Varje timme våldtas en kvinna i Sverige, varje timme dygnet runt misshandlas tio kvinnor och varje vecka mördas en kvinna. Detta faktum borde uppröra varje man och få alla i Sverige att agera!

År 2004 anmäldes närmare 23 000 fall av kvinnomisshandel, 69 fall av dödligt våld mot kvinnor och 2 631 våldtäkter (BRÅ). Mörkertalet är stort och brottsförebyggande rådet, polisen och kvinnojourerna uppskattar att endast 20 - 25 procent av allt våld mot kvinnor polisanmäls. Antalet anmälda fall av kvinnomisshandel har dessutom ökat under de senaste åren. När det handlar om ekonomiska insatser läggs tusen gånger mer pengar per person och år i Sverige på risken för yttre våld, alltså försvaret, i jämförelse med insatserna för att åtgärda det faktiska våldet som sker mot kvinnor och flickor (5000 kr, resp. 5 kr per person/år).

Vårt samhälle har utan tvekan blivit mer jämlikt mellan kvinnor och män. Tack vare en stark kvinnoorganisation, S-kvinnor, inom socialdemokraterna har vi fört en medveten och aktiv jämställdhetspolitik. Men det är också en realitet att mycket återstår och att kvinnor fortfarande diskrimineras inom de flesta samhällsområden. Kvinnor som grupp har väsentligt mindre makt och inflytande, lägre lön och livsinkomst, får sämre vård och rehabilitering, tar större delen av det obetalda hemarbetet och ansvaret för omsorgen av äldre anhöriga. Det tydligaste beviset på mäns överordning är mäns våld mot kvinnor.

Tittar man på arbetslivet blir kvinnors underordning tydlig.

        - Kvinnor har tillfälliga, osäkra anställningar. Inom LO-kollektivet är det

          nästan dubbelt så vanligt för en kvinna som för en man att ha    

          tidsbegränsad anställning. För LO-kvinnor 25 - 29 år är var tredje jobb

          tillfälligt.

        - Var tredje kvinna jobbar deltid, men inte ens var tionde man.

        - Kvinnor tjänar 83 procent av vad männen gör för likvärdigt arbete.

        - Kvinnor tar ansvar för 80 procent av föräldraledigheten

Kvinnors ekonomiska villkor skiljer sig alltså betydligt från mäns villkor, både under arbetslivet och efter pensioneringen.

Vår arbetsmarknad är en av de mest könsuppdelade i världen och på arbetsplatser där både kvinnor och män finns är arbetsplatsen utformad efter en manlig norm.

För att lyckas med jämställdhetsarbetet krävs förändringar i både arbetslivets villkor och familjepolitiken. Ett öppet förhållningssätt, mer kunskap och forskning och mindre misstänkliggörande av feminismens aktörer är nödvändigt för att förändra attityder och rådande maktstrukturer. För att nå målet om ett jämställt samhälle och för att förhindra produktion och reproduktion av mäns överordning måste alla engagera sig och ta sitt ansvar – män som kvinnor, arbetsgivare som fackförbund, kommun som föreningsliv.

Anne Ludvigsson (s)

Riksdagsledamot

Ordförande för S-kvinnor Östergötland

Helena Balthammar

Ordförande S-kvinnor Linköping

Barbro Matsson

Ordförande S-kvinnor Norrköping