Trollhättanpaketet sysselsätter i dag cirka 530 årsarbetare. På sikt innebär projekten cirka 1.500 årsarbeten, som i sin tur genererar ytterligare verksamhet. Satsningen syftar till någonting större än summan av dess delar och ska understödja utvecklingen i hela Sverige, skriver Ulrica Messing och Karin Engdahl.

För 15 år sedan var de flesta hänvisade till utbudet av jobb och utbildningar på hemmaplan. I dag ser det annorlunda ut. Tack vare bättre kommunikationer, växande arbetsmarknader och större utbud när det gäller studier har nu fler människor tillgång till fler jobb och fler studiemöjligheter. Frågan är hur det ser ut 15 år framåt i tiden? Hur kan vi agera nu för att möta de nya krav som omvärlden kommer att ställa på oss? Hur kan vi utveckla samhället och näringslivet på ett hållbart sätt och skapa fler jobb?

Vi som skriver den här artikeln har gemensamma erfarenheter från att komma från en stad som tidigare saknade högskola och goda kommunikationer. Det val man hade som ung när vi studerade var antingen att flytta eller att inte gå någon utbildning. Vi vill att dagens och morgondagens unga ska ha fler val, både att kunna bo kvar på hemorten för att studera eller ha möjligheten att kunna pendla till jobb och studier.

Satsningar på vägar och järnvägar beskrivs ofta som hårda frågor. Men för oss är det människorna som är viktiga. I ett modernt samhälle är människors möjlighet att förflytta sig på ett snabbt och praktiskt sätt avgörande. Det handlar om allt från möjligheten att kunna bo och arbeta där man själv vill, att kunna ha en aktiv fritid och ett fungerande socialt liv.

Skapar resurser
Men investeringar i vägar och järnvägar handlar också om att utveckla samhället och att säkerställa att vi har en ekonomi som växer. Bättre kommunikationer gör att vi får större arbetsmarknader. På så sätt får både arbetstagare och näringsliv lättare att matcha kompetens mot efterfrågan på arbetsmarknaden. Näringslivets konkurrenskraft ökar givetvis också när tillverkningsindustrin får tillgång till bättre och snabbare transporter, något som också gör att möjligheterna till nya företagsetableringar ökar.

På så vis skapas mer resurser i samhället, som kan användas för att anställa fler lärare i skolan, korta köerna till sjukvården eller till att höja kvaliteten i äldreomsorgen. De investeringar vi gör i förbättrade transporter är därmed uttryck för klassisk socialdemokratisk politik: en politik som präglas av insikten att tryggheten och välfärden endast kan garanteras om vi har en stark ekonomi.

Samtidigt får vi inte ha en övertro på att förbättrade vägar och järnvägar ensamma kan skapa underverk. Men tillsammans med annat, såsom satsningar på utbildning, forskning och en väl fungerande välfärd skapar de förutsättningar för ett samhälle i utveckling.

Strategier underifrån
Utvecklingen av regionalpolitiken de senaste årtiondena speglar detta synsätt. Från att vara en politik av ovanifrån definierade insatser har en regional utvecklingspolitik formulerats. Den handlar i stället om att underifrån formulera strategier för utveckling som sedan på olika sätt kan understödjas genom att insatser på olika samhällsområden anpassas till dessa strategier. Just samverkan mellan högskola, näringsliv och en välskött offentlig sektor brukar framhållas som viktiga framgångsfaktorer i det regionala utvecklingsarbetet.

Det innebär dels att utvecklingspolitiken blir en fråga för hela landet. De stora städerna blir lika viktiga som småstäder och landsbygd, även om förutsättningarna är olika. Dels innebär det att det gamla sektorstänkandet måste brytas om vi gemensamt ska kunna formulera strategier. Det gäller både den statliga och den kommunala nivån.

För statens del innebär det att utvecklingsfrågorna måste genomsyra alla verksamhetsfält, något som ofta kan kräva nya arbetssätt och nya synsätt när sektorstänkandet ska brytas.

För den kommunala nivån innebär det att man måste samarbeta på ett nytt sätt kring gemensamma intressen. Revirtänkande måste också här överges och lämna plats för samarbete kring gemensamma målsättningar.

I dag ska Västra Götalandsregionen behandla en ny version av sin regionala utvecklingsstrategi "Vision Västra Götaland". Västra Götalandsregionen är en av två försöksregioner som nyligen utvärderats. Region Skåne är den andra. Regiontanken speglar på ett bra sätt det vi här har beskrivit. Den förenar det tvärsektoriella med ett tydligare underifrånperspektiv än tidigare.

Paketet ligger fast
Trollhättanpaketet är ett exempel där det nya synsättet på utveckling konkretiseras. Genom satsningar på forskning och utveckling, infrastruktur och utbildning förstärks och utvecklas en regions naturliga förutsättningar och styrkor. Paketets konkreta projekt sysselsätter i dag cirka 530 årsarbeten direkt i projekten. På sikt innebär de konkreta projekten cirka 1 500 årsarbeten, årsarbeten som i sin tur genererar ytterligare verksamhet i form av underleverantörer och tjänster.

Paketet innebär en förlängning av befintliga forsknings- och utvecklingsprogram, men också två helt nya inom områdena produktionsteknik och fordonstelematik. Inom kort väntas Vinnova presentera förslag på hur dessa ska utformas praktiskt och hur samverkan mellan de inblandade aktörerna ska se ut. Målet är givetvis att förstärka Västsveriges världsledande position inom säkerhet, miljö och telematik.

Trollhättanpaketet syftar dock till någonting större än summan av dess delar. Eftersom paketet grundades i långsiktiga ambitioner samverkar det med Västsveriges befintliga näringsstruktur och framtidsstrategier. Därför ligger det fast och ska understödja utvecklingen i Västra Götaland och i hela Sverige.

Ulrica Messing
infrastrukturminister

Karin Engdahl
regionråd, Västra Götaland