Publicerad i UNT 2006-08-07

Socialdemokraterna har en lång och djup tradition av bildningsideal och av att ta kunskap på allvar. Med tanke på hur företrädarna för de borgerliga studentförbunden hanterar fakta i sin debattartikel om högskolan (UNT 28/7) verkar inte samma förhållanden råda inom borgerligheten.

Herrarna Giesecke, Franke, Ranki och Bengtson påstår bland annat att "ungdomar med icke-akademikerföräldrar saknar ofta de informella kunskaper och kontakter som hjälper över- och medelklassungdomar att göra kloka val när det gäller studier." Detta är direkt felaktigt. Statistik visar att arbetarbarn i högre utsträckning väljer yrkesorienterade utbildningar, som ingenjörs- och lärarprogram. Medel- och överklassungdomar däremot återfinns oftare på utbildningar med betydligt mer riskabel arbetsmarknad, såsom konstutbildningar och humaniora.

Det är intressant att få höra företrädare för borgerligheten oroa sig över att människor väljer fel. Människors förmåga till rationella val brukar annars vara högerns stora paroll. Tydligen gäller detta bara somliga personer - inte alla de
tiotusentals studenter som varje år väljer att söka till högskolan.
Borgarna tycker att vissa av dessa studenter väljer fel. Studenterna är för många, femtioprocentsmålet är felaktigt. Frågan är vilka studenter det är borgarna vill ha bort? En högskoleutbildning innebär en kraftigt minskad risk att drabbas av arbetslöshet. Vilka är det som ska förvägras det skyddet?

Det stämmer att den sociala snedrekryteringen till högre studier fortsätter att vara ett allvarligt problem som måste bekämpas. Den socialdemokratiska utbildningspolitiken har också varit framgångsrik i att göra det, även om en hel del återstår. Den sociala snedrekryteringen är lägre i Sverige än i jämförbara länder och fortsätter att minska. Det är glädjande att höra att även de borgerliga studenterna säger sig vilja minska snedrekryteringen.
Desto mer förbryllande då att så gott som samtliga förslag som läggs fram snarast skulle få motsatt effekt. Artikelförfattarna ställer sig kritiska till utbyggnaden av högskolan och vill göra det möjligt att återkalla universitetsstatus. Sedan tidigare vet vi att om moderaterna hade fått bestämma så hade vi inte haft föga obskyra lärosäten som universiteten i Karlstad och Örebro, för att inte tala om högskolorna i Malmö, Södertörn och Kristianstad. För att bara nämna några. De sistnämnda utgör några av de bästa exemplen på lärosäten som lyckats med att spegla hur samhället ser ut. Det är på dessa högskolor den sociala snedrekryteringen är som allra lägst. Det är ett obestridligt faktum att den regionala utbyggnaden av högskolan i dag är det mest effektiva sättet att bryta social snedrekrytering.

De borgerliga studenterna vill minska politikernas inflytande över den högre utbildningen. Låt oss vara tydliga. Den högre utbildningen bekostas av skattemedel. Anser artikelförfattarna att skattebetalarna inte ska ges inflytande över hur deras skattepengar används? Anser de att medborgarna inte ska ha insyn i hur deras universitet sköts? Staten står som ägare av lärosätena för att garantera deras frihet. På vilket sätt ökar den akademiska friheten genom att låta den kontrolleras av privata vinstintressen? På vilket sätt garanteras utbildningens oberoende genom aktiebolagets slutenhet?

Giesecke med flera är inte heller nöjda med CSN. Ge CSN konkurrens av privata långivare, skriver de. Vad vi vet finns det redan sådana. De kallas banker och rent principiellt finns det inget som hindrar den student, som lyckas hitta en lämplig borgenär, att ta ett vanligt banklån - till marknadsränta. För de allra flesta lär detta inte vara särskilt fördelaktigt. Högerherrarna menar att ett privat CSN skulle ge möjlighet till förhandling om förmånligare lånevillkor.
Vi undrar i vilken verklighet högerstudenterna lever. Hur många bankkunder brukar lyckas med att förhandla sig till lägre ränta än marknadens på sina huslån? Sist vi kollade drevs privata långivare av vinstintresse och
inget annat.

För övrigt är det befogat att fråga sig vilka studenter som tjänar på ett studielånsystem som bygger på individuell förhandlingsförmåga. De med akademikerföräldrar och strukturellt kapital - eller de utan? Vi socialdemokratiska studenter vill i stället se ett ännu mer utbyggt och tryggt studiemedelssystem. Regeringens initiativ att höja studiemedlet med 300 kronor är ett första steg på den vägen.
Det är tydligt att de borgerliga studenterna ser kunskap som något absolut, något som blir mindre ju fler som delar på det. Vi håller inte med om det. Som socialdemokrater ser vi att kunskap är makt. Precis som i berättelsen om syndafallet vaktar borgarna avundsjukt på kunskapens träd. De vet att ju fler som får äta av kunskapens förbjudna frukt, desto mer kommer tidigare sanningar att ifrågasättas. De som redan sitter på kunskapen kommer att utsättas för konkurrens. De borgerliga vill behålla makten bland de få. Vi vill att alla ska få vara med.