Debattreplik publicerad på svd.se 1301010

Trots att halveringen av arbetsgivaravgiften är en erkänt misslyckad reform fortsätter regeringen att försvara den (Brännpunkt 2/10). Vi kan inte annat än beklaga Elisabeth Svantesson, som nybliven arbetsmarknadsminister har hon fått ärva ansvaret för en politik som inte minskar ungdomsarbetslösheten.

Men det är ett betydligt större problem att den misslyckade politiken får så allvarliga konsekvenser för de unga som allra mest skulle behöva verksamma politiska åtgärder. Det gäller i synnerhet de 190 000 ungdomar mellan 16 och 29 år som idag står helt utanför arbetsmarknaden och varken arbetar eller studerar. Och det gäller de allt fler unga som fastnat i långtidsarbetslöshet. För dem föreslår vi båda i våra budgetmotioner en rad kraftfulla åtgärder för jobb, praktik eller utbildning. Insatserna behöver skräddarsys för att passa till varje ung persons behov. Det är en politik som skapar framtidstro för ungdomar, och som gynnar Sveriges ekonomi.

Varje arbetslös ungdom innebär en förlust för både individen och samhället. Trots det vägrar regeringen att genomföra de riktade åtgärder som krävs för att minska ungdomsarbetslösheten. Istället fortsätter man med en nedsättning av arbetsgivaravgifterna för unga som inte gett något resultat under de sex år den redan varit på plats. Det är ett dyrt och ineffektivt sätt att använda våra gemensamma resurser. Sveriges skattebetalare har rätt att förvänta sig mer omsorg än så av den regering de röstat fram.