Gunnar Hökmark måste snart ta till bokföringsknep à la Enron om han ska kunna fortsätta hävda att Sverige halkar efter. Ett av problemen med Enrons bokföring var ju just bristen på överblick. Men medan Enroncheferna sorterade bort variabler som kunde störa bilden av ett företag i framgång, syftar Hökmarks blinda fläck till att teckna en dyster bild av Sveriges utveckling.

Det är i dag allom bekant att Sverige halkat ned i OECDs välståndsliga från en fjärde plats 1970 till 17e plats år 2000. Men det är ingen jämn resa nedåt som Sverige haft, utan farten har accelererat under två korta perioder i slutet på 1970-talet och framför allt början av 1990-talet.  Lärdomen för framtiden är således att undvika att någonsin igen hamna i så djupa ekonomiska kriser som vid dessa tillfällen. Detta har inget med skattetryck eller storleken på offentlig sektor att göra.

Högskattelandet Danmark har under 1990-talet klättrat från tionde till sjätte plats i välståndsligan. I sin iver att svärta ned den socialdemokratiska samhällsmodellen hävdar Gunnar Hökmark att Sverige under socialdemokratisk ledning halkar efter OECD-länderna, och att vi skulle ha lägre tillväxt i Sverige än i jämförbara länder. Han blandar historiska data med framtida prognoser, samtidigt som han hämningslöst väljer period, startdatum och jämförelseobjekt för att passa sin egen tes. Hökmark når därmed nya höjder i den selektiva redovisningens konst. För det första väljer han att blunda för att Sverige under den senaste mandatperioden 1999-2001 haft en tillväxt som legat på 3 procent per år, vilket är en halv procentenhet högre än i OECD-området.

De flesta skulle nog i likhet med mig förvänta sig att också moderaterna skulle se till de senaste årens utveckling när de nu hävdar att Sverige halkar efter. I alla fall om tesen ska ha någon betydelse för framtiden. Men icke. Att Svenskt Näringsliv, som knappast kan beskyllas för att gå i socialdemokratins ledband, spår en fortsatt bättre svensk utveckling än i OECD under såväl 2002 som 2003 verkar också ha gått moderaternas ekonomiske talesman förbi.

För det andra förtiger Gunnar Hökmark utvecklingen i de andra EU-länderna, som han annars så gärna talar om och som vi normalt jämför oss med. Anledningen är att den jämförelsen faller ut till Sveriges fördel, oavsett hur man konstrar med jämförelseåren. Medan Sverige haft en genomsnittlig tillväxt på 2,8 procent sedan regeringsskiftet 1994 så var den genomsnittliga tillväxten i EU endast 2,5 procent (se fotnot).

Men det värsta är ändå att Hökmark försöker ge bilden av att Sverige under socialdemokratisk ledning de senaste åren fått en sån urholkning av köpkraften att det motsvarar en hel månadslön. Gunnar Hökmark har ända sedan den internationella lågkonjunkturen slog till för ett och ett halvt år sedan försökt inbilla det svenska folket att när den svenska kronkursen anpassar sig till konjunkturen, och tillfälligt gynnar svensk exportindustri är detta ett allvarligt problem.

Jag menar tvärtom att den flexibla kronkursen bidragit till att vi sluppit stigande arbetslöshet i Sverige under den senaste nedgången. När Gunnar Hökmark ska ta till kronkursen för att teckna bilden av ett Sverige i utförsbacke vågar han emellertid inte lita till att den sammantagna utvecklingen under socialdemokratiskt regeringsinnehav är tillräckligt övertygande. Han väljer att starta sin jämförelse mellan kronan och euron 1996 i stället för på valdagen 1994. Jag tror ni förstår varför.

På valdagen 1994 (förvisso en söndag så jag menar egentligen fredagen innan) fick man betala 9,21 kronor för en euro (ecu fram till den 1 april 1999). Måndag den 26 augusti 2002 när Hökmark publicerade sin artikel i DI behövde man bara betala 9,13 kronor för en euro. Hökmark hade kunnat välja valdagen 1994, valdagen 1998 eller varför inte dagen då euron infördes, 1 januari 1999. Men samtliga de jämförelserna hade saboterat den bild han bestämt sig för att framställa.

Som handelsminister har jag under de senaste åren försökt bidra med att utomlands lyfta fram Sverige, svenskt näringsliv och förutsättningarna för att bedriva verksamhet i Sverige. Sverige är ett litet land, ett land som ständigt måste kämpa för att synas och märkas i världen. Omvärldens bild av oss och de förutsättningar som finns här, påverkar beslut om allt från bilköp eller val av semesterort, till etablering av företag. Omvärldens bild påverkar direkt såväl export som investeringar och därmed sysselsättning och välstånd i Sverige. Den bild omvärlden får av vårt land beror till stor del på vilken bild alla vi som lever här ger av Sverige. Denna vår gemensamma angelägenhet underlättas inte av Gunnar Hökmarks statistiska krumbukter.

Leif Pagrotsky (s)
handelsminister

- - -

Fotnot
Se tabell nr 2 i bilagan till s-rapporten "Sverige, Tillväxten och Välståndsligan", som finns på www.socialdemokraterna.se under rubriken "Pagrotsky avfärdar myten".