Det finns en uppenbar intressekonflikt i att vara ägare av aktier i Vostok Nafta, som mestadels äger aktier i den ryska statens maktbolag Gazprom, och samtidigt vara den främst ansvarige för frågor som berör Sveriges relation till Gazproms ekonomiska intressen.

Åter väcks nu frågan om Carl Bildts privata ekonomiska intressen står i motsats till uppdraget som Sveriges utrikesminister.

Det är hög tid för Carl Bildt att lägga korten på bordet kring alla turerna om hans optionsrätt i Vostok Nafta, som inbringat honom närmare fem miljoner kronor i vinst.

Jag ska genast medge att jag inte är någon expert på hur optionsaffärer fungerar och jag har aldrig befunnit mig i närheten av att bli erbjuden något sådant. Men så mycket förstår jag att detta börjar bli ett problem för bilden av svensk utrikespolitiks oväld.

En borgerlig kvällstidnings ledarsida skriver att "julklappen från Vostok Nafta liknar mest en muta" och fortsätter: "Nu sitter borgerligheten vid makten och beter sig på ett sätt som inte skulle tolereras i de flesta utvecklade demokratier."

I TV 4 frågar sig journalisten om Bildt är okunnig om sin egen finansiella situation eller om han medvetet ljuger. Bildt har under debattens gång inte prioriterat att reda ut situationen. Snarare har han gett ett intryck av att något irriterat vifta bort en, i hans tycke, "ankdammsdebatt".

Enligt Bildt var han juridiskt tvungen att lösa ut optionerna i Vostok Nafta (indirekt Gazprom) och göra vinst på dem. För det första hade han kunnat låta bli att lösa ut dem. För det andra råder stora tveksamheter kring hans rätt att faktiskt få behålla optionerna efter hans avgång ur Vostok Naftas styrelse.

Vostok Naftas bolagsstämma var mycket tydlig med att optionsrätten förfaller om någon frivilligt lämnar styrelsen. Nu hänvisar företrädare för bolaget till ett hemligt dokument som skulle ge företaget rätten att ändå ge Bildt optionerna.

Expressens ledarsida kallar Bildts påståenden, om det juridiskt omöjliga i att avstå optionerna, "i alla led struntprat". Vostok Naftas tal om hemliga dokument gör inte heller att frågetecknen minskar i antal. Är då detta viktigt för den svenska utrikespolitikens trovärdighet? Svaret är ja.

Snart måste Carl Bildt hantera den mycket känsliga frågan om den rysk-tyska gasledningens dragning på Östersjöns botten. Gazprom är majoritetsägare till den gasledning som planeras gå alldeles intill Sveriges territorialgräns och huvudsakligen genom Sveriges ekonomiska zon.

Projektet är kontroversiellt ur flera aspekter. Jag har tidigare understrukit vikten av att regeringen gör en ordentlig miljökonsekvensutredning för att inte riskera framtida miljöproblem i ett redan känsligt hav.

Gasledningen och den underhållsplattform som planeras i svensk ekonomisk zon kommer dessutom att i stor utsträckning utsläcka svenska statens och svenska företags framtida möjligheter att utnyttja denna zon.

En annan känslig faktor är att underhållsplattformen kommer att stå under svensk jurisdiktion. Svensk arbetsrätt, skatterätt och allt annat ska alltså gälla på plattformen. Man behöver inte särskilt livlig fantasi för att inse att problem kan uppkomma. Det finns också rent säkerhetspolitiska aspekter på gasledningen, vilket Sveriges moderata försvarsminister beskrivit.

Alla dessa frågor har utrikesministern att hantera, och dessutom gentemot två av våra största grannländer; Ryssland och Tyskland. I tidigare debatter har jag understrukit att Carl Bildt som en erfaren utrikespolitiker bör inse att hans innehav skapar en intressekonflikt och att han borde göra sig av med aktierna.

Min moderata motdebattör Anna Kinberg Batra såg då inget som helst problem i att Bildt ägde aktier i Vostok Nafta, utan tyckte i stället att det var jättebra att svenska statsråd äger aktier.

Jag gladdes den gången åt att Carl Bildt inte lyssnade till överdrivet partinitiska moderatpolitiker utan att han gjorde det enda rätta och sålde aktieinnehavet.

Jag hoppas att Carl Bildt även denna gång gör det enda rätta och presenterar alla fakta i målet, dels för sin egen skull, dels för sitt ämbetes skull.

Urban Ahlin
vice ordförande i utrikesutskottet och utrikespolitisk talesman för socialdemokraterna

Artikeln publicerad på Svenska Dagbladets brännpunkt 2007-01-07