Hökmark når nya höjder i den selektiva redovisningens konst. Han lyckas
få det till att Sverige skulle ha lägre tillväxt än övriga OECD-länder,
trots att vi den senaste mandatperioden 1999-2001 haft en tillväxt som
legat på 3 procent per år - en halv procentenhet högre än i
OECD-området.

Gunnar Hökmark måste snart ta till bokföringsknep à la Enron om han ska
kunna fortsätta hävda att Sverige halkar efter. Ett av problemen med
Enrons bokföring var ju just bristen på överblick. Men medan
Enroncheferna sorterade bort variabler som kunde störa bilden av ett
företag i framgång, syftar Hökmarks blinda fläck till att teckna
endyster bild av Sveriges utveckling.

Det är i dag allom bekant att Sverige halkat ned i OECDs välståndsliga
från en fjärde plats 1970 till 17e plats år 2000. Men det är ingen jämn
resa nedåt som Sverige haft, utan farten har accelererat under två
korta perioder i slutet på 1970-talet och framför allt början av
1990-talet.

Lärdomen för framtiden är således att undvika att någonsin igen hamna i
så djupa ekonomiska kriser som vid dessa tillfällen. Detta har inget
med skattetryck eller storleken på offentlig sektor att göra.
Högskattelandet Danmark har under 1990-talet klättrat från tionde till
sjätte plats i välståndsligan.

I sin iver att svärta ned den socialdemokratiska samhällsmodellen
hävdar Gunnar Hökmark att Sverige under socialdemokratisk ledning
halkar efter OECD-länderna, och att vi skulle ha lägre tillväxt i
Sverige än i jämförbara länder. Han blandar historiska data med
framtida prognoser, samtidigt som han hämningslöst väljer period,
startdatum och jämförelseobjekt för att passa sin egen tes. Hökmark når
därmed nya höjder i den selektiva redovisningens konst. För det första
väljer han att blunda för att Sverige under den senaste mandatperioden
1999-2001 haft en tillväxt som legat på 3 procent per år, vilket är en
halv procentenhet högre än i OECD-området. De flesta skulle nog i
likhet med mig förvänta sig att också moderaterna skulle se till de
senaste årens utveckling när de nu hävdar att Sverige halkar efter. I
alla fall om tesen ska ha någon betydelse för framtiden. Men icke.

Att Svenskt Näringsliv, som knappast kan beskyllas för att gå i
socialdemokratins ledband, spår en fortsatt bättre svensk utveckling än
i OECD under såväl 2002 som 2003 verkar också ha gått moderaternas
ekonomiske talesman förbi.

För det andra förtiger Gunnar Hökmark utvecklingen i de andra
EU-länderna, som han annars så gärna talar om och som vi normalt jämför
oss med. Anledningen är att den jämförelsen faller ut till Sveriges
fördel, oavsett hur man konstrar med jämförelseåren. Medan Sverige haft
en genomsnittlig tillväxt på 2,8 procent sedan regeringsskiftet 1994 så
var den genomsnittliga tillväxten i EU endast 2,5 procent (se
fotnot).

Men det värsta är ändå att Hökmark försöker ge bilden av att Sverige
under socialdemokratisk ledning de senaste åren fått en sån urholkning
av köpkraften att det motsvarar en hel månadslön. Gunnar Hökmark har
ända sedan den internationella lågkonjunkturen slog till för ett och
ett halvt år sedan försökt inbilla det svenska folket att när den
svenska kronkursen anpassar sig till konjunkturen, och tillfälligt
gynnar svensk exportindustri är detta ett allvarligt problem.

Jag menar tvärtom att den flexibla kronkursen bidragit till  att vi
sluppit stigande arbetslöshet i Sverige under den senaste nedgången.
När Gunnar Hökmark ska ta till kronkursen för att teckna bilden av ett
Sverige i utförsbacke vågar han emellertid inte lita till att den
sammantagna utvecklingen under socialdemokratiskt regeringsinnehav är
tillräckligt övertygande. Han väljer att starta sin jämförelse mellan
kronan och euron 1996 i stället för på valdagen 1994. Jag tror ni
förstår varför. På valdagen 1994 (förvisso en söndag så jag menar
egentligen fredagen innan) fick man betala 9,21 kronor för en euro (ecu
fram till den 1 april 1999). Måndag den 26 augusti 2002 när Hökmark
publicerade sin artikel i DI behövde man bara betala 9,13 kronor för en
euro.

Hökmark hade kunnat välja valdagen 1994, valdagen 1998 eller varför
inte dagen då euron infördes, 1 januari 1999. Men samtliga de
jämförelserna hade saboterat den bild han bestämt sig för att
framställa. Som handelsminister har jag under de senaste åren försökt
bidra med att utomlands lyfta fram Sverige, svenskt näringsliv och
förutsättningarna för att bedriva verksamhet i Sverige. Sverige är ett
litet land, ett land som ständigt måste kämpa för att synas och märkas
i världen. Omvärldens bild av oss och de förutsättningar som finns här,
påverkar beslut om allt från bilköp eller val av semesterort, till
etablering av företag. Omvärldens bild påverkar direkt såväl export som
investeringar och därmed sysselsättning och välstånd i Sverige.

Den bild omvärlden får av vårt land beror till stor del på vilken bild
alla vi som lever här ger av Sverige. Denna vår gemensamma angelägenhet
underlättas inte av Gunnar Hökmarks statistiska krumbukter.

Leif Pagrotsky
handelsminister

- - -
Fotnot
Se tabell nr 2 i bilagan till s-rapporten "Sverige, Tillväxten och
Välståndsligan", som finns på www.socialdemokraterna.se under rubriken
"Pagrotsky avfärdar myten".