Pär Nuderi riksdagens budgetdebatt den 16 oktober 2006

Herr talman!

Jag vill börja den här debatten med att hälsa Anders Borg välkommen. Att vara finansminister är ett lika stort ansvar som det är ett privilegium. Vi får se hur länge nöjer varar.

Välkommen dessutom till politikens vardag.

Politikens vardag är möten med människor, som ställer krav på ansvar och rättvisa.
Politikens vardag är långt ifrån från teoretiska seminarier, kalkyler och fotnötter.
Politikens vardag är ideologiska prioriteringar och vägval.

Välkommen Anders Borg att resa runt i Sverige och berätta varför du gör de arbetslösa fattigare samtidigt som du gör miljonärerna rikare.

Välkommen att möta de kroniskt sjuka som får sämre sjukersättning därför att du vill att det ska bli så.

Välkommen att möta de 70.000 människor som nästa år inte får arbete, utbildning eller praktik utan som istället tvingas gå öppet arbetslösa till lägre ersättning – därför att du vill att det skall vara så.

Välkommen att möta de som på nytt tvingas att betala entréavgifter för att besöka och ta del av vårt gemensamma kulturarv på de statliga museerna.

Välkommen att berätta varför den öppna arbetslösheten nästa år måste öka till 261.000 personer med din politik.

Välkommen att möta din ekonomiska politik i praktiken. Det är på riktigt nu. Det är dina prioriteringar och vägval vi idag debatterar.

Moderaterna lovade före valet att alla skattesänkningar skulle finansieras. I sin första budget bryter Anders Borg det löftet.

År 2007 sänker regeringen skatterna med 42 miljarder kronor - varav 6 miljarder kronor inte är finansierade. År 2008 sänker man skatten med 49 miljarder kronor – varav 14 miljarder inte är finansierade.

Därtill använder man sig av dynamiska effekter om 2 miljarder kronor 2007 och 2,5 miljarder 2008.

Sammantaget saknas det 24 miljarder kronor under 2007 och 2008 för att det skall gå ihop.

*  *  *
 
Herr talman,

Detta är illavarslande, för den svenska ekonomin är välskött: 

Sverige växer. Tillväxten under andra kvartalet var hela 5,1 procent. Man får gå många år tilllbaka för att finna en sådan skjuts i ekonomin.

Jobben ökar. I september anmäldes 56.000 nya jobb hos arbetsförmedlingen. Sedan i augusti i fjol har sysselsättningen ökat med 93.000 personer, framför allt i tjänstesektorn.

Arbetslösheten sjunker. Vilken definition man än änvänder – arbetslösheten minskar. Enligt AMS var 4,2 procent öppet arbetslösa i september.

Fler företag. 45 000 nya företag startades förra året.  

Låg inflation. Köpkraften hos hushållen är god och reallönerna har ökat tolv år i rad. Det lönar sig att arbeta i Sverige.

Starka offentliga finanser. De offentliga överskotten uppgår i år till 2,8 procent av BNP. Statsskuldens andel av samhällsekonomin minskar.

Detta är den här ekonomin som den borgerliga regeringen övertog, och det är mot den som regeringens resultat skall mätas.

*  *  *

Nu påstås att bordet inte är dukat.

Vad är egentligen poängen med att svartmåla, att försöka visa att den svenska ekonomin är sämre än den egentligen är?

Poängen är naturligtvis ideologisk och politisk. Det gäller att motivera besparingarna.

För trots de goda tiderna ska svångremmen dras åt – inte för alla, naturligtivis inte för de rika, verkligen inte för de som har förmögenheter, inte för dem som har jobb. Men väl för dem som saknar jobb.

Trots att den svenska ekonomin idag har bättre förutsättningar än på många, många år – trots detta vill den moderatledda regeringen driva igenom kraftiga besparingar; besparingar som drabbar dem som redan har det allra svårast, de som är i utanförskap.

Skatterna skall sänkas med över 40 miljarder kronor nästa år. Varför är det just de arbetslösa som skall betala notan?  Det finns en tanke – som regeringen inte vågar tala högt om.

Genom att ta ned ersättningsnivån i a-kassan tvingas de arbetslösa – enligt a-kassans regler – att ta ett anvisat arbete med lägre lön. Låt mig ta ett konkret exempel:

En heltidsarbetande undersköterska tjänar med tillägg för OB-ersättningar ca 20 000 kronor i månaden. Efter 300 dagars arbetslöshet kommer hon ha en a-kassa på 13.000 kronor i månaden.

Enligt reglerna måste hon vara beredd att ta ett anvisat arbete med en lön som ligger 10 procent under a-kassan, det vill säga 11 700 kronor i månaden – före skatt. Annars riskerar hon att bli avstängd från a-kassan. Hennes nya lön kommer med andra ord att vara drygt hälften så hög som innan hon blev arbetslös.

”Hälften kvar” har fått en ny innebörd i Anders Borgs Sverige.

De nya moderaternas politik syftar till att man inte ska ha råd att vara arbetslös. De arbetslösa ska tvingas ut på en låglönearbetsmarknad – där det kanske inte räcker med ett jobb, utan behövs flera parallella jobb för att man skall kunna klara sig.

Vi är för kollektivavtal och avtalsenliga löner, säger de nya moderaterna. Säkert – men vilka löner?  Vi är för arbetslinjen, säger de nya moderaterna – och menar låglönearbetslinjen.

Lägg till detta förslaget att subventionera s k hushållsnära tjänster, så blir bilden komplett.

Först, allra först: Gigantiska skattesänkningar. Mest till de med förmögenheter och stora villor i norra Storstockholm.
Sedan: Ta ned ersättningen till de arbetslösa som tvingar dem att ta anvisade långlönejobb.
Och så: Gör det billigare för dem som redan har råd att köpa låglönetjänster.

