Syriens oppositionella och regimkritiker har i decennier bevakats, trakasserats och fängslats av den i Syrien överallt närvarande säkerhetstjänsten som byggdes upp under förre diktatorn Hafez al Assad. Den nuvarande presidenten Bashar al Assad har i olika sammanhang gett uttryck för en ekonomiskt och politiskt friare och mera tillåtande hållning, men i själva verket har mycket lite av hans löften förverkligats. Trots detta hade presidenten länge folkets sympati till skillnad från övriga medlemmar i Assadklanen. Inte minst många kvinnor och de kristna såg i presidenten en garant för en sekulär stat med religionsfrihet och en i regional jämförelse relativt hygglig kvinnosyn. Maktförhållandena i Syrien är komplexa och inte helt transparanta, men oavsett detta så är det ändå president Bashar al Assad som bär det yttersta ansvaret för de avskyvärda brott mot mänskligheten som sedan ett år pågår runtom i Syrien.

”Den arabiska våren” och de i huvudsak fredliga folkresningarna i Tunisien och Egypten inspirerade även Syrierna till kamp för mera demokrati och frihet. I mars 2011 startade ett civilt uppror i staden Daara i södra Syrien. Med mänskliga - rättighetsaktivister, intellektuella och samhällsengagerade unga i spetsen gick män kvinnor och barn ut på gatorna med endast slagord som vapen. Kraven som fördes fram handlade om demokrati, frihet och utveckling mot korruption och maktfullkomlighet. Den syriska armén svarade med att brutalt döda de som varit de mest tongivande aktörerna. Bland dem var flera barn, som för brottet att spreja slagord på husväggarna, tillfångatagits och torterats till döds varefter deras kroppar lämnades tillbaka till deras familjer.

Under ett års tid har den syriska armén och säkerhetstjänsten omringat städer i olika delar av Syrien, blockerat tillförsel av mat, vatten och mediciner, hindrat hjälporganisationer att komma in och sedan gjort raider in i bostadsområden, dödat, fängslat och torterat i tiotusental. Bilderna från bl a Daara, Hama, Deir-el Zour, Idleb och nu senast Homs har kablats ut till omvärlden med hjälp av mobiltelefoner. Nu senast bilder på fyrtiosju människor, de flesta kvinnor och barn, som hittats brutalt mördade och lemlästade i staden Homs.

Kvinnornas roll i demonstrationerna var till en början tydlig och synlig. Efter hand har ett stort antal deserterande soldater från armén samt beväpnade militanta grupper - som inte nödvändigtvis har en demokratisk agenda - anslutit sig, och intagit en allt mer dominerande roll inom oppositionen. Den väpnade oppositionen legitimerar i regimens ögon ännu tyngre våldsanvändning och därmed ett ökande antal döda inte minst bland civilbefolkningen. Detta har inneburit ökade spänningar inom oppositionen och accentuerar den splittring och oenighet som redan tidigare fanns om vad man vill uppnå med revolten. Skiljelinjerna har gått dels mellan dem som förordat ickevåldskamp och de väpnade styrkorna och dels mellan dem som inledningsvis förordade en allomfattande nationell dialog och de som vill störta regimen med vapenmakt. En tredje part i oppositionen är det självutnämnda Syrian National Council(SNC) som befinner sig i exil i Turkiet.

Många kvinnor som var med och startade demonstrationerna och som förespråkade en obeväpnad kamp känner sig idag marginaliserade och överkörda och de flyr från konfliktdrabbade områden om de kan. De känner inte längre igen den fredliga kamp som de var med och startade. När endast vapen talar så lämnas kvinnor ohörda.
Kvinnorna utgör en stor majoritet bland de hundratusentals som har flytt landet eller lever som internflyktingar. Kvinnor och barn på flykt har en särskilt utsatt situation där våld, sexuella övergrepp och kränkande behandling är vanligt. Sett i ett kvinnoperspektiv och med den politiska utvecklingen i Tunisien och Egypten efter valen i gott minne, så är det stor risk att också kvinnorna i Syrien står som förlorare när regimen till slut faller - att kvinnorna som demonstrerade för frihet tvingas inse att friheten inte var ämnad för dem! En sådan utveckling är helt oacceptabel. Det måste finnas andra alternativ för kvinnorna än att välja tvingas välja en polisstat eller en religiös diktatur?!

Utrikesminister Carl Bildt har sagt i riksdagen att kvinnors rättigheter är den viktigaste framtidsfrågan i Mellanöstern. Nu är det hög tid att regeringen går från ord till handling och i EU, FN och i andra relevanta sammanhang verkar för:

-att humanitära organisationer omedelbart får tillträde till konflikthärjade områden
-att en överenskommelse mellan parterna om eldupphör förhandlas fram och att förhandlingarna följer vad som stadgas i FN-resolutionen 1325.
-att kvinnor ska medverka i utformningen av en ny konstitution för Syrien
-att den Syriska konstitutionen alltjämt ska vila på sekulär grund.
-att den ska tillförsäkra kvinnor och män likhet inför lagen också i familjeärenden
-att kvinnorna ska tillförsäkras god representation i beslutande församlingar.

S-KVINNOR I ÖSTERGÖTLAND
Viola Furubjelke
Anne-Louise Kroon
Inger Forsberg
Alma Basic