I Brännpunkts debattserie buntas en miljon människor ihop under kategorin "invandrare". "Invandrarna" ses ofta som objekt, föremål för diskussion om alltifrån brottslighet och hur mycket de kan tänkas föröka sig, till om de är en lönsam affär för Sverige och hur mycket de kostar.

Jag vill påminna om att det är människor vi skriver och talar om.
Vi talar om familjen Hanna som jag träffade på flyktingförläggningen i Gimo i våras. De hade flytt från Saddam Husseins terror i Irak. Trots att tårarna trängde sig fram vid minnet av rädslan och förföljelsen gick det inte att ta miste på den glädje och lättnad som de nu kände inför att börja bygga upp sitt liv i det nya landet.
De hade, efter nio månaders väntan, fått uppehållstillstånd i Sverige. Nu skulle de flytta till Avesta och de hoppades på en dagisplats till lilla Rima. Tanken var att de skulle pendla till Uppsala för att kompletteringsläsa så att de så snart som möjligt skulle kunna utöva sitt yrke. De var båda läkare.

Vad kostar familjen Hanna? Ett svar på denna fråga är att redovisa vad familjen Hanna har kostat under de nio månader då de väntat på besked. Kostnaderna för flyktingmottagningen redovisas öppet i varje budgetproposition och ligger långt ifrån de fantasibelopp som några av artikelförfattarna i den här serien för fram.
Men att uppskatta vad familjen kommer att kosta eller vad de kommer att tillföra samhället är vanskligt. Är det ens meningsfullt? Vad är värdet på de människors liv som dessa båda läkare kommer att rädda?
Trots uppenbara svårigheter att uppskatta invandringens kostnader har forskare ändå gett sig i kast med uppgiften. Icke oväntat skiljer sig resultaten betydligt, beroende bland annat på när och hur uppskattningarna görs. Gemensamt för samtliga studier är att resultaten påverkas på ett avgörande sätt av arbetsmarknadsläget.

Våra erfarenheter pekar i samma riktning. Arbete är nyckeln till integration. Arbete ger försörjning, möjlighet att träna det nya språket, social samvaro och gemenskap.
Det var också arbete som familjen Hanna var uppfyllda av under vårt samtal. När kunde de börja arbeta? Hur var arbetsmarknadsläget för läkare? Kunde de få jobb i Avesta?
Förmodligen. För i dag är möjligheterna till arbete utan lång väntan större än i början av 1990-talet. Då upplevde Sverige tre år av negativ tillväxt. En miljon arbetsplatser försvann. Samtidigt kom hundratusentals flyktingar från krigets Balkan. Mellan åren 1990 och 1995 beviljades drygt 400 000 människor uppehållstillstånd.

Det tar alltid tid att komma in på arbetsmarknaden i ett nytt land. För dem som kom i början på 90-talet till det arbetsliv som då präglades av uppsägningar, permitteringar och kraftiga nedskärningar var det särskilt svårt. De fastnade därför under några år i Amsutbildningar, praktikanställningar och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Men nu har utvecklingen vänt. Efter 1997 har sysselsättningen ökat och arbetslösheten minskat bland människor som är födda utomlands.
Sysselsättningsökningen har till och med varit snabbare för utlandsfödda
än för infödda svenskar. Under perioden 1997 till 2001 ökade sysselsättningen från 52 till 62 procent och arbetslösheten halverades från 18 till 9 procent bland utlandsfödda. Detta återspeglas också tydligt i socialbidragsstatistiken.
Integrationspolitiken har inte misslyckats. Att vi är på rätt väg avspeglas - inte enbart i den sjunkande arbetslösheten - utan också i att den offentliga debatten om flykting- och invandringspolitiken omgärdas av ett betydligt mera positivt samhällsklimat än i flera av våra grannländer. De regelbundna opinionsundersökningar som görs bekräftar detta.

Därför ska vi fortsätta vårt arbete mot diskriminering, fördomar och orättvisor. Det handlar om prak-tisk politik: om resurser till skolor där barnen behöver stöd, om bra svenskundervisning, om vuxenutbildning, möjligheter till kompletteringsutbildning och stöd att starta egna företag.
Tillbaka till familjen Hanna. Varför fick just den läkarfamiljen stanna här? Hade det inte varit mera lönsamt att importera läkare som utan
kompletteringsutbildning och kostsam introduktion hade kunnat gå rakt in i sjukvården? Svaret är att makarna Hannas liv var i fara på grund av att de förföljdes i sitt hemland.

Vår dörr för människor som är förföljda ska vara öppen - oavsett det ekonomiska läget och de asylsökandes yrkesbakgrund.
Flyktingpolitiken, som bygger på internationella åtaganden, är ett uttryck för solidaritet med utsatta och förföljda människor. Asylrätten måste därför värnas och försvaras - mot dem som vill begränsa flyktingmottagandet i tider av ekonomisk nedgång och mot dem som vill använda asylrätten till att fylla lediga platser på arbetsmarknaden i tider av uppgång.

Svenskt näringsliv har deklarerat att det behövs utländsk arbetskraft. De borgerliga partierna tävlar nu om att på olika sätt gå detta till mötes. Man drar sig inte ens för att tumma på asylrätten och göra den beroende av de asylsökandes attraktion på arbetsmarknaden.
Genom vårt medlemskap i EU tillhör Sverige världens största fria arbetsmarknad. Inom kort kommer den att utvidgas ytterligare.

Låt nu alla de människor som står utanför arbetsmarknaden komma i första hand när det äntligen finns ett ökat behov av arbetskraft i näringslivet och i den offentliga sektorn.
Låt oss förverkliga de möjligheter som ett mångkulturellt samhälle ger.

Jan O Karlsson (s)
migrationstminister