Genom EU:s tillväxtstrategi, Lissabonstrategin, har EU antagit utmaningen att göra unionen till världens mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomi. För att lyckas med detta ska den ekonomiska, sociala och miljöpolitiken samordnas. Den ekonomiska politiken ska stimulera tillväxten, arbetsmarknaden ska fungera väl vad gäller trygghet och omvandling och naturresurserna användas på ett hållbart sätt.

Under senare tid har det publicerats ett flertal rapporter som visar att Europas konkurrensläge är svagt gentemot USA. Tillväxten i EU är för låg, arbetslösheten för hög och produktiviteten utvecklas inte tillräckligt snabbt. Däremot är Europa bättre på allmän välfärd, arbetsvillkor och miljöskydd än USA.

Rapporterna är dock inte nattsvarta. De nordiska länderna utgör positiva exempel, som inte bara gör bra ifrån sig i ett europeiskt perspektiv utan också i ett internationellt.

Senast i raden av kommentatorer är the Economist. I sitt senaste nummer skriver de: Några mindre länder, som Sverige och Finland, har kombinerat hög tillväxt och låg arbetslöshet med den generösa välfärdsstat, som ses som ett uttryck för ett ideal i Europa.

Sverige har också fallit väl ut i de utvärderingar som gjorts av Lissabonstrategin. Vi har visat på mycket goda ekonomiska resultat. Tillväxten har under de senaste tio åren ökat snabbare än både EU- och OECD-genomsnittet. Sverige hade under åren 1994 2003 en årlig tillväxt på 2,9 procent medan EU hade 2,2 procent och OECD 2,7 procent.

I Sverige är även sysselsättningsgraden hög, den administrativa bördan för småföretag låg, barnomsorgen väl utbyggd, pensionssystemet långsiktigt hållbart och framsteg har gjorts på miljöområdet. Inget annat land når så goda resultat som Sverige när indikatorerna jämförs länderna emellan.

Den goda utvecklingen innebär inte att vi kan slå oss till ro. Sverige måste vitalisera ekonomin för att hantera de utmaningar som står för dörren. Allt större andelar av världens industriproduktion förläggs i Asien. Befolkningen åldras i snabb takt. Människors anspråk på samhället växer.

Därför måste arbete gå vidare med att skapa förutsättningar för högre sysselsättning, sunda offentliga finanser, fler företag och bättre miljö. Sverige måste också fortsätta att satsa på kunskap och investera i framtiden.

För EU i sin helhet är uppgiften större. EU måste öka reformtakten för att uppnå de ambitiösa målen för sysselsättning och konkurrenskraft som EU satt upp för 2010.

För att lyckas med detta tillsattes i våras en arbetsgrupp under ledning av den förre nederländske premiärministern Wim Kok. Gruppen lämnade nyligen en rapport med förslag på hur EU ska gå vidare med Lissabonstrategin. Rapporten utgör en bra grund inför de diskussioner som redan påbörjats inom EU och som kommer att föras fram till toppmötet i mars nästa år.

För att Lissabonprocessen ska vitaliseras anser vi att tre huvudförändringar måste ske:

1. Arbetet behöver mer fokus. Idag är Lissabonstrategin utspridd på ett allt för många områden. Det ger föga vägledning för dem som ska omsätta strategin i praktiken. Därför måste antalet mål begränsas. Dessa mål bör noga väljas ut för att främja ökad hållbar tillväxt och ökad sysselsättning.

2. Arbetet måste skyndas på. På vissa områden har resultaten de senaste åren inte varit tillräckligt bra. För att påskynda arbetet bör Lissabonfrågorna i ökad utsträckning förankras i medlemsstaternas inrikespolitik. Ett förslag är att ta fram nationella handlingsplaner. Dessa kan sedan bli underlag för diskussioner i parlamenten och för överläggningar med arbetsmarknadens parter. Men större inflytande medför också större ansvar. Detta ansvar bör fackföreningar och arbetsgivare använda för att skapa ett partnerskap för tillväxt och sysselsättning på både nationell och europeisk nivå.

3. En arbetsmarknad för alla måste skapas. Arbetsmarknaden ska inte slita ut människor i förtid. Genom att förbättra arbetsmiljön, bekämpa ohälsa och öka människors möjligheter att utvecklas i arbetslivet får vi ekonomiska och sociala vinster. Fler måste också beredas plats på arbetsmarknaden. Idag diskrimineras kvinnor, äldre och personer med utländsk bakgrund det måste ändras.

Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt ungdomars situation. Ungdomar är idag oftast mest utsatta i Europa. Deras inkomster är lägre, de har sämre trygghet och de är oftare arbetslösa än andra. Ungdomsarbetslösheten måste bekämpas och möjligheterna att kombinera arbets- och familjeliv måste bli bättre.

Nystarten får dock inte flytta fokus från andra grundläggande ekonomisk-politiska frågeställningar i EU, som sunda offentliga finanser, social sammanhållning och ökad frihandel.

Behovet av en snabbare reformtakt får inte skymma det faktum att Lissabonstrategin varit en viktig drivkraft för de reformer som genomförts i EU sedan strategin sjösattes i juli 2000. Mer än sex miljoner jobb har skapats. Allt fler deltar i olika former av livslångt lärande. Barnomsorgen har byggts ut. Ett flertal viktiga marknader har konkurrensutsatts. Internetanvändningen har ökat markant.

Lissabonstrategin är formad i insikten att tillväxten varken kan ske på miljöns eller människors bekostnad. Tvärtom ses investeringar i både människor och miljö som viktiga investeringar för att stärka vår framtida konkurrenskraft. Det finns ingen motsättning mellan tillväxt och välfärd, eller mellan trygghet och utveckling. Men det krävs en nystart i EU:s arbete för sysselsättning och tillväxt. Det krävs en nystart för Lissabonstrategin.

Pär Nuder, Finansminister*
Wanja Lundby- Wedin, Ordförande i LO*

* Den 16 november är det Ekofinmöte i Bryssel, då ska Europas finansministrar diskutera Lissabonstrategin. Wanja Lundby-Wedin var medlem i den högnivågrupp som, under ledning av Wim Kok, tog fram rapporten Facing the Challenges. Rapporten ligger till grund för finansministrarnas diskussion.