Carl Bildt försummar sitt arbete som Sveriges utrikesminister. I både Sveriges och sitt eget intresse måste han berätta vad han visste om övergreppen i Sudan. Med tanke på Sveriges höga profil i frågor om mänskliga rättigheter och folkrätt är det ytterst angeläget att utrikesministern bringar klarhet i Lundinaffären. Vi välkomnar förundersökningen som inletts, men redan nu bör Bildt ge sakliga svar på frågor om vad som skedde i Sudan. Det svävar något lätt löjeväckande över Bildts varningar för en rödgrön utrikespolitik. En svensk utrikesminister borde engagera sig mer i arbetet att stärka FN. Bildt har flera år i rad inte hållit Sveriges tal inför FN:s generalförsamling – en av de viktigaste arenorna för att slå fast våra utrikespolitiska positioner.  

Carl Bildt har tydligen valt anfall som bästa försvar när han är pressad av förundersökningen om folkrättsbrott av Lundin Petroleum under hans styrelsetid. Bildts angrepp mot de rödgröna (DN Debatt 2/7) måste ha fått statsministrarna i de rödgröna regeringarna i Oslo och Reykjavik att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Inte minst den norska rödgröna regeringen kan visa upp en av Europas mest välskötta ekonomier, låg arbetslöshet och mycket högt internationellt anseende.

Det svävar något lätt löjeväckande över detta angrepp. Bildt representerar ett parti som förespråkar svenskt medlemskap i Nato. Och Folkpartiet vill att Sverige skall ansluta sig till Nato så snart som möjligt. I ett av sina många blogg­inlägg för förståelsen av svensk utrikespolitik talar Bildt om vår militära alliansfria position som ”allianslös”. Inte minst för omvärlden måste det framstå som häpnadsväckande att en utrikesminister talar om grunden för svensk säkerhetspolitik – fastställd av Sveriges riksdag – i sådana nedsättande och raljanta termer.

Sveriges utrikespolitik hamnar i trygga och säkra händer vid ett regeringsskifte. Socialdemokratin ger de internationella frågorna prioritet och är en garant för ett stabilt arbete för säkerhet, solidaritet och samarbete.

En rödgrön regering kommer att vara en aktiv medlem i EU. EU är en central arena som ger Sverige möjlighet att tillsammans med andra finna gemensamma lösningar på gränsöverskridande problem. Vår rödgröna politik lägger grunden för att nå positiva resultat – inte minst i de helt avgörande frågorna om jobben och klimatet. Mona Sahlin var starkt engagerad i debatten inför EU-omröstningen i november 1994, för ett medlemskap i EU. Hon har i dag centrala positioner inom europeisk socialdemokrati.

Vi rödgröna är fast beslutna att vara mer aktiva i EU än den nuvarande regeringen. Det beror på att de frågor vi vill driva – jobb, klimat, miljö, konsumenter, forskning och jämställdhet – förutsätter mer av politik, mer av gemensamma beslut. De borgerliga partierna är av ideologiska skäl låsta och motsätter sig att styra marknaden. Därför blir de en bromsande kraft.

Det enda Bildt i sak angriper en rödgrön utrikespolitik för, är en bisats i en utrikespolitisk rapport som rör synen på stormakters militärbaser i utlandet. Låt oss klargöra vår syn i denna fråga och tillbakavisa Bildts vantolkning. Vi rödgröna anser att världen skulle bli mer fredlig med färre militärbaser på andra länders territorium, detta gäller särskilt baser med kärnvapen. En kärnvapenfri värld är kanske utopisk men ändå helt nödvändigt att arbeta för. Tyvärr är vägen dit mycket lång. President Obamas ambitioner har ingjutit nytt mod i det globala nedrustningsarbetet. En rödgrön regering kommer att vara mycket aktiv i nedrustningsarbetet.

