Mitt i all massmedial, till inte ringa delar förbeställd och styrd, domedagspredikan över socialdemokratin, levererar utomstående neutrala bedömare sina betyg över tillståndet i vårt land. I en europeisk ranking av hur länderna skött sig när det gäller ekonomiska reformer kommer Sverige på första plats, närmast följt av Danmark och Finland. Sverige är med andra ord bäst i den s k Lissabonstrategin för jobb och tillväxt enligt den bedömning som gjorts av det europeiska institutet CER inför EU:s stats- och regeringschefers samling i Bryssel i dagarna.

Mot bakgrund av den minst sagt enfaldiga kritik som förekommit med anledning av socialdemokratiska uttalanden om att skatterna i framtiden kan behöva höjas för att klara grundläggande välfärd, som skola, vård och äldreomsorg, är det särskilt intressant att notera att just de länder, som har högst ambitioner när det gäller välfärd och miljö, och relativt högt skatteläge, nått målen bäst.

En annan intressant iakttagelse är att Italien – styrt av Fredrik Reinfelts (m) ideologiske själsfrände, Silvio Berluscoini, - hamnar i botten på listan.

En annan klar framgång för socialdemokratin och löntagarna är att den befarade högersvängen om EU:s s k tjänstedirektiv,innebärande uppenbara risker för lönedumping, stoppats. Europafacket har förklarat att man är för en fri marknad för handel med tjänster, men inte på bekostnad av social standard, arbetsrätt och kollektivavtal.

Den modell som också enligt FN ger Sverige en topplacering som välfärdsland och som skapat en ekonomisk tillväxt som är högre än både EU och OECD, måste utvecklas och förbättras – inte utsättas för moderata systemskiften. Om detta kommer valet 2006 att handla.

Bengt Silfverstrand