Allt sedan FN:s säkerhetsråd för tre år sedan antog resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet har arbetet med att stärka jämställdheten i FN:s fredsbevarande operationer och att se krishantering ur ett könsperspektiv intensifierats.

Resolutionen är en milstolpe när det gäller att öka medvetenheten om hur väpnade konflikter drabbar kvinnor, men också om kvinnors roll som aktörer i arbetet med konfliktförebyggande, konfliktlösning och fredsbyggande.

Vi menar att tiden nu är mogen att vidta ytterligare åtgärder, och att integrera resolutionens idéer också inom ramen för EU:s krishanteringsinsatser.

EU planerar just nu sin hittills största, mest mångfacetterade insats någonsin i Bosnien. Sedan den första maj har vi dessutom fått tio nya medlemsstater. Detta utgör ett gyllene tillfälle att föra in visionerna i resolution 1325 på ett systematiskt sätt också i ett EU-sammanhang.

Vårt mål borde självklart vara att vi inom EU skall föregå med gott exempel och sätta en hög standard för integrering av könsperspektivet i krishanteringsinsatser - i de civila såväl som i de militära.

Vi måste förbättra könsbalansen i insatserna, och det i alla led - från soldaterna till de högt uppsatta tjänstemännen.

Inom EU har vi redan gjort en del. Vi har finansierat projekt som gett stöd till kvinnoorganisationers arbete i försoningsprocessen i Angola, bistått med rådgivning till kvinnliga offer för kriget i Bosnien och stött kvinnors deltagande i fredsprocessen på Sri Lanka. I Mellanöstern har vi finansierat kvinnliga nätverk och organisationer som arbetar för fred, såväl på den palestinska som på den israeliska sidan. Men vi måste göra mer för att integrera ett könsperspektiv i krishanteringsinsatser.

Först måste vi som "krishanterare" vara ett föredöme. Den mest uppenbara åtgärden är förstås att öka antalet kvinnor som deltar. I dag är en stor majoritet av de inblandade män. Vi måste därför förbättra könsbalansen i insatserna, och det i alla led - från soldaterna till de högt uppsatta tjänstemännen.

Vi måste också utbilda vår personal så att de har kunskap och förstår mervärdet av ett könsperspektiv. Vi måste ha kunniga och hängivna människor som arbetar med dessa frågor, såväl i fält som i våra huvudstäder och i Bryssel.

En annan viktig aspekt är att se hur vi samverkar med befolkningen på de platser där insatserna äger rum. Försöker vi att aktivt nå ut och uppmuntra kvinnor att delta? Eller råkar vi möjligtvis mest tala med män?

I dag finns kvinnor sällan representerade vid förhandlingsborden när regeringar bildas och samhällen återuppbyggs efter en tid av kris eller krig. Samtidigt visar erfarenheten att en varaktig fred och säkerhet sällan är möjlig utan kvinnors fulla och jämlika deltagande.

Det finns också rapporter som pekar på att kvinnors deltagande i samhällets beslutsfattande går hand i hand med utveckling, fattigdomsbekämpning och effektiv statsförvaltning. Länder där kvinnor har en mer framträdande roll tenderar att ha en mer transparent statsförvaltning och företagarkultur.

Det är därför logiskt att vi vinnlägger oss om att involvera kvinnor i högre utsträckning när vi förhandlar fram avtal eller planerar återuppbyggnaden. Våra mandat kan omfatta stöd till rättsvårdande myndigheter och till administrativa strukturer - uppgifter som lämpar sig utmärkt för ett aktivt jämställdhetsarbete.

Slutligen måste vi se över hur vi inom EU hanterar behoven hos de grupper av befolkningen som vanligen drabbas värst i en konflikt. Det är ett välkänt faktum att kvinnor och barn drabbas hårt av konflikter, och att de utgör majoriteten av flyktingar och internflyktingar. Därtill vet vi att sexuellt våld är en vanligt förekommande krigsstrategi, med syftet att traumatisera befolkningen och slå sönder sociala strukturer. Upplösningen av lag och ordning, liksom många gånger också en kollaps av ekonomin, bidrar ofta till en miljö där människor hänsynslöst exploateras, med ökad prostitution och människohandel till följd. Detta är ett ökande problem som vi inte kan blunda för. Det är vår skyldighet att försäkra oss om att vår personal är inriktad på att skydda kvinnor från våld och exploatering.

Inget av det vi argumenterat för kommer att bli enkelt. Det krävs hårt och enträget arbete för att ändra attityder och existerande strukturer. Inte desto mindre måste det göras.

Ingen fred kommer att bli varaktig och inget samhälle kommer att utvecklas om halva befolkningen systematiskt utesluts från väsentliga delar av beslutsfattandet. Vi måste hitta ett sätt att försäkra oss om att andemeningen i resolution 1325 systematiskt och konsekvent integreras i EU:s krishanteringsinsatser.

Miguel Angel Moratinos

Spaniens utrikesminister

Laila Freivalds

Sveriges utrikesminister