Artikel publicerad på Svd Brönnpunkt 15 september 2011.

Att vi vill öka andelen svenskar i FN-ledda insatser är en väl känd ståndpunkt. Nu handlar det om en insats där Sverige har den efterfrågade kompetensen, uppgiften är av klassiskt svenskt utrikespolitiskt snitt. S är positiva till insatsen.

I juli föddes en ny nation när republiken Sydsudan utropades, efter en lång process av fredsförhandlingar och folkomröstning. Det inger framtidshopp att ett fredsfördrag följs på detta sätt och landet kunde få sin självständighet. Men situationen är fortsatt instabil och FN har därför fredsbevarande verksamhet på plats.

Regeringen vet att vi socialdemokrater vill öka Sveriges deltagande i FN-ledda insatser. Det är mycket bra att Sverige deltar i Nato- och EU-ledda insatser på FN-mandat men Socialdemokraterna vill också bidra till att stärka FNs fredsbevarande förmåga. Idag finns i stort sett inga svenskar alls ute i FN-ledda insatser. Regeringen kan inte välja att enbart förhandla om Nato-insatser med oss.

Det talas gärna från regeringens sida om Sveriges tradition av internationell solidaritet. Det är ett uttryck som bland annat innefattar deltagande i FN:s fredsbevarande och fredsframtvingande insatser. Alla insatser Sverige deltar i vilar på ett FN-mandat, men det kan skilja sig åt vilken organisation som på FN:s uppdrag leder insatsen. Socialdemokraterna vill att Sverige ska vara fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato etc. Vi ser mycket positivt på att EU har krishanteringsförmågor som kan ställas till FN:s förfogande och vi ser att Nato har förändrats sedan det kalla krigets slut och nu på FN:s uppdrag leder många insatser.

Men Socialdemokraterna har också påtalat att FN:s fredsbevarande verksamhet är satt under hård press när uppdragen blir fler till antalet och svårare att utföra. Välutbildade soldater och materiel från länder som Sverige är i högsta grad efterfrågat av FN.

Socialdemokraterna belyste behovet av svensk ingenjörstrupp som kan bygga landningsbanor och helikopterplattor i Sydsudan i maj när vi presenterade vårt program för Libyen.

Regeringen har att komma till riksdagen och begära mandat när svensk trupp ska sättas in i internationella insatser. Detta är en god ordning eftersom de män och kvinnor som tar på sig det riskfyllda uppdraget att delta i en internationell insats ska ha brett parlamentariskt stöd för sin insats.

Att Socialdemokraterna vill öka andelen svenskar i FN-ledda insatser är en väl känd ståndpunkt. Nu handlar det om en insats där Sverige har den efterfrågade kompetensen, uppgiften är av klassiskt svenskt utrikespolitiskt snitt och regeringen vet att Socialdemokraterna är positiva till insatsen. Varför kan då inte Carl Bildt ge FN ett jakande besked?

Urban Ahlin, utrikespolitisk talesperson