För ett par veckor sedan presenterade den socialdemokratiska regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet sitt förslag till statsbudget för kommande år. Den innehåller förslag för fler jobb, ökad rättvisa och stärkt välfärd. Även om det finns betydande skillnader mellan de tre samarbetspartierna är enigheten stor när det gäller den ekonomiska politiken. Ett tecken på politikens framgångar är att Sverige, efter några år av internationell lågkonjunktur nu möter konjunkturuppgången starkare på mycket länge. Som alternativ till samarbetet mellan regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet står de fyra borgerliga partierna. Efter år av samarbetsproblem görs nu nya försök genom skapandet av en allians för maktskifte bland annat genom weekendresan hem till Maud Olofsson. Ett första test av det borgerliga regeringsalternativet kommer i morgon. Då presenterar de borgerliga partierna sina budgetmotioner för kommande år. Då får vi reda på om de åtminstone presenterar något som liknar en gemensam ekonomisk politik. Genom att prioritera helt skilda frågor har de borgerliga partierna på senare år försökt framstå som alla goda gåvors givare. Moderaterna har toppat skattesänkarligan, kristdemokraterna har bjudit högst till barnfamiljerna, centerpartiet har satsat mest på regionalpolitiken och folkpartiet har vurmat för biståndet, för att bara nämna några exempel. Om de borgerliga partierna nu skulle orka ge besked till väljarna om vilka de gemensamma prioriteringarna faktiskt är, så skulle alternativen i svensk politik bli tydligare än vad de har varit hittills. Det vore välkommet. Vilket parti som dominerar borgerligheten är tydligt. Inte helt oväntat ska också det största partiet, moderaterna, leda arbetet med den borgerliga ekonomiska politiken enligt besluten i Högfors. Då är det också rimligt att väljarna får reda på om moderaternas ekonomiska politik också kommer att vara en borgerlig regerings ekonomiska politik. Därför hoppas jag att den borgerliga maktalliansen ger klara besked, och att jag i morgon får svar på följande tre frågor av Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg, Maud Olofsson och Göran Hägglund: 1. Hur stora blir försämringarna för sjuka och arbetslösa? I våras deklarerade moderaterna att de vill sänka ersättningsnivån för sjuka och arbetslösa till 65 procent för att finansiera sina skatteförslag. Nyligen aviserade moderaterna att nya bidragsskärpningar kan bli aktuella. Innebär det att ersättningsnivåerna ska sänkas ännu mer? Ställer folkpartiet upp på så pass stora sänkningar i ersättningsnivåerna, och om inte, hur ska skattesänkningarna då finansieras? 2. Tänker alliansen fortsätta att äventyra de offentliga finanserna genom att finansiera skattesänkningar med luft? De borgerliga partierna tävlade i våras om vilket parti som kunde sänka skatterna mest. Riksdagens utredningstjänst har konstaterat stora hål i finansieringen av några av partiernas budgetförslag. Folkpartiets budgetförslag var exempelvis underfinansierat med 23 miljarder kronor, lika mycket som hela rättsväsendet eller föräldraförsäkringen kostar. Vilken linje är det som gäller skarpa finansieringsförslag eller luft? 3. Är de borgerliga partierna överens om att skatten på lång sikt ska sänkas med drygt 400 miljarder? Moderaterna vill på sikt sänka de svenska skatterna och den offentliga utgiftsnivån ned till OECD-genomsnittet. Enligt Riksdagens utredningstjänst motsvarar det en minskning av skatteintäkterna med ofattbara 443 miljarder kronor under 2005. Det skulle innebära att en tredjedel av resurserna till skolan, vården, omsorgen, polisen, försvaret och övriga offentliga åtaganden försvinner. Ställer folkpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna upp på det målet? Vilken tredjedel av välfärden ska i så fall försvinna? Väljarna har rätt att få svar på dessa frågor i god tid innan valet 2006. Det duger inte att bara vara överens om att vara emot socialdemokratisk politik väljarna förtjänar också att få veta vad den borgerliga maktalliansen är för. Det bästa vore om Reinfeldt, Leijonborg, Olofsson och Hägglund redan imorgon kunde ge klara besked. Bosse Ringholm (s) Finansminister

[2004-10-04]