Jan Eliasson, Urban Ahlin och Ulrica Messing utvecklar socialdemokraternas syn på insatsen i Afghanistan och fredsbevarande insatser. Artikel publicerad i svd 7/4 2007.

Sverige både vill och kan bidra till ett fredligt och säkert Afghanistan. Vi har stor kompetens både när det gäller bistånd och fredsbevarande operationer och denna bör användas på bästa sätt. Vi ska inte lämna den av FN beslutade internationella insatsen i Afghanistan i förtid.

Sverige har en lång tradition av att delta i FN-operationer. En stor andel av vår militära personal har varit ute på FN-uppdrag jämfört med andra länder. Vi socialdemokrater är stolta över Sveriges långa och starka engagemang för fred och utveckling. Det är självklart att vårt land också fortsättningsvis ska vara en drivande kraft för FN, folkrätt och fredsarbete.

Det är viktigt att det förs en debatt i Sverige om våra fredsbevarande operationer i allmänhet och den aktuella insatsen i Afghanistan i synnerhet. Sverige har med stora biståndsinsatser och fredsbevarande trupp åtagit sig en mycket viktig och svår uppgift - att bidra till säkerhet och skapa förutsättningar för utveckling i ett av världens fattigaste och mest utsatta länder.

Det har skett en positiv utveckling i Afghanistan sedan 2001. Barn, också flickor, går i skolan i större utsträckning än tidigare, hälsosystemet har förbättras och i valet 2005 fick afghanerna för första gången sedan 1960-talet välja representanter till landets parlament. Men arbetslöshet, korruption och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt kvinnors, utgör alla allvarliga problem och hot mot en fredlig framtid.

Om de internationella styrkorna lämnade Afghanistan idag skulle det innebära en återkomst för talibanerna och flera steg tillbaka för den positiva utveckling som skett. Det kan vi inte acceptera.

Vi socialdemokrater är säkra på att svenskarnas solidaritet med det afghanska folket är stark. Samtidigt finns en oro för att det militära uppdraget har blivit svårare och dessutom fått ändrade förutsättningar. Det finns problem med en sammanblandning mellan ISAF - där den svenska insatsen ingår - och OEF, den amerikanskledda krigförande koalitionen.

Det är bekymmersamt att den moderatledda regeringen inte tar dessa människors oro på allvar. När försvarsminister Mikael Odenberg debatterade det svenska bidraget till ISAF i riksdagen den 26 mars konstaterade han att mandaten och befälskedjorna är olika och att ytterligare klargöranden av skillnaderna mellan styrkorna inte behövs. I den proposition regeringen nyss lämnat till riksdagen vill man öka antalet svenska soldater och förlänga uppdraget långt in i 2009. Men regeringen tiger om problemet med sammanblandningen.

Vi socialdemokrater är mycket kritiska till den ökande sammanblandningen mellan ISAF och OEF. ISAF riskerar att förlora sitt folkliga stöd både i Sverige och i Afghanistan. Om en sådan negativ utveckling går för långt måste Sverige kunna ompröva sitt bidrag till ISAF. Detta vore mycket olyckligt. Därför måste regeringen agera för att upprätthålla en tydlig skillnad mellan styrkornas mandat och uppdrag. ISAFs huvuduppgift är och ska vara att genomföra stabiliserings- och säkerhetsinsatser så att den afghanska regeringen ska kunna upprätthålla säkerheten och därigenom möjliggöra biståndsinsatser.

Den borgerliga regeringen bör presentera en bättre strategi för de svenska insatserna i Afghanistan. Den svåra situationen kan på lång sikt bara få en hållbar lösning genom humanitär hjälp, bistånd och en demokratisering. Det kommande året är avgörande för utvecklingen i Afghanistan och vi socialdemokrater anser att strategin - förutom med de nuvarande fredsbevarande komponenterna - ska lägga tonvikten vid en framtida ökad civil närvaro.

Sverige måste dessutom kunna delta i fredsbevarande operationer i andra konflikthärdar. Uppdragen blir tyvärr farligare, som vi också märker i fallet Afghanistan. Men liksom tidigare bör Sverige ställa upp när FN kallar.

Just nu prövas omvärldens solidaritet i Afghanistan. Nästa gång kanske det handlar om Afrika. Sveriges engagemang förutsätter ett starkt stöd i hela vårt land. Därför bör diskussionen om vårt deltagande i internationella uppdrag fördjupas, inte undvikas.

Jan Eliasson, en av ordförandena (s) utrikespolitiska arbetsgrupp
Urban Ahlin, (s) utrikespolitisk talesman och vice ordförande i utrikesutskottet
Ulrica Messing, (s) ordförande försvarsutskottet