liv någon annanstans. Många av dessa vill återvända, antingen för att situationen äntligen stabiliserats och gjort återvändande möjligt, eller för att man har haft andra skäl än förföljelse och därmed inte givits uppehållstillstånd i det nya landet. Återvändandet är nödvändigt för att läka krigets sår och åter bygga upp samhällena. Men när människor tvingas återlämna hus då dess rättmätiga ägare återkommer, skapas nya spänningar. Detta ställer höga krav på återuppbyggnadstakten, och på ansträngningarna att göra flyktingåtervändandet värdigt och fungerande också för dem som inte längre har något att återvända till.

Ansvaret för Balkans framtid ligger främst hos människorna som bor där, men utvecklingen angår oss alla. Om några år kommer västra Balkan att
utgöra en ö omgiven av EU länder. Målet måste vara ekonomisk och politisk integrering av regionen med resten av Europa - med EU. Men det handlar också om freden och stabiliteten på vår kontinent. Det är nödvändigt att fortsätta satsa på internationell närvaro för säkerhet och trygghet. Många vittnar om behovet av fortsatt militär närvaro under en överskådlig framtid, som en garant för att övergrepp inte ska begås och för att mildra den rädsla som många fortfarande upplever. Demokratin måste utvecklas och minoriteters rättigheter stärkas. Bara då kan nya konflikter i regionen förebyggas och säkerheten stärkas i hela Europa.

Sveriges engagemang på Balkan har varit stort under hela 90-talet och fortsätter oförminskat. Vi arbetar sedan länge med återuppbyggnad, efter krigsförödelsen under 90-talet, och satsar alltmer på institutionsuppbyggnad och stärkandet av demokratin. Under de senaste tio åren har Sverige bidragit med tio miljarder kronor till regionen. Detta inkluderar bistånd, såväl som kostnader för fredsbevarande operationer i FN:s och Natos regi. Tusentals svenskar har tjänstgjort på Balkan, som biståndsarbetare, valövervakare och som soldater. Och mer än hundratusen personer har fått skydd i Sverige undan förföljelse i krigens spår.

Vi har alla tre besökt Balkan de senaste veckorna. Samma dag som premiärminister Djindjic mördades avslutade två av oss resan i länderna i det forna Jugoslavien. Syftet med resan var att träffa regeringarna, företrädare för det civila samhället och det internationella samfundet och diskutera den politiska situationen, men också för att se hur vårt arbete i regionen har fungerat hittills och bör utformas i framtiden.

Lämnat in EU-ansökan

Vi mötte mycket glädje och många goda exempel på att utvecklingen är på rätt väg. Det såg vi i Caritas projekt som bygger upp hus till återvändande, utanför Sarajevo. Det var uppenbart i Zagreb där regeringen just lämnat in ansökan om medlemskap i EU.

Det kände vi på tågresan mellan Pristina i Kosovo och Belgrad i Serbien, tillsammans med människor som äntligen tryggt kan förflytta sig och hälsa på släktingar och vänner igen. Och det var kanske särskilt tydligt i Makedonien, där de tidigare albanska rebellerna nu ingår i regeringen. Vi kunde se att omvärldens och våra politiska insatser och bistånd gör nytta. Men framtiden är oviss. Mot de goda exemplen och den positiva utvecklingen står hoten, osäkerheten och rädslan. Nya konflikter kan blossa upp. Och om resurserna och stödet saknas, eller den politiska viljan brister, kan den organiserade
brottsligheten växa sig ännu starkare och förpesta tillvaron för Balkans folk.

Vårt stöd får inte försvinna för att krigen har upphört. Vi vill se ett förnyat engagemang hos enskilda, organisationer och regeringar, regionen och i Europa som helhet. Vi är fast beslutna att fortsätta arbetet för demokrati och fungerande rättsstater, för multietnisk samlevnad och mänskliga rättigheter, för återuppbyggnad, flyktingåtervändande och internationell närvaro i regionen. Vi bidrar till exempel med att stärka rättsväsendet så att korruptionen kan bekämpas och länderna kan attrahera ekonomiska investeringar. Som en del i EU- närmandet stöder vi också anpassning av lagar och institutioner.

Så hjälper vi Balkans folk att bygga en fredlig framtid. Så lägger vi på sikt färdigt de sista bitarna i det europeiska pusslet, när länderna i det forna Jugoslavien integreras i den europeiska gemenskapen.

Anna Lindh
utrikesminister

Jan O Karlsson
migrationsminister

Leni Björklund
försvarsminister