Budskapet är tydligt - det finns inga pengar till fortsatta skattesänkningar, enligt Konjunkturinstitutets nya prognos för svensk ekonomi. Om Sverige fortsätter på den inslagna vägen, och lånar ännu mer till skattesänkningar, så blir skolan och sjukvården allt sämre.

Nu ska regeringen svara: Hur mycket ska skolresultaten sjunka? Hur långa ska köerna bli i sjukvården? Hur många äldre ska känna oro? Hur ihålig ska välfärden bli innan finansministern inser att Sverige inte klarar fortsatta ofinansierade skattesänkningar?

Världsekonomin banar väg för en återhämtning i Sverige. Men framtidsutmaningarna består: Skolresultaten har sjunkit sex år i rad.

Ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast. Arbetslösheten är högre än i de flesta jämförbara länder. Och antalet långtidsarbetslösa har nästan tredubblats under regeringens tid vid makten. I detta läge väljer regeringen att skuldsätta Sverige för att sänka skatten ytterligare - mest för dem som tjänar bäst.

Det är fel väg att gå.

Nu står svenska folket inför ett vägval. Antingen fortsätter vi på den inslagna vägen - och låter fortsatta skattesänkningar gå före jobb och välfärd. Eller så byter vi färdriktning - och låter jobb och välfärd gå före ytterligare skattesänkningar. Nu är det hög tid att utvärdera vad ytterligare en mandatperiod av skattesänkningar kommer att betyda för Sverige.

När moderatledaren Bo Lundgren år 2002 gick till val på att sänka skatten med 130 miljarder kronor avfärdade svenska folket hans program. Skattesänkningar i denna storleksordning väntades, riktigt, leda till sämre skola och sjukvård. Lundgrens förslag möttes med en berättigad misstro.

När det femte jobbskatteavdraget införs har regeringen sänkt skatten med mer än 130 miljarder kronor. Därmed har Fredrik Reinfeldt brutit igenom sin företrädare Bo Lundgrens drömgräns. Processen har varit mer utdragen än den Lundgren föreslog - men resultatet har blivit detsamma. Skolresultaten har sjunkit sex år i rad. Allt oftare larmas om brister i förlossningsvården och akutvården. Och ungdomarna går arbetslösa i stället för att jobba eller studera.

När den borgerliga regeringen tog över hade Sverige stora överskott i de offentliga finanserna. Så är det inte längre. Regeringen har sedan länge skattesänkt bort de starka offentliga finanser som togs över. Underskotten har bitit sig fast - och prognosmakarna är eniga om att det kommer att dröja åtminstone till år 2016 innan Sverige återigen uppvisar överskott. Regeringen skuldsätter Sverige för att sänka skatten.

Regeringens egna expertmyndigheter är mycket tydliga: Pengarna är slut. Det finns inget utrymme för fortsatta skattesänkningar. Sådana bryter mot budgetreglerna. Finanspolitiska Rådet konstaterade redan i våras att överskottsmålet inte nås. Ekonomistyrningsverket instämde - och fann att åtstramningar skulle krävas för att målet skulle nås. Inte heller Konjunkturinstitutet ser i sin senaste prognos att målet kan nås utan åtstramningar. Konjunkturinstitutet bedömer att kvaliteten i det offentliga åtagandet - skolan, sjukvården och omsorgen - kommer att urholkas ytterligare om Sverige fortsätter på den inslagna vägen.

Beskedet är tydligt: Skattesänkarpolitiken har nått vägs ände.

Jag förstår att statsministern vill knäcka Bo Lundgren med råge. Men jag tycker att det är viktigare att våra barn får en bra skola - och att våra unga kan jobba eller studera. Jobb och välfärd går före fortsatta skattesänkningar.

Magdalena Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson.