Idag träder en ny lagstiftning i kraft. Det betyder att brottet människohandel för sexuella ändamål nu införts i svensk lagstiftning. Det är en reform vi helst hade sluppit genomföra. Vem kunde tro att vi i det tjugoförsta århundradet skulle behöva lagar som sätter stopp för företeelser som liknar det slaveri vi läser om i våra historieböcker?

Vi kan inte - och får inte - blunda för en verklighet där tusentals kvinnor och barn varje år blir offer för en cynisk hantering som ger miljarder i inkomster till människohandlarna. Det finns stora mörkertal i statistiken men flera källor uppskattar att det varje år säljs minst en miljon kvinnor och barn som sexslavar i världen, varav hälften till Europa.

De internationella maffiorna och brottssyndikaten som i slutändan tar hem profiten från sexslavhandel och annan kriminell verksamhet, lämnar av förklarliga skäl inte ut några statistiska och ekonomiska fakta om sina verksamheter.

Sverige är relativt förskonat, men uppskattningar från Rikskriminalpolisen säger att mellan 200 och 500 kvinnor kommer till Sverige som offer för människohandel under ett år. Det är mer än nog för att vi nu inför ett särskilt brott för människohandel med straff på upp till tio års fängelse.

Den nya lagen säger att den som med olaga tvång, vilseledande eller annat otillbörligt medel förmår någon att bege sig till ett annat land i syfte att den personen där ska utsättas för sexualbrott eller utnyttjas för sexuella ändamål ska kunna dömas för människohandel. Även försök till människohandel kriminaliseras liksom underlåtenhet att berätta för polisen om man känner till pågående människohandel.

Redan tidigare täckte lagstiftningen in en rad av de brott som brukar förknippas med människohandel. Det är inte tillåtet vare sig att röva bort eller misshandla människor. Men nu är alla delar av människohandelns kedja kriminaliserade. En särskild straffbestämmelse underlättar också det internationella samarbetet som är nödvändigt för att vi tillsammans skall kunna bekämpa människohandeln, sexslavhandeln.

Mer än någonting annat handlar kampen mot människohandel om internationellt samarbete. Sverige gjorde en viktig insats under ordförandeskapet i EU när vi drev fram en överenskommelse om gemensamma definitioner och gemensamma straffsatser för människohandel, eller sexslavhandel, som det i dagligt tal kallas.

Men kampen mot människohandel får inte stanna vid lagar och deklarationer. Lagstiftning är endast en, men viktig, åtgärd bland flera. Vi måste känna ett ansvar för de kvinnor som är människohandelns brottsoffer. De måste få det stöd de behöver och möjligheter att återvända till sina hemländer med bättre förutsättningar till ett värdigt liv.

Det krävs också insatser mot de strukturella orsakerna till såväl sexslavhandel som prostitution - kvinnoförtryck, arbetslöshet, fattigdom och social utslagning. Insatser inom dessa viktiga områden bedriver regeringen främst i olika internationella sammanhang

Slutligen gäller det även att sprida kunskap och bedriva opinion i frågan om människohandel. Ett steg i detta är den pågående kampanjen mot handel med kvinnor och barn i de nordiska länderna och Baltikum. En kampanj som Sverige varit initiativtagare till och som stöds av jämställdhets- och justitieministrarna i åtta länder! Den är en viktig pusselbit i det gemensamma arbete som nu pågår både i den svenska regeringen och i våra grannländer.

Vi behöver en starkare opinion mot denna form av handel som pågår i dag, också med svensk medverkan. För sexköparna, männen, finns i de nordiska länderna och kvinnorna kommer från framför allt Baltikum och grannländerna i Östeuropa. Detta har återigen bekräftats av de senaste veckornas tillslag som den svenska polisen gjort mot bordellverksamheter i Stockholmsområdet.

Thomas Bodström
justitieminister

Margareta Winberg
jämställdhetsminister