Självklart respekterar vi varje stats rätt att ingå de avtal de önskar som rör deras säkerhet. Vi bortser inte heller från att det finns militära baser som verkar stabiliserande, så som i Sydkorea. Vår strävan att minska antalet militärbaser gäller självklart oberoende av om baserna är amerikanska, ryska eller av annan nationalitet. Skälet till att vi särskilt nämner USA är att detta land är den helt dominerande militärmakten och därför måste ta ledningen i kärnvapennedrustningen. Kraven på militär nedrustning gäller självklart alla stater. Baser i utlandet som inbegriper kärnvapen innebär otvivelaktigt ökade risker för en farlig eskalering av konflikter.

En svensk utrikesminister borde engagera sig mer än vad Bildt gör i arbetet för fredlig lösning av konflikter, fundamentala orättvisor i världen och vikten av att stärka internationellt samarbete, främst FN. Bildt har flera år i rad inte hållit Sveriges tal inför FN:s generalförsamling – en av de viktigaste internationella arenorna för att slå fast våra utrikespolitiska positioner. Sveriges tal har lästs upp någon av de sista dagarna av Sveriges FN-ambassadör inför praktiskt taget tomma bänkar. Detta har noterats med många höjda ögonbryn, särskilt när Bildt valt att i stället besöka ”think-tanks” i Washington – och även i övrigt visat stor reslust.

Ibland talar Bildt om vikten av att då och då besöka Sverige och då ”läsa papper” på UD. Inte någonsin har Sverige haft en utrikesminister som så flagrant bedriver en ”one-man show” och så nonchalant försummar att använda sig av vår diplomatiska expertis och våra utlandsmyndigheter.

Nedläggningarna av ambassaderna på Irland, i Bulgarien, Slovakien, Slovenien, generalkonsulaten i New York, Los Angeles, Kaliningrad och Kanton talar sitt tydliga språk när det gäller synen på Sveriges utlandsrepresentation. När dessutom Bildt ger sina möten med EU-kolleger i Bryssel som en av förklaringarna till att stänga ambassader i EU-länder avslöjar han att han inte förstått behovet av permanent närvaro i andra delar av världen. I dagens värld är en ambassad inte bara till för utrikesministrar.

Det är för övrigt tur att vi haft en ambassad i Moskva under tiden efter Georgien-kriget då Sveriges utrikesminister, trots flera egna försök, inte hade en bilateral dialog med Rysslands utrikesminister.

När det gäller Sveriges internationella anseende är vi bekymrade över Bildts egen tystnad i Lundinaffären. I samband med hans utnämning restes frågetecken i ljuset av Bildts engagemang i Lundin Petroleum och hans kopplingar till ryska Vostok Nafta. Åklagare Magnus Elving har nyligen beslutat att inleda en förundersökning om folkrättsbrott med anledning av företagets verksamhet. Har Sveriges utrikesminister på något sätt ett delansvar i de fruktansvärda händelserna i Sudan? Med tanke på Sveriges höga profil i frågor som rör mänskliga rättigheter och folkrätt är det ytterst angeläget att bringa klarhet i saken. Särskilt som Bildt också hade egna ekonomiska intressen i Lundin-bolagen.

Vi välkomnar därför förundersökningen som nu inletts. Men redan nu bör Carl Bildt både i eget och Sverige intresse ge sakliga svar på följande tre frågor:

1. Fick konsortiet, där Lundin Oil (från 2001 Lundin Petroleum) ingick, skydd för sin exploatering av den sudanska regeringens militära styrkor?
2. Använde sig Lundin Oil av militära transporter eller underlättade företaget satsningar på infrastruktur för regeringens militära operationer?
3. Kände Carl Bildt och styrelsen för Lundin Oil till den folkfördrivning och de övergrepp som skedde – vilka åtgärder vidtogs i så fall?

Urban Ahlin, utrikespolitisk talesperson (S), ledamot rödgröna utrikesgruppen
Jan Eliasson, f d utrikesminister (S)
Lena Hjelm Wallén, f d utrikesminister (S), ledamot rödgröna utrikesgruppen