I går anlände en inte särskilt enig eller stark maktallians till Göteborg. Det märks nu att Reinfeldts charmoffensiv är över. Det är provocerande att moderaterna nu i sitt budgetförslag slår fast att man tänker fortsätta att driva förslaget om sänkta ersättningsnivåer i socialförsäkringarna.

Att partiet går vidare med dessa försämringar av allas vår trygghet om vi blir sjuka, förlorar jobbet eller skaffar barn visar att moderaterna väljer att inte lyssna på den starka kritik som riktats mot förslaget.

Återigen låtsas man vara lyhörd, och säger att om någon kan visa att förslaget får negativa sociala konsekvenser, så kan man kanske ompröva det. Det är nonsens.

Alla inser att det skulle få stora sociala konsekvenser för enskilda löntagare om ersättningarna sänktes från 80 till mindre än 65 procent av inkomsten när man blir sjuk eller förlorar jobbet. Och dessutom vill moderaterna införa ytterligare en karensdag - utan någon som helst ersättning - trots att korttidssjukskrivningar inte är något större strukturellt problem i dag.
För en normalinkomsttagare innebär det 1.000 - 2.000 kronor mindre i månaden.

Det är också uppenbart att moderaterna nu vänder barnfamiljerna ryggen. Genom att vilja sänka ersättningen i föräldraförsäkringen, ta bort en hel månad, ta bort pappa-/mammamånaderna, säga nej till höjt inkomsttak och så vidare, visar moderaterna upp sitt rätta jag. De stora skattesänkningarna - som fortfarande framför allt kommer höginkomsttagare till del - är viktigare än att barnfamiljer som sliter och pusslar för att få familje- och arbetsliv att gå ihop ska få en drägligare tillvaro.

Samtidigt känner vi oro över att även de övriga partierna i den moderatstyrda maktalliansen ska gå med på kraftiga försämringar av sjukpenning, a-kassa och föräldrapenning för att finansiera de stora skattesänkningarna. Centerpartiet har redan gått med på en sänkning från 80 till 70 procent för stora grupper, och viker sig också för det moderata kravet på två karensdagar.
Var står folkpartiet?

Kvar står folkpartiet - med en familjepolitik och en syn på den ekonomiska tryggheten i socialförsäkringarna som liknar vår. Sällan har vi sett en politiker våndas så offentligt, som Leijonborg när han inser vad det är för en allians han har gett sig in i. Att tvingas gå med på försämringar i socialförsäkringarna och för barnfamiljerna skulle vara som att slita ut vad som är kvar av folkpartiets socialliberala hjärta, och stampa på det.

Vi hoppas att Leijonborgs ord om att man "måste rucka på en del hjärtefrågor" inte betyder att man lämnar den generella välfärd som vi känner den, för en hårdare och mer nyliberal syn.

Vi kommer inte att acceptera att moderaterna och kanske deras partners försöker att ställa grupper mot varandra - friska mot sjuka, arbetande mot arbetslösa, hushåll utan barn mot barnfamiljer, och så vidare. Hela detta synsätt bygger på ett sannolikt inte helt omedvetet tankefel.

Det finns inga "vi" och "dem". Det finns bara vi. Vi kan alla bli sjuka, förlora jobbet, råka ut för en olycka eller skaffa barn. Då behöver vi en god ekonomisk trygghet tills vi är åter i arbete.

Visst finns det folk som fuskar och missbrukar också de sociala försäkringarna. Detta ska vi ha nolltolerans mot, och regeringen och myndigheterna vidtar nu kraftfulla åtgärder för att stoppa detta. Men de allra flesta sjukskrivna är faktiskt sjuka.

De allra flesta föräldralediga är faktiskt hemma och tar hand om sina barn. Och de allra flesta arbetslösa har faktiskt inte lyckats hitta något jobb ännu. Moderaterna får oerhört svårt att förklara varför de ska få en betydligt lägre ersättning - i ett läge som ändå är ansträngt som det är.

De sociala försäkringarna ska fungera som en studsmatta, som fångar upp oss om något händer - genom att täcka upp inkomstbortfallet, och se till att vi kommer upp igen - till arbete. Moderaternas förslag fungerar mer som en spikmatta, som gör det ännu ondare om något skulle hända. Den enda som skulle tjäna på moderaternas förslag är den som aldrig blir sjuk, som aldrig kan förlora jobbet, och som inte har eller inte tänker skaffa barn.

När fokus återigen hamnar på sakpolitiken i den offentliga debatten blir det svårare för moderaterna att hålla den höga profil man gjort ett tag nu. Då ställs deras försämringar mot våra satsningar. Då ställs sänkta ersättningar när vi blir sjuka eller förlorar jobbet mot våra välfärdssatsningar - till exempel att nu kraftigt sänka kostnaderna för tandvård för fler än barn och äldre. Vi förlorar inte på en sådan jämförelse.

Berit Andnor
socialminister