Så ser tanken ut.

Och här sluts cirkeln efter en minst sagt turbulent vecka med regeringen Reinfeldt:

Barnflickorna i Djursholm och Täby ska bli fler. De ska ha låg lön. Samtidigt ska de som köper deras tjänster få sänkt inkomstskatt, lägre fastighetsskatt och slopad förmögenhetsskatt. De rika blir rikare. De fattiga blir fattigare.

Nyliberalismen försvinner inte med Borelius och Stegö-Chilló. Den finns kvar i regeringens politik. 

*  *  *

Herr talman,

Den här politiken kommer inte bara att öka klyftorna och orättvisorna – den stärker heller inte Sverige i en hårdnande internationell konkurrens.

Fler städjobb, fler barnflickor eller fler poolvakter – det är inte så ett litet, exportberoende land vinner framgång. Den enda möjligheten för Sverige att kunna hävda sig är istället att vi laddar in

mer kunskap,
mer utbildning,
mer forskning,
mer marknadsföring,
mer design

i alla de produkter och tjänster som vi skall exportera. Vi måste klättra högre upp på förädlingsstegen – inte ta steg nedåt.

Hem-PC reformen, som bidragit till Sveriges ställning som ledande IT-nation, kommer att avskaffas. Istället ska barnflickor, städhjälp, skönhetssalonger och frisörer skattesubventioneras.

Utbyggnaden av högskolan stoppas. Vuxenutbildningen skärs ned. Studiestödet till de vuxenstuderande försämras.

Forskningssatsningen till små- och medelstora företag slopas. Investerings- och exportstöden minskas.

Ökad orättvisa och försämrad konkurrenskraft. Det blir den dubbla konsekvens av de nya moderaternas ekonomiska politik.

   *  *  *

Herr talman,

Den svenska modellen bygger på insikten om att en hållbar kompromiss är bättre än stenhård konfrontation. Arbete och kapital har kunnat mötas på halva vägen var.

För att kunna åstadkomma sådana kompromisser – som på och samma gång bygger konkurrenskraft och köpkraft – måste arbetsmarknadens parter vara jämbördiga varandra. Starka arbetsgivare kräver starka fackliga organisationer och vice versa.

Vi har en hög anslutningsgrad till de fackliga organisationerna i Sverige. Kanske världens högsta. Facket representerar mycket stora delar av den arbetande befolkningen.

Helhetssyn och samhällsansvar. Lönebildning i samklang med vad den internationella konkurrensen kräver. I Sverige ställer facket upp på nödvändiga, många gånger smärtsamma strukturomvandlingar.

Förklaringen till svensk fackföreningsrörelses progressiva hållning skall sökas i våra generella trygghetssystem – och att det fackliga medlemskapet har betydelse för den enskildes trygghet.

Just detta – de generella trygghetssystemen och utbytet av att vara medlem i facket – vill de nya moderaterna försämra.

Sänkt a-kassa. Skilj a-kassan från det fackliga medlemskapet. Lägre sjukersättning. Höjd medlemsavgift till facket. Avskaffa avdragsrätten för fackavgiften. Låt arbetsgivare anlita enskilda med f-skattsedel för att på så sätt gå runt trygghetslagarna.

Så ser de nya moderaternas systemskifte ut. Efter den här operationen behöver inte de gamla moderaternas metod att försämra arbetsrätten användas. Det blir för dyrt att vara med i facket. A-kassan för dålig. Sjukersättningen för låg. Bäst att skaffa sig en privat försäkring. Varför ska man då betala skatten? Lika bra att betala svart och strunta i TV-avgiften.

Den här politiken är medveten och genomtänkt. Jag citerar:

”Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre- fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.”

”Nedmonterna den generella välfärdspolitiken.” ”Det måste ske.”

Det var en rådgivare till dåvarande statsministern Carl Bildt som skrev detta. På den tiden kallade han sig för Anders E Borg.

De nya moderaterna möter de gamla moderatena – till och med i en och samma person.

*  *  *

Herr talman,

För att ett litet land skall kunna hävda sig i hård internationell konkurrens måste alla vara med och känna ansvar och trygghet. Vi har helt enkelt inte råd att någon lämnas efter, för klyftor kostar – i både ekonomiska och mänskliga termer.

Vi som lever och bor i Sverige har lärt oss att det bara är trygga människor som vågar möta det enda vi med säkerhet vet om framtiden: Att det blir annorlunda.

Det är bara trygga människor som vågar ta språnget in i det okända; som vågar spränga nya gränser; som vågar byta jobb och flytta; som vågar ta lån och köpa ett nytt hus; som mitt i livet törs börja studera och sadla om.

Vi har visat att trygghet går hand i hand med konkurrenskraft – att konkurrenskraft är trygghetens förutsättning, och trygghet en nödvändighet för konkurrenskraft.

Men visst – allt är inte bra i Sverige. Och alla har det inte bra i vårt land.

Vi socialdemokrater tar vårt ansvar – för det vi har gjort och det vi inte har gjort. Vi kommer noga att rannsaka vårt ansvar och våra gärningar.

Men en sak är jag säker på:

Socialdemokratins eftervalsdebatt kommer inte att landa i slutsatsen att Sverige behöver mer otrygghet och ojämlikhet. Tvärtom.

Just för att Sverige skall kunna fortsätta att vara ett land på framkant i globaliseringen tuffa tidevarv krävs sammanhållning och utjämning, trygghet och solidaritet – inte motsatsen.

Herr talman,

Vi socialdemokrater kommer ta strid mot den nyliberala politik för ökad arbetslöshet och ojämlikhet som den moderatledda regeringen idag har presenterat.