Den senaste tiden har diskussionen om kvinnojourerna, och i förlängningen jämställdheten, stått i fokus. På den ena sidan står en liten grupp extremfeminister och deras extrema syn på könen. På den andra sidan har vi debattörer som tar enstaka uttalanden från dessa extremfeminister som intäkt för att det mesta med jämställdhetsarbetet är fel och att kvinnojourerna bör avskaffas. Det är en onyanserad diskussion som styrs av två extrema politiska agendor med liten eller ingen förankring i den verklighet som de flesta av oss lever i. 

Män är inte onda av naturen, alla män slår inte kvinnor och män är inte ”djur”. Denna insikt borde rimligtvis vara en självklarhet. Men med tanke på den senaste tidens diskussion känns det konstigt nog som om denna självklarhet kan vara värd att upprepas. Samtidigt finns det väl knappt någon som ifrågasätter att det finns en könsmaktsordning. Kvinnor tjänar sämre än män. Våld mot kvinnor är ett utbrett och allvarligt problem. Makten och pengarna är ojämnt fördelade mellan könen.

Till detta kan läggas de stereotypa könsroller som vi dagligen blir matade med i reklam och media. Självklart påverkar detta unga tjejers och killars självbild. En ökad pornografiering och objektifiering påverkar samhällets attityder mot kvinnor och män.

Mycket lite har sagts om allt det goda arbete som görs i kvinnojourerna, om alla de kvinnor som får hjälp när de är som mest utsatta. Mycket lite har sagts om att det finns män som slår, och att det handlar om makt.

Ingen kan ifrågasätta att väldigt många kvinnor och barn har fått och får hjälp från kvinnojourer runtom i Sverige. Ingen kan ifrågasätta att våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem. Och ingen kan väl på allvar förneka att en ökad pornografiering och sexualisering av vår vardag påverkar våra attityder mot varandra. Att några då tar tillfället i akt och använder en extrem agenda för att få igenom en annan – nämligen att rulla tillbaka jämställdheten – är lika beklagligt som det är oroväckande.

Dessvärre har alla de eldsjälar som ställer upp och hjälper kvinnor och barn som utsatts för våld fått lida av denna debatt. Vi får inte hamna i en situation där allt det goda arbete som i dag utförs skjuts i sank av konservativa krafter som inte ens vill erkänna att det råder ojämlikhet mellan könen. Det skulle vara ett stort svek mot alla de kvinnor som behöver stöd och hjälp. Och det skulle skada mycket av allt det goda jämställdhetsarbete som gjorts hittills. 

Våldsutsatta kvinnor och deras barns rätt till skydd ska garanteras av samhället och kvinnojourerna är ett viktigt komplement i detta arbete. Många kommuner har aldrig brytt sig om innehållet i kvinnojourens arbete utan har enbart varit glada att någon gör jobbet.

Det är grundläggande i allt hjälparbete att inte utsätta den hjälpsökande för ovälkommen påverkan. Kvinnor och barn måste kunna lita på att den hjälp som samhället; polis, socialtjänst m fl hänvisar kvinnor och barn till, håller hög kvalité och att varje kvinna möts med respekt för den egna integriteten.

Det är viktigt att kommunerna nu tar kontakt med sin kvinnojour och inte fattar förhastade beslut om indraget bidrag utifrån den debatt som förs om några enstaka jourers synsätt och verksamhet. Samhället måste stödja de frivilliga kvinnojourerna och kommunerna måste skaffa sig insyn i vad som sker och engagera sig i att kvalitetssäkra verksamheten. 

Anne Ludvigsson (s) riksdagsledamot

vice ordf S-kvinnor

Barbro Mattsson ordf S-kvinnor Norrköping